Vi snackar vansinniga regler, behovet av såväl nya ministerposter som vilkorat rotavdrag. Dessutom: Hur najs hade det vart med en certifiering av hantverkare? Alltså certifiering som visar att de värnar om resurser, klimat och miljö, och gärna uppmuntrar återbruk.
Och visst bore det bli enklare att ta hand om resurserna?
Själv har jag lagt rabarber på så väl kök som cyklar, dörrar och fönster som ratats!
Denna glada lax syns just nu på nya sajten Varmland.se– som är en samlingssajt för dig som funderar på att flytta hit, fnular på om Värmland är något för dig (förbered dig på att svaret kommer vara ja), för dig som vill besöka eller starta företag i denna mytomsbundna plats på jorden!
Och det finns ju många anledningar till att vi lämnade Midsommarkransen i Stockholm och flyttade hem till Värmland. Den magiska naturen – med djupa skogar och friska sjöar och det faktum att Karlstads kommun (min hemkommun) är Sveriges bästa cykelstad och geniala på cirkulär ekonomi. Bara en sån sak att värmländska bönder är bäst på ekologiskt!
Det finns mycket att vara stolt över här, men Värmlands styrka är också dess fölk! Här är fölk framåt, goa, glada, kreativa – och roliga! Och är det något som behövs när världen ska ställa om är det ju just det.
Ni kan ju förstå chocken när jag flyttade till Stockholm som 19-åring och hade fruktansvärt svårt att lära känna människor. Jag var ju van vid att det liksom inte var så knussligt. En gick ner på Stora torget, sprang på en kompis och dennes vänner och snart hade en ökat kompiskretsen med några hundra procent, haha.
När jag satt med i ett panelsamtal i Stockholm för ett par veckor sedan så fick jag frågan varför det händer så mycket just i Värmland. Då svarade jag att det är nog för att folk inte är så himla ängsliga. Vi kör, testar, lär oss! Och mer sånt behövs.
Jag tycker så klart att alla ska flytta till Värmland – en plats full av förändringsvilja och där man kan bo billigare och leva rikare!
Inom kort kommer jag och min partner in omställning och framtidsspaning – @mariasoxbo.se – ta tåget ut i Europa igen! Hej tågsemester!
Denna gång ska vi jaga rätt på grymma lösningar och inspirerande smartheter i … Belgien!
Först rälsar vi till Bryssel för att delta i EU Climate Pact-konferens (både jag och @mariasoxbo.se är ju utsetts till Climate Pact Ambassador av EU-kommissionen). Och efter att vi har konferensat oss så ska vi leta reda på alla framtidasmarta pangställen som Bryssel har att bjuda på. Sedan åker vi vidare för att upptäcka och inspireras av den bilfria staden Gent!
Har du några grymma tips som vi inte får missa? Veganska/vegetariska kaféer och restauranger, fenomenala secondhandbutiker, mysiga områden, omställningsrelaterade utställningar, klimatsmarta satsningar?
Tipsa gärna!
Taggad på att följa resan? Något du vill se? Läsa om?
Rika tech bros som styr världen, kvinnor som visar upp livet som hemmafruar på TikTok, mäktiga män som uttrycker ägandeskap genom “Your body, my chioce” och den lille Kanye (kommer inte orka bry mig om att han bytt namn) som använder sin partner som trofé och nakenaccessessoar.
I dag är det internationella kvinnodagen, den 8 mars. Att jag skulle uppleva en återgång av kvinnors rättigheter under min livstid tedde sig en smula orealistiskt för ett par år sedan.
Men nu lever vi här. I en värld där ordet jämställdhet anses vara pretentiöst. Hur fasen blev det så här?
Dessutom har vi en liten klimatkris att hugga tag i (en kris kommer sällan ensam). Men som vanligt hänger allt ihop!
I dett rykande färskt avsnitt av Soxbo & Sundhställer vi oss frågan: Har klimatet blivit en kvinnofråga? Och varför?
Lyssna här! 9 minuter rappt och maxat!
Kvinnor och barn drabbas först och värst av klimatförändringarna runt om i världen, och de har också sämst möjlighet att påverka sin situation och skapa mer trygghet.
Saaaaamtidigt i Sverige:
– Kvinnor oroar sig mer för klimatfrågan än män, men har mindre makt i samhället att påverka utvecklingen.
– Män släpper ut mer än kvinnor och bryr sig också mindre. Inte alla män, inte alla kvinnor – men i stora drag.
– Mäns privata transporter släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors. Om män reste på samma sätt som kvinnor skulle utsläppen från persontransporter i Sverige minska med nästan 20 procent och vi skulle redan ha nått den nivå av minskat bilresande som krävs för att uppfylla klimatmålen till 2050 …
– Män som tar stort ansvar i hemmet, för barn och hushåll, alltså bryter lite mot de traditionella normerna, bryr sig också mer om klimatet – och släpper därför också ut mindre än den genomsnittliga mannen.
Jag undrar, var är alla män? Pappor som gör allt för sina barn? Som oroar sig för deras framtid? Som ororar sig för kvinnor sits när världen förändras. Det är väldigt tyst på den fronten.
Var är alla hängivna partners, stöttande brosor och pappor, farbröder och farfäder=
Det heter Internationella Kvinnodagen för att vi ska uppmärksamma jämställdheten. Men jag tycker det är hög tid att döpa om den till Män, steppa upp-dagen. För vi kvinnor kan inte båda jobba ideellt med klimatfrågan, försöka få mer makt i samhället och pja, generellt dra det största lasset på hemmafronten.
Jag vet inte vad ni känner, men jag kan känna mig en gnutta matt ibland.
Så. Ring in en vikarierande man, tack på förhand.
Lyssna på avsnittet och sprid! Vi gör ju dem på ideell basis (som mycket annat), så hjälp oss gärna att nå ut.
Ja, men då måste du spana in detta! För här kommer framtidens semla levererad!
I dag är det fettisdagen – en dag då vi svenskar mumsar i oss 6 miljoner semlor. Totalt äter vi hela 40 miljoner semlor (eftersom vi numera semlar loss både innan och efter självaste fettisdagen). Denna rara bulle har fram till i dag varit lite av en utsläpps- och miljöbomb. Dels för att den är full av grädde, men också för att den innehåller mandelmassa.
Vattenkrävande mandlar odlas ju inte direkt nästgårds, utan ofta i problematiska områden som Kalifornien där vatten är en bristvara. 80% av mandlarna kommer från just torra Kalifornien som drabbades hård av bränder tidigare i år.
Det krävs 4 liter vatten för att odla en enda mandel.
I vår gulliga semla ryms en ständig fajt om vatten, där mandelodlingar konkurrerar med befolkningens tillgång på, pja, dricksvatten. Slutnotan för vår semeltradition är 4 miljarder liter vatten.
Dessutom svinnas uppskattningsvis en tredjedel av alla semlor bort. Det betyder i runda slängar 4 000 flygresor från Stockholm till New York eller 243 års duschande i varmvatten (källa Too Good To Go).
Varför ser det ut så? Jo, semlor säljs ofta i flerpack, är märkta sista förbrukningsdag istället för bäst-före-datum och slängs efter ynka tre dagar.
Ja, ni hör ju. Det är hög tid att ta en svängom kring denna älskade tradition och börja fundera på hur framtidens semla ser ut?
För några år sedan bakade jag semlor på räddad grädde och solrosfrön (istället för mandlar) och det var kanske en av de godaste semlorna någonsin! Men det finns ju fler sätt att baka smarta semlor på!
Paul Svensson lanserar tremla – genialiskt!
Och min mamma köpte smarta semmel-kit på den lokala Reko-ringen. Konceptet är enkelt: en monterar sin egen egen semla när det var dags för semla (för att ingredienserna ska hålla sig fräscha).
Är det så vi kommer att äta semla i framtiden? Och kanske dags att börja efterfråga smartare, mer resurseffektiva semlor?
Packa väska, ladda biljetterna och gör dig redo för ett äventyr på räls!
Nu finns ett rykande färskt avsnitt av Soxbo & Sundhute och denna gång tar vi dig med ut på en förföriskt inspirerande resa med Sveriges mest framgångsrika tågfluencer – The Rail Voyage aka Eveline Haugaard.
Nämen tillåt dig att hänföras! Förutom att vi (så klart) snackar tåg, reseutmaningar och en hel den cementerade normer, så får vi tips om de mest enastående rutter! Alltså, släng dig i väggen flyget!
Tåget dras ju med en hel del utmaningar.
Milt sagt.
Att suckande klaga på att tåget är sent har blivit en grej, att häckla SJ likaså (trots att vi kanske ska rikta vår bistra min åt beslutsfattarna) och vi dras också med en hel massa normer. Som att resa blivit synonymt med att flyga. En norm så vi alla kan hjälpa till att förändra genom att börja resa med tåg – och prata om det.
Jag äääälskar att åka tåg!
2015 tog jag, John och vår lilla 6-månaders bebis tåget till Frankrike. Det var John som övertalade mig.
Jag trodde att det skulle vara asjobbigt – bebis och allt – men jag blev motbevisad.
Så här skrev jag i ett resereportage för tidningen Mama:
Vi svischar genom vajande majsfält, tyska bokskogar, pittoreska byar och prunkande dalar med tinnar och chateau-torn. Vår bebis Majken, 6 månader, sover i sätet medan det hypermoderna tåget glider fram över kontinenten. Tyst, snabbt och bekvämt.
Efter vårt äventyr – tre länder på en dag, socialt uppåttjack och proppfulla landskapsögon – somnar vi som tre briocher på en ugnsplåt.
Och sedan den dagen är jag fast.
Har rälsat runt i hela Sverige, till Köpenhamn, Berlin, Bremen, Bremerhaven, Lübeck, Travemünde och på sportlovet tog jag och familjen tåget på skidsemester till Järvsö. Behöver jag säga att jag älskar tåg?
Så även mina barn som älskar såväl tåg som nattåg (vilket flitigt används när vi ska hälsa på farmor och farfar som har stuga i Skellefteå).
Som boende på landsbygden – med hela Sverige som arbetsplats – är tåget en förutsättning för mig. En möjliggörare. Men sedan 2015 också my kind of way att semestra långväga!
Yep! Återbruk har ju alltid varit mitt gebit, men när det gäller hållbart resande så tog det ett tag för poletten att ramla ner. Som mycket annat gällande mitt eget omställnings-mindset, så började det med en kommentar från en följare. Här, på bloggen.
Någon ifrågasatte varför jag – som vurmar för vintage (och gärna besökte vintagemarknader i London och Paris), secondhand, hållbarhet och värnade om sparade resurser – inte hade tagit steget att kapa den riktigt stora utsläppsposten. Flyget. Det var en kommentar – skriven i all välmening – som hyllade vad jag gjorde, men uppriktigt frågade varför jag fortfarande flög.
Och jääädrar vad den kommentaren skavde. Helskotta. Ajajaj.
För personen ställde ju en helt rimlig fråga. Och hade rätt.
Jag fick ju inte själv ihop bilden av mig själv som medveten (mja, ville gärna se mig som det), med mitt handlande (att flyga). Så då bestämde jag mig för att sluta flyga. Och få bort det där jädra skavet.
Jag insåg snart att det var ganska skönt. Jag som alltid varit flygrädd, hade tvingat mig in i normen att flyga. Älskade att resa, hatade transporten.
För andra är det så klart annorlunda. Där blotta tanken på Terminal 5 ger ståfräs och meningen med livet. Förstår så klart det. Men hur ändrar vi normen? Hur gör vi det enklare att ta tåget? Hur gör vi det mer tillgängligt? Attraktivt? Prisvärt?
Om detta snackade jag, Maria och The Rail Voyage-Eveline om senaste Soxbo & Sundh-avsnittet.
Dessutom utsåg vi The Rail Voyage-Eveline till infrastruktuminister och bad henne gå loss. Vad skulle en rutinerad tågfluencer göra?
När jag slutade flyga och upptäckte tåget insåg jag att det inte handlade om att sluta resa, bara sluta transportera sig till resemålet 10 000 meter upp i luften.
Hatten av för personen som skrev den där kommentaren som fick mig att lägga boardingkortet på hyllan. Damn, vilken impact.
Det blir inte så många knop på bloggen (eller livet) just nu på grund av den här sötnosen! Möt Charlie!
Vår nya familjemedlem! En urgullig, snäll, lugn Australien Shepard som flyttade hem till oss i måndags.
Jag skulle gärna vilja hävda att detta är mitt tredje barn, men det är faktiskt mitt äldsta barns hund. Hon har drömt om en hund i evigheter, och om jag kan ge henne långa promenader i ur och skur, frisk luft, ständigt sällskap, en given lekkamrat och förmodligen en massa må-bra-mående, så vill jag gärna ge henne det.
Jag är själv inte uppvuxen med hund, men jag (tillsammans med min tremänning) lånade grannskapets alla hundar för att gå promenader, prata om livets alla glädjeämnen och svårigheter, och skulle vilja hävda att det var de bästa och viktigaste stunderna under min uppväxt.
Jag är ju – som många av er vet – 100% kattmänniska. Men jag är öppen för att ändra mig. Hänföras!
Detta är ju en hundras som älskar att arbeta och läsa sig nya saker, och på de punkterna är vi lika. Så detta blir ett nytt kapitel av livet – helt klart.
Nämen känslan nu alltså!
Ljuset, de begynnande vårkänslorna, leran som börjar kika fram under snötäcket och projektnerven som börjar spritta!
Först på listan över vårprojekt är att lerklina punschverandan, så att den får samma fina, släta yta som huset!
Och eftersom flera har hört av sig angående workshop i lerklining så tänkte vi att vad tusan, vi gör en workshop av det!
Hur trevligt!
Den 10-11 maj fyller vi lerhinkarna, dukar upp med lunch i orangeriet (och kanske fika på självaste punschverandan!) och gör oss redo att dela med oss av allt vi kan efter att ha lerklinat både hus och orangeri invändigt och utvändigt. Mycket har en lärt sig (kanske mest att älska leran som byggmaterial ännu mer!).
Visst låter det kul! Kom och lera loss och upptäck potentialen med lera! Anmälan sker här!
Vad finns det för utmaningar för oss som bor på landsbygden när det gäller omställningen? Hur skiljer sig utmaningarna för folk som bor i stan? Vad kan stan lära från landsbygden – och vise versa?
Nu finns ett rykande färskt poddavsnitt av Soxbo & Sundh ute där vi tar en svängom kring staden vs landsbygden.
Och alltså du får bara inte missa detta!
För denna gång bjuder vi in Clara Lidström, aka Underbara Clara, på spånmöte för att snacka utmaningar och lösningar!
Det blir en hel del snack om vad som behövs på landsbygden, hur det är att leva på landsbygden jämfört med i stan, om att outsource vs ta tag i saker själv, om norra Sverige och kolonialism, om att kunna skilja sig, om sociala medier (vad gör det med oss och vårt sociala behov), om att känna mening och detta med att vara en aktiv samhällsmedborgare (det är fasen underskott på dem).
Och! Kanske roligast av allt. Vad skulle Underbara Claragöra om hon var landsbygdsminister för en dag.
Lyssna här: Soxbo & Sundh (tyck gärna till, dela och sprid).
Hej på er?
Jag vettetusan var förra veckan tog vägen, men det sa bara tjoff!
Plåtade i solljus, förberedde Omställd vid första ögonkastet för Torsdagsfölket (näringslivsträffarna som jag håller i för Karlstads kommun), spelade in podd, lånade skidor från Fritidsbanken, åkte en tur i en av de närmaste backarna i lördags, keramikkurs med kidsen. Pja, det har gått i ett. Och det har varit så vinterkrispigt och fint!
Kommande vecka blir en kortis. Tar tåget till Järvsö med kompisar för några dagar skidor (en ÄLSKAR ju destinationer dit en kan ta sig med tåg!), och sen väntar sportlov. Vårt sportlov kommer se en gnutta annorlunda ut i går, och varför får ni se inom kort …
