i samarbete med Too good to go

Det börjar dra ihop sig mot semla. Och fettisdagen (som infaller den 16 februari). Årets mest oheliga dag eftersom vi numera äter semlor flera veckor innan själva dagen infaller, och vi äter allt från långpannssemla, winersemla, semmelwrap, semlos och … semmelpizza.
Det är semlor överallt – till och med i ett bonusavsnitt av Plan B-podden! Jojomänsan, vi var bara tvungna att snacka semla – utmaningar och möjligheter.

Vi äter 6 miljoner semlor bara på fettisdagen. Och förra året åt vi totti 40 miljoner semlor. En vanlis-semla genererar 0,3 kg CO2 enligt Klimato/Too Good To Go.

Som grädde på mandelmassan kan denna klimattunga gräddmums i sin vanligaste form kopplas till bränderna i Kalifornien (que?) och svinnas tyvärr ofta bort snabbare än vi kan äta upp ett semmellock. Uppskattningsvis svinnas en tredjedel av alla semlor bort. Det betyder i runda slängar 4 000 flygresor från Stockholm till New York eller 243 års duschande i varmvatten (källa Too Good To Go)

Kanske behöver semlan bli lite mer helig? I alla fall så helig att vi äter upp till sista smulan? Det är läge att #räddasemlan – inte sant?

Det tycker jag, men även den internationella antimatsvinns-appen Too Good To Go  (finns även för android) som kopplar ihop restauranger, kaféer och matbutiker med sådana som dig och mig. människor som gillar mat, men ogillar matsvinn. Mission: rädda mat som annars skulle slängas. Genialt! Via appen kan du rädda mat och samtidigt spara pengar. Och kanske inte HELT otippat: Du kan rädda semlor!

Varför ska vi rädda semlan? Och vad är problemet med semlan? 
Förutom klimatavtrycket så svinnas semlor redo att ätas bort. Semlor säljs ofta i flerpack (trots att vi har mängder av ensamhushåll) och dessutom är de märkta med sista förbrukningsdag istället för bäst-före-datum. Det betyder att de slängs efter ynka tre dagar i butik. TRE DAGAR! Can imagen the svinn så att säga.

Gissningsvis är det en hel vetenskap att försöka baka lagom många semlor för att möta efterfrågan. En skulle ju vilja ha bokningsbara semlor från det lokala bageriet kan jag känna.
Semlan innehåller också ko-grädde (vilket vi borde behandla som en lyx) och mandelmassa. Vad är grejen med mandelmassa då? Jo, 80% av mandlarna kommer från Kalifornien. Förutom att det är rysligt långt bort, så är det fruktansvärt torrt i Kalifornien. Det krävs 4 liter vatten för att odla en enda mandel. Eftersom Kalifornien är extremtorrt krävs ytterligare vatten och odlarna gräver allt djupare brunnar.
Slutnotan för svenskarna semmelsug på fettisdagen? 4 miljarder liter vatten.
Betänk även denna lilla detalj: Kalifornien är inte bara kända för sina mandlar, utan även för ökade problem med skogsbränder (som blir väldigt svåra att släcka om det inte finns något vatten).

Klipp till Sverige där vi frossar loss. Mmmmm.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag är föga förtjust i traditionella semlor. Jag gillar mest locket. Svor jag just? Eventuellt. Alla de där avknoppade varianterna är förmodligen mer i min smak, även om jag enträget håller mig till vanlig-semlan. Varför? Ingen aning.

Men nyfiken som jag är gav jag mig på att baka en vegansk variant utan mandelmassa, efter recept från Jävligt gott.

Eftersom jag numera bor ute på vischan i Värmland fick det bli en landbygdsvariant av “Sveriges hållbaraste semla“.
För någon vegansk grädde fanns då inte på vår lokala lanthandeln, och en bilresa in till stan kändes ju ytterst onödig för en semla. Vi vill ju i första hand handla lokalt så att säga.
Det fina med världens bästa lanthandel? De bjöd in John – veckans mathandlare tillika ingrediensjägaren – till lagret där de tillsammans sonderade vegansk-grädde-sortimentet och beställde hem vegansk grädde utan palmolja. Färdig att inhandla om ett par dagar.
Något margarin utan palmolja fanns inte heller, men jag hade ju smör i kylskåpet, så jag tog vad som fanns hemma.
I väntan på att så småningom äta livets första veganska semla (late adopter) fyndades en förpackning ko-grädde från hyllan med produkter som närmade sig bäst-före-datum. De är bra på svinn-hyllor också, lanthandeln in my heart.

Så särskilt vegansk blev inte denna semla, men en smula svinn-smart. Det mesta hade jag hemma: Växtbaserad mjölk (som alltid har lång hållbarhet till skillnad från komjölk), jäst, smör, strösocker, salt, kardemumma och vetemjöl. Och så räddad grädde till både mums och pensling av bullarna.

Det blev hyfsat transport- och energi-effektiva semlor ändå.  I landsbygds-mått-mätt.
Vi skippade en extra bilresa till stan, tog vad vi hade och passade på att använda ugnen till annat när vi ändå var i gång med semelbaket. Att köpa från det lokala bageriet är så klart det mest energieffektiva, hello storugnar som manglar ut mängder av bakverk under samma uppvärmning, men vi har inte något bageri i bygden. Än.

De släta kardemumma-bullarna bakade jag efter Gustavs recept.
Det blev ett helt gäng små kardemummabullar. Hellre äta flera små, än matsvinn bort en alldeles för stor för att en inte orkade hela.
Hälften av bullarna fryste jag in, redo att tas fram när det vankas smultronbulle i sommar, eller kanske något med fläder redan vid midsommar? Äppelbulle i höst?
Och hälften skulle det bjudas på.

Jag testade att göra Gustavs version av mandelmassa utan – trumvirvel – mandel i.
Vavavava?
Istället för mandel så används vår familjs go-to: ekologiska solrosfrön. Vi har det på allt. Rostade solrosfrön över den krämiga soppan, på rostade grönsaker, på pastan och som vid-sidan-av-smarr till typ allt. Om andan faller på.
Hur blev nu det då med solrosmassa?
Vi kan väl säga så här: det är uppenbart att mandeln inte gör mandelmassan så att säga. Snacka om att gå över Kalifornien-bron för att hämta mandelmassa. Uppenbarligen inte vatten.
Det går lika bra med solrosfrön, ett frö som fått grönt ljus i WWF:s vegoguide till skillnad från mandeln.

Skar upp bullarna med extra mycket lock, hehehe.

Gjorde även några med vaniljkräm i, eftersom jag är ytterst svag för just vaniljkräm. Och så mofflade jag på handvispad vispgrädde. Gudarna ska veta att jag inte handvispade av fri vilja – men vår visp är nedpackad. Någonstans. Stor i hundra två olika vispställningar innan den blev perfekt.
Avdomnad arm på köpet.

Florsocker på!

Fick hjälp av barnen som GICK LOSS på florsocker.

De imiterade ett häftigt snöoväder tror jag bestämt. Sedan gick vi över till huset bredvid, där min mamma och pappa bor, och bjöd på semlor.  De berömde den goda “mandelmassan” som ju inte var mandelmassa.

De här goda bakverken är till för att njutas av. Inte svinnas bort.
Tillsammans tycker jag att vi står upp för semlan, ackompanjerar årets semmelbild med viktig fakta om semlan (som att en tredjedel svinnas bort) och delar under hashtagen #räddasemlan.
Kanske har du även ett par svinnsmarta rädda-semlan-hacks som du vill dela med dig av?
Är du med mig?

@toogoodtogo.se driver initiativet #räddasemlan för att minska svinnet av semlor och samtidigt se till att du ska kunna frossa med gott samvete. De har samlat tips och tricks på hur du kan undvika att semlor svinnas, hur du bakar på svinn och det du har att tillgå hemma, samt hur du kan ta tillvara på överskottssemlan och baka om till något helt nytt. Via Too Good To Go-appen kan du dessutom rädda riktigt goda semlor för en billig peng runt om i landet – sök på “semla” i appen och boka en värdekasse idag.