Efterlysning: Skottdagstraditioner!

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Efter en lathelg med odling, loppis och trädgårdsfix (ja, nu händer det!) så väntar en halvledig sportlovsvecka. Först jobb, sedan några dagar ledigt medbarnen. Dessutom är det ju skottdagen på torsdag.

Och nu vill jag införa en ny skottdags-tradition och efterlyser idéer!
Skottdagen är ju trots allt bara vart fjärde år, så därför tycker jag att en kan unna sig att slå på stora traditions-trumman. Införa en tradistion som är totalt urballad, flärdfull och/eller utmattande.

Jag älskar traditioner och vill gärna strössla året med en hel massa guldkorn – särskilt nu när vi bor i ett nytt hus och ska fylla det med livet.
Något av det bästa jag vet är att höra om andras traditioner, om det så är att fira hattens dag, åka på kompiskonferens, vattenland, bo över på hotell i sin egen stad, leka hotell hemmavid eller göra hela dagen baklänges (börja med kvällsmat och godnattsaga och avsluta med frukost).

Innan jag och John fick barn firade vi internationella Emma-dagen och internationella John-dagen som handlade om att den ena skräddarsydde en dag – under stort hemlighetsmakeri – för den andra. Nu har vi lovat att damma av denna tradition – med kids! Sååå taggad på detta!

 

Bild från vår vardag, med frukoststök på bordet, tvätt hängande på stolarna (ska bygga en tvättställning inom kort) och sittdynor lite här och var. En vardag som jag älskar, men som gärna får sprinklas med nya traditioner.

Loading Likes...

Q&A: Badrum av lera, bok, vardagsmat och våga flytta till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Då var det dags! Lite föresenat pga ögoninflammation (har typ inte kunnat se på en vecka), men nu så!
Så skönt att SE!
Här kommer första batchen med svar på era frågor. Mer kommer inom kort.

Q: Din favoriträtt?
A: Jag är fasligt förtjust i indisk mat, men favorit-maträtten som går varm hemma är grönsaker i ugn med röror.
Skulle kunna äta det varje dag i resten av mitt liv. Alltså plåtmat! Klyftpotatis, morötter, palsternacka, lök, jordärtskockor – vad som finns att tillgå. Viktigt med mycket krisp och gärna bearnaisesås till, och kanske lite halloumi. Sommartid kryddas det med en sallad med vinägrett.

Q: Hur vågar man steget att flytta ut i naturen?
A: Först spenderar en ett par år med att fundera på hur det skulle vara att flytta ut på landsbygden. Sedan gör en det till slut för att en är för nyfiken på vad just det kapitlet innehåller, och sedan undrar en varför en inte flyttade tidigare.
Typ så. Sedan kommer en så klart att tvivla lite däremellan, men finns ett uns av längtan efter något annat så tycker jag att en ska testa om det finns möjlighet till det.

Q: Vad saknar du mest från ditt tidigare boende.
A: Plättlätt fråga! Mina vänner, mina grannar, barnens gulliga kompisar och tunnelbana. Men det fina är att de finns kvar. Mina vänner träffar jag med jämna mellanrum (och förhoppningen är att träffa dem oftare nu när livet har rätat på sig och vi inte har byggdeadlines som flåsar oss i nacken). Många av grannarna har jag också kontakt med (en granne hörde av sig och bjöd in oss till fest för inte så länge sen – GULLO!). Barnens kompisar har vi sporadisk kontakt med, men där vill jag verkligen ta upp kontakten. Och tunnelbanan. Är som ett barn när jag får åka tunnelbana nu förtiden. Sånt som en tog förgivet förr  och var måttligt road av.

Q: Jag skulle vilja veta hur det fungerar med ett badrum utan tätskikt. Vad försäkringsbolaget säger, om badkar istället för dusch är en förutsättning osv. 
A: I boken “Att bygga ett hem” går jag loss på ämnet lerbadrum och försäkringsbolag (finns att beställa här). Men kort sagt kan en säga att konventionellt byggda badrum inte fungerar särskilt bra (enligt en funktionsprovning som Länsförsäkringar gjorde 2019 visade det sig att 13 av 19 tätskikt läckte). Så det är hög tid att tänka nytt!
Branschstandarden är en kompromiss mellan försäkringsbolag och byggbranschen, och fungerar som sagt … sådär. Anledningen till att det är svårt att få ett badrum av lera försäkrat är att det inte finns något lerföretag som är ihärdiga att få materialet godkänt (hej pengar). Nu pratas det om att standardiseras lera som byggmaterial, precis som i Tyskland, vilket ger hopp om framtiden.
Vi har ingen försäkring, men har alla rör synliga och det finns inget organiskt material i golvet som kan skadas. Golvet är behandlat med linolja, äggoljetempera och linoljevax. Det senare är prima! Och det kan en ha på väggarna också.
Vill en skippa badkar och göra dusch, så kan en som sagt behandla lerväggarna med exempelvis vax.

Q: Hej Emma!
Hoppas du och familjen går friskare tider till mötes!
Så verkligt roligt att ni ger ut en bok tillsammans. Vill så gärna läsa mer om ert bygge. Det ser jag fram emot. Har kikat efter numret i Gård och torp på biblioteket som ni var med i. Det är alltid utlånat. Hoppas på att få läsa det snart.
En fråga till dig, hur förhåller ni er till mejeriprodukter? Vill också gärna höra om hur en typisk matvecka ser ut hos er. Vad äter ni? 🙂 Roligt med matinspiration!
Allt gott!
Hälsningar, Caroline
A:  Men vad roligt att du är peppad på boken! Efter allt slit med både hus och bok, så känns det fint att mödan är värd. Det är den så klart – vi har ju ett HUS!
Vilken spännande fråga! Hur vi ställer oss till mejeriprodukter? Vi försöker byta ut så mycket vi kan till växtbaserat. Typ havremjölk i pannkakor, i kaffet och havrevisp till desserten. Men vi äter smör på mackan, har ofta yoghurt hemma och ibland ost, men det senare är mest lyx.
En typisk matvecka innehåller grönsaker i ugn, makaronipudding med soltorkade tomater, pannkakor, potatisbullar med sylt, spagetti och oköttfärssås, lasagne, tacos, chili sin carne och ibland vietnamesiska vårrullar eller pasta pomodoro. Allt vegetariskt, och så ofta vi kan även veganskt. Och väldigt enkelt.

Loading Likes...

Hur började projekt flytten till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

reklam för egen verksamhet

Den 25 april släpps boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” som handlar om vår flytt till landsbygden, drömmen om ett annat sätt att leva och vårt idiotunderbara projektet att bygga ett hus av halm, lera och återbruk.

Här kan du förboka ett signerat exemplar av “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk“, och nu ska jag så klart berätta hur drömmen tog fart. Detta är ett utdrag från den kommande boken minsann!

Allt började med ett torp på Gotland. Det blev inkörsporten till tyngre landet-längt. Vi, som vanligtvis spenderade vardagen i en topplånad lägenhet i Stockholm, slapp helt plötsligt det omöjliga uppdraget att hålla barnen inom den rondell-stora parken, valla in dem (gastande!) från den jäktade trafiken och cykelkryssa mellan jobb, förskola och mathandling i ett bolmande hav av avgaser.

Där, på landet, fanns … plats. Och vi blev liksom lite … trevligare.

Mindre stressade.

Barnen kunde springa fritt, cykla utan livet som insats, andas frisk luft, vi kunde odla egen mat, gå i pyjamas utomhus och greja tills solen gick ner. Laga, bygga, gräva, svettas. Tänk om en kunde leva så här – 365 dagar om året? Fylla livet med stora drömmar istället för enorma lån.

Ge livet svängrum?

 

Sedan slog pandemin till. Samhället stängde, jobbuppdrag försvann över en natt och bankkontot gapade tomt utan hänsyn till tickande utgifter. Vi hade inte längre råd med vårt allt för dyra liv.

Eller kanske hade vi det, men till vilket pris? Jobba bort hela vårt förstånd, vänlighet och barnens uppväxt? Jobba på bekymmersrynka och ett livslångt utgiftskonto för nack- och ryggbesvär, där bak- om dataskärmen. När min pappa samtidigt blev sämre i den vedervärdiga sjukdomen Alzheimer var det som att bubblan sprack och sorgen sipprade in. Ska jag verkligen vara här, när jag behövs där?

I samma veva sa restriktionerna att vi skulle undvika kollektivtrafiken, vilket ledde till att cykelbanorna fylldes av förstagångs-trampare och bilfilerna med ovana bilister. Dålig kombination. Jag, som vanligtvis cyklade överallt, som aldrig varit rädd i trafiken (trots min brist på plåthölje och förstånd), höll på att bli påkörd två gånger på en vecka. Där och då fick jag nog.

Så vi sålde allt och flyttade till Värmland. Hem till min barndoms bygd. Köpte en tomt med en gammal sommarstugebarack på, ett stenkast från mina föräldrar, och bestämde oss för att bygga ett halmbalshus. En fullkomligt idiotisk, naiv och underbar idé!

Jag är uppvuxen på landet, medan min man John är en riktig stadsunge.
Vårt landet-längt hade gått i perioder, men längtan efter mer grönska var gemensamt och konstant. Första gången jag yppade ett längt efter att bo på landet (något år innan pandemin) sparkade John bakut. Tanken marinerade ett par månader och när han sedan var redo, då var det jag som fick panik. Vid något tillfälle var vi samstämmiga och började förbereda oss. John ställde frågan om möjligheten att jobba på distans på sin arbetsplats, vilket togs emot med viss skepsis. Sedan kom som sagt pandemin och hemmajobb blev ett ord.

Att packa ner vårt liv i tidningspapper och flytta våra lättnavigerade, laptop-beroende jobb fick samhällets acceptans. Så vi flyttade. Från välordnad sekelskiftslägenhet rakt in i mina föräldrars gamla verkstad som vi hade gjort i ordning till en under-tiden-bostad på sisådär en 30 kvadratmeter.

Från den gamla verkstaden – som också blev ett test-laboratorium för olika byggtekniker som vi ville applicera på vårt hus – kunde vi ta hand om mina föräldrar, avlasta, laga mat och ta vara på tiden som fanns kvar.
Och samtidigt påbörja och polera drömmen om ett annorlunda, värderingsdrivet och närproducerat hus – ett lug- nare liv bortom topplån och räntor.

Livet kändes meningsfullt på något vis. Och bygget fyllde en viktig funktion. Förutom att skapa ett hem, så gav byggandet ett lugn i takt med att min pappas Alzheimer sakta (och alldeles för snabbt) monterade ner allt som var just han. Att då traska över till bygget och knuffa in en halmbal på rätt plats, kånka tunga hinkar med lera eller spika ett par brädor höll förståndet i schack. Och jag fick samtidigt se något vackert, beständigt och stabilt växa fram mellan taggiga, utmanande vardagar. Ett hus! Och ett hus som min pappa hade älskat. »Ner med känslorna i huset – då står det bättre« sa en vän efter att min pappa gått bort. Så det gjorde jag.

Ett stadigare hus får ni leta efter.

Loading Likes...

Vem är jag utan statusmarkörerna?

  • Kommentarer på inlägget:8 kommentarer

Vilka är vi utan en ny outfit? Utan en flygresa inplanerad? Utan ett uppdaterat hem som visar att vi har koll? Vilka utsläppstunga statusmarkörer hakar vi på bara för att vara någon och passa in? Och vad händer med oss – vår identitet – när vi förväntas av avsäga oss dem för att sänka utsläppen (eller för all del – för att ekonomin tryter)?

Nu ska vi snacka identitet och statusmarkörer! Spännande!
Det osar podd, eller hur?
Yep, om just detta – status – ska jag och Maria Soxbo snacka om i ett kommande poddavsnitt av Plan B-podden!
I vanlig ordning vill så klart höra vad du tycker och tänker på tema status, kopplat till klimat och omställning. Vad är status? Vad borde vara status? Hur känns det när tugget i vänskapskretsen handlar om utsläppstunga statusmarkörer?

gotland torp emmasundh

Sedan vi sålde torpet på Gotland och flyttade från Midsommarkransen har jag funderat mycket på vem jag är utan statusmarkörerna? Mina tidigare attribut? Jag är ju jag så klart, men jag hur påverkas jag?
Jag har ju trots allt bytt designerväskor på modemagasin, gulligt torp på Sveriges mest attraktiva ö, sekelskifteslägenhet i medvetna Midsommarkransen (notera att jag specificerar Midsommarkransen, inte skriver Stockholm = min identitet), pressvisningar och hippa event mot ett liv på landet i ett hus byggt av hästskit. Ja, ni hör ju att det skiljer sig … en gnutta.

Att bo på landet är ju också en identitet som plockar allt fler statuspoäng. Värre var det när en växte upp och blev avfärdad som lantis innan en ens hunnit öppnat försäljnings-kavajen och visat på det mångfacetterade utbudet. Eller när jag flyttade till Stockholm – med min bröliga värmländska i högsta hugg – och skulle bevisa att jag minsann hade ett värde när normen var en annan.

För vissa är resor en del av identiteten, för andra är det att visa att en hänger med i samhället genom att ha en outfit så ny att trådarna fortfarande ryker eller ett hem som en satt sig egen prägel på.
Jag har ju varit och vispat runt överallt med resor till Paris, designerväskor och nog har jag satt min egen prägel på ett kök i Midsommarkransen. Och som sagt, Midsommarkransen. En så stor del av min identitet. Dels på grund av fantastisk plats, underbara grannar, men också en del av stan där normen var vintage, ekologiskt och medvetenhet. Klart att det blir en viktig statusmarkör/identitetspusselbit för någon som tycker att just detta är viktigt.

Så, när en avsäger sig de där identitetsskapande attiraljerna – vem blir en då?
Känner du igen dig?

Och vilka är vi om vi förväntas frånsäga oss en del av det som blivit vår identitet? Vilka blir vi utan statusmarkörer? En årlig resa till solen, ett torp, flygresor med jobbet, en andelslägenhet på Mallis, eurobonuskort på Sas, en fet bil och ett spännande sociala medier-liv som andas sus och dus.
Det senare är högst relevant 2024, för vilka vi är och blir vi på socaial medier?  Vad tusan ska en visa upp på sociala medier om en inte får visa upp ett nytt köp, en ny inredningsdetalj, ett nytt resemål eller ett nytt steg i livet. Framåt, uppåt!

Och vilka statusmarkörer finns där ute som vi – med omställningen in mind – bör/måste släppa? Och hur kan vi ersätta dem med nya? Så många frågor!

Loading Likes...

2024 levererar

  • Kommentarer på inlägget:6 kommentarer

17 dagar in på det nya året och har redan avverkat vinterkräksjukan, ryggskott och influensa. Jag vet inte om folk kommer kräkas över min optimsim nu, må så vara. Men det kan ju bara bli bättre nu?

Jag tänker att vi nått botten (snälla, låt det vara botten) på många olika plan. Krig, kliminalitet, klimatkris och ekonomisk kris.

Ska alldeles strax krypa ner i feberdimman igen, men vill bara lyfta en klok sak som Maria skrev häromdagen. Om att när en viftar med flaggan om att det ska bli krig, då rustar en. Viftar en med flaggan om klimatkris, då kallas en alarmist. Jo, tjena.
Med tanke på att det finns en gaaaanska stark korrelation mellan de båda (klimatkrisens effekter leder ofta till konflikt) borde vi kanske vara lite mjukare med orden?

Nu kryper jag till kojs igen, vilar upp mig och kommer med nya starka tag när jag är frisk. Då blir det omställningslust, framtidstro, odling, husbygge och vår på menyn.

Loading Likes...

Stad vs landsbygd – vem är vinnaren i omställningen?

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

Vilka utmaningar har staden i omställmningen? Och landsbygden? Vilka fördelar finns det med att bo på landsbygden, jämfört med stan?

Var är det enklast att leva hållbart?

Inför sommaren har jag och Maria spelat in ett gäng bonusavsnitt av Plan B-podden, som kommer att pytsas ut med jämna mellanrum.

Först ut är ett ämne som många av er har önskat, nämligen stad vs landsbygd. Vilka utmaningar och möjligheter finns det? Vad saknar jag med stan och uppskattar med landsbygden?

Lyssna på det första bonusavsnittet här: Plan B-podden “Stad vs landsbygd”och tyck till. Vilka utmaningar och möjligheter ser du? Håller du med oss? Eller tycker olika?

 

Loading Likes...

Sveriges bästa loppisar, secondhand & vintage – och byggåterbruk!

  • Kommentarer på inlägget:6 kommentarer

God morgon på er!

Nu tänkte jag skaka liv i en uppskattad långkörar-klassiker här på bloggen (som vi skapat tillsammans!), och strössla den med nya godbitar! Nämligen en uppdaterad lista över Sveriges bästa loppisar, secondhand och vintagebutiker.
Det är dags! Den senaste jag hittar är daterad 2014. Det är ett halvt liv sedan dess.

En bubblare på listan för i år blir: Byggåterbruk! Alltså i stil med Hus till hus, Fiskeruds byggnadsvård och Godshallen byggnadsvård.

Eftersom jag bygger hus av återbruk får jag in SÅ många frågor om var en hittar allt från begagnade dörrar, fönster, krokar och andra detaljer. Jag har ju bäst koll på ställen som geografiskt ligger nära Värmland, men bedrövlig koll på andra regioner.
Så jag tänker att vi hjälps åt? Ger grymma aktörer – som är framtiden! – fler kunder och bättre förutsättningar att finnas kvar (för de behövs!), oljar maskineriet i den cirkulära ekonomin och delar med oss av våra bästa tips!
Är du med?

Mejla mig dina bästa loppis- och vintageställen på emma@emmasundh.com eller kommentera nedan, så sätter jag ihop en finfin lista av allas våras bästa tips. Och så ses vi på alla dessa fyndarställen sommar, eller hur?

Skriv gärna i denna form, så blir det enkelt att sammaställa:

VÄRMLAND

Fyndboa, Kristinehamn.
Stor loppis (1500 kvm) med massor av möbler, prylar och kläder. Ibland finns deadstock-plagg! Helt klart ett besök!
Adress: Bodalsvägen 5, 681 43 Kristinehamn
Öppettider:
Måndag-fredag: 10.00-18.00
Lördag-söndag: 10.00-14.00

Ps. Kika gärna på denna lista och copy/pastea aktörer som fortfarande är aktiva.

 

Här följer en massa bilder på alla mina fynd!

Loading Likes...

Varde ljus!

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Nä, men dra på måndagsbrallan och kolla in detta! Vi har inte bara satt upp en (begagnad) lampa i husets kök …

Den lyser också! Vi har nämligen fått EL inkopplat! Hurra!
Nu kliar det ganska rejält i fingrarna att färdigställa köket, dra på ett lager extra med lera och fixa klart köket.

Och pja, resten av huset. För jag är ganska taggad på att sätta upp lampor i precis varje rum (men det är en gnutta opraktiskt att ha glaskupor hängande när en baxar golvplank och annat skrymmande).

Loading Likes...

Rosa pardörr på plats!

  • Kommentarer på inlägget:6 kommentarer

Tadaa! Nu är vår rosa pardörr på plats på södersidan – även kallad trädgårdsentrén. Den vätter ut mot köksträdgården (jag står mitt i den nedfrusna spenaten och tar bilden) och jag ser framför mig hur de står vidöppna på sommaren. Och jag sitter där på den imagenära stentrappan och tar en morgonkaffe.

Barnen fick välja färg. Rosa. Och jag blandade till en nyans av linolja som skulle lira med den rosa nyansen på norrsidan (vår kommande huvudentré som för tillfället är lätt otillgänglig pga 180 centimenter ovanför marken utan trappa). För att få till rätt nyans blandade jag vitt, engelskt rött, guldockra och svart.

Just rosa dörrar kanske inte till vanligheterna i Värmland, desto fler rosa dörrar hittar en på Gotland. Vackert slitna, linoljefärgade varianter.
Nu råkar ju vi älska Gotland och haft ett torp där (dock inte med rosa dörr), men bor numera i Värmland. Så detta får väl bli ett gotvärmskt hus i sundhiansk stil.

Ser fram emot att se denna dörr åldas, solblekas och få patina.

Vi har en hel del kvar på ämnet fönsterputs efter att ha kittat alla fönster, men blir fasen glad varenda gång jag ser dörr-fan.

Loading Likes...

Så ofantligt stolt.

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Hej svinkalla fredag! Låt oss värma upp den med fina nyheter och en dos stolhet!

Som många av er vet så jobbar jag med det viktiga, bra:iga och historiska projektet “Elevborgarråd för klimatet” i Karlstads kommun, tillsammans med min pang-kollega Maria Soxbo!

Nä, men bättre projekt får en faktiskt leta efter.
Alla kommuner borde kopiera (och anlita oss)!

För er som har missat vad Elevborgarråd för klimatet är för något så kommer här en recap:

Alla rektorer och all personal på kommunala skolor och förskolor har utbildats i klimat och omställning (utmaningar och möjligheter) och fått verktyg att prata med barnen genom grymma Frida Berry Eklund.

Jag och Maria har tagit fram faktablad om klimat, miljö och omställning som vi skrivit på ett åldersanpassat sätt som skickats ut till alla rekororer för vidare distribution. Sedan årsskiftet jobbar alla klasser/grupper med klimat, miljö och omställning i förskolor och skolor, med våra faktabanker som utgångspunkt (och har också möjlighet att bolla med mig och Maria om en stöter på patrull).
Vi har tryckt på att omställningen måste ske rättvist, att människor har olika förutsättningar att ställa om och (hoppas att vi har) skapat en plan för förståelse.


Med all fakta innanför västen och ämnena mitt framför nästippen får sedan barn och unga på kommunens alla förskolor och skolor får komma med förslag hur kommunen ska sänka sina utsläpp (utan att någon kommer i kläm) och samtidigt bli en miljösmart kommun. Alltså, komma med förslag kring hur kommunen kan göra det enklare för fler att leva hållbart och samtidigt värna om vår natur.

Alla förslagen samlas just nu in och i april håller vi en workshop med två elever från varje skola (åk 4-9). Under workshopen ska eleverna ta fram 50 vassa förslag som sedan ska överlämnas till politikerna!

Det har redan strömmat in förslag – och alltså KIDS! De är så briljanta och har SÅN KOLL!
I veckan besökte lokaltidningen NWT en klass på Färjestadsskolan i Karlstad för att uppmärksamma projektet Elevborgarråd för klimatet. Kidsen hade så många vettiga förslag!

Syftet med projektet är att låta barn och unga – som inte har rösträtt men som ska leva med besluten som fattas i dag – göra sin röst hörd.

Som Ebba säger i artikeln i NWT:
– Jag hoppas att fler städer börjar med elevborgarråd och till sist kanske hela Sverige börjar och efter det kanske flera grannländer. Till slut kommer väldigt många länder hålla på och då kommer det ju att bli bättre.

Hatten av för Karlstads kommun!

Och så ofantligt stolt över att få jobba med detta viktiga.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta