Röjsågens klinga får morgonkaffet att skvalpa mot läppen i villaförorten. Någon har förmodligen oerhört roligt en bit bort när gasen på fossilmotorn går i bött på en gammal bil. Från sjöarna hörs morgonpigga vattenscotrar eka över det vindstilla lugnet.
Förbränningsmotorerna ger sommaren sitt surrande soundtrack, trots att deras dagar (och värde) är räknade.

Sociala medier rabblar sköna, hoppingivna hemesterbilder men sprinklas med lägenheter i Italien och den efterlängtade resan till Biaritz. Det brinner i Turkiet, och någon semestrande svensk är sur för att deras semester är förstörd av brandröken.
SVT tar sitt uppdrag som public service på allvar och berättar att de ska göra en ny säsong av “Husdrömmar Sicilien”, manglar ut “Biltokig” – en fossildrypande miniserie för alla bilfantaster – och så skickar de i väg svenska par till värmen för att se om de ska vara ihop eller ej.

Mobilen plingar till.
SMHI utfärdar värmelarm, och de höga temperaturerna innebär påfrestningar för riskgrupper och fara å färde på äldreboendena. Är det nu det kommer ett pressmöte med statsministern som ska berätta hur vi tillsammans kan rädda oss själva och utsatta människor? Nä, det är tyst. 
Morgontidningen som landat i postlådan i arla morgonstund tar värmeböljan på allvar. Jo, faktiskt. För första gången står det inte “rekordvärme”, utan de höga temperaturerna – det ändrade klimatet – ses som en fara … eftersom det är EM och OS. Och hur ska beachvolleyboll-laget klara temperaturerna? Och fotbollsspelarna.
VI MÅSTE TÄNKA PÅ SPORTEN.

Det kommer en flash från DN om betong-härvan på Gotland. Cementa som en av Sveriges värsta utsläppare får visst inte fortsätta att bryta kalk och suga upp grundvatten så att vattenbristen förvärras för de boende på ön och träden dör i närheten. Kan det verkligen komma som en … chock?
1 740 412 ton koldioxid släppte Cementa ut 2018. Det gör Cementa till Sveriges andra största utsläppare, och Gotland (Sveriges egna paradisö) hamnar i en knepig sits när samhällets utsläpp ska nollas. Det är som sagt inte en fråga OM vi bör ställa om, utan … NÄR.
En av de som arbetar på Cementa, Göran, är bedrövad och talar om en förlorad framtidstro i morgontidningen. En framtidstro som förvisso doftar koldioxid, men också jobb och trygghet. Men hur har Cementa kunnat brassa på utan att de som bor i Slite på Gotland får en rimlig chans att framtidsoptimista sig i hållbar riktning?
Får ett val som inte doftar koldioxid.

I nästa andemening skriver samma morgontidning att Sveriges klimatmål inte är nog. Klimatmålen har granskats i sömmarna, och det visar sig att klimatmålen bara räknar in en tredjedel av alla utsläpp. De andra “förhandlades” bort.
Notera att utsläppen i allra högsta grad finns kvar, men bara inte på … pappret. Så himla smidigt att bara titta åt ett annat håll när det börjar pyra. Säga att ingen eld är i sikte i samma sekund som nackhåren grillas i topparna.
Men politikerna är nöjda – för de hade ju ändå kommit fram till en “kompromiss”. Det blev en kompromiss som varken nådde upp till Paris-avtalet eller som gav någon svensk framtidstro. Ett totalt misslyckande kryddat med ett extremt allvarligt läge. Men hey, det blev klimatmål! Hurra för det. Okej, att mänsklighetens chanser att leva vidare på denna planet blev ganska urusla, men handslag blev det. Som att en sminkad bajskorv skulle vara mindre bajskorv bara för att en sprinklat glitter på den.

Världens teknikoptimistiska miljardärer tävlar om att nå rymden i ett Billonarie Space Race. Praktiskt när mesiga klimatmål fuckar upp planeten – då kan miljardärerna pipa till en annan planet. Tjongpang! Vi andra får hålla andan så gott vi kan? Näsan ovanför vattenytan och hårstråna under brandlinjen.
Tänk ändå vad många liv som kunde räddats om ovan miljardärer la fiolerna på att styra om samhället. Investera i solceller där kolkraften fortfarande är kutym, snackat sig varma om ett ändrat beteende, visat vägen mot ett hållbart liv och stannat på marken pga the right thing to do. En apokalypsis kanske låter mer Hollywood-spännande, vad vet jag? Och OS kanske behöver en ny, spejsig gren för de som inte hade konditionen medfödd?

Det brusar från P1. Ahhh. Ljuva sommar! Men det är VD:n för Northvolt som säger att han vill vara med och lösa klimatkrisen, för att i nästa andetag berätta om alla resor runt jorden, hur tekniken kommer vara lösningen och om italienska husdrömmar – dit han ska åka med elflyg och elbil. Hela den fossila fordonsflottan ska bytas mot elfordon (i Sverige finns för övrigt 5 miljoner fordon på 10 miljoner invånare. Det går en bil på varannan svensk (även spädbarn)). Elen ska lösa allt –  så vi slipper resa våra bekväma överflöds-aschlen och förändra vårt beteende.
Northvolt-sagan började för övrigt med en flygtur till Skellefteå.
“Skellefteå hade fattat grejen”. De hade satt upp en skylt på väg från flygplatsen där det stod “Northvolt – välkommen till Skellefteå”. Om de nu älskade el så mycket så kanske skylten skulle ha stått vid tågstationen. Pja, om Skellefteå hade haft tåg vill säga.

P1 stängs av och när det är dags för dopp tar vi bilen till den kommunala badplatsen, eftersom det är det enda sättet att ta sig dit. Det är pötthett. Sjöarna fylls av människor som behöver svalka sig i samma takt som värmeböljor blir vanligare och strandskyddet säljs av. Svalkan har en prislapp, och vissa kommer inte ha råd. Som ett lite billigare Space Race – fast på jorden. Billonaire Beach Race – längst privatiserad strandlinje vinner. Kommunerna tävlar om att vara minst demokratisk.
Strandlinjerna smalnar av och vattendragen fylls av allt fräsigare, motordrivna båtar och scootrar – vars värde kommer att störtdyka när förbränningsmotorerna förbjuds eller allt fler sjöar stoltserar med att vara “friska och fossilfria”. Som väldigt dyra engångsprodukter.

Experterna viskar om att rika Östermalm drabbas värst om Stockholm råkar ut för ett så kallat 100-årsregn (likt det som inträffade i Tyskland). Birger Jarlsgatan blir street of regnmängdernas flod och Biblioteksgatans dyra finess ryker i ett huj. Celebra Falsterbo – där money-tätas riksförbund sammanträder varje sommar – kommer försvinna i havets djup när havsnivån stiger.
Den rikaste delen av världen står för de största utsläppen, orsakar klimatkrisen, medan de fattiga drabbas först och värst. Men klimatkris gör inte skillnad på fölk och fölk. Och till den rikaste delen av världen hör inte bara boende på Östermalm, utan alla oss som bor i Sverige.

Det är sommar i Sverige 2021.

Utanför landsgränserna (alltså inte i verkligheten?) har de senaste veckorna följande utspelat sig:

Kanada har upplevt en förlamande värme upp mot 50 grader – som sedermera orsakat skogsbränder.
Och pja, den mänskliga kroppen lägger av vid allt för höga temperaturer. Jamen en kan väl doppa sig i någon sjö, kanske någon tänker. Jo, men det hade ju varit fräckt. Men vatten som överstiger en viss temperatur blir en bakteriehärd. Så det är bara att välja i den nya leken klimat eller kolera.

Tyskland och Belgien står under vatten och gyttjefloder drar med sig bilar, hus och människor genom städerna.

Kraftiga monsunregn har orsakat översvämningar och jordskred i Indien, och dödat ungefär lika många som översvämningen i Tyskland och Belgien (men hörs inte lika mycket om denna nyhet va?). Väderhändelsen är ovanlig för tidpunkten på året.

Det brinner i Oregon i USA. “Bootlegbranden, den största av 88 bränder runtom i USA, har redan spritt sig till ett område större än Öland. Den är över tio gånger större än Sveriges största skogsbrand – den i Västmanland 2014“.

Ovanligt kraftigt regn har lett till omfattande översvämningar i Kina. Ett års nederbörd kom under tre dygn. ETT ÅRS nederbörd.

Iran har drabbats av den värsta torkan på 50 år. Det råder extrem vattenbrist.  Torkan skapar desperation, protester har urartat och människor har mist sina liv i sammandrabbningarna.

Den varmaste sommaren på 150 år upplevs just nu i de nordöstra regionerna av Sibirien. Torkan och värmen har fjuttat igång skogsbränder.

Finland och Nordirland har drabbats av långvarig värmebölja, och har uppmätt de högsta temperaturerna. Någonsin.

I turistorter i Turkiet rasar skogsbränderna, och turisterna är bedrövade. Över sin egen semester.
Temperaturerna ligger en bra bit över det normala.

En grupp forskare – med svenska Johan Rockström i spetsen – larmar om att jorden närmar sig oåterkalleliga klimateffekter. “Årtiondet mellan 2020 och 2030 är inget mindre än ett avgörande årtionde för mänsklighetens framtid på jorden“, säger han.

En skulle ju kunna tänka sig att detta borde vara på allas läppar, få röjsågarna att stanna och folk att mötas framför storbildsskärmarna. Men de enda storbildskärmarna som syns är de från OS i Tokyo.
Det har varit värmebölja, och nu drar regnoväder in. Kalmar är översvämmat, campingar på Öland står under vatten och på TV rullar färska bilder från Bohuslän där bilarna fylls med vatten.
Och flygannonserna går varma.
“Är det så konstigt att en vill boka en charter och garantera en skön, bekymmersfri semester?”.
Den egoistiska taktkänslan skaver i det annars så melodiösa sommarsuset.

Varför gör ingen något kanske någon tänker?
Ja.
Varför gör du inget?
Du och jag är opinionen.
Vi utgör viktiga röster.
Vi människor är flockdjur, vi gör som alla andra. Och så länge vi gemensamt flyr verkligheten in i OS-dimma, sommarnjut och behaglighets-gulligull-samtal, så kommer inget hända. Ett ganska effektivt sätt att lägga krokben för sig själv och resten av mänskligheten.

Usch, nu blev det jobbigt.
För det är ju semester. Det ska ju vara skönt, gött och vi ska leva lajf. Skiva vattenmelon, slicka glass och smörja solkräm på röda nästippar.
“Kan vi ta klimatkrisen när jag är tillbaka på jobbet, jag är gone återhämtning, unn och caprinja i solnedgången”.

Klimatkrisen är som att börja röjsåga i den jordgubbsdoftande sommarfrukosten.
Och vi höjer P1:s sommarjingel för att slå ut ljudet, stänga ute den oundvikliga pulserande klingan.

Hur många fler katastrofer behöver linsen blottas inför innan vi förstår allvaret? Vår egen roll?
Och när vi väl sänkt garden, vågat förstå det vi länge vetat och läst till sista raden i klimatreportaget – kommer vi ha tid kvar att lösa klimatkrisen?

Eller har vi då ägnat all tiden åt att rättfärdiga våra val, pekat finger åt någon annan eller tittat runt omkring oss och frågat varför ingen gör något?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!