Alla de där som har inspirerat, knuffat, sagt “kör”!
Jag hade inte varit någonstans om det inte vore för andra.
De som plöjt upp vägar, vågade innan mig och visade att det gick, de som stod med öppna famnar när vinden blåste en vinglig. De puttade på en och sa “det går, du kan, kör”. Och de som fick en att skratta när allt gick åt helvete, en tabbade sig och det kändes som livet var slut nu.
Min första stora förebild är inte ens verklig. Men viktig! Anne på Grönkulla. Hon inspirerade mig att våga vara mig själv (med alla konstiga egenskaper), känna att det var okej att prata massor (trots att läraren kallade mig problembarn när käften gick i ett) och stå upp för mig själv och andra. Ha ett jävla anamma. Sträva efter rättvisa, inte prata skit, stå rakryggad och att stega upp egna vägar, även om de blev krokiga.
Sedan följde en hel radda viktiga personer, jämte ett gäng viktiga vänskaper (men det är ett annat inlägg).
Monica som var min fritidspedagog på mellanstadiet och liksom förstod och såg mig (var skulle jag gjort utan henne?). När det var stökigt hemma var det som att hon läste mina tankar och hon sa att allt skulle bli bra. Hon gav mig en kram när jag mest av allt behövde det.
Isabelle McAllister som jag såg på TV, tyckte var asball och som visade att det gick att jobba med att bygga och återbruka (and look at me now).
Monica Zetterlund som beskrevs som ett lingonris i ett cocktailglas. Hon var skev, riving värmlänning with style. Copy paste, tack. Även om jag kanske mer känt mig som en hörnsoffa i en jädrig stark grogg.
Och sen alla som inspirerade att flytta till landet. Anna Kubel, UnderbaraClara, Brita Zackari Wahlström och hundra andra som gjorde landsbygden oemotståndlig.
Sen var det de där personerna som jag har att tacka för var jag är i dag rent yrkesmässigt, mina mentorer och bollplank som jag haft genom åren.
Personer som jag rådfrågat, som funnits där och knuffat mig framåt.
Birgitta Westerberg som tog in mig på Bonnier tidskrifter (som det så fint hette då) som praktikant och efter ett halvår blev jag fast anställd. Birgitta hör av sig med jämna mellanrum med hejarop! Sån pang-person!
Anna Olsson var en skev, vettig jävel med gott hjärta (som var min mentor när jag jobbade som journalist på Bonnier) och var ovärderlig när en försökte kryssa rätt i ett nytt yrke. Tillsammans med Kerstin Alm blev kompotten högt jobbtempo, övertid och ständig press en lätt match.
Rebecka Edgren Aldén var min chef på Damernas värld, och peppade mig att våga skriva böcker (och nu är hon själv framgångsrik författare!).
Fantatsiska Kristin Lundell blev min mentor när jag startade eget och delade med sig av all sin kunskap (och lugn) när jag satt skitskraj med ett vitt ark och darrande händer.
Och sen, så klart, Maria Soxbo som är mitt ständiga bollplank för att hitta rätt i snåriga livet, klimatfrågan och alla projekt. Vi ses inte så ofta längre, men chattar varje dag. Tillsammans med ett pangigt klimatgäng – Maria, Isabelle, Yrsa, Johanna och Frida – är det inte svårt att navigera. Inte ens i de snårigaste av världar.
Jag hade inte så många vuxna runt mig när var tonåring (flyttade hemifrån när jag var 16 bast och ville klarade mig själv), så jag skapade ett lapptäcke av förebilder som jag tog till i livets krisiga situationer. Vad skulle Anne ha gjort? Monica?
Och när jag blev äldre broderade jag ut lapptäcket av viktiga personer, vänskaper och olika sammanhang. Det blev ett jädrigt stabilt fundament.
När mina barn växer upp vill jag att de ska ha så många trygga vuxna runt omkring sig och flera olika sammanhang att känna sig given i. Själv försöker jag ägna lika mycket tid åt mina kompisar som deras barn, för jag vill bli deras trygga vuxna. Vara telefonnumret de alltid kan ringa till när tonåren orkan:ar runt tillvaron.
Det är så viktigt att ha en trygg bas, någon att prata med, någon som försöker förstå, som lyssnar och är något annat när relationerna kriser eller det är tufft hemma. Ytterligare ett sammanhang. Det är ingen garant för ett smärtfritt liv, men det är helt klart en möjliggörare för ett bättre mående och en tryggare tillvaro.
Jag hade ingen koll på Mentor Sverige innan, men nu vill jag bara skrika ut detta viktiga: Bli mentor!
Sammantaget är kokosolja en billig, giftfri och väldoftande produkt som kan användas till mycket. Det enda negativa är att oljan tillverkas av kokosnötter som tyvärr inte växer i Sverige.
