En av de vanligast förekommande frågorna här på bloggen just nu (delad listetta med frågor om frisyrer, eyeliner och amning) handlar om … mina badkläder.
Med all rätt.
Det är liksom sju veckor kvar till sommaren är här. SJU VECKOR!
Jag är ju lätt besatt av bikinis och baddräkter. Äger ungefär ett halvt Ibiza av badkläder i olika varianter, färger och former. Mina absoluta favoriter kommer från Vintagefabriken (designade av Janna Drakeed). Bra passform, smickrande för kroppen (speciellt efter en graviditet när man gärna vill stoppa ner kroppen i något som slukar den snyggt) och dessutom uppsydd i Sverige.
Eftersom mejlboxen fullkomligt har svämmat över av förfrågningar kring framför allt denna bikini, så har Linda (som bossar över Vintagefabriken medan jag och Lollo jonglerar kidz-prylen) fixat så att de går att förbeställa i år. Bra va?
Sista dagen att förbeställa sin baddräkt och bikini är på fredag, så passa på!
Jag möblerar om i mitt hem ungefär en gång i veckan. Det är bland det bästa jag vet. Nya vintagefynd upp, hattaskar på hög, vintageklänningar på rad och små pinaler som dekoration.
I’m rearranging the furniture in my home about once a week. It is among the best I know. New vintage finds up, piled hat boxes, vintage dresses on line and small things as decoration.
Såhär ser det ut på sekretären i mitt sovrum just nu. Carin Wester-skor med bollar, hattask från Paris, eiffeltorn, gamla samarin-flaskor som jag fyndat på loppis, Dupond och Dupont-figurer och en liten ros i en grön flaska. Ovanför sekretären hänger min absoluta favoritklänning, inhandlad på Lyckliga gatanav min man John. Jag fick den i present av honom i höstas.
Here’s how it looks in my bedroom right now. Carin Wester shoes , hat box from Paris, a Eiffel Tower, some old bottles that I have bought at flea markets, Dupond and Dupont-figures and a small rose in a green bottle. Above the desk hangs my absolute favorite dress, purchased at Lyckliga gatan by my husband John. I got it as a present from him last fall.
Det första jag ser när jag vaknar om dagarna är några av mina absolut finaste vintageklänningar. De hänger på en klädhäst som John har köpt på Granit. Där hänger min brudklänning, en underbar aftonklänning, tylliga 1950-talsklänningar och min mammas farmors 1930-talsklänning.
I fönstret står Johns askar som är fulla med herrflugor, hängslen och manchettknappar. På toppen ligger ett plommonstop.
The first thing I see when I wake up in the morning are some of my finest vintage dresses. They hang on a clothes rack that John bought the Granit. I can see my wedding dress, a gorgeous evening gown from the 50’s and my mother’s grandmother’s 1930’s dress every day.
In the window stands Johns boxes that are full of men’s bow ties, suspenders and cufflinks. At the top you see a old bowler hat.
Delar av min vintagesamling. Some of my vintage dresses.
Nämen titta vem som är med i senaste numret av lokaltidningen Mitt i! Tidningen följer med mig till Lyckliga gatan i Midsommarkransen, där jag ger några väl valda vintagetips, berättar om olika tidsepoker och vad som karaktäriserar dem.
Och så pratar jag om 1950-talet! Jag älskar ju denna tidsepok rent modemässigt, men pjaa, kvinnosynen var väl sisådär på den tiden.
Tyvärr har modet – med dess traditionellt feminina attribut och färgpalett – fått en nedvärderade stämpel, som i mångt och mycket sammankopplats med att man som bärare tycker att kvinnor ska vara fjättrade vid spisen. Som att man tycker att det är okej bara för att man klär sig pastelliga 1950-talsklänningar. Och så är det ju inte.
En ska få lika mycket respekt när en bär en pastellig tylldröm som när en bär en androgyn maktkavaj. Sådetså.
Translation! Oh look who’s in the latest issue of the local newspaper Mitt i! The magazine followed me to the vintage store Lyckliga gatan in Midsommarkransen, outside Stockholm. In the article I provide a few well-chosen vintage tips, talk about different eras and what characterizes them. And so am I talking about 1950! I just love this era, almost purely fashion-wise, because the women’s situation were, well, not the best at the time.
Unfortunately, the fashion – with its traditionally feminine silhuette and color palette – is often associated with a something bad. Like the carriers of 50’s fashion think that women should be fettered by the stove. Like you think it’s okay just because you dress in pastel 1950s dresses. And it’s not. One should get as much respect as carrying a pastellig tulle dream dress as wearing an androgynous power blazer. That’s my opinion.
Jag valde denna pärla dagen till ära, så att gästerna skulle få riktigt mycket vintagefeeling. En grönblå klänning som jag köpt på Beyond retro för ett år sedan eller mer. Sitter som ett smäck.
Vilken dag! Pjuu. Jag har ilat fram och tillbaka för att förbereda ett evenemang som är kopplat till min bok. Med ett leende på läpparna. I morgon äger själva evenemanget rum och jag ska ta mängder av bilder, så att ni får se vad som upptar mycket av min vakna tid. Bildkavalkad utlovas, var så säker.
Dagen till ära bär jag en ny, alldeles underbar klänning från Jumperfabriken, strumpbyxor från H&M och skor från Stadsmissionen.
