Förra fredagen la jag alla deadlines och måsten på vänt och begav mig till Vintagefabriken. Linda och Lollo hade bjudit in en rad kreatörer, däribland Betonggruvan och Emilia Ilke.  

Vi åt frukost, babblade ekonomi, hur företag kan höja varandra och kvinnligt bjuss! Jag älskar bjuss! Gör ni det? Kan på riktgt bli själavarm när jag ser stora Instagram-konton tipsa om mindre. För det betyder så mycket! Och krävs så lite. Eller det behöver inte handla om stora konton, det kan egentligen bara handla om vänskap. Att höja människor en tycker om. Barasådär. Inte av någon anledning eller för att få något tillbaka, utan för att en gillar.
Jag tänker ganska mycket på det där. Bjuss, vänskap och sociala medier. Och ett varmare, bjussigare samhällsklimat i allmänhet. Inte bara på sociala medier.

Efter frukost med @volanglinda @louise.lemming @betonggruvan @bodilvintage @theoochjag  @emiliailke @ed_art.se pep jag hem en stund. Fixade bokhyllan och vid lunch satte jag mig på tunnelbanen mot Ropsten.

Kvistade förbi Myrorna för att fixa rekvisita för några jobb jag ska göra och fick med mig en halv barngarderob hem. Bästa kapet? Ett par Kavat-kängor för 45 kronor. 

Med händerna fulla av påsar gled jag över bron till Lidingö, Millesgården och Sandra Beijer. Hon hade nämligen bjudit in till en tjuvkik på William Morris-utställningen som skulle öppna dagen därpå. Här har vi dem: Sandra och William. 

Vi guidades runt på utställningen (som har öppet fram till den 3 februari).

Siri, drömhåret och William Morris-verket. 

Vi vältrade oss i tapeter och textilier. Jag fastnade för den här. Så fina färger!

Siri  och Sandra i soffa med William Morris-tyg. Ganska flott va?

Måste (MÅSTE) klä om en sittpuff i det här tyget! Det blir näste DIY-projekt tror jag bestämt.

Elsa slog sig ner i den här blygsamma pjäsen och var så himla fin i håret. Tycker det osar så mycket Grace Kelly om Elsa i den där frisyren.

William Morris alltså. Förutom att han låg bakom en rad vackra tapeter och textilier så var han politiskt aktiv och skrev böcker. Och så hade han en tanke om att inreda väggarna först och sedan dekorera med möbler. Inte tvärtom som det mångt och mycket är i dag. Skulle ju i och för sig vara galet – rent hållbarhetsmässigt – om vi bytte inredning efter tapet, i den takt som vi flyttar nuförtiden.

När vi kikat klart på utställningen så gick vi till Annes hus där det bjöds på afternoon tea. 

Annes hus hade piffats med William Morris verk.

Bästa buketten jag sett tror jag! Måste genast gå ut och plocka ek-kvistar. Perfekt nu efter stormen som dragit förbi. 

Sandra såg fransk, graciös och sval ut. Älskar just sådana kontraster, när skalet och innanmätet inte stämmer överens. Sandra är för rolig för att vara franskt graciös och tok för öppen för att vara sval.

Elsa som helst av allt sitter på golvet passade så sjukligt bra in där i Annes hus, bland bubbel och bakelser.

Vi fick varsin bricka med smarr, som Stina plåtade. 

Efter bubbel, te och smarr så var det dags för pyssel. Jag tänker ju att jag är pysslig och satt där och kämpade med min låda. När jag var halvvägs hade Elsa gjort TRE stycken. Älskar effektiva människor, men har nog aldrig träffat någon som är så snabb som Elsa.

Innan jag kvistade hem till Kransen igen letade jag skatter bakom kuddarna …

Och poserade i min favoritoutfit just nu. Kofta från Emmy design och egensydda pennkjolen.

När jag kom hem packade jag upp påsen jag hade fått med mig hem. Så mycket fint, eller hur?