Hej på er! Sedan sist har jag gått och blivit 43 bast!
Det firade jag storslaget – på mitt eget lilla vis.
Först och främst blev jag väckt och firad av hundar, katter och familj. Alla skulle vara med!
Fick så fina presenter. Barnen hade ritat teckningar och pysslat, och till och med min mamma hade målat på ett paket.
Nere i köket väntade frukost med nybakade frallor och kärleksmums-kaka (mitt bästa är nämligen kärleksmums – eller ja, jämt skägg mellan kärleksmums och Värmlandstårta).
Processed with VSCO with a4 preset
Jag har varit ganska trött den senaste tiden, så allt jag önskade mig var en lugn dag utan en massa prestation. Jag hade sparat de goaste arbetsuppgifterna just till min födelsedag – rensa mejl, städa laptopskrivbord, planera projekt. Och med jämna mellanrum tog jag paus för att beställa fröer för säsongens odlingar och dutta tak!
Yep! Ända sedan vi flyttade in i huset 2023 har jag drömt om att måla kökstaket. I den södra delen av köket är det ju ljust mest hela tiden, medan i det är desto mörkare i den norra delen (of course). Men jag är bra nyfiken på hur det skulle de ut om taket målades ljust och väggarna målades … klart.
Pja, här har jag gått loss med färgslatt … tills den tog slut.
Så dagen till ära kvistlackade jag taket och gjorde redo för operation måla grundfärg.
Öppnade paket!
Allt jag vill ha. Begagnade Swedish Grace-tallrikar, spa, choklad och smörj!
Fick också en legotårta som barnen hade byggt. Och inte vilken legotårta som helst …
Inuti fanns en surprise!
Kvällen spenderas med familjen som hade köpt indiskt (mitt bästa) och vår favorit-TV-serie. En perfekt onsdags-födelsedag i februari om du frågar mig.
Tro’t eller ej, men jag älskar trender! Förr i tiden var min yrkestitel ”trendredaktör” och jag ägnade dagarna åt att nosa upp trender, sätt upp ett finger i luften för att kunna notera åt vilket håll samhällsvindarna drog och skrev trendrapporter! Då om mode, men eftersom allt hänger ihop – ekonomi, politik, populärkultur, mode – så tar jag på mig detektivhatten och langar ut en trendrapport om pja, lite allt möjligt.
Var så god!
13 trendspaningar inför 2026!
By human hand 2026 är året då vi tycker att AI är för generiskt, och vi hyllar det som skapats av människor. Hantverk, konst, fotografier, kläder, musik, texter och idéer framtagna av människor – inte AI. Där någon plöjt ner tid, omtanke, svett, glädje och tårar. Vi skapar med händerna, skriver brev, grejar och känner stolthet över vad vi kan åstadkomma – utan att använda energikrävande AI. Vi gläds över skevhet, synlig handpåläggning, egenknåpade ord och någon gullig, helmänsklig felstavning som aldrig skulle slinka ur Chat GPT:s korrekthet.
Vive la männischan!
Trygga traditioner Inom modevärlden hämtar flera modehus inspiration från arkiven till vårens kollektioner, samtidigt som priset på folkdräkter skjuter i höjden, vi odlar kulturarvsväxter och uppskattar svunna tiders hantverk. 2026 söker vi trygghet, något beständigt och bekant att hålla fast vid. Kanske blir vi också medvetna om vår egna roll – att utan oss går historia, kultur och traditioner förlorade?
Kreera vs konsumera
2026 använder vi vårt snille för att komma på kluriga lösningar. Vi syr om, lagar soppa på en spik (matrest), sportar secondhand och “bösbygger” (@lovisafurubo – you are on trend) av återbruk. Vi kreerar istället för att konsumera. Går efter egen kompass snarare än att köpa ett färdiga koncept.
Mänskliga attribut Hänger ihop med det välstrukna, tillrättalagda AI-landskapet där alla människor är symmetriska, ser lite för perfekta och pja, likadana ut.
Trenden 2026 är att hylla och uppskatta det som gör individer unika – som särskiljer oss från andra och visar att vi är riktiga människor. Inte polerade AI-versioner. Rynkor, ärr, sneda smil, gluggar eller ostyrsligt hår – fram määt!
Odelad uppmärksamhet Ni vet hur det har sett ut de senaste åren. Man har setts på en middag och kanske lite slarvigt slängt upp en mobil mitt i en konversation för att visa något eller leta upp någon fakta. Och med luren dör något – tar fokus. Men 2026, i kölvattnet av dumb phones och IRL-längtan så gror trenden att ge av det finaste vi har: Vår odelade uppmärksamhet, engagemang och ett lyssnande öra.
Stå (upp) för något Nu säger vi ajöss till den håglösa (och bortskämda) eran där ingen ville vara politisk eller ta ställning. 2026 är det just det vi vill: stå för något. Vi vill (och behöver) stå (upp) för saker. En vettigare framtid, demokrati, medmänsklighet, rättvisa. Vi är inte bekymrade över världsläget – vi är förbannade. Har nått en gräns. Och vi inser att ställningstagande inte bara är en hygienfråga. Det är ett privilegium – få förunnat.
Bioball Biofobi uppmärksammades 2025 och nyheten om att var femte svensk känner äckel och obehag inför naturen ställer till det. Big time. Dels för att vi (newsflash) är en del av naturen, människan är en art och är totalt beroende av andra arter … men också för att det blir svårt att lösa klimat- och miljöproblem om vi samtidigt känner äckel för det som vi måste rädda. Detta inser vi under 2026 och bestämmer oss för bli bioballa – uppskatta natur, gilla rewildning och utmana våra rädslor i spenaten.
Byar! Individualismens tidsera börjar naggas i kanten (på tiden). Nu vill vi tillhöra sammanhang, bygga gemenskap och resiliens om det så är i stan eller på landet. Ensam är inte stark 2026.
Lokalproducerad ekomat Vi är den enda art som sprutar gift på vår mat för att hindra andra arter från att äta den – för att sedan själva stoppa i oss den besprutade maten. Ju mer vi tänker på det, desto dummare känner vi oss. 2026 vill känna oss smartare, bidra till ett bättre matsystem, gynna lokala matproducenter och vara en del av ett sammanhang. Det luktar trend. Och vett.
Kapabel Trendvindarna drar alla åt samma håll: 2026 vi vill känna oss kapabla. Ungdomsbarometern lyfter en växande Blue-collar comeback-trend (unga letar sig till praktiska utbildningar, fysiskt arbete och hyfsat AI-säkrad arbetsmarknad) och det trendande ordet Friction-Maxxing (som handlar om att gå en omväg för att kunna växa som människa) visar att vi vill utvecklas. Känna oss kapabla. Exempelvis laga mat i säsong istället för att beställa hem med Foodora. Odla vår mat. Ta cykeln istället för bilen? Laga det som är trasigt istället för att köpa nytt? Det är slut på shortcuts. Nu vill vi känna att vi kan, är kapabla och rediga. Med uppgiften växer vi och skapar karaktär, och det får gärna kännas att vi ansträngt oss!
Anständighet 2026 är det riksdagsval i Sverige och trenden runt om i världen är tydlig. Anständiga, medmänskliga politiker ökar i popularitet. Vi vill ha politiker och makthavare som pratar så att man förstår, kan samarbeta för att hitta lösningar, erkänna misstag, be om ursäkt och för en medmänsklig politik. Vi är trötta på tomma ord, sminkad verklighet, politikersvar och för mycket snack och för lite verkstad. Vi vill se handling och äkthet.
Inte så förbannat rik Den här trenden hänger ihop med alla listade trender. För i ekot av de eskalerande Tax the rich-ropen hörs Ungdomsbarometerns cozy rebellion, granny hobbies och authentic influencing.
Det är helt enkelt inte så trendigt att sträva efter perfektion, fullklottrade kalendrar, dyra attribut och extravagans. Nu är det andra saker som trendar. Vardag, närvaro, långsamma mornar, hantverk-hobbies, balans och äkthet. Och det kostar inte mycket.
Okontrollerat kul Som krona på trendverket – och absolut en effekt av 2016-trenden (där vi så gärna ville titta tillbaka på det otvungna 2016) – handlar 2026 om att ha kul. Bjuda på sig själv. Inte kurerat, polerat skoj. Utan nu-råkade-jag-visst-kissa-på-mig-skoj. Tänk Jennifer Lawrence i valfri intervju! Kontrollerat leende: Ute.
Totalt fulskratts-haveri: Inne.
Vill du lägga till någon trend? Vilken? Och vilken trend välkomnar du mest?
Tyck till!
Vill du se mer bösbygg, kolla in @lovisafurubo
Är du nyfiken på att höra mer om Friction-Maxxing – lyssna på @mariasoxbo.se i näst senaste avsnittet av @soxbosundh ✨
Fler spaningar? Lyssna på @soxbosundh – nytt avsnitt varje vecka!
Alltså! Vilken start på året!
Istället för att kånka byggmaterial så skruvar jag upp hyllor, fipplar och grejar. Ställer i ordning, rensar och får styr.
Sakta men säkert tar övervåningen form.
Det rum jag sett fram mest emot att ta mig an är mitt favoritrum – kontoret/gästrummet.
Det är det första en ser när en kommer upp övervåningen.
Detta är vad en möts av!
Det är ju inte en direkt fröjd att fotografera i januaris minimala ljus, men om ni bortser från det så KANSKE ni ändå kan få en känsla för detta rum.
Rummet ska ha kontor på ena sidan och säng på andra.
Denna ljuvliga pardörr leder in till rummet.
Bilderna ovan tog jag i december, och nu i januari har vi börjat flytta in så smått.
Kontoret börjar ta form!
Liksom gästrummet! Det här rummet används av oss till vardags, men är faktiskt min kompis Åbergs rum. Kan man ge sin kompis ett rum i sitt hem? Ja, det är klart en kan. Åberg älskar landet, så klart att hon ska ha ett rum på den värmländska landsbygden.
Hej på er! Hoppas att ni fått en fin start på det nya året! Och haft en go ledighet.
Damn vad jag behövde ledigt alltså. Det var lite väl späckat under hösten, men jag ska verkligen inte klaga. Det har varit kärvt för oss som jobbar med klimat- och miljöfrågor så all vaken tid har gått åt till att söka stöd, få igenom projekt och hitta uppdrag. Under hösten har jag dessutom arbetat med ett bokprojekt som varit så sinnessjukt roligt och lärorikt, även om det slukat sjukt mycket tid.
Lägg till husbygge och ideellt arbete med den gamla skolan som jag är engagerad i, så förstår ni kanske varför det varit lite tyst härinne.
Men vet ni vad. Nu är huset klart!
FEM ÅR AV PLANERING OCH BYGG ÄR TILL ÄNDA!
Eller ja, det ska sättas upp hyllor, byggas möbler, veranda, hönshus och växthus. Projekten kommer att fortsätta. Men den där perioden av deadlines är över, och nu hoppas jag på att hitta lite mer balans. För den varan har det varit lite väl snålt med de senaste åren.
Jullovet har spenderats med besök, målning av övervåning, sällskapsspel och promenader i skogen. Inga tider att passa, inga deadlines. Bara luststyrt.
Och snö! Det har skottats, pulsats och vi har åkt pulka. Mitt bästa är ändå att åka spark bakom vår hund Charlie. Han älskar det! Och man får passa på innan de sandar vägarna här.
Charlie är inte betrodd i pulkabacken tyvärr. Han blir för taggad. Skäller och vill gärna stoppa pulkorna och alla in dem i sitt bo (källaren). Ordning och reda är Charlies grej, inte pulkastök. Så när vi härjar i backen nedanför huset får han vara inne och lyssna på P1 (så han inte hör allt tjoande från undertecknad).
Jullovet har också innehållit ett idogt rensade. Jojominsann, det finns en strimma ordning i denna sundhianska kropp minsann. Efter att ha levt i ordet “temporärt byggkaos” i fem år har det varit ljuvligt att liksom styra upp. Sortera, städa ur skafferiet, torka ur något skåp och se till att var sak har sin plats. Allt har liksom bara förfallit under byggåren eftersom det inte varit någon idé at styra upp – allt har flyttats om i denna temporära tidsepok.
Så nu har jag städat, gnott och grejat för att göra rent hus inför 2026.
En del av mig tycker att det är lute gulligt att jag TROR (jag har ju ändå levt med mig själv i 42 år) att jag ska bli en ordningsam person nu. Men hoppet lever!
Precis som i resten av Sverige har det ju blivit en hel del storm, snö och kyla. Vi har verkligen fått testa huset. Svagheterna är ju alla fönster och dörrar (som hos alla andra hus), så nu drömmer jag om att sy draperier till alla fönster som vi kan hänga upp när det väntas köldknäpp. Men först måste jag lämna in symaskinen på lagning!
Kanske är det mer sömnad som står på 2026-listan? Vill sy kuddar, klänningar, brallor och en massa bra- att-ha-inredning till huset.
Jämte allt husfix – som nu är helt frivilligt!!! Eller pja, vissa saker – som att skrapa fönster på ornageriet och måla dem så de håller längre kanske står på måste-listan. Men vet ni, det känns faktiskt helt okej. För nu börjar liksom livet igen!
Hej på er! Här kommer en uppdatering kring övervåningen!
All lerklining är ju klar, och nu äganar vi oss åt att grundmåla alla väggar med äggoljetempera.
Det gör väggarna mjuka och bidrar till att inte sandkorn släpper. Det blir liksom ett (förhållandevis) jämt resultat.
Men det tar tid. Lerväggarna suger ohemult mycket färg, så det tar sin lilla tid att få ett rum klart.
Nu är vi i alla fall klara med barnens rum, och så fort de samsats om kulört ska vi måla ett andra lager med valda nyans (som går sjukt mycket snabbare).
Tycker i och försig att grundfärgen (som kommer från Av jord) är oerhört behaglig, men nu var det ju (tyvärr) inte mitt rum och min uppgift att välja.
Båda barnen har en varsin sovalkov, men inbyggd hylla för väckarklocka och bok.
Är hyfsat avis på de där alkoverna som ska få säng och draperi.
Kidsen har varsin dörr in till rummet, fö ratt vi i framtiden ska kunna dela av dem om de skulle vilja. Dörrarna och överljusen är återbrukade of course. Just den här dörren var täckt av masonit (och har en hel del kvar), men den ska målas så småningom.
Den gröna dörren ska däremot inte målas.
Barnen ska få bestämma allt i sitt rum, men EN SAK får de inte måla. Dörren (och överljuset)!
Hej på er! Nä, men den här hösten. Det har varit en aning mycket kan man lugnt säga. Förutom jobb (skriver bok, startar upp projektet med Elevborgarråd för klimatet som vi ska ta till alla (?) Sveriges kommuner, jobbar ideellt med Klimatklubben och den gamla skolan), så har vi kört sluttamp på bygget av övervåningen.
Nä, men det har varit lite mycket, det har det. Och jag har kanske aldrig längtat så mycket efter jullov och att få vila opp mig.
Komma i fas! Sova hela nätter.
Men om vi bortser från obalansen i livet så finns det en himla fin nyhet som lurar. Nämligen att vi TYP är klara med övervåningen!
Efter 4,5 års byggande är den sista lerhinken buren (i alla fall till det här huset). Alla väggar är byggda och lerklinade och nu återstår endast att måla alla väggar. Övervåningen har inspekterats och nu väntar vi bara på att få klartecken att flytta upp. I väntan på det grundmålar vi tak och väggar. Nä, men nyp mig i armen!
Hoppas innerligt att den här julen innehåller flytt upp på övervåningen och att få vila en gnutta efter intensiva byggår. Tänk att vi byggt på kvällar, helger, luncher, nätter i 4,5 års tid!? Svårt att greppa. Kanske inte konstigt att man är lite … trött.
Världen står mitt i en alarmerande klimat- och miljökris, och det bubblar av kreativa och utvecklande omställningsidéer. Gammelvärlden (fossilkramarna) släpar sig fram och vill gärna gjuta av världen i dess nuvarande form, satsa på gamla idéer och stanna där. I det gamla. Fossila. Korven har blivit symbolen för denna bevarandes epok, och det har plöjts ner värdefull tid i att prata om … ord.
Jag är också pro bevara, men jag tänker lite annorlunda.
Istället för att köra business as usual, så jobbar jag – och många med mig – för att ställa om samhället just för att vi vill bevara det vi älskar – världen som vi känner den.
Vi vill inte att städer ska slukas av haven, skogar ska brinna upp, matjordar sluta leverera livsviktiga grödor, vatten kontamineras, torka (eller för all del översvämning) störa vår tillgång på mat och dricksvatten. Vi vill inte att stormar, översvämningar, ras och skred ska störa transporter och leverenskedjor eller slå människors liv i spillror. Vi vill inte heller utsätta samhällets (och privatpersoners) ekonomi för enorma risker (vad kommer att gå att försäkra i ett förändrat klimat? Och hur mycket kostade egentligen översvämningen i Gävle?)
Ofta snackas det om att sådana som jag – omställningsivrare, klimataktivist, jobbig jävel (kärt barn har många namn) – vill tillbaka till stenåldern. Men jag vet inga som är så framsynta, kreativa och lösningsinriktade som människor som jobbar med klimat- och miljöfrågor. Att hitta nya lösningar, som trumfar samtidens i kreativitet och smarthet, är ju vår grej.
Just därför tänker jag så här: Ta ordet korv, burgare, schnitzel om det är så viktigt. Så fokuserar den kreativa framtids-taggade delen av befolkningen på att bekämpa kriser, spåna nya lösningar och säkerställa ett motståndkraftigt, tryggt och säkert samhälle. En ord eller två (notdog, tjörv eller qörv) kan vi nog klämma på om det tryter.
Och det är klart: Det går ju snabbare om alla som vill bevara världen som vi känner den mobiliserar tillsammans. Krokar arm. Gissningsvis finns det massor av spännande idéer bland korvkramare därute – bara vi släpper taget om den fossila världen.
Tillsammans med 14 EU Climate Pact-ambassadörer skriver jag om just detta i Aktuell Hållbarhet.
November och den rosa oktober är över. En månad om året då strålkastarna riktas mot cancerforskning … och en massa rosa produkter.
Bröstcancerförbundets Rosa bandet-kampanj är enormt viktig och pumpar in miljoner till avgörande bröstcancerforskning genom rosa produkter. Företagen som bidrar är en förutsättning för cash flow. Inget snack om saken.
Men.
I vår jakt att konsumera oss ur cancersvulsten så förvärrar vi andra problem. Förutom det uppenbara (ökade utsläpp, växande prylberg, miljöbelastning, hotade arter),så är också en del rosa produkter pumpade med … cancerframkallande bekämpningsmedel.
Jag vet inte vad ni tycker, men är inte det att pissa i motvind?
Så inför nästa år, 2026, har jag en stilla önskan. Att VERKLIGEN (verkligen!) göra nytta genom att se till att alla Rosa bandet-produkter är fria från cancerogena bekämpningsmedel. Och gärna är cirkulära,lokalproducerade och vettiga förbrukningsvaror. Inte ytterligare en pryl.
Och att matkedjornas Rosa bandet-sortiment är 100% ekologiskt? Så att varken den som äter maten eller den som odlar den utsätts för cancerframkallandebekämpningsmedel.
Nämen nu kommer festligheter! Nu ska jag ta er med in Stockholms hemligaste hörn – Kungliga väntsalen på Stockholm Centralstation.
I denna magiska byggnad har kungligheter väntat på tåget i över 100 år! Och just på denna plats arrangerade jag, Maria Soxbo och Eveline Haugaard – tillsammans med SJ – en #klimatfrukostpå tema framtidens resor i fredags! Hur reser vi i framtiden? Var reser vi? Och varför?
Detta har varit en dröm länge! Jag älskar ju SJ! Det har nog undgått få att jag spenderar mycket tid på tåg, och just tåget möjliggör ju också att jag kan bo på landsbygden och samtidigt ha hela Sverige (och Europa) som min arbetsplats. Skavfritt! För pja, finns ju inget som slår tåget när det kommer till att transportera sig snabbt och utsläppssnålt.
Ödmjuka SJ skryter sällan om sin briljans. Hela världen ska ställa om och elektrifieras, samtidigt som SJ har varit framtiden i mer än 100 år. Deras tåg har rullat på el i decennier! Och som de rullar! På många sträckor kan deras lokförare stänga av motorerna och låta tåget rulla upp till 12 mil (TOLV MIL!) utan motorer.
Men nu ska jag ta dig med in i Kungliga väntsalen!
Har du hört talas om Kungliga väntsalen? Min mamma pekade ut denna dolda skönhet för något år sedan, och när SJ föreslog denna plats för klimatfrukost tjöt vi av glädje! Här dukades en maffig frukost – signerad Luzette (som har en restaurang i Centralstationen) – som bestod av rågbröd med grönärtscreme och 63-gradigt ägg, äppelmust, yoghurt och granola upp, och borden pryddes med lokalproucerade blommor.
Vid 08:00 kom gästerna, fick på sig smurf-tossor (hallå, kungligt golv!), vi hälsade alla välkomna och Kristina Holmqvist från Jernhusen (som äger fastigheten) berättade om Kungliga väntsalen, drottningens krypin och alla salens bedårande målningar som föreställer olika slott. Därefter berättade Sveriges bästa tågfluencer – Eveline Haugaard (@therailvoyage <– följ om du inte redan gör det) – om några guldkorn när det gäller tåg och tågrutter.
Med hela kappsäcken full med inspiration började morgonens huvudakt, där Maria Soxbo modererade ett panelsamtal mellan Eveline Haugaard (@therailvoyage <–följ om du inte redan gör det), Claes Lindholtz (direktör för kommunikation och hållbarhet på SJ) och Oskar Fröidh (lektor i järnvägssystem och föreståndare för Järnvägsgruppen på KTH). Ämnet? Framtidens resor!
Vad lärde vi oss? – Det är inte SJ som ansvarar för rälsen och underhållet, det är Trafikverket. Så när det är växelfel och annat stök på rälsen drabbas SJ, och deras resenärer.
– Den svenska järnvägen har en underhållsskuld på 91 miljarder kronor. Och det beror på att man inte varit tillräckligt proaktiv och man har haft svårt att få budgeten att gå ihop. Man har skjutit på saker som behöver bytas, som är utslitna. Det finns flera tusen växlar. För att hålla en lämplig takt så ska man byta ett par hundra per år, men häromåret bytte Trafikverket bara 20 växlar av olika anledningar.
– 80% av alla förseningar beror ju på bristande underhåll. I Schweiz är växlarna eluppvärmda och inkapslade. I Sverige är många av dem helt fria. När de fryser får man använda hacka, spade och eld. Växlar på vältrafikerade sträckor i Sverige har dock samma funktion som i Schweiz, men som sagt, långt ifrån alla.
– En tågresa “kostar” ju en tiondel i utsläpp jämfört med flyget, och det är högt räknat.
– Du kan ta typ ta tusen tågresor för samma utsläpp som en flygresa.
– Flygbränsle får inte beskattas, enligt Chicagokonventionen från 1947. Det gör att flyget är billigt och skitigt, medan tåget får bära sina utsläppssnåla kostnader själv.
– SJ lägger nu 19 miljarder på att köpa in helt nya tågflottor och rusta upp de gamla . Till 2030 kommer SJ ha möjlighet att ta emot 50% fler passagerare.
– Om man skulle ta en enkelresa med X2000 mellan Stockholm-Göteborg, så kommer du från Stockholms central till Slussen för samma mängd utsläpp om du tar (bensin-)bilen. Tar du flyget, ja, då kommer du bara en bit ut på landningsbanan – det hinner inte ens lyfta.
Det finns ju en hel del utmaningar när det gäller just resor. Just resande – och flygande i synnerhet – har gått från en sällan-unn, till något som många (långt ifrån alla) sprinklar vardagen med. Det är en stark norm att flyga till solen när vintervädret inte behagar, eller att att unna sig miljöombyte när livet känns plant, grått och knastertorrt.
Konsekvensen blir att genomsnittssvensken flyger upp 1 ton co2 per person och år. Poff! 1 ton är hela vår årsbudget i vilken boende, mat, kläder och annan transport ska rymmas. Och nu gäller detta så klart inte alla, utan det är framför allt några som flyger jättemycket, men utslaget på alla svenskar blir kvittot 1 ton per person och år.
Och då var det ju den där detaljen med att vi befinner oss i en klimatkris.
Tänk om vi reste sällan (Barcelona och de andra turist-drabbade destinationerna skulle nog gå upp i brygga), och tog tåget istället. Njöt av heeeeeela resan? Och samtidigt passade på att upptäcka destinationer i vårt land?
Vinn presentkort på SJ!
Som att det inte var nog med Kunglig väntsal – nu tävlar både och jag Maria Soxbo ut presentkort på SJ till ett värde av 1500 kronor. För att ha chans att vinna – berätta hur du skulle vilja att framtidens tåg såg ut/innehöll!
Är det designade tågvagnar, lokalproducerad mat i bistron eller kanske konceptresor?
Vad tycker du? Och vad drömmer du om? Berätta i kommentarsfältet här eller på instagram, och ha chans att vinna presentkort på tåg.
Vinnare dras den 1 november 2025, och eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.
Poff sa det så var september slut. Och jag som skulle njuta av min absoluta favoritmånad! Men det blev massor av jobb istället. Jag ska VERKLIGEN inte klaga för förra året var katastrof på jobbfronten. Under mina 13 år som egenföretagare har jag aldrig haft så lite jobb, och så lite betalt. Vissa månader var det noll i lön. Andra lite som ett CSN-lån.
Anledningen? Kriströtthet i samhället (så många kriser!), klimat & miljö var icke på agendan, woke-ism, ingen brydde sig om hållbarhet, civilsamhället fick en dålig klang (detta otroligt viktiga civilsamhälle som liksom är fundamentet i vårt samhälle), aktivister var lika med terrorister (och vem vågar samarbeta med dem?) och anslagen till kommun, studieförbund och civilsamhälle bantades rejält (aka mina stora arbetsgivare). Tänkte ett par gånger att nu får jag väl ta och lägga ner allt. Slänga in handduken. Skaffa mig ett riktigt jobb. Så jag sökte jobb. Och fick nej.
Nä, men alltså. 2022 var livets bottenår (pappa dog, vän gjorde slut, och strax in på 2023 dog mormor), men 2024 var inte långt efter. Självförtroendet i totala botten. De enda mejl om uppdrag jag fick var i stil med “hej, du som brinner för klimat och miljö, kan du hålla en dags workshop – gratis”. Som att min kompetens och min tid var intet värd.
Sökte så mycket pengar på olika ställen och försökte hanka mig fram.
Att vara utan jobb och uppdrag är banne mig den mest intensiva perioden. Att plöja ner obetald tid i hopp om att landa uppdrag.
Sen gick proppen. Till slut.
Förutom att Klimatklubben fått stöd för att ta Elevborgarråd för klimatet till andra kommuner, så landade jag och Soxbo ytterligare ett projekt. Och sen ett till. Vi fick också en otrolig styrelse i Klimatklubben som tillsammans med mig och Soxbo jobbar på som attan för att sätta klimatet främst! Det är ett sånt härligt gäng – självgående, drivna, underbara!
I samma veva började folk bli arga. Över att den humanitära krisen i Gaza, att demokratin monteras ner, att klimat och miljö nedprioriteras. Och där i folks ilska hände något. Det började röra på sig! Folk i största allmänhet börjar få nog. Känner du också av det?
Gulligt ändå att jag tänkte att jag skulle blogga något i stil med “hej, september försvann, men här är jag nu” och lägga upp någon ljuv bild från trädgården. Istället blev det en truddelutt om hur jädra svårt det är ibland. Hur ska man liksom tro på sig själv, när man rabatteras hela tiden? Hur ska man orka röra sig bland alla svåra klimat- och miljöämnen om de inte heller är önskade.
Man skulle hängt kvar vid dagens outfit istället. Vad lätt det hade varit! Sett pengarna rulla in från företag med stora budgetar. Eller nej, det skulle jag ju inte kunna. För dels hade det inte känts rätt, men sen hade ju ni, vettiga, underbara följare (om ni är kvar efter min långa tystnad) slutat följa mig för min dubbelmoral.
Så ni får ta mig som jag är. Har det knapert stundvis, sliter mitt hår på annat håll för att få kalkylen att gå ihop, men går alltid på min magkänsla.
