Surdegsbröd, fralla, baguette, pain riche, levain, bulle och köpelimpa.
Gött bröd har många namn.
Och jag ääääääälskar bröd. Både att baka och äta. Helst rostat!
Sedan ett bra tag tillbaka har jag också en fabless för att rädda bröd. På flera olika sätt.
Min geniala lanthandel har en korg full av bröd och göttebröd, korvbröd, hamburgerbröd och limpor som är kedjans eget märke eller bakat i butik, som de säljer när det börjar närma sig bäst-före-datum. Jag går loss i den där korgen, ger häften till mina föräldrar och fyller därefter frysen till max.
Men det finns andra sätt att rädda bröd – ska strax berätta hur.
Varför jag älskar att rädda bröd?
Bröd är det livsmedel som vi är rappast på att svinna bort.
260 000 brödskivor i timmen svinnas bort närmare bestämt.
Jag smular sönder av panik över detta slöseri.
Tänk va, att 260 000 brödskivor svinnas bort varje timme – bröd som kunde ha mättat någons hunger.
Och vi slänger inte bara brödet, utan alla resurser som också gått åt till att producera brödet. Jord, vatten, transporter exempelvis.
Ett enormt slöseri, men också ett beteende som kostar rejält med deg. I dubbel bemärkelse.
Varför ser det ut så här?
Och hur kan vi ändra på detta?
Hur ser den resurseffektiva, smarriga och göttiga framtiden ut?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden – ett avsnitt som fått namnet Bröd, bak & andra bullar.
Det här avsnittet gör vi tillsammans med den briljanta matsvinnsappen Too Good To Go som jobbar på flera fronter för att minska svinnet. Förutom att de är vassa på snacka matsvinn (älskar deras Instagram, där jag ständigt lär mig massor om matsvinn), så kan en rädda mat via deras app – mat från restauranger, caféer och bagerier.
Aldrig har väl mat smakat godare!
I detta avsnitt snackar jag med Åsa Sandberg från Too Good To Go, får smarta brödsvinns-tips och blir inte lite taggad på deras överraskningspåsar med räddad mat. Som Kinderägg för vuxna!
Dessutom snackar Maria med en gotlänning som fick mitt hjärta att bakas ihop till en liten sockerkringla. Markus Wahlgren på Coop i Visby – vår favoritbutik när vi hade torp på Gotland – som är
en kvick eldsjäl som lackade på ett brödsystem där 28 000 ton bröd slängs varje år.
Vaddå brödsystem? Jo, så här ligger det till.
Det är inte livsmedelsbutikerna som själva äger brödet i hyllorna – det gör brödproducenterna. De transporterar brödet i speciella brödbilar till alla de tusentals livmedelsbutiker som finns runt om i Sverige, maxar hyllorna med allsköns sorters bröd och några dagar innan bäst-före-datum slängs det fullt ätbart brödet ner i stora soppåsar. Prima bröd körs sedan i väg för att processas om till exempelvis djurfoder, etanol eller så blir brödet bränsle i ett värmeverk. Det är alltså inte dåligt bröd, utan bröd som går alldeles utmärkt att äta.
Markus Wahlgren ledsnade på detta resursdrypande system och tog saken i egna händer. Hur? Ja, men det får du veta avsnittet Bröd, bak & andra bullar.
Detta ska säga: Alla brödproducenter i Sverige är inte överens om att retursystemet är det bästa. Enligt en uppgifter från 2019 vill den näst största aktören häva systemet för att minska matsvinnet och spara på resurserna, medan den största aktören säger nej.
Det hade så klart varit käckt om vi kunde skylla allt svinn på brödsystemet, men tyvärr har du och jag en viktig roll i denna krutong-prydda soppa. För hushållen är gaaaaanska friska på att svinna bröd. Av de 80 000 ton bröd som svinnas bort i Sverige varje år så försvinner 30 000 ton i hushållen.
I podden snackar vi om var svinnet sker varför vi svinnar och vem som svinnar.
Missa inte!
Och så får jag en – eller var det två? – utmaningar av Maria. GULP!
Något av det bästa jag vet är när ni tipsar mig om recept och vegetariska favoriter!
I somras kom en rapport om att 80 000 ton bröd svinnas bort av oss svenskar varje år. Av den anledningen bad jag om era bästa brödräddande recept som jag kunde testlaga under min följetång “Vegetariska middagsklubben”.
Sist blev det klassikern Fattiga riddare med honungsstekta äpplen, och nu?
En hemsnickrad variant av Toscansk brödsallad från Lotta!
Tusen tack!
Du behöver:
3 msk olja
1 msk vinäger
salt
peppar
röd lök
tomater
gurka
oliver
Gör så här: Ta fram en stor skål och ringla i god olja och vinäger. Toppa med salt och peppar.
Ta en röd lök eller två, skiva tunt. Lägg i dressingen.
Plocka en näve tomater, gärna övermogna, lite gurka och ta fram några oliver. Skär i grova bitar och tjoffa ned i skålen.
Nu tar du ett par skivor gott bröd som blitt lite trist. Riv i bitar och blanda med grönsaker och dressing. Låt stå och dra i någon timme.
Det är inte så noga med proportioner, det ska vara kanske 2/3 grönsaker till 1/3 bröd.
Smaklig måltid!
Har du något gott recept på lut? Skicka in ditt bästa vegetariska, veganska eller icke-vegan-vego (så gör jag om dem till vegetariska eller veganska) recept till mig via sundh.emma@gmail.com och märk det med vego2019. Om du har en blogg eller ett instagramkonto så länkar jag gärna =)
Något av det bästa med september är det här. Att få kura hemma, duka upp med allt gott en har hemma på skrynklig strunt-samma-duk, mumsa nybakat bröd och frossa i säsongens smarr.
Äpplen (från innergården), plommon och lyxiga sällsynt-blåbär.
Min brunch är ofta superenkel. Nybakat bröd, franska ostar, marmelad, kaffe, ägg, frukt, bär och granola. Frukost möter kväll.
Granola med blåbär och ekologisk, turkisk yoghurt. Klockan 22.00 varje kväll mumsar jag i mig en liten kopp av det här (till TV-serien Younger).
Det finns inget som jag tycker bättre om att bjuda på än just en anspråkslös plock-i-hop-brunch. Alla hittar något, en behöver inte tänka i hundratvå olika rätter (plus dryck) och det ser superlyxigt ut, men egentligen bara är upplagd på fina fat.
2014 års meny har varit minst sagt okulinarisk eftersom den här graviditeten har gett mig smak som en halvfabrikats-suktande 10-åring. Falukorv med makaroner, fiskpinnar med potatis, pizza och köttfärssås och spagetti. Och tacos.
I vanliga fall brukar jag och John äta vegetariskt och mat lagat från grunden, med grönsaker och rotfrukter som grund. Men mina cravings har varit något enklare än så …
Eftersom halvfabrikat har varit mer ett nödvändigt ont än något jag njutit av (och gör sig föga på bild), så skippar jag dem och går direkt på fem finare varianter av dagens uppdrag: En bild på något gott du ätit i år
Är fullkomligt galen i plockmat, och det här beställde jag och John in på Hörte brygga en timme efter att ha varit här. Bästa ever!
Det finns inget bättre än jordgubbstårta under äppelträdet i början av sommaren.
Världens bästa make göra ungefär 100 våfflor till mig, så att jag kan ta med mig till jobbet på självaste våffeldagen. Fina människa.
Det här året har gått i pizzans tecken. Jag, John, Lisa och Per åt oss igenom Österlens alla underbara, ekologiska och megagoda pizzor i början av sommaren.
När mitt gravidillamående tog fart strax därefter så var det bara en sak som alltid gick ner. Pizza från Stockholms bästa pizzeria, Tellus pizza.
Jag älskar att baka bröd. Testa nya smaker, hälla ner fröer och sedan äta ugnsvarma smörgåsar med smält smör. Och gärna iskall mjölk till. Och är det något jag gjort detta år så är det att baka. Det har blivit mycket filmjölksbröd, limpor och fröbröd. Mums!
—-
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Mellan illustrationer, bloggskriverier, stylingplanerande, modeartikels-knapprande, kvittoredovsningar, frisyrkurser, möhippor, “House of cards”-titt och kattklapp flyr jag hit. Till mjöliga bakbord, doften av nybakat bröd och till mitt radioskvalande kök.
Vi kan kalla det terapi.
Det här är något av det bästa jag vet. Att låta hjärnan vila från bruset, medan jag knådar deg. Bondbröd med en massa frön och annat göttigt jag hittar i skafferiet. Ibland blandar jag i färska kryddor, soltorkade tomater, nötter eller bara lite honung. Här finns inga krav, rätt eller fel. Bara en stor deg av avstängda tankar och spirande dagdrömmar.
När hjärnan är utrensad, storstädad och välmöblerad avnjuter jag nybakat bröd och mjölk. För det ska man.
Ända sedan jag var sju äpplen hög har min pappa bakat bröd varje vecka, säkert av samma anledning som jag. Att sortera tankar i varje knådtag.
I min familj kallar vi det pappa-bröd. Det är alltså motsatsen till köpe-bröd (något mamma-bröd existerar inte).
Det var en sådan trygghet att höra assistenten gå igång nere i köket, för att sedan känna doften av nybakat bröd. Då visste man att pappa var hemma och att vi snart, han och jag, skulle skära upp en varsin skiva rykande färskt bröd, bre på smör och därefter lägga på en ostskiva som snart smälte. Till smörgåsen drack vi iskall mjölk.
Det var till smörgåsen och mjölken som vi också flydde mitt i natten. När jag hade drömt mardrömmar och inte kunde sova. Då gick jag och pappa ner i köket och så fick jag en smörgås och ett glas mjölk. Där och då försvann allt det dumma, i ett brödbett.
Det är fint någonstans. Att mina pappa-minnen luktar nybakt bröd med smör på. Och att jag gör precis som han. I dessa degar knådar vi in alla tankar, tillsammans med ekologisk mjöl och råvaror som man kan ta på. Samlar grubbleri och dagdrömmar, för att sedan servera dem med ett glas mjölk.
Tänkte att vi ska göra en liten tillbakablick över vad jag har haft för mig den senaste tiden, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 38 och 39. Två veckor september.
Morgonpromenad i Vinterviken med rutig kappa och fräsiga Topshop-solglasögon. Dimman låg tung över sjön Trekanten och det var så där stilla som det bara är tidigt på morgonen.
Landade på Vintagefabriken efter helgen och läskades av Lollos nya, kattprydda notpapper som hon tagit med sig. Provade fabrikens höstkappor och föll pladask.
Trippade höstgator fram i mina svartvita brogues och roade mig med att lyssna på “Greese” och prova klänningar efter stängningsdags på Vintagefabriken.
Q: Har sett några rödrandiga skor swischa förbi på Instagram. Var kommer de ifrån? Är de vintage? A: Hej! Nej, skorna är inte vintage. De är sprillans nya och kommer från Deichmann. Mitt nya fyndarställe! De perfekta sommarskorna. Randiga kilklackssandaler med peep toe.
Q: Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg! Älskar den! Nu undrar jag: Vad livnär du dig på? A: Välkommen hit! Jag livnär mig på flera saker. I första hand jobbar jag som frilansjournalist och stylist och bloggar här på emmasundh.com om vintage. Sedan är jag delägare i det kreativa kollektivet Vintagefabriken (frilanskontor och vintagebutik) och är även en av författarna bakom boken Vintageparty som kom ut i våras (och släpps i Amerika i höst). Däremellan formger jag allt från loggor till etiketter, jobbar som webbstrateg och illustrerar mode, skönhet och allt därimellan. Vi skulle ju lugnt kunna säga att det är lite av varje.
Q: Din lila kappan är så himla fin.. vart har du hittat den..?
Nina A: Min kappa fyndade jag när jag var i Brighton förra sommaren. Jag föll pladask för den, trots att det var juli och potthett. Kappan inhandlades på Brightons egna Beyond retro minsann.
Q: Var kan man köpa den fina klossarna någonstans, de är ju verkligen underbara! 🙂
Katarina A: Klossarna har jag gjort själv. Jag köpte en fyrkantig regel på ett byggvaruhus (50 mm bred) och sedan sågade jag itu den i 50 mm stor bitar så att varje bit blev kvadratisk. Därefter sandpapprade jag dem så att de inte skulle få några vassa hörn. Sedan målade jag dem med giftfri färg, och pillade dit bokstäver. Det var lite pilligt, men jag tänker att de håller hur länge som helst. Det är ju inget plastskit som går sönder, utan detta är byggt för en livstid. Eller två.
Q: Åh kappan alltså, den med ränder nedtill, vart kommer den ifrån? A: Den kommer från min vän Lisa. Den har jag fått av henne. Hon i sin tur har fyndat den på en vintagebutik för en herrans massa år sedan.
Q: Hej och tack för den bästa bloggen! Du jobbade ju hemifrån mycket i alla fall förut.. Hur lade du upp dina dagar för att få mycket gjort? Jag pluggar juridik så det är mycket eget jobb, men har fasansfullt svårt för att få något vettigt gjort på eftermiddagarna.
Lisen A: Hej Lisen! Ja herregud, det kan vara väldigt svårt att jobba hemifrån vissa dagar. När jag pluggade var jag rena katastrofen – bakade bröd, anordnade fester, skickade brev till vänner från hemlig avsändare, sydde och laminerade lappar (eh, ja) – ALLT för att inte plugga. Men jag har bättrat mig.
Steg ett i den effektiva “jobba hemifrån-skolan” är att klä på sig kläder som om en skulle jobba på lokal. Morgonrocks-jobbande är aldrig särskilt lyckat. Då är det som att vägen till soffan liksom halveras. Vips så ligger man där och tittar på gamla avsnitt av Top model.
Nä minsann. Ju piffigare jag är klädd desto bättre jobbar jag.
Steg två är att göra en lista på vad du ska göra under dagen. Jag är “att göra”-listornas drottning. Jag har en lista för varje dag. En måndags-lista, en tisdags-lista och så vidare. Det gör att jag slipper ha allt i huvudet och kan pränta ner det och få en översikt. Annars blir det krumilurigt kaos i huvudet på moi. Inte att förglömma – det är få saker som går upp mot belöningen att stryka avklarade saker på listan.
Jag skriver upp både små och stora saker, roliga som tråkiga, och även ting som inte alls har med jobb att göra. “Promenad” och “drick ett glas vatten” finns med på alla mina “att göra”-listor. Även “kolla instagram”. På det sättet kan jag ta tag i surdegar och när det känns tungt så dricker en ett glas vatten eller kikar på Instagram. Som en paus. Och när det är gjort får jag stryka den från listan. Love it! Sedan kan man ta tag i den där surdegen igen. För dig är det mycket läsande kan jag tänka mig. Då är det viktigt med pauser, så att du håller koncentrationen uppe. Planera in att ta pauser då och då. Exempelvis vid 10, 12, 14 och 16. Lägg sedan upp tiden för vad du ska få gjort mellan dessa pauser. Det gör att du jobbar i sjok, snarare som att dagen är ett enda lång never-ending jobb.
Jag gör alltid lite för optimistiska “att göra”-listor och det är helt klart en konst att inte planera in för mycket. De saker jag inte hinner med flyttar jag över till nästa dags lista.
Steg tre är att sätta en sluttid för när det ska vara klart. Är jobbdagen slut klockan 17.00 eller 18.00 – bestäm det tidigt! Annars är det lätt att hamna i “ska bara”-träsket. Där har jag varit och krälat många gånger om man säger så …
Steg fyra är att inte ha för många punkter på måndagslistan. Man ska vara snäll mot sig själv, så ge dig själv en mjukstart på veckan.
Steg fem. Gör det nu så har du det gjort. Det är min devis. Istället för att traggla med surdegar – bit i hop och gör det så har du det gjort. Det är mitt bästa. Dessutom spar en mängder av energi som annars skulle ha gått åt till att åma och åja sig över att en måste göra ditten och datten. Ge dig själv belöningen att slippa det.
Steg sex. Du är bra ändå. Även om jag är en effektivitetsråtta som älskar att få saker gjort, så tränar jag ständigt på att rycka på axlarna. Går inte dagen som du har tänkt? Ja, du är banne mig bra ändå. Du är inte dina prestationer. Sedan att det är göttigt att stryka saker på listan är en annan sak. Men grunden är att du är bra även om inte “att göra”-listan blir full av överstrykningar. Kanske är du bättre på att jobba dagen därpå?
Det var nog alla punkter i jobba hemma-skolan. Kortfattat: jobbuniform, dela upp dagen i sjok, ta pauser, skapa att göra-listor, skippa måndagar, skjut inte upp saker och var snäll mot dig själv.
Q: Skulle vilja ha den där Maria Westerlind-klänningen som du har, men har sett att den är fodrad. Är den för varm på sommaren tro?
Maria A: Ja, denna Maria Westerlind-klänning är helt underbar! Och yes, den är fodrad. Men den är inte obehagligt varm, tvärtom. Lite lagom så där.
Q: Jag läste en artikel om dig i DN där det stod att du ska måla golvet schackrutigt i en färg som håller i hundra år. Vad är det för färg och vad behövs det för förarbete?
Tacksam för svar!
A: Hej Linda! Ja, jag vettekatten om färgen kommer att hålla i hundra år, men färgen är extra tålig. Mor och far min – som har målat golvet – har lagt på lack ovanpå, så att det ska bli extra slitstarkt. Men eftersom det är en butikslokal får man nog räkna med att det slits. Men jag tänker att det kommer att slitas vackert. Eftersom jag får så många frågor om just rutiga golv så tänkte jag göra en måla rutigt golv-guide så småning om. Där får du svar på alla dina måla golv-frågor. Var så säker.
Q: Var köper du sprayfärg? A: Jag köper min sprayfärg på Highlights i Stockholm. Antingen på Södermalm eller vid S:t Eriksplan. Jag har aldrig köpt färg via nätet faktiskt, även om jag är en trogen nätshoppare.
Q: Hur gör man för att hålla sådan bra kvalité på håret? A: För det första så har jag väldigt bra grundkvalité på håret. Jag har ganska tjockt hår och grova hårstrån, så mitt hår lämpar sig nog lite extra för en sådan ruff behandling som blondering faktiskt är. Men även mitt hår – som är starkt – tar rejält med stryk. Nu när det har varit lite stressigt med bok och butik så har nog håret tagit lite extra mycket stryk, så några hårstrån har faktiskt gått av. Buhuuu. Men annars så försöker jag vara snäll mot håret, tvätta det varsamt och inte för ofta, använda hårolja och värmeskydd. Och inte locka det för ofta.
Q: Har du några vintageguldkorn i Köpenhamn du vill dela med dig av? (om du har koll på stan å så förstås). Tack på förhand och tack för all inspiration du ger! A: Hejsvejs. Tyvärr är jag dålig på Köpenhamns vintagebestånd. Jag älskar stan, men har aldrig varit där i fyndarsyfte. Än. Däremot så vet jag någon som är expert på området. Nämligen bästa Pia Storm!
Nu tar jag mina julklappar under armen och far hem till Värmland. Ut på vischan, på med raggsockorna och in med veden i spisen. Där ska jag äta vegetarisk Jansson Frestelse (Johns paradrätt på julbordet), klappa katten Winston, baka bröd, pulsa i snön, starta igång en rad pysselprojekt, äta timlånga middagar och även försöka hinna träffa några av mina vänner som bor här. Och så klart … Fira jul!
6 december. Den sjätte luckan i Emily Dahl-kalenderninnehåller en bild på någon jag älskar.
… och denna någon är den här mannen. Vi har varit ihop i närmare sju år. Vår story är lite speciell, för jag var ihop med John innan vi ens hade träffats. Innan han ens visste det.
Det var 2004. Alla mina vänner dejtade någon, hade ett fast förhållande eller hade en mobil som plingade med spännande pirrsms. Alla utom jag.
Jag hade lagt ner det här med män. Det gick ändå åt pipsvängen hela tiden.
Jag bodde vid denna tid i kollektiv med mina vänner Åberg, Nina och Lisa, och när de (och alla mina andra vänner) berättade om romantiska weekends, kärleksförklaringar, sockerdricks-sms och nattliga hångel så blev jag så avundsjuk att jag hittade på en låtsaspojkvän. När jag tyckte att mina vänner ägnade för mycket tid åt sina boyfriends och för lite tid åt mig (vilket i mina mått mätt var i stort sett hela tiden), drog jag upp honom, min låtsaspojkvän. Han hette John. Jag sa med ironisk röst att det påminde mig om “när jag och John var i München oktober 1969 – underbar resa, otroligt romantisk, utsökt på hösten”. Namnet John hade jag fått från min vän Åberg som hade träffat en John som enligt utsago var “som jag fast lite mer som en apa”. Det tyckte jag lät perfekt, så jag lånade namnet av denna apa, hörde mig för lite mer om denna människoart och tog helt enkelt hans identitet till min låtsaspojkvän. Alla mina vänner roades av mina påhittade historier om “John” och sa att “du måste ju träffa den riktiga John någon gång”.
Veckorna gick, jag och hittepå-John levde lyckliga i alla våra dagar, och så en dag möttes vi. Jag och IRL-John. I Norrköping. Hans Linköpings-kollektiv mötte mitt Stockholms-kollektiv.
Detta ingick INTE i min plan. Nervös som jag var lyckades jag undvika honom de första timmarna. Men någon gång efter midnatt märker jag att mina fötter går i riktning mot honom. Bestämda steg. Jag ser min hand knacka på Johns axel, och så hör mig själv säga: “Bara så du vet då är du och jag gjorda för varandra”. John stirrar på mig. Jag fortsätter självsäkert med en harang av flaschiga ord om varför vi bör bli ihop. Någonstans efter en drink eller två tycker jag att det låter riktigt bra. Trots allt. Jag kan även ha avslöjat att jag varit ihop med honom utan att han vetat om det. Rubbade, rubbade jag.
John står kvar. Jag minns att jag tycker att det är lite konstigt att han står kvar, som att jag väntat mig att han skulle springa därifrån. Snabbt som fasen. Jag menar, det skulle jag har gjort.
Men människan står kvar. Vi börjar prata. Fortsätter. Och fortsätter.
Någon vecka senare får jag ett brev via min vän Åberg. Det är från John. Och där börjar en lång period av brevväxling, telefonsamtal och mejlkonversationer, som sedan övergår i ett “vill du vara ihop med mig”.
John är den snällaste, smartaste och mest omtänksamma människa jag någonsin har träffat. Empatisk och varm. Han lyssnar som ingen annan när problemen hopar sig. Han får mig att bli en bättre människa. Vilja bli en bättre människa.
John har det härligaste skrattet som finns. Fnissigt och lurigt. Han vet alla mina kittliga ställen och kan läsa mig som en öppen bok. John vet allt om mig.
Varje dag när han kommer hem från jobbet kramar han om mig, kysser mig och lyfter upp mig i skyn. Snurrar ett varv och säger att han älskar mig. Ibland lägger han små post-it-lappar lite varstans. Kärlekshälsningar. En gång hade han ställt upp en hel armé av playmobil-gubbar i badrumsskåpet som alla höll upp skyltar där det stod “Emma, jag älskar dig”.
John är den mest jämställda man jag mött, för intressanta diskussioner och vågar stå för sin sak. Han har nära till sina känslor och har inget behov av att stånga sig blodig i boxen för den snäva manligheten.
Han försvarar mig alltid, men tvekar aldrig att säga till mig när jag kanske är trångsynt. John är snäll, men inte mesig. Han är envis, men inte tjurskallig. Ödmjuk, men inte eftergiven. Smart, men ingen besserwisser.
Han kompletterar mig, snarare än är lik mig på alla plan.
Jag älskar John för allt det, och för att han är pillemarisk, påhittig och kreativ. Bygger små konstiga mackapärer, spelar in filmer och är helt orädd för att lära sig nya saker. Han kan få ett infall, börja sticka, baka bröd eller samla på flugor.
Men framförallt, framför allt annat: när jag kryper ihop i hans famn känns det som att komma hem.
