I betalt samarbete med LRF

Varför så mycket snack om skogen?
De senaste månaderna har den svenska skogen hamnat under lupp.
Skogen är inte bara det vackraste och mest rogivande vi har, utan ett ämne som är inväxt i så många olika trassliga frågor samtidigt.
Men ska vi försöka reda lite i grenverket?

Skogen är en viktig kolsänka som binder koldioxid, och vi har bekant ett för mycket koldioxid i vår atomsfär. Växthusgaser – däribland koldioxid – kapslar in vår planet som i ett växthus. Det är varmt och gött därinne, och växter, djur och människor är beroende av det där goa klimatet. Men. I takt med att vi öser ut koldioxid så blir det där växthuset för tätt. Det är som att vi stängt både dörr, fönster och vädringslucka.
Alla som varit inne i att växthus i gassande juli vet att det inte längre är särskilt …gött.
Det är det hög tid att lätta på trycket, och de till att vädringsluckan inte slår igen – och går i baklås.

Och pja, förutom att vi måste sänka våra utsläpp radikalt så är det ju en god idé att gynna skogen som faktiskt äter koldioxid till frukost, lunch och middag.
Koldioxiden lagras i träden och i marken, och gammal skog lagrar mer koldioxid än ung. I riktigt gammal skog – med rik biologisk mångfald – lagras koldioxid även i annan växtlighet som exempelvis svampar.
När skogen avverkas osar koldioxid ut, samtidigt som trädmassorna är fullproppade kollager.

Skogen är hem för massor av arter, och är skådeplatsen för den biologiska mångfalden. Men så är ju också skogen något vi människor njuter av. I skogen plockar vi svamp, blåbär, lingon, vi promenerar genom den, springer och andas frisk luft.  Skogen ger oss lugn i ett samhället som kan liknas vid en stadig strobb i hjärnan.

Förutom att skogen kapslar in kol, värnar arter och ger oss en massa gött, så är skogen också lösningen på en massa klimathaltande vanor vi försatt oss i.
Och nu fajtas alla om skogen. Skogen ska ersätta den fossilbaserade plasten, det ska göras kläder av skogen, inredning och så ska vi bygga hus av den. Och det snackas en hel del om biobränsle också.
Vårt klimathaltande beteende har fått skogen på recept.

Men hur långt räcker medicinen?

Vissa menar att skogen är intecknad långt över trädtopparna. Alla vill åt den.
Så. Hur mår den svenska skogen? Ska den stå kvar eller brukas? Och i så fall: Hur ska den brukas?

Som den nyfikna klimatduo som jag och Maria är ville vi söka svar.
Så vi samlade till en första digital #klimatlunch (den andra hålls den 18 maj, anmäl dig redan nu), rasslade ihop våra följares alla frågor och vevade igång en livesänt klimatlunch.

Till vår hjälp att besvara frågorna hade vi: Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF, Mikaela Johnsson, skogsägare, Peter Roberntz, senior forest advisor, WWF och Thomas Ranius, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Så, hur mår den svenska skogen?

– Generellt mår den svenska skogen bra, började Gunnar Lindén från LRF. Det finns ju stora utmaningar som problemen med barkborrar de senaste åren, men i många avseenden en positiv utveckling när det gäller annat: Fler träd, större volymer i skogen och positiva trender kopplat till biologisk mångfald som mer gammal skog, mer död ved, fler lövträd och fåglar i skogen.

Peter Roberntz från WWF höll delvis med Gunnar. Delvis inte.
– Vi har aldrig haft – i alla fall sedan början av 1900-talet – så mycket stående volym, men volymen speglar inte andra värden. Vi anser att den biologiska mångfalden är hotad och antalet rödlistade arter har ökat. Skogens motståndskraft minskar och det bedrivs ett skogsbruk som kanske inte är så anpassat för ett förändrat klimat. Maximeras produktionen så påverkas skogens motståndskraft, ansåg Peter Roberntz från WWF.
Tomas Ranius jackade in i samtalet om den biologiska mångfalden, och han var inte superimponerad av utvecklingen, och efterlyste fler åtgärder. Exempelvis lämna skog utan skötsel eller låta död ved vara kvar.

Varför detta snack om död ved och gammal skog? Jo, olika arter behöver olika sorters livsmiljöer. Vissa arter kan endast leva på död ved eller i riktigt gammal skog. Tas livsmiljöerna bort så är det bye bye med just dessa arter.
Det här med volym då? Jo, ett ständigt återkommande argument för att bruka skogen är “vi har aldrig haft så mycket skog som vi har i dag”. Men det är skillnad på träd och skog. I Sverige har det – som WWF påtalar – inte funnit så mycket volym, alltså trädmassa.  Någon i chatten undrade om en kunde kalla odlade träd för just skog? Många kallar istället träd på raka linjer för plantager och menar att skog är något annat.

Kanske är det så? Vad tycker du?

Jag är uppväxt intill en skog som min morfar planterade.  Enorma arealer!  Min mamma är uppväxt med skogsbruket, och har berättat hur hon var med sin far och hur hästen kunde gå hem alldeles själv med timmerstockarna efter sig. Och hon fick åka med.
Den planterade skogen är en granskog som med åren har kalavverkats på sina håll. Min släkt äger inte längre skogen, och den nya ägaren brukar den varsamt.

Skydda skog då?

Några få procent av all skog i Sverige är skyddad, och det finns flera olika sätt att skydda skog. En del skogar bevaras långsiktigt genom bli nationalparker eller naturreservat, eller som biotopskyddsområden enligt miljöbalken eller genom avtal med markägaren.

Det här saxade jag från Skogsstyrelsen: “Skogsstyrelsen kan besluta om att områden ska ha formellt skydd. Grundkravet är att området ska ha höga naturvärden som bedöms ha extra stor betydelse för växter och djur. Du som skogsägare förväntas också att avsätta mark på frivillig väg. ”
– Vi har inte skyddat tillräckligt, vi måste skydda mer. Hur mycket vi måste skydda förhåller sig till hur vi brukar skogen, säger Peter Roberntz från WWF.

Men finns det något ekonomisk värde i att skydda skog, som en sorts biologisk mångfald-skötare? De som äger skog ÄR ju trots allt biologisk mångfald-skötare. Ett enormt viktigt jobb. Skogen är ju en kolsänka och en viktig oas för biologisk mångfald så länge den står där den står, men gör samtidigt klimatnytta när den brukas och får bort klimathaltande produkter som betong och plast.
I chatten väcktes tanken om att jobbet att sköta skogen skulle likställas ekonomiskt med att bruka den. Alltså att det skulle finnas en ekonomisk vinning att skydda skog, i klass med att bruka den.
Ska den enda ekonomiska vinningen vara att på sikt bruka skogen? Eller ska vi tänka i nya banor?
– Arterna behöver kunna sprida sig genom landskapen. Med ett förändrat klimat och varmare temperaturen kommer många arter leta sig norröver. Och då behövs spridningsvägar, säger Thomas Ranius.
I takt med att temperaturen stiger flyttar sig växtzonerna norrut, och våra arter behöver möjlighet följa utveckligen. Rimligt. 

Hur kan en bruka skogen då?

Som Skogsstyrelsen skrev ovan så förväntas skogsägaren” avsätta mark på frivillig väg”, men sedan finns det ju certifieringar. Där skogsägaren frivilligt åtagit sig att följa uppsatta regler. Exempelvis att spara ett visst antal procent av skogen och att “Samer och allmänhet ges möjlighet till insyn och påverkan. Särskild hänsyn tas vid skogsbruksåtgärder som berör samiska kulturplatser, renbetesområden eller viktiga rekreationsområden”. Appråpå vad som sker i Sampi just nu, där statliga sveaskog avverkas skog som samernas rennäring är beroende av.
Det finns alltså fler än en poäng med att efterfråga certifieringar – och se till att de efterlevs.

Det finns olika sätt att bruka skogen. Vissa kalavverkar, alltså hugger ner all skog och lämnar små öar av skog för att kapsla in livsmiljöer. Sedan finns det de som plockavverkar skog – alltså plockar enskilda träd. Det gör faktiskt markägaren intill oss vad jag har förstått, och det gör ju att en känner igen sig när en går på samma stigar som gått på sedan barnsben.
Men det ska tilläggas: Oavsett om en skog kalavverkas 10 hektar eller plockavverkas 10 hektar så läcker skogen ut lika mycket koldioxid, men däremot så är ju känslan av skog intakt liksom den biologiska mångfalden och hemmen för djuren vid det senare alternativet. Och det är en viktig tanke att ha med sig, framför allt för oss konsumenter som använder varor från skogen. Vad ställer vi för frågor när vi handlar? Var kommer träden ifrån? Hur har de avverkas? Hur mår platsen i dag?

Skogsägaren Mikaela bedriver både skogs- och lantbruk, och det märktes att det fanns en kärlek till naturen, och att hon värdesatte om dialogen med de som också befinner sig i skogen genom allemansrätten. Eller som bor intill skogen.

Vem äger naturen?

Jag tänker på Bamse när han ska förklara för barnen vem som äger hästen Billy Boy. “Vi äger Billy Boy tillsammans, men mest är han sig egen.”
Vissa äger skog och natur, som vi – genom allemansrätten – kan njuta av. Alla har inte råd att äga skog, så vems är skogen?
Det dök upp så spännande frågor kring just detta. Vem äger naturen?
Får en skogsägare göra vad som helst med sin skog?
Det är kniviga frågor. Helt klart.

En intressant tanke som lyftes var denna: Ponera att jag köper ett underbart hus intill en vacker skog. Det är himmelriket på jorden där intill skogsbrynet. Men så en dag är det kalavverkat och det underbara huset har förlorat all sin beklädnad. Alla sus är borta, svampskogarna likaså. Blåbär ett minne blott. Och huset har förlorat en stor del av sitt värde.

När du ska bygga ett hus skickas det brev till alla närliggande grannar som berörs av byggnationen, för att de ska kunna säga sitt. Men inte när en skog ska avverkas. Det sätter saker i perspektiv. Ett hus kan flyttas om det tryter, eller rivas även om det flåsas. En skog kan inte återuppstå.
Är det inte rimligt – precis som skogsägaren Mikaela sa – att föra en dialog med de som berörs?
Och ännu hellre – om du frågar mig – att dialogen är ett krav. Att en avverkning ska föregås av en dialog med de som bor omkring den. Så att alla röster får höras.
Som i fallet med Sapmi exempelvis.

Vilken skog ska få finnas?

Under mitten 1900-talet så gick staten in och sa att alla lövträd skulle tas bort för att främja den produktiva barrskogen. Det sprutades ut skit för att “bekämpa” lövskogen. Det vackraste vi har om du frågar mig! Sett i efterhand var ju det ett rätt så kasst beslut, eftersom blandskog är mer motståndskraftig. Monokulturen är inte tjo och tjim för den biologiska mångfalden, och i mitt tycke är träd på rad inte så mycket till skogsupplevelse. Dessutom är en blandskog mer motståndskraftig mot exempelvis skogsbränder.

Jag lär mig så mycket av de här klimatluncherna, och det väcks så många intressanta tankar. Dels att vi måste komma i håg att alla skogsägare inte kan dras över en och samma kant. Någon kanske äger skog för att den har ärvt den, någon annan för att de investerat inför framtiden, någon kanske ser trädmassan som en pension och någon annan älskar platsen, naturen.
Det finns tusentals skogsägare därute, och gissningsvis många fler anledningar till att en äger skog.
Att en avverkar skog kan också bero på flera saker. Någon kanske känner sig tvingad att kalavverka för att pengarna sinat under pandemin, eller att skogen är angripen av granbarkborre  – och måste avverkas för att angreppen inte ska sprida sig.

Slutklämmen på hela klimatlunchen kom faktiskt att handla om just granbarkborren.

Vi har ju fällt träd på vår tomt, och en del har varit angripna av just granbarkborre. Och ett sätt att bekämpa granbarkborren är ju genom att gynna ekosystemen – alltså kratta manegen för skadedjurens fiender.  Imitera naturens gång (eller låta naturen ha sin gång) och låta stockar förmultna i skogen, och inte röra runt allt för mycket i natur-grytan så att säga.

Vad ska skogen användas till?

Hur vi brukar skogen spelar roll.
Helt klart.
Men en viktig pusselbit är också hur mycket skog som ska brukas. Och till vad?

Är det rimligt att vi fortsätter leva på i samma spår och bara byter material eller bränsle i tanken? Eller ska vi ge vår framtid aningen bättre odds genom att kapa i båda ändar?
Det är hög tid att ställa obekväma frågor som:
Vad ska skogen användas till? Ska den användas till att bygga hus som kan stå i hundratals år – eller ska vi göra pappersmuggar av skogen – muggar som vi slänger efter tio minuter? Ska vi göra trendiga fast fashion-kläder av skogen? Plagg som vi sedan ratar när trenden blåst över? Eller ska vi elda upp skogen genom att göra biobränsle av den?

Vissa menar att skogen är intecknad långt över trädtopparna – och detta ska vi snacka om under  nästa klimatlunch som hålls den 18 maj klockan 11:30-12:45. Du kan anmäla dig här redan nu.

Detta samtal gjordes i samarbete med LRF med syfte att lyfta ämnet skogen, och kunde följas live. Alla som lyssnade kunde ställa frågor till panelen via chatt.

Rekommenderar alla att läsa Marias inlägg om skogen också – fyllt av tankar, idéer och lösningar!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!