Wiiihooo!
Just nu håller jag på att packa min lilla resväska, för till helgen piper jag ner till Köpenhamn tillsammans med Nina och möter upp ett gäng kompisar! Weekend i Köpenhamn! Och tåg! Och kompisar! Och uteserveringar! Flottare start på sommaren kan en inte ha!
Vad får vi inte missa?
Kraaam!
Nu behöver jag er hjälp!
I maj tar jag tåget till Köpenhamn för en weekend med några vänner (utan barn). Det ska bli helt underbart, även om min sakn-nivå efter barnen (efter helgens spa-tripp) är chockhög.
Men vad ska vi göra? Var ska vi bo? Har ju redan en liten lista, men vill inte missa en endaste liten godbit. Och har inte bokat boende ännu, så peppra mig med tips!
Vore underbart!
Stora kramar emma
Loading Likes...
Jag har precis bokat tid för att fixa pass till mig och Bodil, för i höst tar vi tåget till kontinenten!
John har redan köpt interrail-kort, så när mitt pass är klart så köper jag också. Så orimligt peppad på detta.
Vi har inte fnulat så värst långt på rutt ännu, men en dag i Köpenhamn, ett par stopp i Frankrike, franska rivieran och Italien är på tapeten. Tips mottages tacksamt!
Wiiiii!!!!
Sist vi tog tåget ner i Europa var 2015, då Majken var 6 månader gammal. Då åkte vi rakt ner till Frankrike (med ett stopp i Tyskland). Den här gången är vi sugen på en regelrätt tågluff, med många stopp och – bästa – nattåg.
Loading Likes...
Efter två dagar av överdåd ordinerade vi oss själva en dos Paris. Sagt och gjort. Vi tog tåget från vår lilla by vid Fontainebleau-skogen in till fräsande vespor, baguettebärare och blomprydda balkonger. 
Och vad gör en i Paris i oktober? Sitter på uteservering, sörplar Kir Royal och käkar lunch så klart. Här är Helena, Lisa, jag och Erik. John tar kortet och Majken sover lunch i vagnen (numera totalt sömnprövad av det parisiska tuteriet).
Med Kir Royal i benen stegade vi Bastille-gator.
Kikade in på Les Fleurs, bläddrade bland vykort och fyllde ögonen med sött. 
Fångade den här drömbilen på bild. Frågan är vad jag skulle ha på flaket? Antikviteter? Katter? Fransoser? Ett torp? Eller satsumas-takeaway?
Efter lite butikhopping hamnade vi till slut på Charbon på Rue Oberkampf. 
Vi flydde undan regnet och så råkade det vara cava o clock. Se där!
Varje gång jag är i Paris hamnar jag här.
När regnet hade upphört lämnade vi Charbon, spatserade förbi kanalen St Martin och tog därefter tåget hem …
Väl hemma i vårt chateau spelade vi bebis-biljard. Genial sport. En bara lägger bebisen på bordet och sedan far kloten hipp som happ. Har en cash kan en tippa på vilka klot som hamnar i hålen. Som stryktipset!
Efter bebis-biljarden blev det middag och storslaget fir av Max (th) som fyllde år. Tårtan – med Frost-tema – hade Helena köpt inne i Paris.
Snipp, snapp, snut så var denna Paris-dag slut.
/emma
Efter tågresa från Stockholm och installation på vårt chateau (jojo, minsann), gav vi oss ut bland de franska, baguette-doftande byarna runt om Fontainebleau-skogen. Första dagens stopp blev söta lilla Milly-la-Forêt.
Här virvlade löven, det sprakade om stegen och luktade höst.
Det var söndag, stilla och folktomt. Av de rykande skorstenarna att döma satt folk inne och helgade vilodagen. Det gjorde inte vi.
Jag invigde min nygamla, vinröda kashmirtröja som jag köpte på Emmaus vintage dagen innan vi for. Den kom väl till pass kan jag lova eftersom vädret i Frankrike inte riktigt stämde med 21-grader-näst-intill-sommar-prognosen.
Vi tog varannan vänster, varannan höger.
Tog en bild på Lisa som var med. Till slut hamnade vi …
… i en återvändsgränd. Full med löve.
Intill lövhögen låg konstnärens Jean Cocteaus hus, med en helt fantastisk trädgård. Vi gick in. 
Det växte i varenda krön, varje springa och vrå.
Blommor, frukter, träd och en liten skog med små broar över ännu mindre vattendrag. 
Känna lite bara.
Intill trädgården fanns en å och på andra sidan ån tornade det här spökhuset upp sig.
Kusligt vackert (säger hon som är EXPERT på att skrämma upp sig själv).
Efter att darrande gått igenom en liten allé bestämde vi oss för att försöka gå hem till vår lilla by Maisse. 8 kilometer! Ha! En liten pruttmatch. Trodde vi.
Men nja. Vi kom ungefär hit, till en dörr i utkanten av byn, då vi insåg att det var stört omöjligt att ta sig hem. Fransarna hade hiskligt bråttom på vägarna och inga trottoarer fanns. Stigar hittade vi inga, så vi i väntan på att våra vänner skulle hämta oss …
Tog en bild på Lisa. 
Tittade lite mer på spökhuset.
Så smattrade vi en sista bild på Milly-la-Forêt och sedan åkte vi hemåt.
Au revoir!
Väskan är packad. Med kamera, klänningar och små barnkläder. Agatha Christie-boken är nedstoppad. Likaså pappersbiljetterna (jojo, minsann), pass och ett kilo blöjor.
Nu tar vi tåget ner till kontinenten, jag, John och Majken.
Till Frankrike, pampiga slott, vingårdar och Parisgator.
Au revoir!
Loading Likes...God morgon sailors! Som många av er vet, så for jag på en miniweekend till mitt älskade Värmland för ett par veckor sedan. Jag tog John, min syster Ellen och min svåger Christer under armen, satte mit på tåget och tuffade västerut. Till den friska luften. Till lugnet. Till mor och far. Och till svampmackorna.
Det bästa jag vet när jag kommer hem är att gå genom den lummiga trädgården. Det är min favoritplats. Om jag någon gång köper mig en sommarstuga så ska jag ha en trädgård så lummig att det knappt går att gå raklång genom den. Gärna med små gångar, en liten äng och trollska partier.
Mina föräldrars trädgård är lummig, men kanske inte så igenväxt som jag önskar. Däremot är den proppad till bredden med grönsaker, äpplen, bär och träd. När frosten kommer åker allt upp ur jorden och in i vår gamla jordkällare. Där kan lök, äpplen, potatis och morötter hålla sig hela vintern.
Njut.
När jag lever vardag i Stockholm så jäktar jag hitan och ditan mest hela tiden. Jag tar mig aldrig tid att se mig om. Titta på naturen. Däremot tar jag igen det tusen gånger om när jag kommer ut på Värmlands-landet.
På lördagen traskade jag upp till min moster Katarina som bor två hus bort. Halva släkten bor i trakten och det är lite som Barnen i Bullerbyn. Det ränner barn mellan husen, man äter lunch i ett hus, middag i ett annat. Här har jag ränt mycket kan jag lova. Hon lärde mig att baka bullar, och så brukade jag hjälpa henne att städa. Jag gillade nämligen att vara i hennes närvaro. Hon kunde läsa mig och förstod mig när alla missförstod mig. Här hos min moster Katarina lekte man också “Påven bannlyser” vid den stora lönnen, eller burken som jag har förstått att det heter utanför min lilla bubbla. Och så åt man bakverk, tittade på solnedgången från verandan och klappade katter.
Uppe hos min moster kan man stöta på en och annan sådan här.
Katarina är nämligen hönstokig. Här avnjuter en höna en pastarätt minsann.
Här står jag utanför min kusins hus. På en hög. Taket ni ser längst till vänster, ja, det är mitt lilla hus det.
Vår lilla “gata”.
Suktade lite utanför mitt drömhus som ligger ett stenkast från mitt barndomshem.
På kvällen dukade vi upp för ett parti monopol. Jag blir verkligen hemskt när jag spelar det spelet. Särskilt när det går bra för mig …
Och det gjorde det. Vi körde på “Fri parkerings-pott” och jag tror jag vann potten fyra gånger. Mohahaha.
När det gick som bäst för mig ropade mamma och pappa att maten var klar. Öppnade köksdörren och möttes av det här. Svampsmörgåsar i massor.
Mitt bästa.