I förra veckan var jag uppe i Leksand. Och där knåpade jag ihop en krans av en stålgalge, lingonris och leksandsband.
Vackert i all sin enkelhet. Jag är ju inte så utsmyckad av mig så att säga.
Och nu sitter den där, på dörren till huset som inte ens är klart.
Helt normal prioritering. Absolut.
Kanske måste jag göra en till tillsammans med barnen?
Loading Likes...i betalt samarbete med Leksands knäckebröd
Tidigare i veckan kuskade jag med tåg upp till Leksand.
I Dalarna har jag ju varit många gånger eftersom min pappa kommer därifrån, men jag har aldrig tidigare varit i Leksand – eller Häradsbygden.
Jag förstår varför folk vallfärdar hit. Även i mörka november lyser denna bygd upp, det klingar av dalmål (trygghet för mig), de faluröda husen ligger tätt och här har inte renoveringshets monterat ner det unika.
Jag var inbjuden av Leksands knäckebröd att vara med och styra upp en jullunch, dekorera en lada med återbruk och säsongsfint och snacka klimat, resurser, jul och halmbalshus.
Och så skulle vi ju smaka julknäcke förstås!
Medan Leksands knäckebröd bakar knäcke av sädesslagen så bygger jag hus av restprodukten – halm! Mitt favoritmaterial!
Leksands knäcke gör ju mestadels bröd på råg, medan vi byggt hus av vetehalm.
Dagen innan jullunchen fixade jag dukningen i ladan med återbrukspyssel, svenska äpplen och torkade apelsiner (som jag fått från en matbutik – apelsiner som annars skulle ha slängts pga osäljbara), medan Leksands-bördiga Karin Stigsdotter dekorerade ladan med kransar både inomhus och utomhus.
Dessutom hade hon gjort den här fantatsiska rågkronan!
Så vacker – prydd med leksandsband som krona på verket. Om jag kommer över närproducerad råg någon gång så ska jag ge mig på att göra en likadan (men gissar att den inte blir lika fin som Karins).
Knäckebröd, rödgran, nötter och svenska äpplen. Det behöver inte vara svårt (eller nyproducerat) för att skapa julkänsla.
Klart!
Och redo för lunch!
Loppisfyndade mässingsljusstakar, svenska äpplen, tygservetter, torkade apelsinskivor, råg i krus, begagnad duk och bordsgranar gjorda av gamla pocketböcker (som jag gjorde för en massa år sedan inför ett tidningsreportage). Och ett ihopplock av gamla stolar som rotats fram ur förråd.
Så var det dags.
Finkappa på och mot bageriet!
Där mötte jag upp en radda gäster, vi fick en dragning om Leksands bröds historia av Annika Sund (bra efternamn) som är markandschef och en del av detta anrika, familjeägda företag.
Hon berättade att Leksands knäckebröd varit fossilfria sedan 2013 och berättade om satsningar, att bageriet värms upp av spillvärme, vad som gjorts historiskt för att sänka klimatavtrycken, men också vad som fanns kvar att göra. Det jobbas skift på bageriet för att använda ugnarna så effektivt det bara går (istället för att stänga av och vänta in tiden och resurserna det krävs att värma upp dem). Leksands knäckebröd klimatkompenserar inte utan använder pengarna för att påskynda sin omställning istället. Intressant tanke, eller vad säger ni?
Efter dragningen fick vi gå en rundvandring i bageriet – i full uniform!
Här har vi deg som ska bli knäckebröd.
Innan vi gick in i bageriet fick jag i uppdrag att se att inte någon gäst blev fast vid det här momentet allt för länge och hamnade på efterkälken från gruppen. Jag förstod inte riktigt varför någon skulle bli stående vid någon maskin ….
Tills jag själv blev det, hahaha.
Misslyckades totalt med mitt uppdrag, för att stå här och se knäckebrödet stansas ut var som att titta på någon som drejar. Så meditativt och härligt.
Och det var som en Jönssonligan-maskin. Bröden stansades ut, degen som skars bort ramlade ner på ett litet transportband och skeppades i väg för att bakas in i degen igen.
Ja, ni fattar.
Bröden åkte sedan in i en ugn och gräddades.
Tadaaaa!
Efter rundvandringen lämnade vi bageriet och utanför stod …
Två stycken nordsvenska hästar …
Med vagn! Det var taxin till lunchladan! Alltså detta kommer jag SENT att glömma kan jag säga.
I sakta (och alldeles lagom) mak färdades vi fram genom novemberkylan.
Den här hästen jobbar vanligtvis i skogen, men hade fått extraknäck(e)!
Framme vid ladan! Och i sällskap av en massa trevliga – bland annat Isabelle!
Här kunde en värma händerna också.
Det bjöds på glögg, julknäcke och lokalproducerat! Och en massa snack!
Karin, som dekorerat utanför, fick jag bara på bild här (skärpning Emma!).
Efter glögg var det dags att kliva in i ladan för lunch!
Så inspirerande att få kliva in i en annan bubbla – nämligen matkreatörs-bubblan!
Himla trevlig bubbla det där. Fick träffa Anna Demirian som driver Kitchenofanna och Jenny Finn som driver kontot Jennysrumochspis.
Till bords!
Med knäcke-tema!
Och vad ska serveras på en julknäcke-lunch? Jo, så klart knäcke med olika tillbehör, signerade Siljansnäs hotell. Till och med dessertens grund var knäckebröd! Sånt här älskar en ju – när några har gått all in på det här:
Fick träffa Jenny Westman som driver Superfoodsweden (och hennes gulliga bebis!) också.
Och medan desserten serverades berättade jag om vårt halmhusbygge för att sedan snacka klimat, jul, resurser och hur vi skulle kunna fira jul på ett vettigare sätt. Och vår roll i sociala medier (vi som når många).
Julen är en av våra mest ohållbara högtider. Vi konsumerar som att det inte fanns en morgondag, vill ha välfyllda bord (vilket riskerar matsvinn), vi köttar loss och dessutom så går det trender i juldekorationer.
Appråpå att Myrorna får in 20 ton möbler och prylar – om dagen.
När vi ger julklappar så vill vi gärna ge bort något nytt, trots att det en faktiskt ger bort är: utläpp. Och detta handlar ju om normer – och där har vi alla en roll att spela.
8 av 10 barn kan tänka sig begagant i julklapp visar en undersökning gjord av Blocket. Ändå lägger vi nyproducerat under granen. Varför?
Och där kan vi – särskilt vi med många följare – går i bräschen. Visa att vi SÅ KLART köper secondhand, lagar lagom med mat, visar recept på rätter som en kan laga på leftovers, dekorera med ätbart (istället för nyproducerat från Kina) och värna om resureserna.
Eller varför inte testa loss bland vegetariska recept på julbordet och bjud in följarna att tipsa som sina recept – så som vi gjort här på bloggen många gånger inför jul.
För den som vill äta kött på jul – gör det. Men då kanske en ska tagga ner på köttätandet resten av året.
Ofta kallas julen för barnens högtid. Trots det är det sällan en ser julgranar klädda av barn (jag tampas själv med detta, hahaha) och trots att många av oss förknippar julen med traditioner så har julen blivit föremål för trender. Själv är jag uppväxt med att samma julpynt tas fram år efter år, några dekorationer finare än andra så att säga, men det finns en trygghet i det där. Det återkommande.
En trygghet jag tycker att vi ska värna om. Använda det vi har istället för att köpa nytt.
Och så passade jag på att lyfta HållbaraSara (som alla borde följa) som utsett en juloutfit som hon ska bära år ut och år in. Och just det tankesättet har jag kopierat, och här ser ni min outfit. I vinrött.
Vi vuxna behöver ju ta ansvar för kommande jular (och barn) också. Inte ge bort ett pärlhalsband av utsläpp i julklapp till våra barn, and hope for the best.
Vi drömmer trots allt om vita jular – något som med vårt och samhällets beteende – kommer vara ett minne blott om vi inte förändrar beteende. Skåne hade i november metrologisk sommar – just saying.
Efter att jag varit både grinchen och inspiratör (HOPPAS JAG!), så var det dags för kransbinderi med Karin.
Jag band den här kransen av lingonris på en gammal stålgalge. Och så lite leksandsband som pricken över i:et. Kan en sätta upp en krans på dörren till ett hus som inte är klart?
Öppen fråga ba.
När alla gjort en varsin krans var det dags att säga hejdå.
Det blev kramar, knäckebröd och en massa nya bekantskaper. Och med en hel massa julstämning innanför västen kuskade jag hem igen till Värmland.
Så fina, viktiga, vettiga (och GODA!) dagar i Leksand!
Tack alla som gjorde denna dag möjlig. Ett extra tack till Leksands knäckebröd och AnnMarie som lånade ut sin fina lada (och bjöd på fika när vi mest av allt behövde det). Tack!
Fanfar och god morgon!
Håll i toppluvan, ladda upp med julegröt och valla rimmen, för i dag utser Klimatklubben och Medveten konsumtion “Årets medvetna julklapp” för tredje året i dag.
Tillsammans med Klimatklubbens medlemmar har vi spånat fram en klapp som ligger i tiden – på många plan så att säga. Och till skillnad från Årets julklapp som är prognosstyrd (håller upp ett finger för att se åt vilket håll vindarna viner), så är Årets medvetna julklapp målstyrd och visar åt vilket håll vi bör gå.
Årets medvetna julklapp ligger mig extra varmt om hjärtat så att säga.
Årets Medvetna Julklapp är …
Den pre-älskade klappen!
– Det känns viktigare än någonsin att göda reklamslingan för den vettigare framtiden – och visa vad vi har att vinna på att ställa om. Vi hoppas på en mysig jul 2021 som inte sker på bekostnad av klimat, miljö och framtida generationers chans till ett rimligt liv. Vi gillar ju julen – och vill kratta manegen för många fina jular även i framtiden, sa jag i ett pressmeddelande som gick ut nu på morgonen.
Klimatet har under det senaste året knuffats in i strålkastarljuset och omställning är på allas läppar. 2021 visade sig bli ett omvälvande klimatår, där effekterna av klimatförändringarna blev tydligare världen över och frågan om resurser blev brännhet. Samtidigt startades samhället igång på nytt efter pandemin och de utsläppsminskningar vi såg under 2020 följdes sedan av de näst största utsläppsökningarna i historien under 2021.
Dags att gira om, inte sant?
Vad för något pre-älskat står på din önskelista i år?
#preälskatundergranen #åretsmedvetnajulklapp #andrahandiförstahand
Loading Likes...
Under vår julgran i år låg två stora julklappar, tillsammans med en rad andra mindre varianter. Barnen öppnade klapp efter klapp, men de där två stora blev kvar till sist.
De stod där genom lunch, glögg och eldmys och till slut sa John att de två sista klapparna ju var till mig.
Hade ju inte tänkt en enda tanke om julklappar till mig själv, så blev total-paff. I mörkret på julaftons kväll öppnade jag paketen och i det första fanns det här fönstret.
Ett trasigt fönster. Mmmmhuum?
Visserligen i en underbar engelsk röd nyans (måste vi eventuellt ha det på våra fönster på nya huset?), men ändock ett trasigt fönster. Längst ner i paketet låg en lapp där det stod att “kurs i fönsterrenovering”. Alltså, DRÖM!
Så nu är tanken, eller snarare förhoppningen kanske, att kunna gå en kurs i fönsterrenovering i februari. John hoppas också kunna gå, men det beror helt på om vi kan ha möjlighet till barnvakt. Sånt är ju lite av en lyx i pandemitider (har inte haft barnvakt sedan i februari). Löser vi inte barnvakt så går i alla fall jag.
I det andra paketet? Ja, där låg vår gamla vattenkanna som jag köpte på loppis för en herrans massa år sedan tillsammans med ytterligare en lapp. På den stod det “kurs i ekologisk odling”. Jojo!
2021 kanske blir året då jag lär mig en massa bra, vettiga saker?
Det blir en annorlunda jul i år för oss alla. Inget snack om saken.
Och trots att det bara är ynka två dagar kvar till jul så har inte riktigt den där julkänslan infunnit sig ännu.
Kanske är det världsläget, flyttkaoset, det eviga regnet eller allt annat som har förtur i hjärnan?
Den här julen spenderar vi i Värmland, i vårt nya, temporära hem ett stenkast från mina föräldrar. Vi har satt upp en gran bland äppelträden som är mellan våra hus, och vi kan vinka till varandra om längtan blir för stor. Eftersom mina föräldrar är i dubbel riksgrupp så firar vi utomhus med julgran och julmat på ett långbord.
Det var i alla fall planen.
Nu får vi se om mina föräldrar vinkar från fönstret istället.
Min mamma har nämligen gått och blivit sjuk, så de senaste dagarna har varit lite stökiga. Hon är rejält sänkt. Vi har fixat med covid-test (och inväntar svar), servat med lagade måltider som vi ställt på deras veranda, bryggt kaffe, bakat bullar och grejat och donat för att livet ska rulla för mina föräldrar. Det är ändå skönt att vara ett stenkast bort nu, att kunna hjälpa till, titta till och avlasta.
I sista timmen ska jag slå in några klappar och baka pappas brödrecept som kort och gott heter pappabröd.
Eftersom jag inte bidrar så värst till julstämning i allt kaos så gör jag så här istället:
Lever på gamla meriter!
Tidigare i höstas, innan flytt och härj, intervjuades jag till Röda korstes tidning och en fotograf plåtade en juldukning – med godbitar från Röda korset – hemma hos mig.
När fotografen traskat hem började jag min egen lilla fotosession, och resultatet kan ni se här:
Jag dukade med vitt porslin med guldkant, servetter med spets, silverbestick och torkade blommor.
Svenska äpplen fick stå för det röda inslaget, liksom frysta lingon och tranbär i glasen.
Och äpple med prick på så klart. Alla ska få vara med.
Apelsinskivorna kommer från bortsorterade apelsiner från min närmaste matbutik. Helt gratis var de!
Nu snörpte det till i hjärtat en aning, att se lägenheten i allt sitt mys. Det som så länge varit vårt hem.
Men det kommer fler jular hoppas jag!
Två favoriter på julbordet är de här pocketbok-granarna som jag gjorde av pocketböcker som var svårsålda och …
… den här underbara karaffen som jag hittade på Röda korset.
Till och med gamla tändsticksaskar finns att köpa begagnat.
Och gamla julkulor att ha i granen, omsorgsfullt inslagna i silkepapper.
Så här kommer inte min juldukning se ut, men kanske på något annat sätt.
Det ska bli skinande sol ute på julafton, och eventuellt även en minusgrad så kanske blir det lite vinterkrisp ändå?
Hur ska du fira jul?
Nämen där är ju jag! I Erikshjälpens tidning (är även på omslaget minsann). Där snackar jag hållbar jul, klappar och klimatavtryck, och spår hur jag tror att vi firar jul i framtiden. Och apropå Erikshjälpen och jul – du vet väl om att Erikshjäpen har en kolossalt bra webbshop där en kan handla begagnade julklappar.
Där är det busenkelt att tänka andra hand i första hand.
Vill du nörda ner ytterligare i ämnet så handlar hela det senaste avsnittet av Plan B-podden om just detta: jul!
Missa inte!
Med prick en månad kvar till julafton så släpper jag och Maria ett bonusavsnitt av Plan B-podden på tema … bambarabambambaaaa … jul.
Denna underbara högtid som har klätts i en ohållbar, opassande uniform full av klimathaltande slös.
Vi svenskar förväntas dra på spenderarbrallorna och shoppa loss för hutlösa 81,7 miljarder kronor i år.
Normen är en julgran vars julgransfot aldrig sett solljus, där bland triljoner paket fyllda med prylar och kanske en dos kompensation för mycket jobb, lite tid och andra symptom av vårt centrifugerade samhälle. En norm som ruinerar och skuldsätter oss (vem har inte sett “köp nu – betala i januari”).
Julen kallas barnens högtid, men är inte det ohållbara sättet att fira jul en sorts anti-julklapp? För det är vår konsumtion, slös och ohållbara normer som sätter käppar i hjulen för nästa generations – våra och andras barn – chans till en vettig framtid.
Så. Ja. Vi kunde liksom inte hejda oss själva, eller vänta på finansiering (vi har ju ingen inklippta autogenererad reklam av naturliga (bortvalda skäl), inget mediehus i ryggen och hade ingen sponsor till just detta avsnitt), utan behövde snacka jul, stress, konsumtion, novent (börja med advent redan i november), julmat, matsvinn, klappar och hur vi ska fira jul 2020. Ett poddavsnitt som helt enkelt bara behövdes göras.
Själv är barnsligt förtjust i julen.
Älskar att längta, räkna ner, smussla med små paket, äta mat som jag annars inte äter, titta på linjär TV tillsammans med miljoner andra och sedan rota i kylskåpet i dagar efteråt efter smarriga julrester.
I år blir det en minst sagt speciell jul, men kanske också början på något nytt. Nya traditioner och nya sätt att konsumera och tänka. På vår innergård väntas exempelvis en alldeles speciell ny-tradition som jag berättar om i podden. Och nog kommer jag fira jul som jag minsann aldrig firat förut.
Trots att det är en skrämmande tid vi lever i, mitt i en pandemi, så får vi också svart på vitt att vi kan förändra oss. Vår samtid är inte satt i sten. Förmodligen försöker vi göra det bästa av förutsättningarna?
Detta är vårt första osponsrade bonusavsnitt, ett lite kortare avsnitt där vi snabbt kan avhandla dagsaktuella ämnen. Och vi vill så klart göra fler av dem. Men eftersom vår tid redan tickar iväg ideellt med Klimatklubben och diverse kampanjer (hej #cykeluppropet), så har vi startat en Patreon för Plan B-podden. Vill en ha mer klimatsnack från oss kan en alltså bli Patreon-prenumerant (finns flera nivåer).
Och jo! När vi nått 100 patreons, då gör vi ett exklusivt patreonavsnitt – där ni patreons bestämmer ämnet!
Sjukt taggad.
Ps. Burken på bilden har jag fått av Maria. Det är päronmarmelad gjord av päron som hon bytt till sig av en granne. Alltså om en älskar en kollega som Maria. Ja, banne mig.
Loading Likes...
Några dagar innan jul satte jag mig på tåget till Karlstad, tillsammans med John och mina små dretungar. Hem till vischan, stillheten och tystnaden. Ja, utomhus i alla fall. Skulle inte använda epitet som stillhet och tystnad när jag och mina kids är i närheten av ett öra.
Här, i mina barndomstrakten, hemma hos mina föräldrar, skulle vi stanna i 10 dagar. Fira jul och lata oss.
Det första vi gjorde? Mötte upp min kompis Fatima och hennes kids på barnens favoritplats: badhuset! Hängde i bubbelpoolen, simmade och jag, Fatima och John hoppade från hopptornet påhejade av alla barnen. Jag hoppade från 3:an, ville bara skryta med det. Och så åkte jag och Fatimas mellersta barn Livia en hel del vattenrutschkana. Mitt bästa!
Därefter väntade ett par lugna dagar fyllda med …
… svampplockning.
Yep, ni vet dan-före-dan-före-dopparedagen-svampplockningen (!?). Hela skogen var full av trattkantareller och hittade även några små, tappra kantareller.
Vallade mina små tryffelhundar, eh, menar barn i skogen på jakt efter svamp. Sådana mäster-plockare!
Så kom julafton. Blöt å grå, men fin ändå. Min systerdotter Zea fyller år på julafton så förmiddagen är hennes födelsedag. Det firades med tårtfrukost!
Därefter följde den givna traditionen:
… julmata min mosters höns! Och tuppen!
När höns var matade och barn vallade i dagsljus kröp vi tillbaka in i myset. Dukade upp för jullunch i “stora rummet”.
I köket stod allsköns mat uppdukad. Lunchen brukar vara i timtals, lite så jobbade vi nu också. Vid tre blev det Kalle och sedan kom jultomten! Denna gång min kusins kids! SÅ geniala.
Barnen fick begagnat lego! Mitt på matbordet satt de (jag), hela långa julaftonskvällen och byggde. Hos mormor och morfar får en gladeligen sitta på bordet. Det är sedan gammalt.
På juldagen pep jag in till stan, till Fatima. Där skulle vi (jag, John och kidsen) ha sleepover de luxe. Så mysigt! Medan kidsen serverades pizza så smet jag och Fatima över till Marie som bor nära, där ett helt gäng av kompisar hängde. Det blev bubbel, snittar och babbel innan vi tog bussen vidare till en restaurang. Och alltså kolla in bussen! Julpyntad till tusen.
Efter middag ute drog vi vidare ut, träffade en hel massa bekanta ansikten från back in the Karlstad-living-dags, levde om på dansgolvet och gick hem först när stället stängde. Tog bussen hem till Fatima, åt pizzarester och kröp ner bredvid sovande familj. Det var länge sedan jag hade så kul!
Dagen därpå, på annandagen, besökte vi Värmlands museum, den fantastiska lekdelen med Långa farbrorn, Lilla anna och Spöket Laban och gick in i ett stort skaparrum! Tomt! Det var vara vi där. Detta kommer min kompis Marie reta mig för, eftersom det alltid är knökfullt och kö till varenda pryl i Stockholm.
Drömbord för övrigt.
Efter Värmlands museum mötte vi upp Åberg och hennes kidd Benjamin. Tillsammans skulle vi gå på bio. Och se … Frost 2. Alltså jag lider inte så där supermycket av att pleasa mina kids om en säger. Jag får åka vattenrutschkana, plocka svamp och se Disney-filmer på bio.
Dagen därpå var vi åter på vischan! Byggde koja i skogen bakom min moster, drack varm choklad och åt kakor.
Kaffestund.
Innan vi pep hem till Stocholm luftade benen stortån på Biblioteket i Karlstad tillsammans med Åberg och Benjamin. Åberg hade högläsning av kidsens favorit just nu: Böckerna om underbara familjen kanin, skrivna av fenomenala godingen Jonna Björnstjerna.
Mina barn kräver att jag återger boken “Fru Skräck” minst en gång per dag. Inte mig emot.
Pja, sedan kramade vi hej då till alla härliga i Värmland och tog tåget tillbaka till Stockholm för att fira nyår. Men mer om det en annan dag <3
Värmland alltså. Inte kattskit.
Loading Likes...
God morgon!
Vill bara kika in här och önska er en riktig god jul!
Nu kopplar jag ner och tar ett par dagar julledigt för att njuta av Värmland, skogen och lugnet.
Vi ses om ett par dagar!
Stor kram!
Sladdar in ett litet svin(n)bra DIY inför jul!
Jag älskar tanken på ätbara dekorationer. Svenska, vinröda äpplen i dukningen, pepparkakor som girlang i fönstret eller kristyr i granen. Men vissa saker är ju himla vackra, som apelsingirlanger, men torkar en skivorna blir det ju inte mycket äta av, right?
Däremot kan en ju göra girlanger av mat som annars skulle ha slängts! Svinndekorationer!
Jag gick en vända till de närmsta matbutikerna och frågade om de hade några utsorterade (osäljbara) apelsiner som en kunde få köpa. I de två första butikerna fick jag inget napp, men i den tredje sa de glatt ja! Och gav mig några naggade apelsiner. Förvisso fullt ätbara, men osäljbara enligt dagens kräsna mått mätt.
Något jag lärde mig när jag skrev “Gör skillnad” tillsammans med Maria och Johanna var det här med skönhetsfixering i grönsaksdisken. Och jag blir galen av tanken hur mycket fullt ätbar mat som slängs.
45% av all frukt och grönt som odlas kastas för att den är … ful.
Inte för att frukten och grönt:et är dålig, giftig eller förstörd. Utan för att den är … ful.
Världen är upp-och-ner.