Vad finns det för utmaningar för oss som bor på landsbygden när det gäller omställningen? Hur skiljer sig utmaningarna för folk som bor i stan? Vad kan stan lära från landsbygden – och vise versa?
Nu finns ett rykande färskt poddavsnitt av Soxbo & Sundh ute där vi tar en svängom kring staden vs landsbygden.
Och alltså du får bara inte missa detta!
För denna gång bjuder vi in Clara Lidström, aka Underbara Clara, på spånmöte för att snacka utmaningar och lösningar!
Det blir en hel del snack om vad som behövs på landsbygden, hur det är att leva på landsbygden jämfört med i stan, om att outsource vs ta tag i saker själv, om norra Sverige och kolonialism, om att kunna skilja sig, om sociala medier (vad gör det med oss och vårt sociala behov), om att känna mening och detta med att vara en aktiv samhällsmedborgare (det är fasen underskott på dem).
Och! Kanske roligast av allt. Vad skulle Underbara Claragöra om hon var landsbygdsminister för en dag.
Lyssna här: Soxbo & Sundh (tyck gärna till, dela och sprid).
Hojt alla kommuner, företag, fastighetsbolag, bibliotek, mässor och allt däremellan! Och alla ni som jobbar med nämnda!
Visst behöver vi – i tider som dessa – gå framåt mot en vettigare värld? Se vad som är möjligt, kika på vad som görs i andra länder, snacka mer omställning och skapa framtidstro?
Under de senaste 1,5 åren har jag kuskat mellan olika omställningsprojekt. Elevborgarråd för klimatet, tre olika cirkulära popups (Rundgång, LOOP och REPEAT) och en dessutom har jag släppt en bok.
Pja, det har inte direkt funnits oceaner av tid att göra det viktigaste jag vet: rälsa runt i Sverige, upptäcka nya städer, sammanhang – och föreläsa! Snacka, vända och vrida och ingjuta en massa jävlar anamma.
Nu kickar föreläsningsåret 2025 igång och jag känner mig så taggad på att bända världen rätt. Visa vad som är möjligt!
2025 är redo att fyllas med vettigheter, så var får jag rälsa härnäst?
Tipsa kommunen, företaget, chefen, bibblan, museet eller allt där emellan, så kanske jag får komma till platser där du bor? Vore ju himla flott!
Förra året fick jag äran att snacka klimat och omställning i Kristinehamn, halmhusbygge och bi-dragande trädgård på Sköna gröna trädgård i Karlstad, på Nytt boende mässan i Kalmar bjöd jag in publiken att tjuvkika på den omställda framtiden, snackade hållbar landsbygd på Landsbygdskonferens Höga kusten, hur man bygger hus av halm, lera och återbruk på TerraViva i Linköping och Framtidens smarta städer för fastighetsbolaget Alecta.
Avslutade året med att snacka halmhusbygge i den cirkulära popupen Öround i Örebro, Elevborgarråd för klimatet på ElectriCITY , hållbar stads- och destinationsutveckling för Säffle kommun (och en rad företag) och hållbar jul för Sveriges ingenjörer.
För 2025 har jag och min partner in omställning, Maria Soxbo, tagit fram en föreläsningskatalog där vi presenterar några av de föreläsningar som vi håller.
Här kommer ett axplock (och jag kan också skräddarsy föreläsningar):
– Vad är omställning?
– Kika in i framtiden
– Framtidens smarta städer
– Hållbar destination
– Hej cirkulent – cirkulära affärsmodeller
– Bygga hus av halm, lera och återbruk
– Smart matchmaking för företag
– Stad vs landsbygd – var är det enklast att bo och leva hållbart? Och vad kan staden lära av landsbygden och vise versa.
– Klimat & prepping
– Nudging – ett verktyg för att förändra
– Skapa en resurseffektiv, bi-dragande trädgård
– Framtidssäkra ditt företag
– Klimatet – vår tids största rättvisefråga
– God, hållbar jul
Det börjar osa love och alla hjärtans dag, och det är hög tid att ta en romantisk promenad runt våra uppvaktningstraditioner och dejtningknep. Luktar det fossilt eller fräscht?
Och vad föredrar du? Röda rosor eller torkad bukett?
I måndags lanserade jag och min partner in omställning, Maria Soxbo, vår sprillans nya podd: Soxbo & Sundh. I dag är det premiär för Soxbo & Sundhskorta 15-minutersavsnitt (perfekt i framtidens 15-minutersstad eller på den decentraliserade landsbygden där det är max 15 minuter till skola, matbutik , kollektivtrafik, äldreboende).
På själva premiären dyker vi rakt ner i romantiken och tar en sniff på hur våra gamla romance-knep luktar. Fräscht eller fossilt? Lyssna och avgör:
Från och med årsskiftet ska det våra textiler återvinnas, och det blev från och med den 1 januari förbjudet att slänga textilier i soporna. Secondhandaktörer larmar redan om att det dumpas trasiga, skitiga kläder hos dem. Och jag tänker att det är hög tid att snacka om vad vi ska göra med trasiga strumpor, uttjänta underkläder och barnbrallor med massiva hål på knäna. Först ska vi ju laga och se om det går att använda lite till, men efter det?
Kan vi även se en trendrevival för trasmattan har vi löst många knutar. Handdukar kan ersätta bomullsrondeller och så kan en ju se mindre handdukar att det som är fräscht. Gamla strumpor kan man moffla ihop till en boll – hej hundleksaker. Kidsens byxor kan bli shorts. Jag ser fram emot alla spännande företag som kommer starta upp och med kreativa hjärnor ta sig an vårt gemensamma avfall. Och vi ska så klart styra om pengarna dit istället för att köpa nytt, eller hur?
Jag öppnade den kreativa lådan på instagram och kommentarerna vällde fram! Alltså jag har internets mest kreativa följare, så är det bara.
Så himla många smartheter.
Nu har jag samlat alla idéer här nedan, och tänker: GE OSS EN UTSTÄLLNING?
Efter tre cirkulära popup:er blev detta precis min dröm! Att få skapa en utställning med alla fantastiska idéer – vad en kan göra! Visa upp alla smartheter!
Hojt, alla kommuner, regioner och museum!
– Påslakan –>klänningar!
Jag gör ju mina favoritklänningar av trasiga påslakan
– Underlakan –> använd som stoppning.
Väldigt slitna och trasiga underlakan brukar jag remsa upp och använda som stoppning till hemmasydda kuddar och mjuka leksaker till barnen.
– Trasiga plagg –>Pysselmaterial. Jag använder de delar av plaggen som är hela till pyssel/skapandematerial och till att klippa lappar till andra lagningsprojekt
– T-shirts –> trasor.
T-shirts och kalsonger är ju givna traskandidater.
– Badlakan och handdukar –> badrock!
Idén till mina badrockar föddes i denna diskussion till exempel. Hål och fläckar på gamla handdukar klipps bort. Och gamla handdukar är ju så mycket bättre än nya som inte absorberar ett smack! Ja jag älskar ju frotté…
– Jeans –> grytlappar! Mellersta ska flytta hemifrån. Har givit hans tradiga, utrensade jeans till sykunniga svärmor. Blir flera fina grytlappar i denim. Cool inflyttspresent tycker jag.
– Handdukar –> tvättlappar! Jag gör tvättlappar för den lilla blöjrumpan, av gamla uttjänta frottéhanddukar.
– Textilier –> utfyllnad. Utfyllnad i puffar. Vet att stadsmissionen gjort sittpuffar med textilier som utfyllnad.
– Lakan –> skydd. Slitna lakan, täcken och filtar är perfekt att hänga över t ex cyklar när man dammar ner och svingar hammaren i garaget (bygger nytt av gamla prylar förstås).
Också bra som skydd i (el)bilen när man kör saker till återvinningen.
– Bäddmadrasser –> sittdynor Av gamla bäddmadrasser/täcken kan man göra jättebra sittdynor till både barn och husdjur. Och perfekt att använda överblivna tygstuvar/trasiga lakan/påslakan att sy ytterhöljet av.
– Täcken –> sänggavel Jag har gjort sänggavlar av gamla täcken som jag häftat fast på någon typ av skivmaterial, sen på med något tyg man gillar. Skulle man tröttna på tyget så kan man klä om gaveln en gång till med annat tyg.
– Linneskjorta –> servetter Av en linneskjorta gjorde jag servetter.
– Strumpbyxor –> putsdon! Nylonstrumporna är perfekt för att få till glans efter skoputsen.
– Ullströja –> tofflor. Av en stickad ulltröja som krympt i tvätten sydde jag tofflor.
– Ylletröja –> sulor! Filta den uttjänta ylletröjan i maskinen så den blir tjock och stabbig och klipp sulor till skorna.
– Lakan –> trasmatta! Trasorna till mattan blir bäst av uttjänta lakan, då kan en få till bra längder och så är de lagom mjuka.
Lumpstudio som skapar av återbrukade dukar och ratade textiler.
– Jeans –> påsar Av jeans har jag gjort flask-/presentpåsar (av benen).
– Strumpa –> putstrasa.
Gammal trasig/udda strumpa kan man trä in handen i, och dammtorka lister/socklar.
– Handdukar –> grytlappar Handdukar och filtar (av naturmaterial, fleece borde inte säljas öht) kan bli mellanlägg i grytlappar etc. Avfall är oftast tecken på ont om tid och/eller fantasi!
– Jeans –> sänggavel Jag samlade barnjeans med stora hål på knäna, trasiga dragkedjor/knappar osv i många år. Sedan klipptes jag dem i fyra cm breda remsor, tvättade, och klädde en hel dubbelsängsgavel med flätade remsor i olika blå och svarta kulörer. Skarvarna dolde jag under en korsande remsa från andra hållet. Använde häftpistol/pappspik för att fästa remsorna. Stoppning var ett gammalt täcke som krympt och inte passade i påslakanet längre.
– Tygrester –> Börser och väskor Stickar små börser i ljusa pasteller som jag fodrar med återvunnen textil, virkar väskor med axelremmar av återvunnet tyg och har precis börjat virka mobilväskor som ska fodras med återvunna textilier!
Ylletröja –> halsbuff
Sydde en väldigt varm och skön halsbuff av en finare ylletröja som råkat tova sig lite i tvätten. Den blev superbra!
Ullstrumpor –> handledsvärmare
Av tunnare och medeltjocka ullstrumpor gör jag handledsvärmare dvs. jag klipper av skaftet när det blivit blivit för många hål som lagats på fotdelen men skaften är hela.
Ylletröja –> leksaker
Av en uttjänt ylletröja som jag tovar i maskin och när den torkat klipper jag ut delar till mjuka dockor, det går bra att göra olika mjuka leksaksdjur också.
Ullkappa –> grytlappar
Av en avlagd ullkappa har jag klippt ut delar till grytlappar 2 till varje och fyllt med ett tunt lager tvättad och kardad ull, jag sick-sackar ihop delarna och syr några sömmar på tvären för att hålla ullen på plats inuti och syr i en hank i ena hörnet.
Lakan –> tygpåsar
Jag har lite dille på att sy tygkassar i alla dess former. Det är ju en fin present om man vill ge bort också.
Tygstuv –> lapptäcke
Förra vintern sydde jag mitt allra första lapptäcke endast av tyglappar från tyger/lakan/gamla kläder jag hade hemma.
Tygstyv –> disktrasor
Har också sytt disktrasor, lite finare, också kul att ge bort.
Tygstuv –> sadelskydd
Sytt foder till mina cykelkorgar och ett 10-tal sadelskydd till cykelsadeln. Slutstationen för trasiga tyger blir klippta trasor. Det går alltid åt. När man städar, när man tvättar bilen/cykeln, trasor behövs alltid och jag brukar förvara dom i en korg i köket. Bara att rycka åt sig när man behöver.
Vuxenkläder –> barnkläder
Sydde en pojkskjorta från en klänning som det gick hål i och inte kunde räddas
Tygrester –> kattleksak
Har även pysslat ihop en och annan kattleksak av små tygrester.
Byxor –> reservdelar
Byxor som inte längre kan lagas använder jag för att klippa ur lappar till att laga andra kläder. Har så olika material och färger som kan användas vidare. Samma gäller avklippta byxben från byxor som blivit shorts.
Tygrester –> vimpel
Sy en sån vimpelgirlang kanske?
Tygrester –> rund trasmatta
Runda trasmattor kan man göra för hand utan vävstol, man flätar tre remsor (som man förlänger efterhand), rullar ihop och syr. Tar tid, men man behöver ju inte göra klart hela på en gång.
Ulltröjor –> sittunderlag
Sittunderlag av krymta / trasiga (som ej kan lagas) ulltröjor är grymt. Eller sy tåvärmare till vinterns skor av ärmarna. En ärm räcker till många!
@reusedremade syr påsar och beautyproukter av gamla hotellakan.
Underställ –> foder
Ibland syr jag foder till stickade vantar av avlagda ej ärv-bara tunnare ulltröjor/underställ
Tygrester –> dockkläder
Syr dockkläder av en del.
Tygrester –> hårsnoddar
Jag syr om och återanvänder gång på gång eller varierar anvdningsområden. Små förvaringspåsar, hårsnoddar, svettband, snören. Sista anhalten blir ju ofta trasor.
Strumpor = sminkborttagning
Strumpor som är för obekväma (ankelsockar som bara gled av) används som sminkborttagningsdon. Bara trä på handen och hälla på lite sminkbortagningsmedel
Strumpbyxor –> bomullsrondeller
Uttjänta svarta strumpbyxor klipper jag långa remsor av och virkar sedan tvättlappar och ”bomullsrondeller”. Det virkade mönstret skapar en försiktigt skrubbande effekt och elasticiteten i strumpbyxorna gör dem mjuka och smidiga i vatten. Torkar också väldigt fort!
Och till sist. Normalisera omaka strumpor.
Tack alla som har bidragit till listan. Fortsätt gärna i kommentarsfältet.
Använd plånbokens makt! Du kanske inte är så pysslig själv, men se då till att stötta de kreativa designers och företag som skapar med hjälp av vårt gemensamma avfall. Heja alla!
Här har det firats jul i dagarna … ja, jag har tappat räkningen. Men vi har haft besök i en vecka och snart väntar nyår.
Jag ska göra en liten recap av julen. Men först en nyhet. Eller två.
1. Jag och min klimatkollega Maria Soxbo har spelat in det absolut sista avsnittet av Plan B-podden. Någonsin.
Det är dubbla känslor, och jag kommer sakna så att gräva ner mig i ett ämne till förbannelse. Men det var dags. Här kan du lyssna på det sista avsnittet där vi förklarar varför vi lägger ner podden.
2. Vi ska ge oss på ett nytt projekt. Och även det snackar vi om i podden. Så in å lyssna! Och hoppas ni som är trogna Plan B-podden-lyssnare förstår beslutet och håller tummarna för att ni kommer tycka om nya upptåg.
Tusen och åter tusen tack för alla ni som lyssnat, hejat, peppat och bidragit till avsnitten. Guld är vad ni är! Utan lyssnare – ingen podd. Så är det ju! Så tack till ER för att vi fått nörda ner och lyfta klimat och omställning på alla sorters vis. Och tack alla vettiga, omställningstaggade företag som gjort podden möjlig genom att finansiera den.
Det har blivit en hel del avsnitt genom åren. Vi har bland annat snackat bil, mode, matsvinn, pengar, begagnat, tillväxt, lokalproducerad mat, klimatberäkningar, el, energieffektivisering, kvinnor, jämställdhet, besprutad mat, biologisk mångfald, bistånd, beauty och beredskap. Bland annat!
På lördag – den 23 november klockan 13:00 – besöker jag Örebro och deras cirkulära popup Öround (älskar alla fyndiga popup-namn som ser dagens ljus i det framtidstaggade samhället).
Där ska jag snacka om vårt husbygge!
Årets medvetna julklapp är en motreaktion mot Årets julklapp som bygger på trender och försäljningsprognoser.
Istället för att räcka upp ett finger för att spå vart vi är på väg så tycker vi att det är rimligare – med tanke på att vi befinner oss i en klimat- och artkris – att vi funderar på vad som behövs. Vad vi behöver.
Och vet ni vad. Vi behöver odla! På balkonger, innergårdar, i parker och på varenda plätt!
För biologisk mångfald, för att öka Sveriges självförsörjning som i dag ligger på ynka 50% (jämför med Finland där siffran är 80%), för en resilient matförsörjning och för att skapa respekt och förståelse för maten. Och för att skapa framtidstro.
Vad tycker du om valet av Årets medvetna julklapp 2024? Och vad önskar du dig?
Själv önskar jag mig fröer som ger mig prunk, mat och surr!
De grödor jag odlar som betyder mest för mig är ju faktiskt de som kommer från fröer jag fått från vänner och familj. Som discosquash, chili, vädd och bondböna!
Det är gåvor som bär frukt och blom länge, som återkommer år efter år och som är en ständig påminnelse om alla de där givarna som betyder så mycket för mig. Kan faktiskt inte tänka mig en finare klapp!
✨ Listan 206 hållbara julklappar – en lista med grymma julklappsförslag från våra följare och medlemmar! Här hittar du massor av julklappsinspo! Och kommer du på fler tips – kommentera hos @klimatklubben.se – så kan vi tipsa om ännu fler förslag nästa år.
I förra veckan var jag på Höga kustens landsbygdskonferens och smattrade hjärnan full av idéer och infallsvinklar gällande landsbygden. Eller jag ska så klart säga landsbygder, för ofta klumpas Sveriges mångfacetterade landsbygder ihop till en enda gröt trots att min typ av landsbygd (värmländsk modell) skiljer sig mycket från landsbygden i Skåne eller i Norrlands inland.
Jag var på plats för att snacka klimat, hållbar framtid och framför allt lösningar, och för att ta del av ett potpurri av engagemang, smarta idéer, ett jävlar anamma och samverkan som skulle få en en bostadsrättsförening (redo för säsongens städdag) att kräla av avund.
Damn, vilket engagemang och vilken drivkraft det finns på våra landsbygder! Och vad mycket städerna skulle kunna lära av landsbygderna … om de kom i håg att bjuda in perspektiven på nästa möte.
För ja, som boende på landsbygden befinner en sig längre från makten. Något som jag tycker att vi borde ändra på.
När jag flyttade till den värmländska landsbygden för fyra år sedan möttes jag av en hel del fördomar, som att jag – omställningsivrare som jag är – vill döda alla bilar. Eller på ett privigerat pappa-betalar-vis såg det som en lösning att alla bara ska byta till elbilar. Magi! Poff! Klart.
Och bor en på landsbygden – där skolan och matbutiken lagts ner, kollektivtrafiken inte längre existerar och kommunen smugit bort sin hand – blir det snabbt lite jobbig stämning. För hur i hela friden ska livspusslet gå ihop? Och var skulle pengarna till en svindyr elbil komma från?
Förutom att det vore ett enormt resursslöseri att döda alla bilar, så stämmer det heller inte. Och jag tror ingen omställningsivrare med rättvisepatos, ser den lösningen som Den Gyllene Lösningen.
Så hur säker vi utsläppen utan att någon kommer i kläm?
Jag kanske inte sitter inne på hela lösningen (och det finns inte heller EN lösning, utan förmodligen en palett av lösningar), men om vi börjar med det här:
– Olika lagar och ekonomiska styrmedel.
Vi har ett avlångt land där förutsättningarna att exempelvis välja kollektivtrafik skiljer sig åt. Ändå har vi samma lagar och ekonomiska styrmedel på Södermalm som i Sollefteå, även om människors möjligheter ser olika ut.
De största utsläppen sker i städerna och där är förutsättningarna att leva med längre utsläpp en outnyttjad resurs. Möjligheten att exempelvis välja kollektivtrafik, bilpool eller cykel är ju sju gånger lättare där kollektivtrafik, bilpool och cykelbanor finns. Right? Låt oss börja där. Men det betyder ju inte att HELA omställningen ska ske i städerna. Landsbygderna är ju också en del av vårt land, och gissningsvis vill ALLA vara en del av lösningen. Inte skuffas undan i hörnet. Så, låt oss tala om elbilen.
Det finns mycket att säga om elbilen – lösningen på alla världens problem – gällande resurser, konfliktmetaller, batterier som behöver bytas efter x antal år och hej å hå. Men om vi ska snacka elbilens roll för ett slag, så kanske elbilen vara till (och subventioneras) för de som inte har några alternativ i första hand? De som jobbar skift och/eller bor på lands- eller glesbygden?
Ps. Flest elbilar säljs idag i Danderyd, Vellinge, Nacka, Vaxholm, Lidingö. Ställen som är kända för sin tveksamma kollektivtrafik? Nej.
Bor du i ovan nämnda orter och känner att det hettar till i jag-vill-förklara-mig-nerven? Jag har själv bott i Stockholm och haft bil, men kanske kan vi erkänna att det inte alltid är enkelt och sen snacka lösningar?
Ingen som bryr sig om en rättvis klimatomställning ser döda-bilen-spåret som en effektiv lösning på gles- och landsbygden. Majoriteten av alla bilresor är ju under 5 kilometer (det tar 15 minuter att cykla), och dessutom i tätort (så det är inte landsbygdens resor som är den största pucken). Däremot måste vi prata om alternativen och ge möjlighet att välja andra transportsätt. Bokningsbar kollektivtrafik i stadsnära och folktäta landsbygder, som Sollefteås Paxa? Subventionerade elbilar i glasbygd? Denna fråga – riktade åtgärder för just lands- och glesbygd – ligger som förslag i regeringens budget, men insatserna lär dröja innan de är på plats.
– Norsk modell. I Norge, som värnar om sin värdefulla landsbygd som ger dem både mat, energi och biologisk mångfald, har en annan skattemodell än Sverige. Dels är arbetsgivaravgifterna billigare ju längre från Oslo som du verkar. Det ger denna modell en rejäl skjuts för företag i glesbygd! Men i Norge får kommunerna också en större del av exempelvis företagsskatten. Dessutom tjänar kommunerna pengar på sina resurser. En kommun som är rik på naturresurser och exempelvis har utbyggd vattenkraft som ger energi kan tjäna pengar på detta (allt går inte till staten eller bolagen), vilket ger kommunerna möjlighet att erbjuda service som skola (och finns skola så finns matbutik och vise versa – allt hänger ihop). En kommun i Sverige som är rik på naturresurser,kan vara en fattig kommun rent monetärt, och en kommun som har ett vattenkfatverk är ju beroende av viss service. Så hur ska en fattig kommun ha råd med det? Eller ska vi låta de viktiga personer som ser till att hela Sverige har elförsörjning leva utan service som skola, förskola och matbutik? Är det verkligen så vi behandlar våra medmänniskor?
Hade samma resursstarka kommun legat i Norge hade det sett annorlunda ut – där hade det funnits skola, förskola, bibliotek och simhall. Nu börjar ju denna fråga (att kommunerna ska få en bit av energi-penga-kakan) diskuteras även i Sverige, men kan vi hitta fler lösningar som jämnar ut?
– Decentralisering. Det snackas mycket om 15-minutersstäder (som Paris), vilket är en ren decentraliseringsåtgärd där medborgare ska ges möjligheten att nå det mest basala (vård, omsorg, mat och kollektivtrafik) inom 15 minuter på cykel eller genom att gå. I decennier har landsbygderna centraliserats, mycket på grund av att bilen, billigt bränsle och pja, en enorm bilvurm. Vårt land har byggts för bilen. Nu ser det annorlunda ut. Bränslet har och kommer bli dyrare och i världens alla hörn börjar en planera och bnygga för … människan. Inte bilen. Så, vad göra?
Jo, så klart decentralisera! Vi behöver recilienta landsbygder där det finns skola, förskola, äldrevård, matbutik. Levande landsbygder där det går att både bo, jobba och leva. Alla jobb kommer inte finnas nära, men om vi decentraliserar vårt land så att det blir enklare att få ihop livet får vi förmodligen en hel del härliga effekter, som …. tid.
Och en disclaimer. Jag bor på landsbygden (om än stadsnära), är bilberoende, kunde cykla oftare och är sjukt privligerad som kan jobba hemifrån på distans. Med det sagt; Det är helt okej att vara en del av problemet och samtidigt vilja ha bättre alternativ. Alla måste kunna vara med och spåna lösningar, right?
Håller du med? Har du andra lösningar? Förslag på idéer?
Om ett par timmar ska jag svida om till denna remake:ade kreation, för ikväll väntar middag på residenset i Karlstad.
Jojo minsann! Jag och en rad andra värmlänningar har bjudits in till middag med Landshövningen och prinsparet.
Middagen arrangeras för att uppmärksamma personer “som gör betydande insatser för bygden, Värmland och värmlänningarna. Länets 16 kommuner och länsstyrelsens insynsråd har nominerat personer som de vill ska känna sig sedda och hyllade!”.
Och jag är en av dem tydligen.
Så himla fint! Och flott!
Jag är ju lite nervös, för min person är mer som en hörnsoffa än en nätt chiffonjé och jag gör ju inte skillnad på folk och folk. Och nu är det kungligheter där och hej å hå.
Kvällen till ära ska jag bära denna kreation som min kompis Amanda har sytt till mig. Det är en klänning där överdelen är gjord av ett lakan från Röda korset och underdelen är ett annat lakan från Myrorna i Karlstad.
Klädkoden är kostym, och då ska en ju bära något i ett flottare material. Och vad kan väl vara flottare än återbruk?
Nä, just det.
Till detta ska jag bära en kuvertväska som jag sytt av tyg från den cirkulära gallerian Rundgång, och jag har även sytt en tag där jag broderat in REMAKE. Tänker att det är bra att det syns att jag bär just återbruk.
Lite oklart var jag ska sätta taggen än så länge. Kanske på kuvertväskan. Vi får se!
Innan sommaren sålde jag slut på alla exemplar av “Att bygga ett hem – halm, lera och återbruk“, så det blev inte många böcker skickade innan semestrarna. Men nu är lagret påfyllt igen!
Boken finns att köpa här!
Och jag fick en så himla fin recension på mejlen häromdagen (som jag har fått tillåtelse att publicera).
För ja, denna bok handlar om flytten till landet, om att bygga ett halmbalshus, byggbrancshens klimatpåverkan, om återbruk (och dess potential) och resurseffektivitet. Men den handlar också om min pappa-saknad och att bygga sig ur sorg.
Hej! Jag vill bara säga tack för att du har skrivit boken Att bygga ett hem! Jag hämtade ut den på biblioteket igår och läste ut den samma kväll. Den är verkligen så inspirerande, även om jag till och från har följt ert husbygge på din blogg. Du är verkligen en riktig inspiratör och förebild! Jag storgrät i slutet av boken, men även det är kraftgivande. Min pappa, som lever själv, ska pensioneras i höst, och vi döttrar vill att han ska göra en minnesutredning, vilken han motsätter sig. Både min farmor och gammelfarmor fick alzheimers tidigt och det finns starka tecken även hos min pappa. Det du har skrivit på din blogg vet jag att jag kommer att återkomma till om/när sjukdomen bryter ut hos min pappa.
Fortsätt vara i frontlinjen för en hållbar livsstil!
Låna boken på bibblan, eller köp den ur min lilla shop.
Jag brukar inte proklamera att man ska köpa nytt, men när det gäller böcker och kunskap så gör jag undantag.
Och rent krasst är ju försäljning en förutsättmning för att bli utgiven och nå ut. Så gillar ni vad jag gör, är nyfiken på halmbalshus, och kanske vill bidra till att mina ord och halmbalshus-byggandet sprids? Ja, då får ni gärna köpa denna viktiga bok. Läs och ge gärna vidare!
