SVT gör spännande klimatsatsningar nu vilket märks dels genom klimatspäckat nyhetsbrev och också i tablån. Förutom uppmärksammade dokumentärer som “Slaget om skogen” och “Kampanjen mot klimatet” och Uppdrag gransknings avsnitt om i torvens enorma klimatpåverkan (hej planteringsjord!), så är klimatet under lupp hos bland annat Politikbyrån och Ekonomibyrån.
Jag slukar ju allt, eftersom jag är nyfiken på att utforska klimatkrisens alla skrymslen och vrår.

I måndags publicerade Ekonomibyrån ett avsnitt om “Klädskam“.  I studion satt Gina Tricots hållbarhetschef Emma Garrote, Dagens Nyheters klimatredaktör Peter Alestig och influencern Anitha Clemence.

29 minuter snabba tankar om modets påverkan på klimatet, reor, nätshopping, greenwashing, ansvar, influencers roll och liveshopping. Det snackades föga om modebranschens största problem. Volymerna. Att det släpps kollektioner flera gånger per år (istället för två – en höst och en vinter – som var kutym förr). Kinesiska Shein släpper 1000 plagg – om dagen!

Influencers utsågs till marionettdockor (utan ansvar), samtidigt som Gina tricots hållbarhetschef efterlyste lagstiftning kring hur en får kommunicera kring hållbarhet – så det är samma för alla – och en tydlig definition om vad hållbarhet är. Citat: “det är godtyckligt vad som är hållbart för dig, för dig och för mig”
Det som tyvärr inte kom fram under de här 29 minutrarna är att det FINNS lagstiftning kring Greenwashing, och en tydlig definition vad hållbarhet är.
Jag hoppas att det var en miss från Gina tricots hållbarhetschef (hey, vi är trots allt människor – alla kan snubbla på orden eller göra en tankevurpa), och att hon har koll på lagen. Och att hon menade SKARPARE lagstiftning, för det behövs om något.
Men synd att det inte kom fram i inslaget.

Sen hejar jag så klart på Gina tricot i att de ska kärva skarpare lagstiftning (om de nu menar allvar med sin vilja). Kroka arm med andra modejättar och kräv det.
Heja, heja från mig!

Mer bekymrande var att Gina tricots hållbarhetschef var optimistisk kring framtiden. Kul när folk är optimistiska, det är jag också till vardags. Men, jag hoppas att alla hållbarhetschefer inom modebranschen snarare är djupt oroade och bekymrade, och fullkomligt transparenta med de enorma utmaningarna som finns.
Och ställa sig frågan: Skulle världen bli bättre eller sämre om vårt företag inte fanns?

Peter Alestig är ju genial, men jag saknade en expert på just mode och klimat i studion.  Johanna Leymann – var var du?
Som tur har Johanna instagram, och i dag skriver hon (som vanligt knivskarp) om just detta avsnitt. Där lyfter hon också den hutlösa siffran i rubriken som ger en hint om vår enorma konsumtionstakt och volymerna. Förutom att vi svenskar i snitt shoppar ett nytt plagg i veckan, så tvingas Sverige exportera 28 000 ton secondhand-textil varje år. Vi bara öser in nya plagg i den gigantiska centrifugen av mode.
Det snackas brett om att investera i en hållbar basgarderob, och vi vaggas tryggt in i tron vi gör något bra när vi satsar på klassiker. Men företagen tjänar inga pengar på att vi är nöjda, därför nudgas ständigt klassikerna så vi ska vilja behöva nya snitt. Och det blir också ett kvitto på att vi hänger med. Hög midja på jeansen, låg midja eller en gylf på snedden. Volymiös skjorta, skjorta med ballongärm. Men still en skjorta. Kära klassiker har många namn och helt plötsligt lockas vi att investera i en NY basgarderob varje säsong.

En tanke som dök upp – kan vi kräva ett större ansvar av alla parter? Företag, influencers och media som (ofta oreflekterat) berättar om nya trender? Inte peka ut någon enskild, utan faktiskt peka på alla – samtidigt. Vad tycker du?

Vill du nörda ner i ämnet mode så lyssna på Plan B-poddens senaste avsnitt som handlar om just mode – och framtiden.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!