Påverkas du av ditt sammanhang? Din bubbla? Din flock? Vem blir du i olika sammanhang? En påläst person med många spännande idéer eller någon medelbeige besserwisser med klimatångest. Ja, det beror kanske på sammanhanget?

Jag påverkas jättemycket av mitt sammanhang och min bubbla. När jag jobbade på modemagasin shoppade jag asmycket och flög på weekends till Paris för att visa att jag hängde med. När jag klev in i klimatsammanhang så shoppade jag så lite som det bara gick och flög verkligen inte till Paris – för att visa att jag hängde med.

Jag är en produkt av sammanhanget jag befinner mig i och det påverkar vilka val jag gör – hur jag reser, vad jag äter, vad jag tittar på TV (en vill inte vara den enda som missat the talk of the town). Och hur jag klär mig och var jag handlar. Vissa sammanhanget har gjort mig modig och andra sammanhang har gjort att jag känt mig som två centimeter lång och gjord av bajs.

Jag kan vara majoritet i ett sammanhang, men totalt främmande fågel i ett annat.

Det finns något väldigt mänskligt i att vilja passa in, vara en del av flocken. En sorts ängslighet som vi helst av allt inte vill tala om (för ingen vill väl vara ängslig). Håller du med mig?

Om just detta – olika sammanhang, hur vi påverkas av vår bubbla, hur vi ser på oss själva och hur svårt det är att göra något som går emot flocken (typ snacka klimat kanske?) – tar jag och Maria Soxbo upp i ett bonusavsnitt av Plan B-podden. Lyssna gärna och berätta vad du tycker.

Jag tycker att det här ämnet är SÅ spännande! Hur vi påverkas! Och hur svårt det kan vara att göra något som går emot sammanhangets osynliga ramar. Hur skulle det sett ut om jag bestämde mig för att sluta shoppa när jag jobbade på Damernas Värld?  Eller bestämt mig för att skippa flyga om mitt sammanhangs härligaste gemensamma intresse och samtalsämne var resor?

Det hade varit skitsvårt. Inte på pappret, men socialt eftersom vi påverkas av vårt sammanhang. Vi vill ju passa in, bli medräknade, ingå i sammanhanget. Och att göra allt det där som är svinbra för klimatet skjuter ut en ganska snabbt från vissa sammanhang (eftersom vårt samhälle är totalt ohållbart och politiken släpar efter).

I detta avsnitt snackar vi också om modiga, modiga Anitha Clemence (följ, hylla, backa!) – som gått ut med att hon vill ha köpstopp under ett kvartal. Hur vågar man göra något som gynnar klimatet om det går emot sin bubblas ramar och samtidigt rycker undan mattan för delar av sin försörjning?
Det krävs enormt mycket mod.

Det här är ju exempelvis en kanal som gjort mig både modig (när jag har fått hejarop) och ängslig (när jag blivit ifrågasatt). Stilmässigt har detta sammanhang – tillsammans med påhejande kompisgäng och att bo på en plats där alla har olika stilar – betytt otroligt mycket. Trygga sammanhang gör ju att man vågar sticka ut.

I andra sammanhang har det funnits en vilja att ändra mig, min stil eller mina intressen, så att jag passar bättre in i just den bubblan.
Jag är en produkt av mitt sammanhang – där det varit norm att handla begaganat, stilmässigt sticka ut, snacka politik, dela på föräldraledigheten och engagaera sig på något sätt. Om det så är att putta folk i att handla begagnat, stå upp för jämställdhet eller ungdomar.

Jag undrar vem jag blivit om mitt sammanhang sett annorlunda ut? Om alla mina polare investerade i designerväskor – inte använde sin mormors gamla mäverväska? Eller om alla i min bubbla använde fillers och botox? Hade jag kunnat stå emot? Om ingen delade rakt av på föräldraledigheten?
Hade jag pallat att vara den som gjorde annorlunda?

I poddavsnittet berättar om hur det är att byta sammanhang. Från hippa Midsommarkransen – där samhällsengagemang och hållbarhet är den coolaste accessoaren – till den värmländska landsbygden. Och hur svårt det är att byta sammanhang – eftersom olikla bubblor drivs av olika normer.
Berättar exempelvis om när jag var på fest (inte i mitt vanliga sammanhang) och var tvungen att låsa in mig på toaletten i panik, ringa John och be honom hämta mig. “Eh, gärna fort”. Jag hade nämligen råkat snacka klimat och skapat så dålig stämning att den bästa partyhöjaren var om Emma Sundh left the building så att säga.

Efter det har jag insett att min starkaste egenskap inte är att studsa emellan olika sammanahnag. Och jag har ganska många bubblor som jag rör mig mellan, vilket komplicerar det hela.  I många av de sammanhang som jag rör mig i snackas det råmycket politik, omställning, samhällstrender och ingen ryggar för lite skön debatt. Älskar att sätta fingret på pulsen!
I andra sammanhang är det kanske mindre politik, mindre klimat, mer önskan om konsensus. Jag älskar det också.

Jag älskar politik och samhällsdebatt, jobbar med klimat och omställning (andas skiten 24/7), men är också en festprisse av rang. Det är ingen vidare ekvation – i fel sammanhang.
Jag har trampat snett ganska många gånger när jag uppfylld från mitt klimat-sammanhang går in i det andra sammanhanget och tar upp politik-klimat-grejs som om det vore ett referat från senaste avsnittet av White lotus.

Något jag har tänkt på, apropå sammanhang, är att det är stor skillnad mellan att uttrycka sin åsikt beroende på var en bor. När jag bodde i Stockholm var jag ganska orädd i klimatdebatten och var öppet vass och kritisk mot kommun, riksdag, regering och medias sätt att hantera klimatkrisen. Det är jag fortfarande, men jag upplever att det var lättare (och ballare) att vara en samhällskritiker i en stor stad.

Jag omgav mig med likasinnade som hyllade vad jag gjorde, men sedan var det också lite som ett skrik ut i natten där en liksom inte såg mottagaren. I en stor stad var jag anonym, jag träffade aldrig politikerna som jag kritiserade, chefredaktörerna som taggades i inläggen, kommunen som satt på besluten eller kedjorna vars affärsmodell jag var less på (hej, kunna omvandla matpoäng till en resa till Zanzibar).

Sen flyttade jag till landsbygden. Jag återvände hem efter 18 år i Stockholm. Till både nya som gamla sammanhang. Och insikten att alla känner alla.
Jag älskar det, för det skapar en enorm trygghet och förändringar kan gå på fem sekunder.
Men det var en annan verklighet.
Lokaltidningens chefredaktör ingick i kompisens nämaste krets, politikerna är gamla vänner till familjen eller bekanta från gymnasiet, på kommunen jobbar halva bekantskapskretsen och butiken drivs av de där personerna jag liksom växt upp med.
Landsbygden och den medelstora staden är inte anonym. Den bygger på relationer. Och de ska vårdas.

Att snacka klimat är svårt. På fest tar jag helst ledigt för klimnatsnacket, men jag är nog ofta en påminnelse om frågan bara av att vara jag. Jag har trots allt skirvit ett par böcker på ämnet, driver Klimatmklubben och jobbar för att putta klimatet och omställningen upp på agendan. Är jag kanske posterboy för allt en inte gör? Eller är jag en framtidstänkande doer? Det beror nog på mottagaren.
Så nog har jag trampat snett alltid. Men jag försöker vara snäll mot mig själv. För jag är inte mer än människa som försöker navigera.

För hur säger man att huset brinner utan att någon ska känna sig stressad? Hur kan man lyfta ämnet klimat (som ingen vill tänka på) utan att skapa dålig stämning? Hur är man en go, förstående och balanserad vän samtidigt som vi har sju år på att hugga tag i klimatkrisen?

En del av mig vill vara asskarp och bara plöja klimat och omställning för att spara tid. Kosta vad det kosta vill! En annan vill vara inkännande, förstående och inse att saker kan ta tid. Och värna om alla som jag håller kär.

I vissa sammanhang och bubblor KAN jag vara plöjaren och hyllas för det. I andra sammanhang kan jag absolut inte vara det, för då förlorar jag nog det jag älskar.
Så vem ska jag vara?

Om politiken hade gjort vad som krävs hade det här varit en icke-fråga. Numera snackar jag i stort sett aldrig klimatkris, utan bara omställningens potential, vinningar med att ställa om och smartheter som sker i andra länder, städer och kommuner. Det rimmar mer med mig – allmänt taggad person – och den approchen funkar i alla sammanhang. Men det var en snårig väg dit, som jag hoppas någon kan ta lärdom av? Och den vägen kanske inte hade varit möjligt om jag inte gjort svängomen genom krisinsikten – då hade jag kanske bara uppfattats som naiv optimst.

Hur tänker du kring sammanhang och bubblor? Hur påverkas du? ÄR det lätt eller svårt att navigera? Tycker du att det är obekvämt att snacka klimat?
Hur gör du?

Kommentera, dela och lyft dina tankar!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!