Ett litet steg för bygget, men ett stort steg för KÄNSLAN! Nu är handfat och spegel på plats i badrummet. Båda begagnade så klart. Spegeln är inköpt på Hammarö auktionsverk och handfatet kommer från Innovare.
Det saknas vattenlås och lampa ovanför spegeln, men nu börjar bitarna falla på plats. Så saktligen.
Så här ser det ut när en kliver in i badrummet. Det saknas ett fönsterblad (som jag just nu håller på att greja med) och rakt fram i bild, ja, där ska badkaret stå. Det ska vi hämta inom kort (vi har fått ett gammalt badkar av en snäll granne!).
Brädan om sitter nedanför fönstret ska hålla upp de utanpåliggande rören som ska sättas upp (och därefter leras in).
Kikar en lite till vänster är det mest stök. Men där i hörnet ska det stå ett skåp har jag tänkt mig. Med handdukar och annat badrumsgrejs. I badrummet står det ett stycke urinseparerande toalett och väntar på att monteras. Kanske borde köra en toalett-haul?
Så småningom ska badrummet målas i en lite ljusare kulört. Badrummet ligger nämligen med fönster mot norr och öster, så det är inte så mycket ljus in. Med hjälp av lite ljusare nyanser på väggarna så hjälper vi ljuset på traven.
Dörren är på plats, men karmen ska leras in och dörren ska målas i någon fin nyans. Kanske lindblomsgrön? Jag är inte en så grön person, men om det ska vara grönt någonstans, så kanske det måste bli i vårt badrum?
För ett par veckor sedan skrev jag det stora inlägget om vårt halmbalshus, och i samma veva dundrade det in ett par frågor om vårt orangeri. Klart att vårt orangeri ska få ett alldeles eget inlägg! Med massa bilder från bygget!
Varför byggde ni ett orangeri det första ni gjorde? – Ja, en kan verkligen ifrågasätta smartheten att bygga två hus samtidigt, men eftersom vi ville få till en gårdplan med köksträdgård högst upp på vår kuperade tomt så var vi tvungna att tänka till för att komma åt att arbeta och skeppa upp materil. Vi har nämligen inte världens enklaste tomt. För att förenkla bygget så byggde vi längst in först. Planen var (och är) att rama in köksträdgården mellan bostadshus, orangeri och (kommande) växthus. Skapa en gynnsam odlingsyta (kanske vinna en zon?).
Det mest optimala skulle ha varit att bygga växthuset först, eftersom det är planerat lääääängst in på tomten. Men någonstans var vi tvugna att dra i handbromsen. Så vi började med orangeriet som ligger innanför bostadshuset på tomten. Växthuset blir en plan för framtiden så att säga.
Vi må ha storslagna planer för vårt orangeri – här ska det rymmas odlingar, middagar och tvätt på tork – men livet skriker ju inte direkt ut ett behov ett orangeri. Men i takt med att bygget med vårt halmbalshus framskridit har vi insett att orangeriet fyllt en otroligt viktig funktion. Här har vi kunnat värma oss, äta lunch och bjuda på fika genom byggets gång. Så tack orangeri för det! Och dessutom har jag kunnat tjuvstarta ett par odlingsdrömmar. Inte fy skam när bygget är kaos och tomten ser ut som en tipp.
Hur mycket hade ni byggt innan ni byggde vårt orangeri? – Bara ett hönshus på hjul. Men vi hade förstklassig hjälp (annars hade där stått ett sjul kan jag lova). Nu däremot skulle jag nog kunna bygga ett orangeri själv, hälsar Aktiebolaget storhetsvansinne.
Vilket material använde ni för att bygga ert orangeri? – Grunden till vårt orangeri är byggd av sten, delvis från tomten. En hel del stenar klyvdes för att passa.
Stommen till orangeriet byggdes i trä, av plockhugget virke. Inget impregnerat skoj, utan rent trä.
Väggarna byggde vi av träflislera – en blandning som liknar typ chokladbollsmet och som en pressar ner i en form (typ två plywood-skivor som en sätter på varsin sida om reglarna).
När massan torkar blir den stenhård, och på den lerklinar en sen. Både på insidan och utsidan. Tre lager lerklining blev det på insidan och två lager på utsidan. Ytterligare ett lager ska läggas på utsidan i sinomtid. Fönstren på framsidan av orangeriet, plus fönstret på södersidan, är begagnade. Just dessa flaggfönster köpte vi från det kommunala byggåterbruket, Sola byggåterbruk. Fönstrena har tidigare suttit på en skola några kilometer bort. Pardörren (begagnad om inte det framgår, hahaha) hittade jag på Marketplace, så den hör inte alls ihop med fönstrena även om det ser ut så. Lyckan när vi insåg att spröjsen gick i liv med varandra. Hurra! Fönstren på baksidan köpte vi från VLT i Arvika. De är så klart också pre-älskade.
Vad är det i massan ni lerklinar med? – Jo, serrdu. Vi har lite olika blandningar. En lite tjockare med mycket fibrer i, och en lite slätare finputs. I den tjockare grovputsen är det lera, sand (eller stenmjöl), hästskit och halm i, medan det i finputsen är lera, mer sand (eller stenmjöl) och lite hästskit. Blandningen blandar vi i en tvångsblandare och häller upp i hinkar.
Luktar blandingen?
– Nope. Om hästskiten är tagen ur hagen eller mockad för ett tag sedan så luktar det ingenting (det är fibrerna i skiten en vill åt). Vi har lyxen att ha ett stall som granne och får hästbajs som de mockar ut med jämna mellanrum.
Är det inte äckligt att blanda i bajs? – Nä, tycker det är sju resor fräschare att använda naturliga material än exempelvis kemikaliebelagda material.
Vad har ni målat med i ert orangeri? – Egentligen tycker jag att den torkade leran i sig är vacker, men för att skapa ännu mer ljus i vårt orangeri så valde vi att måla det. Vi hade lite kalk kvar från målandet av hönshuset, så jag borstade på det. Tycker att det passade bra därinne.
Så småningom ska jag måla taket också. Det blir i någon järnvitriol tror jag.
Hur byggde ni ert gröna tak?
– Åh, så glad över vårt gröna tak! Först la vi råspont på taket och på råsponten la vi …
Näver! Vi la näver omlott på taket och avslutade med en offerbräda längst ner, som hölls uppe av enekrokar.
När nävern var på plats så slängde vi upp grästuvor på taket. Vi la dem upp-och-ner och strödde ut mängder med fröer. Min mamma har också planterat ett och annat däroppe. Smultron exempelvis.
Det växer så det knakar däroppe! Det står dessutom en lönn bakom orangeriet som lockar till sin humlor när trädet blommar, så det känns verkligen som en levande och surrande del av vår trädgård.
Vilket moment var roligast respektive svårast? – Lerklina är alltid roligt (tycker jag två lerklinade hus senare), men få saker får upp mot att passa in fönster och dörrar och se en ställning med brädor förvandlas till ett hus. Svårast? Hmm. Att hålla taket torrt innan vi fick på nävern? Det kom nämligen en storm och drog tag i presenningen … Lätt stressad situation.
Vad har du för växter i orangeriet? – Massor av olika! Fikonträd, olivträd, granatäpple, pelargoner. På bilden ovan har jag ett blåregn i den stora krukan. Den ska jag plantera i år är det tänkt. Kanske på hörnet till vårt orangeri?
Ska orangeriet funngera för övervintring av växter? – Tanken var att låta växterna övervintra här och just nu har vi en frostvakt som ser till att det inte blir för kallt inne i orangeriet. Men planen är ju att vi ska bygga en punschveranda på vårt hus och då är det bättre att vinterförvara växterna där – i spillvärmen från huset. Här ser en ju en hel del fördelar med att ha ett orangeri sammankopplat med huset (vilket vi var inne på i början av byggplans-processen) …
Hur tänker du kring odling, arbetsyta vs mys/häng i orangeriet? – Just för tillfället är det en mischmasch av allt inne i vårt orangeri, men det beror ju på allmänt byggkaos. Jag har tänkt att allt – odling, arbetsyta och mys/häng – ska få plats (optimistiskt nog), men så småningom planeras smartare. Just nu rymms en lång bänk, ett gigantiskt bord och en lika gigantisk säng därinne. Sängen ska inte stå där, men funkade som myshörna för kidsen förra året (perfekt när en hade middagar och barnen fick ha myskväll precis bredvid med film och snacks). Odlingar kommer alltid få plats eftersom jag byggt väl tilltagna fönsterbrädor runt hela oranageriet.
Tanken är att inredningen i orangeriet får följa säsongen. Just nu renoveras fönster inne i orangeriet och det är allmän förvaring. I vår, när odlingen kommer igång, så får allt annat maka på sig och i sommar när försådden flyttar ut och krukorna ställs på trappan får det bli plats för middag, mys och tvätt.
Kanske även inkvartera ett bad när det vankas höstrusk?
Här sitter jag även och jobbar ibland. Inte fy skam.
Vad har ni för ventialtion och uppvärmning i orangeriet? – Självdrag och frostvakt än så länge. Funkar helt okej, men några fönsterrutor är försatta med plywood. Ser fram emot att laga dem!
Vad blir nästa steg för orangeriet? – Jag vill bygga en stentrappa till orangeriet, lägga lergolv inomhus, lerklina ytterligare ett lager på utsidan, kitta om alla fönster, plantera klätterväxter utomhus (på stöd som tar dem upp på taket). Det finns att göra så att säga.
Hur ser framtidens inredningsnbransch ut? Vilka koncept är the talk of the town?
Vad är framgångsreceptet för inredningsföretag som vill vara med i klimatmatchen?
Efter pandemipaus (och paus för mitt husbygge och Marias bokskrivande) var det hög tid att damma av våra uppskattade klimatfrukostar igen! Gah, som jag längtat!
Denna gång traskade jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo in på Formex (som också haft pandemi-paus) – som är inredningsbranschens stora mötesplats – för att snacka om om just detta. Klimat, omställning och inredningsbranshens möjligheter och utmaningar.
När Formex startat upp igen efter pandemin så vill de ta hållbarhet framåt i branschen genom att instifta ett nytt pris – Sustainability Award – och bjuda in till samtal. Bland annat klimatfrukost.
Och vad är väl en bättre plats att snacka om klimat, utsläpp, möjligheter och omställning som hygeinfaktor om inte på Formex? Där alla är.
Så här ligger det till:
Inredning är det segment som ökade mest i försäljning under pandemin (kanske såg vi oss trötta på köket och vardagsrumsmattan?), och är också det segment som vi missbedömer mest. Vi svenskar tror att vi minskat vår konsumtion av inredning och möbler med 3,5 %, men i själva verket har vi ökat konsumtionen med 20,4 % (Konsumtionsrapporten 2018).
Vi lever i ett samhälle där det blivit norm att sätta sin egen prägel på ett kök och kasta ut en fullt fungerande pryl för att ersätta med en ny – i en uppdaterad färg.
Samtidigt får Myrorna in 20 ton möbler och prylar om dagen. Om dagen.
Och Sveriges utsläpp har ökat med 5,6 % under första kvartalet i år jämfört med 2021, trots att det är bråda tider att sänka dem – radikalt.
Det ser inte bra ut. Och inredningsbranschen går inte åt rätt håll.
Omställningen måste ske nu – inte imorgon. Utsläpp som görs i dag ligger trots allt kvar i atmosfären en halv evighet, så för att inte lägga kroksben för oss själva och andra i framtiden gör vi smart i att hugga tag i problemet innan det är för sent. Det är liksom inte som ett skumparty där skumbubblorna försvinner – detta är ett skumparty som hela tiden fylls på.
Det säger sig självt att det inte blir någon vidare fest.
Så hur får vi till en snabb förändring?
Det skulle vi snacka om!
Förutom att skapa viktiga samtal om klimat och omställning, så handlar klimatfrukost om att samla fölk. Skapa ett forum för sprida vidare idéer, snacka om utmaningar och möjligheter och kroka arm med varandra om kluriga frågor.
Om den sociala lantiskatten Emma Sundh gillar detta? Eh. Ja.
Så det blev ju kramkalas utan dess like!
Hej favorit! Ja, jag pratar så klart om Isabelle – som ju varit deep down i inredningsbranschen, alltid premierat återbruk och numera är vass omställningsaktivist.
Här med en skylt som liksom ringar in problematiken.
22% av svenskarna anger “tycker det är roligt att förnya” som skäl för att byta ut köket. Inte att det är trasigt eller att det finns ett faktiskt behov. Begär baby!
Och smarta Johanna Leymann – min före detta bokskrivar-partner – som är expert på hållbart mode.
De flesta av gästerna har vi inte träffat sedan innan pandemin, så mina kralliga halmbalshus-byggararmar passade på att omfamna så många jag kunde.
Kram på er, den otroliga duon bakom Mrs Mighetto.
Det bjöds på vegansandwich från höstskörden, äppeljuice och overnights oats med svenska bär (ej flygimporterade bär – sånt där vi kollar inför alla frukostar).
Till vår hjälp för att reda i frågorna om inredningsbranschen hade vi Maria Lagerman (expert på cirkulära affärsmodeller), Isabelle McAllister (inredare gone omställningsaktivist) och Kajsa Falck-Torlegård (från Formex).
När alla hade frukost innanför västen var det dags för panelsamtal. Maria Soxbo rattade frågorna och frågade om läget för inredningsbranschens omställning. Alla var ense om att det går trögt. Tok för trögt.
Så vad gör Formex – som ändå samlar inredningsbranschen under ett och samma tak?
– Allt fler efterfrågar exempelvis avdelningar för hållbara produkter. Så nu har vi tagit ett framåt genom att instifta ett pris som heter Sustainability Award, där vi uppmanar företag att visa vad de gör. En morot. Vi har ju plattformen, så nu gäller det att visa vad som görs. Och visa bra exempel. Vi vill inte skrämma bort någon, utan bjuda in till samtal och utveckling, sa Kajsa Falck-Torlegård från Formex.
Men hur ska det gå till? Och kan inredningsbranschen ställa om tillräckligt snabbt?
– Den som sätter i gång och ställer om får en konkurrensfördel, sa Kajsa Falck-Torlegård från Formex. – Snabbare går det ju bara om man bestämmer sig, infikade Maria Lagerman, expert på cirkulära affärsmodeller. Den stora utmaningen är att ställa om när affärerna går så pass bra som de gör i dag. Då måste man tro på att det finns pengar att tjäna.
Panelen var överens. Lösningen stavas cirkulära affärsmodeller, högre kvalité, lagstiftning och samarbete. Fler måste samarbeta över och inom branschgränserna, bjussa på idéer och se värdet av att vara en motor i osmtällningen.
Dela med sig av erfaranheterna och hjälpa varandra framåt. Men så behövs lagstiftning också, som ger samma spelregler för alla.
– Den som sätter i gång och ställer om får en konkurrensfördel, sa Kajsa Falck-Torlegård (från Formex).
Och visst är det så. Att vara först på omställningsbollen ger trovärdighet. Och ingen minns en sjuttiofemma – right?
Det finns allt att vinna på att testa nya affärer, våga och ta första steget.
Men vad är cirkulära affärsmodeller? – Cirkulära affärsmodeller handlar om att loopa materialet så många gånger som möjligt. Det snackas mycket om återvinning, och det kan man göra, men det är en sådan liten del i dag. Först måste vi använda materialet och efter 10 loopar eller mer – så kan vi återvinna. Bara 1% av textilierna kan idag återvinnas, eftersom de flesta textilierna är blandmaterial, förklarar Maria Lagerman.
Så hur kan en cirkulera?
Istället för att tillverka ett kuddfodral av nya material som bomull, så kan företag använda material som redan finns. Återbruka! En cirkulär affärsmodell kan också innehålla egen second hand (exempel på detta är Filippa K som har sin egen secondhandbutik där de säljer begagnade plagg från sina tidigare kollektioner), har hyravdelningar (där en kan hyra istället för att köpa), erbjuda reparationer (laga soffan!) eller upcycling (företag som erbjuder att exempelvis sy om sin produkt till en ny variant) – ett parasoll som får begagnade fransar typ. Eller varför inte erbjuda tjänster som styling?
Kort och gott: Använda resurser som redan finns.
Istället för att sälja sju parasoll, varför inte sälja samma parasoll sju gånger genom reparationer, upcycling eller egen second hand?
En sak som etsade sig fast hos mig var något Isabelle sa när hon fick frågan vad vi med stora följarskaror kan göra för att putta inredningsbranschen i rätt riktning.
“Business as usual är ett ställningstagande”.
– Vi alla sitter på ett ansvar. Business as usual är ett ställningstagande. Det går inte i en klimatkris att exempelvis säga, ‘jag är inte politisk’. Man har ett ansvar. Ja, det är svårt och läskigt. Men prata med andra om det. Pratar om det mer. Ställ högre krav på de företag som du samarbetar med. Är det svårt – bolla med andra. Vi måste tänka nytt.
Det är ju samma sak som när det gäller mobbing (hoppas ni hänger med på min lite osäkra avtagsväg i tankarna nu, hehe). Ansvaret och skammen ligger hos mobbaren – helt klart. Men exakt samma ansvar ligger hos de som står och tittar på och inte rycker in. Gör något.
Detta måste vi komma i håg.
All fakta finns på bordet – så agera.
Detta gäller ju även inredningsbranschen.
“Business as usual är också ett statement”. Det är dags att fråga sig vilken sida av omställningshistorien en vill stå. Den som vågade, satsade och försökte göra skillnad – trots att det satte den personliga vinningen och pengavinst på spel. Eller den som blundade och låtsades att inte se problemen.
Vi har trots allt – stora följarskaror eller ej – makt och möjlighet att påverka företag. Och de med stora följarskaroro kan multiplicera sin makt efter antal följare. Men något som kom upp efter panelsamtalet var också samverkan. Om influencers går samman och ratar företag som inte gör sin omställningsläxa – då tvingas företaget att ställa om för att kunna nå ut.
Mer sånt skulle jag vilja se! Och klimatfrukost är ju också ett perfekt forum för att kroka arm kring just sånt här.
Jag hoppas på fler sammanhang och möten där omställning kavlas upp på bordet. För ett litet företag är det så klart skitsvårt att hitta tiden och pengarna för att ställa om, hitta nya affärsmodeller och kunna satsa. Särskilt om en har anställda som en har ansvar för och som ska ha lön. Desto störrte anledning att kroka arm, copy with pride och dela med sig av sina idéer. Skapa klubbar och mötesplatser.
Kanske Formex kan vara mötesplatsen för just detta. Formex omställningsklubb!
Som så klart ska ha premierad plats på nästa Formex-mässa, där en möter framtidens cirkulära det första en gör.
Nu tycker jag vi tittar på alla fantastiska gäster.
Tack alla som kom och tack till vår kloka panel – jag hoppas vi ses snart igen! Och stort tack till Formex!
Till dig som läser: Sprid gärna vidare lösningarna! Snacka med vänner och bekanta eller dela detta inlägg. Vi behöbver få till en förädnring nu (helst för tio år sedan).
Och använd din konsumentmakt och puffa företagen att ställa om. Och kom i håg: “Business as usual är också ett statement”
Om ett par veckor ska vi plåta av vår lägenhet. Vi ska inte flytta just precis nu. Men eftersom det finns en långsiktig plan/dröm om att flytta ut på landet, och jag har hyfsat lugnt på jobbfronten så tänkte vi ta chansen. Plus, vill inte hamna i samma sits som sist vi flyttade – då vi fick frågan av några grannar i november som vi ville köpa deras lägenhet och plåtade av vår lägenhet i djupaste mörker i början av januari.
Nåväl, när en plåtar av sitt hem vill en ju att det bästa ska komma fram.
Och nu funderar jag på om vi ska möblera om lite här hemma?
Kanske ska jag och John ta barnens lite mindre rum? Och barnen få vårt stora rum?
Barnens nuvarande rum ligger intill vardagsrummet, och när de var mindre så var det optimalt för vi kunde ha koll på dem hela tiden. Men nu härjar de ju ändå runt över hela lägenheten, så det spelar ingen roll var deras rum är. Och tänker att de kanske har större nöje av ett större rum än vi?
Så här ser det ut just nu …
Vårt sovrum har jag inte superlånga bilder ifrån. Mest stök. Men det är ganska stort.
Här har jag mitt skrivbord, men ärligt talat använder jag det inte supermycket.
Kanske testa? Det värsta som kan hända är ju att det blir skitfult och en får flytta tillbaka? Och då har en ju vunnit ett par muskler?
Vad säger ni?
Kanske ska filma det hela! Spännande ju!
Här kommer ett 21:37-tips straight from the bed (har krypit ner i sängen för att maxa TV-serier!). Men innan jag vevar i gång alla serier jag missat, så måste jag bara tipsa om den här spännande boken. “Kloka hus”. Jag har prenumererat på tidningen “Kloka hem” under flera år, och nu kommer boken om hur en skapar sig ett hållbart, klokt hem som följer årstiderna och som är smart byggt på alla sätt och vis. Antingen genom att rädda ett gammalt hus eller bygga ett nytt.
“Hur kan vi bygga utan att förstöra miljö och klimat”.
Så många inspirerande hus, idéer och tips att inspirationsbanken liksom kokar över. Perfekt för alla drömmande hjärna därute som älskar hus (nya som gamla) och värnar om hållbarhet
God morgon!
Kolla vad jag hittade på Myrorna häromdagen: Ett par gamla grytunderlägg i glas!
Utmärkt material för att göra ett par grytunderlägg som kan ligga framme mest hela tiden.
Tänkte visa hur jag gjorde!
Först och främst rev jag av det dammiga sidobandet runt grytunderlägget. Tog bort den gamla tygbiten som låg mellan en baksida och glasskivan.
Tvättade den runda glasskivan, putsade upp och la sedan ut den som mall på en gammal tapetstuv, signerad den fenomenala mönsterkonstnären Hanna Wendelbo!
Ritade efter glasskivan med hjälp av en penna och klippte därefter ut en rund cirkel.
Placerade tapeten mellan underlag och glasskiva, och fäste tapeten på både baksida och framsida med lite limpistol.
Klart! Och limklickarna syns inte.
Det bästa? Jag som är lat som få SLIPPER ta undan grytunderlägget efter middagen. För detta ska alltid ligga precis just här. Nu ska jag välja tapet till det andra grytunderlägget … hmm. Får se vad det blir.
Vill du göra likadana? Ta en titt bland gamla ramar och tavlor på loppis! Där kan du hitta glasskivor som kan användas som material!
Det är lätt att göra fel och svårt att göra rätt anno 2019. Förutom att det är upp till varje individ att läsa på och göra medvetna val, så drivs vi ju av en triljon knepiga, ohållbara normer i vardagen.
Vi tar bilen till gymmet … för att gå en mil på löpbandet.
Vi köper 120 000 ton äpplen varje år i butik … medan 265 000 ton ruttnar bort i villaträdgårdar.
Vi bjuder stolt på nyköps-middag istället för duka upp svinn-mat, fast det egentligen borde vara finare att rädda mat tillsammans än att köpa ny.
Vi tycker om att resa och se oss omkring, men tycker att tåget tar för lång tid (ser och reser … för mycket?).
Vi rage:ar över att tåget är försenat, för det har blivit en del av vår norm-natur. Trots att statistiken säger att tåget är mer punktligt än flyget.
Vi skänker kläder till välgörenhet, klappar oss själva på axeln för denna klimatinsats – och firar med ett nyköp. För det är vi värda.
Vi tycker att begagnade kläder är ohygieniska eftersom de brutits av andra, men rumlar glatt mellan lakanen på hotell som hundratals har haft rajtantajtan i.
Vi vill inreda personligt och unikt men tänker i första hand nyköp och masskonsumtion, fast det vi vill ha förmodligen redan finns – begagnat.
Visst är det dags att designa om många av de här normerna?
Sveriges största köp- och säljsajt Blocket får in i runda slängar 80 000 annonser per dag. Att handla begagnat, blockat och preloved, är både billigare och mer klimatsmart. Och där, bland just de där 80 000 annonserna borde rimligtvis det vi söker finnas. Och kanske finns även nyckeln till det personliga hemmet precis just där.
Svenska folkets begagnathandel sparar potentiellt 0,8 miljoner ton växthusgas årligen. Det kan liknas vid om Stockholms vägtrafik stod still i ett år.
Det mesta i mitt hem är älskat flera gånger om! Begagnat och blockat, ärvt och återbrukat. Möbler som bär på en historia och har ett falnat klimatavtryck. Förr så konsumerade jag ganska mycket nytt, men jag har insett att jag tröttnar snabbare på nyköp. Det blir inte hållbart, varken ekonomiskt, stilmässigt eller ur ett klimatperspektiv. Begagnade och blockade grejer däremot. Har en hittat en unik pryl, som inte var och varannan har, så blir behålla-banden starkare.
Det där läkarskåpet till exempel.
Jag hade länge drömt om just ett läkarskåp. Ett riktigt, gammalt läkarskåp. Jag hade en bevakning på Blocket och en dag dök det upp!
Jag blev helt till mig och köpte osett via Blocket. Den förra ägaren körde hem skåpet till mig och hjälpte till att bära upp det. Tre trappor utan hiss.
Det skåpet kommer jag nog aldrig göra mig av med. För det liksom passar överallt – i kök, sovrum eller (drömmen) i ett badrum!
Bordet fick jag alldeles gratis av en kvinna på Södermalm (!?). Bordet hade märken i skivan, så det gavs bort till första bästa som kom å hämtade det. Och det var jag!
Bordet råkade inte bara vara helt gratis, det hade perfekt mått och var redan färdigslitet!
Det innebär med andra ord noll oro för att kidsen ska göra märken i bordet – för det är redan gjort, hahaha!
Jag gillar saker som har levt. Har skavanker, är nött och märken. För det visar att det har gått livat till.
Just ett sådant hem vill jag ha. Ett livat hem, där det är klackarna i taket, stoj och fest. Där det inte är så noga. Där barn får vara barn, där emmor får vara emmor och där saker och ting går att laga. Ta hand om.
Ett hem som har älskats många gånger om.
Mitt senaste blockade fynd är detta: Mitt alldeles egna bokskåp!
Tidernas fynd!
I vårt sovrum finns en vägg som liksom suktat efter sällskap av en möbel. Men inte för djup möbel, eftersom dörren måste gå att öppna. Bokskåp är ganska grunda (detta är 30 centimeter djupt), så jag la helt enkelt upp en bevakning på just bokskåp på Blocket.
Jag trodde att jag var på jakt efter ett gammalt, mörkt 1800-talsskåp, men så en dag dök det upp! Ett cremevitt bokskåp för 600 spänn som hade de EXAKTA måtten. Jag är så glad över att har hade fel i min inredningstanke. Att jag fick tänka om, för bättre än så här blir det liksom inte.
Kolla precisionen liksom!
Jag kontaktade säljaren via Blocket meddelanden (älskar!), försäkrade mig om måttens exakthet och sa att jag gärna köper skåpet osett.
Jag äger ingen bil (så klart, eftersom jag bor i en stad med världens bästa kollektivtrafik), så jag använde en budtjänst som både hämtade och lämnade skåpet.
Totala notan för detta köp hamnade på (i runda slängar) 1000 kronor.
Mina bästa tips på hållbar inredning!
– Sök begagnat i första hand. Om Blocket får in 80 000 annonser varje dag och en enskild välgörenhetsaktör viskar om att de får in 16 ton möbler och prylar – om dagen. Då behöver vi inte föra in ytterligare nyköp in i centrifugen av prylar, right? – Låt inredningen ta tid, då gör vi de bästa och mest genomtänkta köpen, eller hur? Lägg in en bevakning på Blocket och hitta den perfekta möbeln. Istället för att köpa något som funkar halvdant nu. – Använd det du har! Hitta en ny plats (eller användningsområde) för dina ting, återbruka eller måla om. Det du inte använder … – … Sälj vidare. Visste du till exempel att genomsnittssvensken har prylar de inte använder för 18 000 kronor – KA-CHING! – Inspireras av trender, följ dem nödvändigtvis inte. Gå din egen, hållbara väg! – Sätt inredningen i perspektiv. Fråga dig själv: hade jag tyckt om den här möbeln eller prylen för 5 år sedan, och kommer jag tycka om den om 5 år? – Välj material. Kommer den här inredningsdetaljen åldras med stil? Plast blir ju sällan snyggare med tiden, medan trä faktiskt bara bli vackrare.
Igår rivstartades klimatsnacks-säsongen igång med en fantastisk klimatfrukost på tema inredning – mitt under pulserande Formex!
Precis innan jobbuniformen drogs av tillförmån för semestersjok i juni, frågade Formex om jag, Johanna och Maria ville team:a upp under deras nyinstiftade hållbarhetsdag. Snacka klimat och inredning!
Eh, JA! Givet! Som Maria så fint beskrev det: “så klart vi skulle hålla en klimatfrukost om inredning! Att få belysa inredningsbranschens utmaningar och leda in elefanten inte bara i rummet utan också upp på scenen var en chans vi inte ville missa.”
Vi lever trots allt i en värld av vill-höver, sociala medier som skapar begär och ständiga ny-släpp av kollektioner. Spillans plädar, nyanser och trender. Och snabbt går det. Begär och behov går hand i hand. Så hur ska vi förhålla oss till det här? Hur kan inredning bli hållbart? KAN inredning bli hållbart? Hur konsumerar vi? Vad är hållbart? Och hur kan vi som jobbar med sociala medier ta oss an ämnet? Hur kan vi påverka?
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Innan Formex-mässans svängdörrar började rulla, öppnade vi upp en liten springa för den här spännande klimatfrukosten. Det serverades klimatklokt från Formex (tack!) och det fullkomligt drällde in personer som jag genuint tycker så mycket om.
Hela konceptet klimatfrukost alltså, jag kan inte tala mig varm nog om det: Käka god frukost, träffa så fantastiska människor och samtidigt lyssna till suveränt sympatiska panelsamtal.
Så otroligt glad över alla som kom! Inspirerande Erika Åberg(hej idol!) exempelvis och Linda som tog tåget hit. Så många bra människor på en och samma plats.
Vid 09:30 slog sig gästerna ner framför scenen, och min Klimatklubben-kollega Maria Soxbo satte igång samtalet. Med i panelen satt Frida Ramstedt, Trendenser, Sebastian Welling, team manager på IVL Svenska Miljöinstitutet, Tero Marjamäki, pressansvarig på Blocket och Ulrika Sjövall, design manager på Ellos.
Hela samtalet livesändes på Klimatklubbens instagram, så alla kunde följda detta viktiga.
Och pjaaa, alla paneldeltagande var rörande överens. Vi konsumerar för mycket och använder för kort stund. Visste du förresten att inredning är den konsumtionskategori vi missbedömer mest? Vi svenskar tror att vi har minskat vår konsumtion av inredning och prylar med 3,5% sedan 2010. I själva verket har den ökat med 20,4% (enligt Konsumtionsrapporten 2018). Pöh.
Vi borde konsumera färre saker, välja material med omsorg (plast åldras ju sällan med värdighet exempelvis), ta hand om våra saker och ha en plan för den dagen då vi tröttnat prylarna. Var ska de ta vägen? Kan materialen separeras och återvinnas?
Vi måste bli mer kräsna, handla långsiktigt och ställa krav på företag helt enkelt. Men också fundera på vad vi köper och varför. Blir vi lyckligare?
Trendenser-Frida är helt övertygad om att vi kommer se andra statusmarkörer och andra värden: “Vi håller på att bygga kulisser för vårt liv och vi sätter normen för alla som följer oss. De ser våra härliga frukostar, de fantastiska vardagsrummen och vi skapar ju så mycket begär hos våra läsare och följare. Vi löser inte behoven utan vi skapar nya begär. Där har vi alla ett jättestort ansvar att ifrågasätta vad vi visar, och VARFÖR vi gör det vi gör. VARFÖR köper jag den där stolen…? Vi behöver vara mycket mer kritiska mot oss själva!”.
Jag blev mäkta imponerad av Ellos och deras sympatiska Ulrika, som var så transparenta och ärliga med sina utmaningar. Ellos jobbar på att bli mer hållbara och att ändra våra normer kring konsumtion. De har exempelvis tagit in en hel del begagnat i sitt sortiment, sett över material och även börjat höja priserna för att kunderna inte ska överkonsumera. Ska bli spännande att följa deras resa och omställning.
När panelsamtalet var slut satt alla kvar på sina stolar, och det skapades små babblande kluster i lokalen. Det flög idéer och tankar hejvilt, och det var så fantastiskt mottagande. “När blir nästa klimatfrukost, jag MÅSTE få komma!”. Jag är att så många tycker om det här konceptet lika mycket som jag.
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Efteråt passade vi också på att visa upp vår bok “Gör skillnad” – rykande färsk från tryckeriet! Vore ju skam att ha den liggande hemma när den är så aktuell, right?
“Gör skillnad” var ju dessutom vad vi alla gjorde bara genom att dyka upp. Vi initiativtagare till #klimatfrukost har nämligen bestämt oss för att köpa ett träd för varje gäst som dyker upp på våra klimatfrukostar. Vi hoppas kunna anlägga en hel skog! En klimatfrukost-skog.
Så överlycklig över alla gäster som kom! Som de här till exempel, som ett piller för god stämning. Mrs Mighetto-duon Anna och Malin, här med Fru vintage.
Stort tack till Blocket och Ellos som gjorde den här frukosten möjlig, och till en fantastisk panel och till alla gäster! Heja ny skog, kunskap och härliga sammanhang att ställa in skärpan på klimatglasögonen!
Och slutligen: tack Formex för att ni lyfter frågan!
Nämen!
Kolla vad som ska flytta in på torpet – ett gammalt skåp.
Det är lite skralt med förvaring på torpet, så jag har länge varit på jakt efter ett klädskåp till sovrummet. Och kom över det här fina, TUNGA, gedigna och lagom rispade skåpet. Jag tänker mig skåpet jämte en framtida blommig tapet och koffertar där ovanpå. Det kan nog bli något det!
Återkommer med resultat, eller tja, delmål kanske, haha.
God kväll på er!
Jag är just nu i Värmland och lever lajf, firar bröllopsdag, min pappas födelsedag och skaffar mig ett par myggbett. Och medan jag gör allt detta viktiga så tänkte jag att vi ska kika på detta! När jag slängde på mig brallan och drog till Snickeriet för releasefest för hela TVÅ böcker …
Så jädra trevlig kväll. Och så många fina människor på en och samma plats. Jag blev en timme sen hem, haha. Sa till John att jag skulle komma hem vid 18, men det bara gick inte. Bra betyg för en releasefest!
