Den här väskan har legat inknölad i min garderob i mer än tio år.
TIO ÅR!
Om jag inte minns fel så ärvde jag den av min mamma Märta. Det var min favoritväska under många år, pja, innan fästet till axelbandet gav upp och det torra, spruckna axelbandet började sjunga på sista refrängen. Minns så väl när jag ställde in den i garderoben.
Jag bodde i Hornstull, levde vårdslöst (hade skoj, men var kanske inte expert på att ta hand om mina saker) och tänkte att någon gång ska jag fixa den där väskan. Vid ett tillfälle tog jag med väskan till en skomakare och frågade om de kunde laga den, men gick bet.
Så väskan åkte in i garderoben igen i hopp om att någon gång hitta en hantverkare som kunde ta sig an den.
För väskan hade ju ALLT! Rymde en laptop, hade fack för pennor och små förvaringar för ditten och datten. Den perfekta väskan för en stök som jag.
Genom två flyttar har den hängt med. Från Hornstull, till Midsommarkransen och så en flytt över innergården. Alltid har den stått redo att lagas. Men jag har i ärlighetens namn inte vetat vart jag ska vända mig.
Möttes av skylten: Väskdoktorn! HURRA! Läderverkstan kikade på väskan och sa att detta skulle de fixa – inga problem!
Efter ett par veckor hämtade jag ut den …
Lagad!
Väskan har fått ett nytt fäste och ny axelrem. Alla lösa trådar – som var en expressbiljett till nya trasigheten – åtgärdades, och min älskade väska hänger där på kroken igen. Redo att användas i många herrans år till.
Den är lite nött på sina ställen, men min önskan – att kunna bära den – har besannats.
“Men hur sköter jag den nu då” frågade jag hjälpsamma och kunniga Läderverkstan, och fick till svar att lädret ska smörjas två gånger per år.
Herregud så skamset. Jag har då aldrig smörjt annat än mina skor. Men nu är det ändring på det.
Smörjde väskan med läderfett med en bomullstrasa som jag ren loss av en uttjänt T-shirt. Och väskan blev så vacker med sin rödbruna konjaksnyans.
I våras träffade jag – tack vare Stockholms hantverksförening – fantastiska Carina på Skomakeri Framåt i Gamla stan. Hon hjälpte mig att laga mina gamla skor, lärde mig hur jag skulle ta hand om mina skor. Skamset drog jag upp nedgångna, billiga skor som jag älskade högt, men som jag trodde var förpassade till soptunnan. Men icke. Carina gav dem nytt liv!
Nu undrar jag mer kan hitta i mina gömmor? Som har många år kvar att ge, men som ligger undanskuffade på grund av någon defekt.
Stockholms hantverksförening driver initiativet #hållbarthantverkmed syftet att lyfta all kompetens som finns bland hantverkare. Det är exakt den kunskapen som behövs i framtiden, right?
Kunskap som gör det enklare att konsumera hållbart, reparerar och återbruka det som redan finns. Istället för att köpa nytt och trampa upp ytterligare klimatavtryck på en planet som går på knäna.
Förutom att konsumera färre prylar och ta hand om det vi har, så är det hög tid att tagga ner det här swosh-iga samhället. Värdesätta hantverket, kunskapen och också förstå tiden som ligger bakom.
Älskar att Stockholms hantverksförening har skapat slow-tv, där en faktiskt kan se hur tidskrävande hantverket är. Blir liksom söligt i hjärnan av blotta tanken på att hantera prylarna efter slit-och-släng-normen, efter att en tittat på den här videon.
Som jag saknat den här följeslagaren. Och herregud så tråkigt den måste haft i min garderob i tio år.
Tänk ändå. Att min mamma haft den här, och nu jag. Och jag ska ta hand om den, smörja och reparera den så fort den går sönder, så kanske, kanske mina barn kan ta över den när de blir stora?
Det finns så mycket kunskap därute – ta vara på den!
Och ta hand om grejerna. Det ska jag göra!
Alldeles strax ska jag svida om till feststass och bege mig mot årets mama-gala!
Har lånat, hyrt och rotat fram en outfit för kvällen, bland annat den där pärlväskorna!
Visst är de amazing?
Har fått låna dem av min mamma, och det lutar mot att jag tar den som står längst fram. Och så halsbandet som jag köpte förrförra året hos Torget 11 Vintage & Secondhand i Åhus.
En sådan otrolig skattgömma!
Och klänningen? Den är fyndad i min egen garderob, men inte använd på hemskt länge.
Ska visa hela outfiten, lovar!
Den här godingen till väska hittade jag på Beyond retro i förra veckan. Perfekt att slänga runt axeln i sommar, och rymmer allt från kamera till vattenflaska.
Jag premierade den i Köpenhamn i helgen, spana in:
Och här ser ni en massa andra fynd jag gjort den senaste tiden: begagnade jeans från Stockholms stadsmissionoch sandaletter från Emmaus Stockholm. Båda nästan helt oanvända!
Längst in i ett dammigt hörn av min garderob – bakom utdragslådorna – hittade jag en bortglömd sak. En marinblå trikåkjol som jag sydde för en massa år sedan.
Denna skrynkliga sak visade sig passa min växande mage perfekt. Efter flera dagar med en nästintill obefintlig mage är den tillbaka – rund som en böll (alltså VAR har barnet gömt sig? I benet?).
Firar med SM i upphittade gamla kläder. Spetsblus från H&M, skärp från Myrorna, trikåkjol som JAG HAR SYTT SJÄLV (alltså så stolt, obviously), väska från Vintagefabriken, blå strumpbyxor från Lindex och skor från Swedish Hasbeens.
Jojo minsann, denna klänning gick på. Fick förvisso skarva lite med säkerhetsnålar där knapparna inte gick igen, men vad gör man inte för att använda sina gamla kläder in i det sista.
Svängde förbi Emmaus vid Slussen i förmiddags för att leta stretchiga pennkjolar, men föll bara för en hög med koftor. Det blir eventuellt Ankeborgs-fest på mig i höst, för nu har jag bara en drös med överdelar, men inget som passar preggomagen.
Men skam den som ger sig. Till helgen drar jag ut på fyndarjakt!
Genom lummig parker, förbi träkåkar och hejande människor som undrade om fotografierna blev bra. Så började min andra dag i Kalmar.
Utanför det här vänliga, övervälta huset bjöds det på plommon. Ägarna hade ställt ut en skål med trädgårdens plommon som förbipasserande kunde ta av. Så himla gulligt och omtänksamt. Mer sånt!
På eftermiddagen mötte jag upp Madeleine för en fika på vackra Krusenstiernska. Vi smidde planer inför framtiden, skrev listor och så hoppade jag in i en buske för att fånga Madeleine på bild.
Denna peppiga, varma och skrattgropsprydda människa alltså. Gillar så himlans mycket ska ni veta.
Krusenstiernska alltså. Madeleine berättade att en kan hyra hela den prunkande trädgården för bröllop och fest. Jag som är svag för att anordna fest och galej, målade upp stora garden partyn i huvudet.
När Krusenstiernska stängde gav vi oss ut bland gränderna och Madeleine visade sina bästa ställen.
Inte helt fult om en säger så.
Moi på trappen, iklädd klänning och väska från Vintagefabriken. Vid fem-snåret mötte vi upp John, kramade Madeleine hejdå och så tog jag John under armen och gick till restaurang Kallskänken (som Elin på Bodilvintage (<– kolla in hennes shop) tipsat om).
Där åt vi en massa smårätter, som pizza med en massa parmesan och crêpe!
Efter en snabb middag på Kallskänken gick vi tillbaka till vårt hotell, hämtade våra väskor och valsade mot tåget.
Hej då Kalmar (och tack Madeleine för de fina blommorna som jag fick av dig efter föreläsningen).
Voila! Ett stycke klänningsfynd från Malmö vintagemässa! Alltså det fanns så himla mycket fint på mässan (jag ska visa bilder därifrån snart), och jag ballade ur och investerade i några nya ting till garderoben.
Först ut är den här småblommiga 50-talsklänningen.
Den passar utmärkt tillsammans med mina gula skor, min citronväska och mitt gula skärp. Alltså jag älskar banne mig gult!
Perfekt längd har den också. Med mina 173 centimeter kan det vara svårt att hitta tillräckligt långa klänningar, men den här alltså. Sitter som stulen.
Translation
Voila! One lovely floral vintage dress I found at Malmo vintage fair. There were so many amazing vintage pieces on the fair (I will show pictures very soon), and I freaked out and invested in some new things to the closet.
Lucka nummer 4 i Emily Dahlseminenta julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) innehåller en liten kärleksförklaring till min garderob, i form av:
4. Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre. För mig finns inget miljömördigt slit och släng. När jag köper ett en klänning, väska eller en kopp, så köper jag för livet. Det kan ta ett år för mig att snoka rätt på den perfekta koftan, men när jag väl köper den så är tanken att jag ska kunna bära den för all framtid. Det fina i att ha en specifik stil istället för att följa trender.
Och det är just det här tänket som genomsyrar mitt sätt att både shoppa och därefter ta hand om mina älskade ting och jag funnit i världens alla hörn. Jag lappar, lagar, byter dragkedjor och putsar mina skor in i minsta söm. Det ska tilläggas att de kläder jag köper redan från början har riktigt bra kvalité. Jag försöker alltid köpa sådant som är producerat i Europa (helst i Sverige), eller är begagnat. Några av alla de vintagekläder jag äger har över 70 år på nacken. Det är var jag kallar hållbart mode.
Förr i tiden slängde man ju aldrig kläder, utan man lagade dem tills de föll sönder och därefter gjorde man trasor och trasmattor av bitarna. Fanns ett större sjok kvar, av exempelvis en herrock, ja, då sydde man en barnkappa av stuven. Ett tänk som i mångt och mycket har försvunnit i en sjuk värld där allt handlar om pengar och inte alls om våra barns framtid.
Det här kommer bli höstens uniform! Med rutig kappa över axlarna (jag har fyndat en på Myrorna som är helt perfekt. Ni ska få se den innom kort). Hur ser din höstuniform ut?