Pergola-projekt, del 1

På vår tomt finns en pergola, som en gång mellan växthus/vattenpump och det lilla lusthuset.
Pergolan är uppdelat på två, där ena delen är rabatt och den andra är gång. Men gången är liiiiiite för liten för skottkärror och annat.

Så i veckan la jag ut pergolan på den lokala dela-byt-sajten och frågade om någon ville ha. Och vips så var den tingad!

Det växer en kaprifol på pergolan som jag varsamt plockade ner.

Den var totakt inknövlad i ett armeringsnät, så det fick jag helt enkelt skruva loss.

Kaprifolen på den andra sidan?

Den hade letat sig LÅNGT upp i trädet intill. Så den lirkade jag ner.
Nu är planen att göra en ny båge, av vad jag hittar på tomten.
Jag har en plan! Och jag tror det kan bli riktigt bra!
Stay tuned!

Och samtidigt får denna pergola leva vidare några kilometer bort, hos en familj som hade varit på jakt efter precis en sådan här!

Loading Likes...

Hyggesfritt till husbygget!

 

Senaste nytt på byggfronten?
För ett tag sedan skickades var byggplaner ut till grannarna för att de ska kunna se vilket bygga vi tänkt oss – och tycka till. Rimligt.

Och nu har sista dagen för tyck passerat.
GULP.

En läskig grej med att bygga är att en garanterat kommer att göra fel någonstans på vägen, tabba sig och göra val som en ångrar.
Kanske inse i efterhand att det fanns en bättre, mer resurseffektiv lösning.

Men några saker är jag så glad över att vi tidigt bestämde oss för (som vi inte kommer att ångra):
– Huset ska se ut som det stått där i minst 150 år.
– Vi ska återbruka dörrar, fönster och detaljer så långt det bara går.
– Använda så närproducerade material – Värmland 4-ever!
– Använda virke från tomten (jag ska berätta mer om allt detta i ett eget inlägg).
… och att komplettera det med hyggesfritt virke.

Det virke som vi kommer använda i husbygget kommer alltså dels komma från tomten (tack vare geniala och megatrevliga Peter, Roger och Helena), men också från så kallat naturnära skogsbruk. Det innebär att virket inte kommer från kalhyggen.
Vi kommer att köpa virket från Plockhugget, vilka garanterar naturnära skogsbruk, har spårbart virke (vi vet exakt var träden stått) och vi trampar inte upp en allt för stor väg när vi ska bygga nytt.

Genom att välja naturnära skogsbruk så bibehålls den biologiska mångfalden, lokala ekosystem, skogen blir mer motståndskraftig mot insektsangrepp och stormar och  marken förstörs inte på samma sätt. Just Plockhugget jobbar också med att minska transporter och skapa arbetstillfällen på landsbygden.
Och skogen får fortsätta vara skog.

I brist på någon skogsbild får ni en bild från i höstas, på dungen av hassel intill vår tomt.

Loading Likes...

En bit av Väse skola i ett orangeri

I fredags förmiddag pep jag och John in till Karlstad en sväng för att följa upp ett supertips som vi fått från Evelina. Hon tipsade nämligen om att det fanns en hel massa fönster till försäljning hos Sola byggåterbruk – denna GENIALA grej som drivs av kommunen i Karlstad.

Vi hängde på låset, kikade in och hittade två gigantiska flaggfönster med karm. Så enormt vackra, och skulle bli perfekta som en del av våra kommande orangeri (även om vi var tvungna att hitta ytterligare fönster). Då insåg vi att det fanns ytterligare två flaggfönster i samma mått, samt ett stort fönster och två små. Som dessutom passade perfekt i mått för att skapa tre av fyra väggar till orangeriet.

Fönstren har suttit på en gammal skola i Väse vad jag förstår. Måste grotta vidare i detta.

Fönstren behöver en dos omvårdnad, men kommer bli HUR FINA som helst! Eller alltså de är redan vackra som tusan.

Loading Likes...

VI HAR EL!

Kanske inte min mest rafflande bild i blogghistorien, men ett stort steg för oss husbyggare.
Vi har nämligen – FANFAR –  el på tomten.  Håll i hatten!

John har byggt en provisorisk vägg som elskåpet sitter på. Tanken är att det ska fästas på antingen hönshus eller orangeri i framtiden, men i väntan på byggandet tar fart så år vi lösa det så här.

På tomten finns ju en gammal sommarstuge-barack från 1960-talet, och en massa små pyttehus.
Vatten finns sedan tidigare, tillsammans med en gammal gjutjärnspump. Men ingen el och inget avlopp. Så vi börjar från scratch.

Det är fantastiskt att vi har vatten, el förenklar ju byggandet om en säger och avloppet ska bli sjukt spännande. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men vi vill ju ha så resurseffektiva avlopp det bara går. Och ta vara på vårt avfall så att säga.

Loading Likes...

Mitt alldeles egna utegym.

Varje dag efter lunch drar jag till gymmet. Mitt alldeles egna utegym. Här finns frisk luft, fågelkvitter och vikter av olika slag. Här tränar jag alla kroppens muskler!
Träningkläderna är gamla och slitna – och det SKA de vara.

Vi håller just nu på att ta ner träd på tomten (där vi förhoppningsvis ska bygga ett hus). Eller vi och vi, den geniala arboristen Peter!
Träden fälls pö om pö och mellan pö:na så drar jag och John gran- och tallris för att de inte ska hamna i kläm mellan stockarna. Det är rejält tungt. Och gött som tusan.  Inte nog med att en använder varenda muskel i kroppen – en ser resultat i dagens hög med ris. När jag tar en stor tallgren under ena armen och en ännu större under den andra och drar ner mot högen så känner jag mig som en nordsvensk häst.

Småböset går med skottkärra än så länge. Jag kommer inte bara bli stark av detta, det kommer bli så fint.
Det bästa med mitt utegym är så klart att det alltid står där och väntar, men en annan sak som jag uppskattar är att det måste göras om vår tidsplan ska följas. Jag kan inte skippa “träningen”, och den typen av morot går jag i gång på.

Om någon vecka ska nämligen stockarna sågas upp för att läggas på tork så då blir det en hel del konkande igen.
Sedan ska vi ge oss på att flytta sten …

Ja, den här kroppen mår bra!
Undrar just om några kompisar skulle vara taggade på att komma till mitt gym. Häng, kaffe i slänten, fågelkvitter och babbel mellan varven. Mysigt ju (eller har jag helt och hållet tappat känslan för gött? Högst oklart).

Loading Likes...

Adjö lägenhet, stadsliv och Midsommarkransen

 

I går morse tog jag tåget från Karlstad till Stockholm, pep till Midsommarkransen, hälsade på förbipasserande bekanta som vanligt och gled in på Ringdansvägen. Min gata. Ett par minuter till.
Gick vidare upp i den så bekanta trappuppgången. Kom fram till dörren som tidigare prytts av mitt namn. Nu stod där ett nytt namn på dörren.
Låste upp och klev in.

Vår lägenhet.

Vår tomma lägenhet.
Gick in och förundrades över hur STOR den var och tänkte på allt fint som utspelats här.
Barnen som cyklat racer mellan kök, hall och vardagsrum, köket som fungerat som scen och allsköns uppträdanden.

Den här maffiga pjäsen.

Lägenhetens mest fotograferade vy. Från köket in i barnens rum, där det tidigare stod en säng med sänghimmel.

Fönstret i vardagsrummet som förr var full av prunk.

Den lilla väggsnutt i köket där barn som bott i lägenheten skrivit hur långa de är. Och nu flytta nya barn in som får skriva dit sitt namn.

Utsikten.
Första och sista gången vi förmodligen bodde i era torn.

Köket och “scenen”.

Och den så vackra dörren i hallen. Den som stod uppe på vinden och samlade damm och fick komma ner och sola sig mot tapeten som jag satt upp.

Efter att jag sagt adjö till lägenheten hämtade jag några sista grejer i källaren och sedan gick jag för att lämna nycklar, skriva på de sista papperna och tacka Midsommarkransen för allt. 18 år i Stockholm till ända.

På återseende!
Så snart pandemin är över återvänder jag för att ställa till med Kransenloppis. Var så säkra!

Från och med nu är jag lantis på riktigt.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny