Klimatsatsningar, ny elcykel och varför Paris imponerar (let’s go there!)

I samarbete med Diakonia

Här är den.
Det kuperade landet-livets räddare i nöden. Den är lerig, den är skitig, den är smidig, den är rejäl.  Och jag älskar den.

Cyklen har varit min följeslagare sedan barnsben. Jag lärde mig cykla när jag var 3 år.
På somrarna cyklade jag, min syster och mina kusiner ner till sjön och slängde oss i plurret, lagom svettiga. Det fanns ingen tid för badkrukeri.
Vi nästlade oss ner bland sommarstugetomterna för att ta ett dopp, eftersom det inte fanns någon cykelbana till den kommunala badplatsen (och gör fortfarande inte) och på den stora 90-vägen fick vi inte cykla själva (rimligt). Men till badplatsen vid sommarstugorna – dit fick vi cykla hur ofta vi ville.

När jag gick i mellanstadiet sparade jag ihop till en alldeles egen cykel. Genom att klippa gräsmattor hos släktingar, städa och spara veckopeng, så blev den till slut min. En silverfärgad mountainbike med 21 växlar. För mig var den frihet. För med den kunde jag cykla till skolan 5 kilometer bort och cykla hem precis nääääär jag ville. Jag behövde inte passa skolbuss, och inte heller förlita mig på skjuts. Jag var friiii!
Hela min uppväxt cyklade jag överallt.
När det blev sommarlov cyklade jag längre strapatser. Runt Nedre Fryken tillsammans min tremänning, och näääääästan hela vägen ner till Tjörn på Västkusten. Lår of steel. Röv af kämpa.

När jag flyttade till Stockholm tog jag med min mammas auktionsfyndade damcykel, som tyvärr blev stulen (sörjer fortfarande), och kryssade fram mellan bilarna på väg till jobbet, cyklade hem från klubbarna och cyklade på utflykt. Jag har upptäckt det mesta av Stockholm – det som går att nå via tunnelbana och cykel.
Och jag älskar faktiskt att cykla i Stockholm. Älskar det urbana, att vara med i det plingande cykelgänget, vara den vettiga flocken vid rustningstid, att cykla över broarna på väg hem från fest och höra sommarnattens koltrastar i ett sovande Stockholm.
Jag kan sakna det så enormt mycket nu när jag bor på landsbygden.
Saknar inte avgaserna som bolmade mig i ansiktet, de vassa armbågarna från andra trafikanterna och de stjärtsmala cykelbanorna.

Här på landsbygden är det inte lika urbant, men å andra sidan andas jag frisk luft och jag hör fågelkvittret just precis jämt. Inte bara när bilbruset har tystnat om natten.
Backarna är mer intense här,  och första cykelturen efter vintern var en pärs. Men jag vet att det snart blir lättare. Benen blir starkare och konditionen vassare. Och det är en oslagbar känsla.
Med tanke på hur många roliga, trevliga människor jag lärt känna de senaste månaderna så gissar jag att det – post-pandemi – blir cykeln hem efter fest här också i sommarnatten.

För ett tag sedan hörde jag att Stockholm ligger närmare 20 år efter i utvecklingen vad gäller cykling.
Nu har jag flyttat till Karlstad – som är en av Sveriges bästa cykelstäder.
Kommer vi se fler som söker sig till städer, orter och landsbygdshörn där det är lätt att leva hållbart, ta cykeln, sänka sina utsläpp och leva i linje med uppsatta miljö- och klimatmål?
Jag är övertygad om det.

I det nya Plan B-avsnittet “Bikes, backar och bekvämlighet – som görs i samarbete med Diakonia – så grottas det ner i cykeln.
Detta geniala transportmedel som är en del av lösningen på klimatkrisen.

I bikes, backar och bekvämlighet snackar jag och min trampade podd-kompanjon Maria Soxbo förlegade bil-vanor, mossiga lagar, teknikoptimism hos myndigheter och så går vi loss på en rad lösning!
Och så sneglar vi på Paris – som imponerar! Hur och varför får du höra i podden!
Vi snackar också om barn, och hur de puttas in i en brummande, ohälsosam bilnorm. Trots att vi ska åt ett HELT annat håll för att ge dem en vettig framtid.

Nästan varannan grundskoleelev kommer till skolan i bil.
Världen är upp- och ner.

“På 1970-talet gick eller cyklade 90 procent av barnen till skolan. I dag är den andelen omkring 50 procent. I mitten av 1990-talet cyklade 24 procent av barnen till skolan. I början av 2010-talet hade andelen minskat till 14 procent. Detta trots att sex av tio barn, enligt Trafikverket, har skolan inom två kilometer från hemmet.” Informationen kommer från Svensk cykling, och i podd-avsnittet kan du höra en intervju med Klas Elm från Svensk cykling. Missa inte.

Min dröm är att jag ska kunna ta mig överallt på cykel. Att det ska finnas goda förutsättningar för mig att välja det transportmedlet som ger starka ben, frisk luft och som inte belastar klimat, miljö och ekonomi. Det transportmedlet som ger bättre hälsa och som bidrar till ett bättre samhälle.
Jag drömmer om att att det ska vara enkelt för barn att cykla. Att det ska vara det giva sättet att ta sig till skola. Att det ska ges förutsättningar. Att mina barn ska kunna cykla till sjön. Till den kommunala badplatsen där alla är välkomna, inte behöva doppa sig på nåder i takt med att strandtomterna blir allt fler och strandskyddet naggas. Jag drömmer om att det här samhället, naturen och sjöarna ska vara till för alla. Inte bara de med bil eller pengar på kontot.
Drömmen innehåller också att åka till min gamla hemstad Stockholm, färdas på bilfria gator, njuta av staden och att kunna hyra en eldriven cykel när jag kliver av tåget på Centralstationen.
Eldrivna cyklar som ägs av staden, är en del av staden och skapar arbetstillfällen.
Inte som ägs av företag som är vinstdrivande, och kanske inte riktigt ser vinningen med att ta hand om övergivna elcyklar som gått sönder.

I våras fick jag ganska mycket sällskap i cykelbanorna. I pandemins spår följde en världsomspännande cykelboom, och det blev trångt i de smala cykelbanorna. Världens städer mötte trycket med pop-upcykelbanor och tidigarelagda cykelsatsningar. Berlin, Bogota, London, anlade popup-cykelbanor.
Tillsammans med Sophia Schyman och Annika Sundin drog jag ingång #cykeluppropet vars syfte var att  få fler att välja cykeln, få till popup-cykelbanor och ge cykeln bättre förutsättningar.
Vi måste ju bli fler som väljer cykeln. Inget snack om saken.
Cykeln banar vägen för minskade utsläpp, frisk luft, bättre hälsa, godare samhällsekonomi. Och jämställdhet. Yup.

Att ta cykeln kan ju te sig som en självklarhet för oss här i Sverige, som ett sätt att ta sig fram. Men på andra platser är det nyckeln till ett vettigt liv. Ett liv bortom barnäktenskap.

Viktiga organisationen Diakonia driver cykelprojekt i Bangladesh, där flickor lär sig cykla.
Cykeln löser så många problem. Fickorna kan ta sig till skolan, lättare undvika trakasserier och så kan de få en utbildning och en rimligare chans ut ur fattigdom och tvångsäktenskap.
Genom cykelprojektet lär sig också flickorna om sina rättigheter, och får bättre möjligheter att forma sina egna liv.

Detta tycker jag så klart att vi alla ska stötta.

  1. Skänk en slant! Det gör du enkelt genom att swisha till 90 33 044., all info hittar du här.
  2. Ge bort cykellektioner! Om du skänker 167 kronor får 5 flickor i Bangladesh möjlighet att lära sig att cykla. Och du får ett gåvobevis att ge bort i present till någon.
  3. Sprid kampanjen! Dela det här inlägget eller kampanjsidan, så att fler kan bidra och fler flickor kan lära sig cykla!

Skänk en liten eller stor slant, och passa också på att dela bilder på dig själv när du cyklar och tagga med #cykeluppropet. Varför? Vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra. Genom att visa att du cyklar påverkar du andra. Vi behöver också bli många fler som uppmärksammar att samhället måste bli bättre på att prioritera cykeln och oss cyklister. Det behövs en stark opinion för att politiker ska kunna fatta beslut.
Du och jag är opinionen.
Gör skillnad.

Loading Likes...

Alla måste se, pergola-planer, lata-sig-trend & skogen i hetluften

Hej tisdagskväll!
Jag ska alldeles strax logga ut från blögga för att klippa poddavsnitt! Yep snart rullar ett sprillans nytt avsnitt av Plan B-podden ut – HURRA!
Men innan dess kommer ett litet veckosvep!

Alla måste se
UR storsatsar på klimat och nu finns det viktiga, välgjorda “Sårbara platser” uppe. Alla måste se! Programleder gör fantastiska Gurgin Bakircioglu som är en så varm, vettig och fin person, och han tar oss med genom södra Sverige. Uppdraget? Att ta reda på hur Sverige drabbas – och rustar – för klimatförändringarna. Jag vill se mera!  Mer Gurgin! Fler serier – både på UR och SVT – som puttar oss i rätt riktning. Dels så vi förstår allvaret och utmaningarna, men så klart också möjligheterna. Inte bara dystopi, utan också fre reklamslingor för det hållbara livet.
Vilka TV-program vill DU se?

 

Lata er!
I förra veckan lanserade Klimatklubben Karlstad, Värmlands fältbiologer och Naturskyddsföreningen Värmland (älskar att kroka arm) kampanjen #låthelakarlstadblomma och det har skrivits om denna välgörande, väldoftande och vackra kampanj i båda lokaltidningarna. Här med uppmaningen att lata sig, hehehe. Att ligga i hängmattan, strunta i att klippa gräs (så det går upp i blom) och låta ogräset vara har aldrig varit mer rätt.
Nästa steg är att göra en krans som någon alldeles speciell ska få ha på sig …
Fortsättning följer.

Vitsippe-hav och landet-skräck. 
Hittade en hel dunge vitsippor intill min mormor häromdagen. Måste åka tillbaka någon dag. Då med stövlar så jag kan röra mig lite mer … ledigt. Nu ser jag mer ut som en smygande Mr Bean så här års.  Men så har jag också en liten naggande skräck som inte är helt kompatibel med landet. Ormar.
Jag försöker vara stursk, för jag vill inte för det föra vidare denna lilla fobi på mina barn, och jag går helhjärtat in i planen att jag bara måste vänja mig. Och bli cool.
Som med mörkret. Var mörkrädd ända fram tills i vintras när vi flyttade hit. Nu har det gått över.
Kommer det vara samma sak med ormarna?
På torpet fanns inga ormar (såg inte en enda under alla år vi hade torpet), men här – där jag är uppväxt – har jag alla mina samlade ormminnen nära till hand. Minns veranda en.
Hur kommer det GÅ?

Pergola-planer
På vår tomt står en pergola med kaprifol. Fint, men nu har jag råkat ge bort den här till en person i bygden. För jag har andra pergola-planer minsann!

Skogen i hetluften
Hur mår den svenska skogen? Vad ska den användas till? Ska den stå kvar eller brukas? Och hur ska den brukas? Den 7 maj klockan 11:30 ställer jag och Maria till med digital #klimatlunch där vi ska reda i skogsfrågan tillsammans med gäster. Vill du kika? Anmäl dig här vettja. 

Stilen på landet?
Tänker på alla små skor, kavajer och pennkjolar jag bar förut. Och kan sakna dem. Men när ska jag ha dem? Nu är det mer rejält som gäller – vilket jag älskar. Kängor, bralla, stor kofta och halsduk.
Är du intresserad av landet-stilen? Kanske dags för ett inlägg?

Kära pappa. 
Sist men inte minst. Den här kortfilmen från 2015 har börjat florera på internetz igen i och med de uppmärksammade morden på fem kvinnor.
Se, se igen, sprid vidare.

Loading Likes...

Hyggesfritt till husbygget!

 

Senaste nytt på byggfronten?
För ett tag sedan skickades var byggplaner ut till grannarna för att de ska kunna se vilket bygga vi tänkt oss – och tycka till. Rimligt.

Och nu har sista dagen för tyck passerat.
GULP.

En läskig grej med att bygga är att en garanterat kommer att göra fel någonstans på vägen, tabba sig och göra val som en ångrar.
Kanske inse i efterhand att det fanns en bättre, mer resurseffektiv lösning.

Men några saker är jag så glad över att vi tidigt bestämde oss för (som vi inte kommer att ångra):
– Huset ska se ut som det stått där i minst 150 år.
– Vi ska återbruka dörrar, fönster och detaljer så långt det bara går.
– Använda så närproducerade material – Värmland 4-ever!
– Använda virke från tomten (jag ska berätta mer om allt detta i ett eget inlägg).
… och att komplettera det med hyggesfritt virke.

Det virke som vi kommer använda i husbygget kommer alltså dels komma från tomten (tack vare geniala och megatrevliga Peter, Roger och Helena), men också från så kallat naturnära skogsbruk. Det innebär att virket inte kommer från kalhyggen.
Vi kommer att köpa virket från Plockhugget, vilka garanterar naturnära skogsbruk, har spårbart virke (vi vet exakt var träden stått) och vi trampar inte upp en allt för stor väg när vi ska bygga nytt.

Genom att välja naturnära skogsbruk så bibehålls den biologiska mångfalden, lokala ekosystem, skogen blir mer motståndskraftig mot insektsangrepp och stormar och  marken förstörs inte på samma sätt. Just Plockhugget jobbar också med att minska transporter och skapa arbetstillfällen på landsbygden.
Och skogen får fortsätta vara skog.

I brist på någon skogsbild får ni en bild från i höstas, på dungen av hassel intill vår tomt.

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

Nämen hej på er!
Det är måndag, vi är friska, solen skiner och jag är så taggad på att hugga tag i den här veckan. Hur mår ni?

Det har ju varit ett par rejält stökiga veckor, jag har knappt vetat vad som varit upp och vad som varit ner, vad jag bloggat om och inte. Så jag tänkte röja rent genom en rejäl frågestund. Jag har såååå många blogginlägg som jag vill ha ut, så mycket att berätta, visa, snacka om, men tycker så klart att det är roligare om era röster hörs.
Så, vad vill ni veta? Och kanske har du något önkseinlägg på lut?

Ställ alla er frågor här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till sundh.emma@gmail.com.

Wii, vad roligt det ska bli!

Loading Likes...

Men vänta, vad hände nu?

 

Nämen, vad har jag BAKAT! Jo, surdegsbröd!

Jag fick ju en utmaning av Maria i Plan B-poddens avsnitt om bröd och brödsvinn, “Bröd, bak & andra bullar”: Att baka surdegsbröd.
Anledningen? Det håller längre.

Min första tanke var att höra av mig till min kompis Lisa som är surdegsproffs. Och så frågade jag om hon kunde skicka lite surdegsbas på posten. Eh. Hon svarade att det … kanske inte var så bra idé.
Efter några dagar förstod jag varför. Jag gjorde min egen surdegsbas och råkade mata den för mycket i förhållande till sin lilla burk och poff så bara vällde det ur deg som en liten mini surdegs-vulkan.
Sa jag att Lisa var proffs? Eh, ja.

I alla fall. Jag använde det här grundreceptet och när jag väl bakade så freestylade jag loss, pga ORKAR inte recept som står i gram. Så jag höftade. Och tadaa!
Ett höftat surdegsbröd.

Med lite dekoration på.

Nu står ju surdegsbasen i kylen, så nu måste jag ju fortsätta baka.
En gång i veckan matar jag degen med mjöl och vatten, och när jag ska baka med den tar jag ut den i rumstemperatur ett par timmar innan jag ska använda den. Så matar jag och inväntar bubblor.

Om jag bara bakar bröd? Nej, nej. Ikväll blev det surdegspizza.

Loading Likes...

Det blommar i vårt rosa kök!

Det blommar i vårt rosa kök. Av nästan-rosenkvist.
Ja, för detta är inte annat än en kvist med pappersblommor i.

Det började som påskris, men nu har bladen blivit ganska stora och det är som att våren spirar här hemma. Mitt i all vabb och, ja, jag har också blivit sjuk.

Sputar lite vatten på grenen varje dag och byter vatten lite då och då.

Loading Likes...

Låt hela Karlstad blomma!

Håll i solhatten!
Och lavendel, klöver, syrén och vallmo för den delen också.
För nu händer det grejer!Klimatklubben Karlstad (som jag startade tidigare i år), Naturskyddsföreningen Värmland och Värmlands fältbiologer drar igång årets mest väldoftande och iögonfallande kampanj – Låt hela Karlstad blomma!
Vacker, väldoftande och välgörande! 

 
Tanken är busenkel. 

Tillsammans bi-dra till biologisk mångfald genom att så blommor, plantera blommande träd och buskar (läs mat till viktiga pollinatörer), och samtidigt skapa Sveriges vackraste och vettigaste kommun våren och sommaren 2021. Och dela med oss av blomsterprakten via sociala medier under hashtaggen #låthelakarlstadblomma #låthelasverigeblomma

För så här ligger det till.
Vi människor är beroende av viktiga pollinatörer – inte minst för vår matförsörjning.
Men allt som oftast ser vi naturen som något vi ska erövra, försöka mota bort och styra och viftar bort dessa betydelsefulla trädgårdsmästare, och jobbar enträget bort de livsmiljöer där de trivs. Det råder akut brist på mat och boende för pollinatörer, men det fina i kråksången är att vi kan hjälpa till.

Dels genom att skippa bekämpningsmedel, handla ekologiskt och ta det lugnt med att anlägga gräsmattor, sten och trall. Men också genom att (och nu kommer vi till själva pistillen i blomsterprakten): odla blommor, buskar och träd som blir som bufféer för pollinatörer. På balkongen, innergården, kolonilotten, ängen eller i trädgården. Och för all del: på taket till livsmedelsbutiken, i krukor utanför arbetsplatsen eller i pallkragar på förskolan eller skolan.

Skippa att klippa gräsmattan, låta den gå upp i blom (eller låta delar av gräsmattan bli äng?) och inte vara så noga i trädgården. Att ligga i hängmattan i sommar och skippa att rensa ogräs har aldrig varit så välgörande.

Ser fram emot att följa bilder på odlingspepp, fröpåsar, otippade ställen att odla på, prunkande balkonger och blomsterstinna trädgårdar. Kommunala parker, rondeller eller varför inte stadskärnor? Och kanske att företag vågar utmana varandra?

I år kickstartar vi, men tanken är att detta SÅ KLART ska växa sig större.

Vi tycker givetvis att alla kommuner ska utmana oss! Kanske en #låthelauppsalablomma dyker opp? Eller en #låthelaskellefteåblomma kan ta fart under #låthelasverigeblomma ?
Det vore ju underbart!

LÄS MER: Låt hela Karlstad blomma! 

 

Loading Likes...

3# begagnade favoriter

 

Innan våren sa poff och vinterkappan lades på hyllan så fångade jag en begagnad favorit-mix på bild.
Fyra nyanser av rosa.

Begagnad basker från Rodebjer, inhandlad via Tradera.
Gammal ullhalsduk.
Kappa från Beyond retro
Rosa manchesterbyxor från Tradera.

Kanske en helt vanlig look? Men inte för mig.

När jag var sju äpplen hög var rosa ett skällsord.
Minns så väl när jag yppade att jag tyckte om färgen rosa, och blev retad av ett äldre barn, eftersom rosa var en “tjejfärg” och därmed något dåligt? Hade ingen aning om att ett färg kunde vara en expressbiljett till ret – den såg en liksom inte komma.

Kommer så väl i håg att jag blev sur, och undrade varför i hela friden en inte fick tycka om vilken färg en ville. Undrade hur just rosa kunde förknippas med tjejer? Svin är ju skära har jag lärt mig. Undrade vad det var som var så dåligt med att vara tjej?
Men där i facket “tjej” skulle jag in.
Och det innebar en hel massa saker. Att en osade tjejbaciller, att vissa gick fram när en skulle slå med racket i brännboll, att en kör skrek “ta tjejracket” när en missade första slaget (fast jag använde “kill-racket” (vad tusan var det för benämning) och sköt svinlångt).  Det innebar också att så fort en började gråta så var en “typisk känslig tjej”. När en blev äldre fick en ständigt frågan “har du mens eller” så fort en var någotsånär allvarlig och inte såg ut som en kampanj för privat tandvård.
När jag började jobba så fick jag ständigt “tipset” att armbåga mig själv, inte visa så mycket känslor, bära klackar för att stoltsera med min längd och “vara lite mer som en man”. Jag vägrade med orden: Jag ska ha respekt oavsett hur jag ser ut och klär mig.

Så nu står jag här.
I fyra nyanser av rosa.

 

Loading Likes...

Vabb, semester, bojkott, klimatlagar och Värmland?

God morgon!
I dag ska det bli pötthett här i Värmland, och aprils gråbruna ska byta nyans till gröna knoppar. Det ska bli så spännande att se trädgården ta form och upptäcka vad som växer där.

Planen den här veckan var att spela in en film från tomten och plåta lite från vår lilla lya och jobba ikapp, men vi får se hur det blir med den saken. Går in i vabb vecka två med kidsen (kommer vi någonsin komma in i vardagen på nya förskolan kan en undra?).
Förra veckan var det ena barnet som var lite snuvig, och då måste vi vara hemma i sju dagar, och syskon också. Det hade ju varit FINEMANG om det andra barnet hade tajmat sin snuva, men nej. Det andra barnet hade lite snuva nu på morgonen och nu måste båda vara hemma hela veckan. Vettigt så klart, men tålamodet, TÅLAMODET!
Jaja, det är bara att gilla läget och skratta åt trasslet.

Innan jag tar tag i denna vecka, så tänkte jag göra ett litet svep!

Blommande projekt på gång!
I veckan lanserar Klimatklubben Karlstad – lokalklubben som jag startade i början av året – sin första kampanj! Och den är inte bara välgörande, utan också oerhört vacker …
Mer om detta snart!

Framtidens jobb i ETC
Listan över framtiden jobb som jag skrev om har uppmärksammats av ETC. Och här snackar jag loss i ETC om saken. 

20 000 har skrivit på för Månsberget
Tänk va, över 20 000 har skrivit under namninsamlingen för skogen vid Månsberget. Skogen planeras att skövlas till förmån för ytterligare ett shoppingcenter, trots att den är en så kallad nyckelbiotop och är hem åt hotade arter som inte skulle ha någonstans att ta vägen om skogen försvann.

Hej politiker!
Något av det bästa med att flytta hem har varit att träffa alla spännande, inspirerande människor i Värmland. Så många som har hört av sig! Hej lyx-sits att få massa mejl och DM:s ba!
Och samtidigt har jag en liten fot kvar i Stockholm. I olika konstellationer har Klimatklubben och Klimatklubben Karlstad bjudits in att snacka klimat med flera olika aktörer och politiker, bland annat Miljöpartiet i Karlstad och Socialdemokraterna i Stockholm stad.
Hoppas fler politiska partier hör av sig, för vi vill ju snacka med alla!
Vad vi gör i samtalen? Vi pumpar ut idéer på satsningar och tillvägagångssätt, hittar frågor med olika infallsvinklar (som berör både klimat, miljö, ekonomi och hälsa), samtidigt som vi försöker ingjuta mod att vara först! Hej PR!

Värmlandssemester
Det kommer ju bli en speciell sommar, och vi kommer förmodligen mest vara hemma och greja med vår nya trädgård och kanske bygga hus. Men jag är också taggad på att upptäcka Värmland, och hitta små söta pärlor. Tips emottages tacksamt!
Kommer bli en tur till Stockholm också om världsläget tillåter. Hur ska jag hinna träffa alla jag håller av? Gah! Det mest naturliga skulle ju vara att ställa till med en picknick i parken, men med rådande restriktioner blir det ju svårt. Kristin Lundell undrade om jag fanns på Bokadirket, hahaha.

Kommande klimatlagar?
Förutom att jag tycker att alla följa Maria SoxbosHållbara svepet” (som borde ha en given plats i varenda svensk lokaltidning, right?), så borde alla ta en sväng om kring Maris inlägg om klimatlagar. I det här avsnittet av Plan B-podden så hivar jag och Maria ur oss “ransonering”. Och ju mer jag tänker på det, desto orimligare känns det att vi inte har någon form av ransonering eftersom vi lever så långt över våra resurser? Det borde ju finnas ett tak kan en tycka. Eller? Just nu är hela samhället på kredit.

Ny i Värmland
Alltså Värmland – inte kattpiss! En fin sak som finns här är initiativet Ny i Värmland, som drivs av två otroligt engagerade personer vars mission är att koppla ihop människor med jobb, boende och sammanhang i Värmland. Så värdefullt! Och en otrolig service för alla som längtar efter ett annat liv – av flera olika anledningar.
Jag fick gästa deras livesändning för ett par veckor sedan och berätta om varför jag valt att flytta hem. Klippet kan du se här. 
Inser att jag kanske borde göra ett inlägg om alla föredelar jag ser med att bo just här?
Vad säger ni?

Det händer grejer!
Kommer ni ihåg inlägget om mänskliga rättigheter från i vintras och kampanjen Visa handlingskraft? Där en rad organisationer krävde en lag för att säkra mänskliga rättigheter. En lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter i den egna verksamheten och i sina affärsrelationer. Ni läsare kunde skriva på en namninsamling för att sätta press, och över 21 000 skrev på. And now? För ett par veckor sedan röstade EU-parlamentet JA till att ge grönt ljus till kommissionen att ta fram ett lagförslag kring företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, så kallad due diligence.
Tack för att du skrev på, tillsammans gör vi skillnad.

Klimatundervisning i skolorna?
Den geniala organisationen Våra barns klimat släppte i förra veckan sin kampanj Klimatlyft skolan, eftersom de anser skolan behöver ta ett krafttag kring klimatet – och oron kring klimatet. En Novusundersökning som släpptes innan jul visade att hälften av alla 12-18-åringar inte tror att vi kommer att lösa klimatfrågan. Hej då framtidsoptimism. Så tragiskt. Och en oerhört farlig utveckling kan också tänkas.
I en ny undersökning säger 8 av 10 unga att de vill se ett större fokus på klimat och miljö i skolan. Samma undersökning visar också att unga tycker att det läggs för stort fokus på vad individen gör.
Jag kan inte annat än att hålla med, och önskar att det fanns mer styr. Mindre fri lek. Allt annat är ett svek mot nästa generation.
Vi behöver ta våra och andras barn och ungas oro på allvar och visa att vuxenvärlden tar ansvar. Och kanske också värna om vår egen framtid?

Är det inte konstigt?
Och appråpå det. Hur kan det vara lagligt att flyg subventioneras? En kan samla poäng på sitt Eurobonus, så att en kan flyga ännu mer? Vad skickar det för signaler till barn och unga? Till oss?
Knepigast av allt måste ändå vara att jag, som kämpar för att sänka mina utsläpp på matfronten genom att handla lokalt, äta i säsong och konvertera till allt mer vegansk mat, får erbjudanden om att omvandla alla mina matpoäng från Coop till flygresor via Tui eller shoppa nytt på Lindex. Hur ska individen tänka när vi matas av ständig tvetydighet. Att det skaver är en klar underdrift. Och vad säger det till nästa generation? Till oss? Att det är helt okej att fortsätta exakt som vi gör.
Fasen, jag som varit trogen kund så länge. Så besviken. Är det nu vi bojkottar Coop?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny