För ett par veckor sedan ringde tidningen Mama till mig och ville snacka jämställdhet, föräldraledighet och föräldraskap. De har nämligen gjort en undersökning bland sina läsare och fått fram siffror på att det är kvinnor som tar huvudansvaret för städning, tvätt, matlagning, klädinköp och projektledning. Samtidigt bränner allt fler kvinnor ut sig. Blir deprimerade, slutkörda och går in i väggen.
Hur får en den skrikande barna-vågskålen att väga lite jämnare?
I senaste numret av Mama delar jag med mig av mina erfarenheter, funderingar och tips. För det finns ju så HIMLA många delar att jobba jämställt på. Att från att namna kläder (och köpa de där jädra namnlapparna), se till att vinterkläderna passar, inhandla nya skor när de förra är för små, ha koll på favorit-gosedjur – till att vabba, laga mat, borsta tänderna, natta, städa och leka.
Jag och John delade på föräldraledigheten – rakt av – med båda barnen. Vi jobbade varannan dag och var hemma med barn varannan dag. Båda hade koll på barnens rutiner, fick sova varannan natt, var med på BVC-besök och se till att kidsens hade aktuella kläder i garderoben. Nu när vi jobbar har vi även utarbetat en benhård vabb-strategi – allt för att försöka dela så rakt av som möjligt.
Är vi helt jämställda? Det vette tusan, men vi jobbar hela tiden på att jämka, se nya slukhål och bli mer jämställda.
Vi har kommit en bit på vägen tycker jag, och om det kan du läsa om i Mamas serie “Hela lasset”. Tidningen finns i butik nu!
Loading Likes...
Bra med fokus på jämställt föräldraskap! Om man jämför hur mycket kvinnan tagit sig in på mannens traditionella roll och hur mycket mannen stigit in i kvinnans traditionella roll ligger ändå männen långt efter tycker jag. Det är en självklarhet för de flesta kvinnor att heltidsarbeta men inte lika stor självklarhet för männen att ta hela ansvaret för hushållet till och från. Jag tror också att det kan vara en omöjlig ekvation för barnfamiljer överlag att ha två heltidsarbetande föräldrar med risk för att ffa kvinnan bränner ut sig. I media klagar man ofta på kvinnor som deltidsarbetar för att få ihop det, med mannens heltidsarbete som norm, men varför klagar man inte istället på att män ofta fortsätter heltidsarbeta? Varför ska den traditionella mansnormen bli en allmän samhällsnorm? Jag tror samhället, barnen, och folks allmäna psykiska hälsa skulle förbättras om fler gick ner i tid! Kram
WORD!