I senaste avsnittet av Plan B-podden snackar jag och Maria om klimatbantning. Hur mycket vi släpper ut, hur mycket vi bör banta våra utsläpp och hur vi ska få med alla på bantnings-tåget.
I avsnittet fick jag en utmaning av Maria, nämligen att redovisa mina utsläpp.
Så nu kommer de.

Inlägget om hur mycket jag väger.

De senaste åren har varit omvälvande, och jag och min lilla familj har på många sätt ändrat om vårt liv så att det ska rimma bättre med hur vi vill leva. Men också ett steg i att försöka sänka våra klimatavtryck och ge barnen (och oss vuxna) en annan sorts vardag. Som kapslar in det vi brinner för, njuter av och vill ha mer av.

Det var inget fel med det gamla livet, tvärtom.
Det var fantastiskt.
Bodde i sekelskifteslägenhet i Midsommarkransen och hade ett drömmigt torp på Gotland. I stan var det socialt med en fantastisk innergård, festivaler, loppis och kompisar runt knuten, barn som sprang mellan husen och vi hade nära till allt, kunde cykla och gå överallt. Gotland var en promenad genom göttet, en fantastisk natur, vänner långt bortom stressen (som hade tid att ses nästan närsomhelst helst och som gillade samma saker som jag: odling, byggnadsvård och gamla grejer), och här fanns en stolthet för det lokala och det hållbara. Det dök upp spelningar i kalkbrott och restauranger i lador, och vid  vägs ände hittades ett café. Allt fanns nära.
I stan blev jag galen på allt runt omkring. Trafiken, avgaserna, stressen, det många gånger anonyma livet. Det som störde i allt det jag älskade. Dessutom var det ett kostsamt liv med skyhöga lån som krävde att en upprätthöll en (lite för) hög arbetstakt.

Så vi sålde allt.

Och flyttade till Värmland.
Med planen att ha ett boende istället för två, sänka våra omkostnader, stressa mindre, dela mera och hjälpa och avlasta mina föräldrar.

Så hur blev livet – utsläppsmässigt?
Vinningar och utmaningar? Nya vanor?

Låt oss först ta en titt på det gamla livet:

Boende: 
Innan vi flyttade till Värmland bodde vi i en gammal, vacker lägenhet på 88 kvadrat med direktverkande el i Midsommarkransen. Förutom lägenheten (från 1912) så ägde vi ett gulligt torp (från 1800-talet) med stor trädgård på Gotland. Höst, vinter och vår bodde vi i Midsommarkransen och gjorde några turer fram och tillbaka till torpet under vår och höst för att flytta till torpet på heltid under sommaren. Under sommaren hyrde vi ut lägenheten i stan några veckor, och under vintern stod torpet obebott de första tre åren (hyrdes ut sista året under höst och vinter). Men alltså det skavde en aning i mig att ha två boenden som inte utnyttjades till fullo. Och det var lite hattigt, inte minst för att jag också har släkt och vänner i västra Sverige. Det blev lite väl expanderat liv så att säga.

Transporter: 
I stan cyklade jag överallt, och tog tunnelbana när vintern piskade mig i ansiktet. För att ta oss till torpet så hyrde vi en bensindriven bil av en polare (innan vi skaffade begagnad delnings-elbil). Innan dess hade jag – trots boende i stan – en egen bil som jag ärvt av min mormor. Bilen – en Renault (fyra hjul och en bult) – ställdes av efter varje sommar, eftersom vi varken hade behov av bil i stan, inte ville ägna livet åt att parkera om den stup i kvarten och heller inte ville vänja oss vid bil – när vi hade fenomenal kollektivtrafik och cykelbanor runt hörnet. Men på Gotland användes den friskt till att åka på utflykter, dra till badplatsen, åka in till Visby, dra på loppisrundor och upptäcka ön. Det ska jag inte sticka under stol med. För att ta oss till Gotland åkte vi färja. Flyg sysslar jag inte med. Jublade när det kom gas-färja, men färjan släpper ju ut mycket – gas eller ej.

Mat: 
För ett år sedan åt jag ungefär som jag gör i dag. Ekologisk mat i säsong så långt det går. Handlade mycket via nätet, och småhandlade lite ditt å datt på Coop i Kransen, Hemköp på Telefonplan och ICA i Liljeholmen. Räddade bröd från den lokala Coop-butiken så ofta jag kunde.

Konsumtion:
Sett i backspegeln konsumerade jag ganska mycket när jag bodde i stan. Det var allt från fikor, hämtmat och små secondhandköp hitan och ditan om jag hade vägarna förbi. Inga stora, kolossala soffköp varje månad – men mycket småfjös. Och många bäckar små blir en å så att säga.
Men handlade i stort sett bara begagnat, förutom något teknikköp (typ mick till poddandet).

Så vad kostade detta liv?
En hel del – både pengar och utsläpp. Tyvärr är ju många utsläppskalkylatorer en aning trubbiga, och räknar inte med sommarboende. Men så här såg mina utsläpp ut på ett ungefär:

Här ligger mina utsläpp på 6,68 enligt Klimatkalkylatorn.
Och de största utsläppen är samhällets egna utsläpp på 2,16 ton, och bilen som låg på 2,02 ton.
Jag hade NOLL koll på hur mycket bil vi körde, men la mig exakt på genomsnittet. Eftersom vi bara använde bilen på sommaren så skulle siffran kanske kunna ligga på längre nivå, men vill inte lura mig själv att tro att mina utsläpp är bättre än de är. Det är lätt att skarva för att siffrorna ska lira med uppfattningen om sig själv så att säga.

Butiken var också ganska saftig, även om jag handlade begagnat. Gissningsvis är det teknikprylarna som drar upp siffrorna. Boendet har hyfsat bra siffror – trots direktverkande el. Att bo i lägenhet är ju generellt mycket bättre än att bo i hus.
Och till sist: På matfronten åt jag vegetariskt, i säsong, ekologiskt och närproducerat. Men min last var  (och är) mjölk och ost.

När jag testade Klimatkontot så låg mina utsläpp på 2,8 ton, men där är inte samhällets utsläpp på 2,16 ton inräknat. Totalt landade jag på 4,96. Men även här räknades inte sommarhuset med, så här får en lägga på en rejäl kaka. Men säg att jag låg någonstans runt 6 ton?

Och nu då?

Ja, nu ska vi se på mitt nya liv.

Boende: Har ett boende. Bor numera på landsbygden, i omgjord verkstad på 45 kvadrat –  tjugo meter från mina föräldrar. Verkstaden byggdes (i gammal stil) runt 1980, och för några år sedan bytte mina föräldrar hela sitt värmesystem från direktverkande el till bergvärme. Så vi kopplade in oss på den. Väldigt smidigt!

Transporter: Delar begagnad elbil med mina föräldrar, och om ett år kan vi jacka in på skolskjutsen. Tills dess börjar projekt cykla – NU. Jag har införskaffat en ellåd-cykel för att ta mig an backarna här, och kunna handla, skjutsa barn till förskolan och även ge mig in till kompisarna i Karlstad (vi har fenomenal cykelbana in till stan från närmsta tätort). Jag är ju van att cykla överallt. Det var så jag tog mig fram i Stockholm. Där var ju inte vintern så påtaglig så det gick att cykla långt in på säsongen, och det var en strid ström av cyklister (även om cykelvägarna var undermåliga på många håll).  Här på landsbygden är det lite mer vinter och färre cyklister. Nästa år kanske jag vintercyklar! Och jag bor dessutom i en av Sveriges bästa cykelstäder – HURRA!
Lite sugen på att dra igång en cyklande skolbuss i trakten – alltså få fler att cykla med mig till förskolan. Kanske andra föräldrar och barn som vill haka?

Mat: 
Samhandlar med mina föräldrar. Så när jag handlar, passar jag på att handla till dem också. Vi lagar ofta mat till båda hushållen samtidigt – som i gårkväll när jag och barnen svängde ihop pizza, lämnade ett gäng pizzaslice:ar hos mamma och pappa och så kalasade vi på resten. Det betyder en ugn som värms upp istället för två. När vi lagar mat så samlar vi ihop gemensamma rester, glömda morötter, någon ensam tomat eller en bytta med kokt potatis – och ser vad vi kan göra med det. På helgerna brukar vi grädda våfflor utomhus – så mysigt.
En ny värld har också öppnat sig. Livet med frys och jordkällare. Här på landsbygden handlar vi sällan, och fyller frysen med räddat bröd, mjölk med kort bäst-före-datum och allt annat som vi fyndat i den kolossalt briljanta lanthandeln. Grönsaker förvaras i jordkällaren. Planen är att odla en massa själva – i våra två hushåll. Och här hjälps vi åt att så, sätta och skörda.
Har en genial lanthandel som säljer utrensat bröd till en billigare peng, och har en svinnhylla för mejeriprodukter. Fyndar loss om en säger!

Konsumtion: Inte en reklamskylt så långt ögat kan nå. Guuuu, det är så SKÖNT! När jag handlade på lanthandeln i går tog det ett halvt liv att hitta plånboken – för jag kan liksom inte minnas exakt när jag använde den sist. Jag nås inte av lika många begär om en säger, jag går och nöter på gamla kläder och stilmässigt känner jag mig mer som Grey gardens, hehehe. Men jag gillar det. Ingen ser mig, ja, förutom grannarna och förskolepersonalen. Men jag får imponera på andra sätt – snarare än med min stora garderob tänker jag.
Men, nu ska jag leda in er på något knivigt. Om behov uppstår och jag konsumerar (begagnat) via nätet? Ja, då är det inte som i Kransen: Kila ner på Adams tobak och ba hämta upp – tjong pang! Nej, nej. Har jag rikligt med tur så har lantbrevbäraren tagit med sig paketet och lämnar det till mig. Har jag en smula mindre tur så kan jag hämta upp paketet på lanthandeln 3-4 kilometer bort. Har jag otur måste jag åka in till Karlstad – 2 mil bort – för att hämta paketet. Och är turen inte med mig alls hamnar paketet i en annan ort, åt helt fel håll (i Karlstad kan jag ändå passa på att lämna tillbaka böcker på bibblan, hälsa på kompisar, göra andra ärenden).
Men vis av krånglet – och hotet om att behöva köra på kringelikrok-vägar genom skogen mot ort – så konsumerar jag desto mindre.

Så vad landar detta livet på då – utsläppsmässigt?

Jo, på 5,5 ton enligt Klimatkalkylatorn.  Trots att jag bytt fossilbil till elbil så är bilen min största utsläppspost. Än en gång har jag inte full koll på hur mycket vi kör, så jag har gått på genomsnittet. Men blir ju ganska taggad på att börja mäta – tävlingsmänniska som jag är. Den orange:a tårtbiten är konsumtionen, och i den ryms ett nytt kylskåp som vi köpte när vi flyttade in, samt några begagnade plagg. Två par manchester-byxor, en klänning, ett par träningstajts och en sporttopp. Den gröna tårtbiten – alltså boendet – ligger på 0,81. Det tycker jag är ganska högt för 45 kvadrat, och den är lite svår att göra något åt. Den minsta tårtbiten är mat, där jag äter vegetariskt, tar hand om all mat, planerar att odla desto mer och har inget som helst matsvinn.

Samhället är den rosa tårtbiten, 2,16 ton. Tar jag bort den ligger mina personliga utsläpp på 3,3 ton.

Via klimatkontot ser det ut som att jag faktiskt lever på 1 ton (där är samhällets utsläpp på 2,16 ton inte medräknade). Men jag tycker det ser för bra ut, hahaha.
Säg att jag lever på någonstans mellan 1,5-3 ton.

Om jag förut levde på 6 ton, så är notan numera hälften om inte mindre.

Varför klimatkontot inte visar samhällets utsläpp? För samhället finns det ju en plan, de där 2,16 ton:nen ska nollas. Mina utsläpp däremot? Hur ser min plan ut? Och vad kan jag göra för att påverka mina utsläpp?

Jo, nu ska vi kika in i framtiden:

Boende: Vi ska ju – om vi får bygglov – bygga ett hus, och hur en än vrider och vänder på det så kommer det att bli ett klimatavtryck. Vi kommer bo större än de 45 kvadraten vi bor på i dag, men det kommer bli ett energieffektivt hus byggt av återbruk, halm och lera. En viktig, ledsagande tanke jag har med detta byggprojekt är att förflytta normer kring husbyggande, och även hur en bor och lever i ett hus. Det är inte satt i sten att det bara är vi som ska bo där, utan tanken är att huset enkelt ska gå att dela på om någon vill flytta in. Jag är övertygad om att vi alla måste bo mindre än vad vi gör i dag, så vi har ritat ett hus som förvisso är större än vi bor i dag, men litet sett till tillgänglighetsnormer (gah, vad vi fått pyssla för att hålla huset litet samtidigt som en ska följa reglerna!).

Transport: Nämen alltså, detta går ju bara inte. Fram tills nu har vi tagit elbilen till förskolan – vi har varit glada om vi tagit oss till förskolan. Men det har varit ett undantag. Det går alldeles utmärkt att cykla. Och nu när jag ser utsläppen får jag eld i baken. Kan liksom inte rättfärdiga turerna med att vi har en elbil …

Mat: Vi äter ju vegetariskt hemma, och veganiserar det mesta vi lagar med hjälp av havremjölk, vegansk ost och vegansk grädde. Men. Jag är svag för smöret på mackan, stekta ägget, yoghurten och så njuter jag av ett stort glas mjölk om kvällen. Men nu tänkte jag faktiskt ge mig hän och gå loss på det veganska livet. Jag har ju överraskat mig själv förut så att säga. Och så ska jag maxa odlingarna, plocka så mycket jag bara kan av det som växer i naturen – som nässlor, maskrosblad och annat smarr. Jag ska verkligen utmana mig själv!
Tjohoo! Så taggad.

Konsumtion: Jag har ju en hel del återbruksjobb fram mig, eftersom vi ska försöka återbruka så mycket det bara går till nya huset. Angående kläder så drömmer jag om att sy en sommarklänning i begagnat tyg, och odla min Grey gardens-style. Och också inse att jag har allt jag behöver.

Nya vanor med nya livet:
– Duschar inte lika länge som jag gjorde när jag bodde i stan, av den enkla anledningen att vi har en miniliten varmvattenberedare. Varmvattnet tar slut, så en har inget val, hahaha, om en inte gillar att avsluta med en kalldusch vill säga.
– Delar på elbil (finns ingen kalkylator som tar med detta i beaktande), frys, jorskällare, middagsmat, uppvärmning,
– Skal och äppelskruttar blir kompost eller mat till grannens höns. Inget går till spillo!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!