Näsan ovanför vattenytan och hårstråna under brandlinjen.

Röjsågens klinga får morgonkaffet att skvalpa mot läppen i villaförorten. Någon har förmodligen oerhört roligt en bit bort när gasen på fossilmotorn går i bött på en gammal bil. Från sjöarna hörs morgonpigga vattenscotrar eka över det vindstilla lugnet.
Förbränningsmotorerna ger sommaren sitt surrande soundtrack, trots att deras dagar (och värde) är räknade.

Sociala medier rabblar sköna, hoppingivna hemesterbilder men sprinklas med lägenheter i Italien och den efterlängtade resan till Biaritz. Det brinner i Turkiet, och någon semestrande svensk är sur för att deras semester är förstörd av brandröken.
SVT tar sitt uppdrag som public service på allvar och berättar att de ska göra en ny säsong av “Husdrömmar Sicilien”, manglar ut “Biltokig” – en fossildrypande miniserie för alla bilfantaster – och så skickar de i väg svenska par till värmen för att se om de ska vara ihop eller ej.

Mobilen plingar till.
SMHI utfärdar värmelarm, och de höga temperaturerna innebär påfrestningar för riskgrupper och fara å färde på äldreboendena. Är det nu det kommer ett pressmöte med statsministern som ska berätta hur vi tillsammans kan rädda oss själva och utsatta människor? Nä, det är tyst. 
Morgontidningen som landat i postlådan i arla morgonstund tar värmeböljan på allvar. Jo, faktiskt. För första gången står det inte “rekordvärme”, utan de höga temperaturerna – det ändrade klimatet – ses som en fara … eftersom det är EM och OS. Och hur ska beachvolleyboll-laget klara temperaturerna? Och fotbollsspelarna.
VI MÅSTE TÄNKA PÅ SPORTEN.

Det kommer en flash från DN om betong-härvan på Gotland. Cementa som en av Sveriges värsta utsläppare får visst inte fortsätta att bryta kalk och suga upp grundvatten så att vattenbristen förvärras för de boende på ön och träden dör i närheten. Kan det verkligen komma som en … chock?
1 740 412 ton koldioxid släppte Cementa ut 2018. Det gör Cementa till Sveriges andra största utsläppare, och Gotland (Sveriges egna paradisö) hamnar i en knepig sits när samhällets utsläpp ska nollas. Det är som sagt inte en fråga OM vi bör ställa om, utan … NÄR.
En av de som arbetar på Cementa, Göran, är bedrövad och talar om en förlorad framtidstro i morgontidningen. En framtidstro som förvisso doftar koldioxid, men också jobb och trygghet. Men hur har Cementa kunnat brassa på utan att de som bor i Slite på Gotland får en rimlig chans att framtidsoptimista sig i hållbar riktning?
Får ett val som inte doftar koldioxid.

I nästa andemening skriver samma morgontidning att Sveriges klimatmål inte är nog. Klimatmålen har granskats i sömmarna, och det visar sig att klimatmålen bara räknar in en tredjedel av alla utsläpp. De andra “förhandlades” bort.
Notera att utsläppen i allra högsta grad finns kvar, men bara inte på … pappret. Så himla smidigt att bara titta åt ett annat håll när det börjar pyra. Säga att ingen eld är i sikte i samma sekund som nackhåren grillas i topparna.
Men politikerna är nöjda – för de hade ju ändå kommit fram till en “kompromiss”. Det blev en kompromiss som varken nådde upp till Paris-avtalet eller som gav någon svensk framtidstro. Ett totalt misslyckande kryddat med ett extremt allvarligt läge. Men hey, det blev klimatmål! Hurra för det. Okej, att mänsklighetens chanser att leva vidare på denna planet blev ganska urusla, men handslag blev det. Som att en sminkad bajskorv skulle vara mindre bajskorv bara för att en sprinklat glitter på den.

Världens teknikoptimistiska miljardärer tävlar om att nå rymden i ett Billonarie Space Race. Praktiskt när mesiga klimatmål fuckar upp planeten – då kan miljardärerna pipa till en annan planet. Tjongpang! Vi andra får hålla andan så gott vi kan? Näsan ovanför vattenytan och hårstråna under brandlinjen.
Tänk ändå vad många liv som kunde räddats om ovan miljardärer la fiolerna på att styra om samhället. Investera i solceller där kolkraften fortfarande är kutym, snackat sig varma om ett ändrat beteende, visat vägen mot ett hållbart liv och stannat på marken pga the right thing to do. En apokalypsis kanske låter mer Hollywood-spännande, vad vet jag? Och OS kanske behöver en ny, spejsig gren för de som inte hade konditionen medfödd?

Det brusar från P1. Ahhh. Ljuva sommar! Men det är VD:n för Northvolt som säger att han vill vara med och lösa klimatkrisen, för att i nästa andetag berätta om alla resor runt jorden, hur tekniken kommer vara lösningen och om italienska husdrömmar – dit han ska åka med elflyg och elbil. Hela den fossila fordonsflottan ska bytas mot elfordon (i Sverige finns för övrigt 5 miljoner fordon på 10 miljoner invånare. Det går en bil på varannan svensk (även spädbarn)). Elen ska lösa allt –  så vi slipper resa våra bekväma överflöds-aschlen och förändra vårt beteende.
Northvolt-sagan började för övrigt med en flygtur till Skellefteå.
“Skellefteå hade fattat grejen”. De hade satt upp en skylt på väg från flygplatsen där det stod “Northvolt – välkommen till Skellefteå”. Om de nu älskade el så mycket så kanske skylten skulle ha stått vid tågstationen. Pja, om Skellefteå hade haft tåg vill säga.

P1 stängs av och när det är dags för dopp tar vi bilen till den kommunala badplatsen, eftersom det är det enda sättet att ta sig dit. Det är pötthett. Sjöarna fylls av människor som behöver svalka sig i samma takt som värmeböljor blir vanligare och strandskyddet säljs av. Svalkan har en prislapp, och vissa kommer inte ha råd. Som ett lite billigare Space Race – fast på jorden. Billonaire Beach Race – längst privatiserad strandlinje vinner. Kommunerna tävlar om att vara minst demokratisk.
Strandlinjerna smalnar av och vattendragen fylls av allt fräsigare, motordrivna båtar och scootrar – vars värde kommer att störtdyka när förbränningsmotorerna förbjuds eller allt fler sjöar stoltserar med att vara “friska och fossilfria”. Som väldigt dyra engångsprodukter.

Experterna viskar om att rika Östermalm drabbas värst om Stockholm råkar ut för ett så kallat 100-årsregn (likt det som inträffade i Tyskland). Birger Jarlsgatan blir street of regnmängdernas flod och Biblioteksgatans dyra finess ryker i ett huj. Celebra Falsterbo – där money-tätas riksförbund sammanträder varje sommar – kommer försvinna i havets djup när havsnivån stiger.
Den rikaste delen av världen står för de största utsläppen, orsakar klimatkrisen, medan de fattiga drabbas först och värst. Men klimatkris gör inte skillnad på fölk och fölk. Och till den rikaste delen av världen hör inte bara boende på Östermalm, utan alla oss som bor i Sverige.

Det är sommar i Sverige 2021.

Utanför landsgränserna (alltså inte i verkligheten?) har de senaste veckorna följande utspelat sig:

Kanada har upplevt en förlamande värme upp mot 50 grader – som sedermera orsakat skogsbränder.
Och pja, den mänskliga kroppen lägger av vid allt för höga temperaturer. Jamen en kan väl doppa sig i någon sjö, kanske någon tänker. Jo, men det hade ju varit fräckt. Men vatten som överstiger en viss temperatur blir en bakteriehärd. Så det är bara att välja i den nya leken klimat eller kolera.

Tyskland och Belgien står under vatten och gyttjefloder drar med sig bilar, hus och människor genom städerna.

Kraftiga monsunregn har orsakat översvämningar och jordskred i Indien, och dödat ungefär lika många som översvämningen i Tyskland och Belgien (men hörs inte lika mycket om denna nyhet va?). Väderhändelsen är ovanlig för tidpunkten på året.

Det brinner i Oregon i USA. “Bootlegbranden, den största av 88 bränder runtom i USA, har redan spritt sig till ett område större än Öland. Den är över tio gånger större än Sveriges största skogsbrand – den i Västmanland 2014“.

Ovanligt kraftigt regn har lett till omfattande översvämningar i Kina. Ett års nederbörd kom under tre dygn. ETT ÅRS nederbörd.

Iran har drabbats av den värsta torkan på 50 år. Det råder extrem vattenbrist.  Torkan skapar desperation, protester har urartat och människor har mist sina liv i sammandrabbningarna.

Den varmaste sommaren på 150 år upplevs just nu i de nordöstra regionerna av Sibirien. Torkan och värmen har fjuttat igång skogsbränder.

Finland och Nordirland har drabbats av långvarig värmebölja, och har uppmätt de högsta temperaturerna. Någonsin.

I turistorter i Turkiet rasar skogsbränderna, och turisterna är bedrövade. Över sin egen semester.
Temperaturerna ligger en bra bit över det normala.

En grupp forskare – med svenska Johan Rockström i spetsen – larmar om att jorden närmar sig oåterkalleliga klimateffekter. “Årtiondet mellan 2020 och 2030 är inget mindre än ett avgörande årtionde för mänsklighetens framtid på jorden“, säger han.

En skulle ju kunna tänka sig att detta borde vara på allas läppar, få röjsågarna att stanna och folk att mötas framför storbildsskärmarna. Men de enda storbildskärmarna som syns är de från OS i Tokyo.
Det har varit värmebölja, och nu drar regnoväder in. Kalmar är översvämmat, campingar på Öland står under vatten och på TV rullar färska bilder från Bohuslän där bilarna fylls med vatten.
Och flygannonserna går varma.
“Är det så konstigt att en vill boka en charter och garantera en skön, bekymmersfri semester?”.
Den egoistiska taktkänslan skaver i det annars så melodiösa sommarsuset.

Varför gör ingen något kanske någon tänker?
Ja.
Varför gör du inget?
Du och jag är opinionen.
Vi utgör viktiga röster.
Vi människor är flockdjur, vi gör som alla andra. Och så länge vi gemensamt flyr verkligheten in i OS-dimma, sommarnjut och behaglighets-gulligull-samtal, så kommer inget hända. Ett ganska effektivt sätt att lägga krokben för sig själv och resten av mänskligheten.

Usch, nu blev det jobbigt.
För det är ju semester. Det ska ju vara skönt, gött och vi ska leva lajf. Skiva vattenmelon, slicka glass och smörja solkräm på röda nästippar.
“Kan vi ta klimatkrisen när jag är tillbaka på jobbet, jag är gone återhämtning, unn och caprinja i solnedgången”.

Klimatkrisen är som att börja röjsåga i den jordgubbsdoftande sommarfrukosten.
Och vi höjer P1:s sommarjingel för att slå ut ljudet, stänga ute den oundvikliga pulserande klingan.

Hur många fler katastrofer behöver linsen blottas inför innan vi förstår allvaret? Vår egen roll?
Och när vi väl sänkt garden, vågat förstå det vi länge vetat och läst till sista raden i klimatreportaget – kommer vi ha tid kvar att lösa klimatkrisen?

Eller har vi då ägnat all tiden åt att rättfärdiga våra val, pekat finger åt någon annan eller tittat runt omkring oss och frågat varför ingen gör något?

Loading Likes...

Plocka ner och bygga upp.

Hej era semesternjutare!
Här kommer ett livstecken från eder byggherre. Gah, har så mycket att visa er. Bilder från Astrid Lindgrens värld, från midsommar – till och med Stockholmstrippen i början av sommaren. Och så uppdateringar från bygget. Och trädgården.
Men just nu går all tid åt att plocka ner hus och hänga med kidsen.
På dagarna turas vi om att plocka ner hus eller jobba på den nya husgrunden, medan den andra hänger med barnen.  Och på kvällarna jobbar vi pretty much med att plocka ner hus tills vi inte ser vad vi gör. Då går vi hem å lägger oss.

Det är slitigt, men gött. Shit, vad en använder kroppen! Lyfter, bänder och bär.

Här skymtas huset som plockas ner – det är den gamla sommarstugan på tomten. Vi trodde att den skulle kunna stå kvar som förvaring, men den står dessvärre tok för nära det nya bygget.
Så nu plockar vi ner den. En fin tanke var att lyfta bort den, men då hade vi behövt ta ner en vacker lönn och det var vi inte så taggade på. Så nu tar vi den omständiga vägen och plockar ner huset, går över varje pinne och plockar bort gammal isolering.
Planen är att återanvända stommen för att göra ett förråd på en annan plats på tomten, och när bygget är klart ska vi bygga upp sommarstugan ganska nära infarten. Då får den jobbet som cykelförråd.

Att plocka ner huset är ju full blown galenskap, men så här mitt uppe i det så känns det så värt. För på sina ställen så har fukt letat sig in, och huset luktar lite funky. Detta känns på något vis snällast mot huset, för nu kan vi ge det ett nytt – långt liv.

Ska för övrigt bli väldigt spännande att se hur den här platsen ser ut UTAN hus. Huset är byggt på en veckar klipphäll med utsikt över ängarna och vi tänker göra en terass där så småningom.

Från kaoset. Fönster, dörrar och takstolar har plockats ner, och just nu håller vi på med pilljobbet att få ner murkna skivor som liksom faller sönder (drömmen vore ju att kunna plocka bort dem i hela stycken).

Det fina är att hela sommarstugan, som är byggd av en barack, är gjord av olika sektioner. Så vi kan plocka bort en sektion i taget. Oerhört tillfredställande.

Och under plastmattor och skivor – vad finner vi där?
PLANKGOLV! Hur fint?

Tur att en inte kommer vara ensam om denna bränna i år i alla fall.

Loading Likes...

Ett år med elbil – vad har jag lärt mig?

Ungefär ett år har gått sedan vi köpte en begagnad elbil – en Nissan Leaf. Så nog är det är hög tid att sammanfatta vad en lärt sig under året?
Precis när vi köpt elbilen så skrev jag inlägget Guide: Köpa elbil?  som du kan läsa här.
Varför en guide? För pja, det är inte samma sak som att ha en fossilbil – thank gaaaad, nya vanor och beteenden.
Bara en sån sak att en knappt använder bromsen (!?) när en kör eftersom motorbromsa is the shit (och en samtidigt laddar batteriet), en kan ladda hemma och långkörningar kräver lite planering eftersom laddinfrastrukturen är i uppstartsfas.
Så, vad har jag lärt mig? Vad har förfinats? Låt oss grotta ner i en del två av guiden!

Egen ladd
I höstas installerades egen laddare på garaget hemma hos mina föräldrar, och via Tibber kan vi ladda när elen är som billigast och renast. Vi laddar mestadels hemma, och kostaden blir i runda slängar 60 spänn i månaden för “bränslet”. Då får vi fullt batteri och kan köra i runda slängar 200 km.
Skulle önska en laddstation vid vår lanthandel här i bygden, för har en glömt att ladda är det banne mig alltid där jag drabbats av så kallad räckviddsångest (kommer detta ord in på nyordslistan?). Detta nya ord, som alltså innebär att batteriet börjar blinka om att det snart är slut. Det är bara ynka 5 kilometer från lanthanden och hem, men en kväll satt jag i 40 kilometer i timmen den sista biten, eftersom låg hastighet inte tar så mycket kräm så att säga.
Det fina med elbil är ju att den laddar upp sig i nedförsbackar om en lättar på gasen, så det finns små knep att ta till i fall det tryter.
Men än så länge har bilen inte stannat, trots att jag ibland kör ett vilt kort. Och om elbilen skulle få laddtorsk, så finns det tydligen knep. Som att vänta en stund och sedan starta om, för då finns det lite kräm kvar i batteriet. Obs! Detta är vad jag hört, har inte testat själv.

Brickor på bilnyckeln
När jag skrev guiden för ett år sedan använde vi appar när vi laddade vid laddstationer. Funkade helt okej. Men jag la ju upp min guide samtidigt som Anna-Maria, och hon hade ju fräsiga ladd-brickor på sin nyckelknippa. Det ville jag också testa. Sagt och gjort. Och jag kan varmt rekommendera brickor. Att använda brickor är smidigt, lätt och krånglar banne mig aldrig.
Kör fram till laddstationen, blippa brickan mot laddstationen och ta loss elslangen och plugga in i bilen. Och när du är klar: Blippa brickan och ta ur slangen. Klart!

Det sköna laddhänget!
Ja, det tar längre tid att ladda en elbil än att tanka en bensinbil. Moderna elbilar går allt snabbare att ladda och har också längre räckvidd (kräver färre laddningar). Men om en har en begagnad elbil med några år på nacken tar det cirka 20-30 minuter att gå från tomt batteri till fullt. Har en laddmöjligheter hemma är det ju sällan en behöver ladda, men under långresor är detta perfekta fikapauser eller en lunch. Sedan ska en aldrig underskatta laddhänget. Elbilar som står på ladd bredvid (om det råkar finnas flera laddboxar bredvid varandra) och pratglada elbilsägare! Har haft många otippade och fina möten vid ladden om en säger.

Temperatur
Vinterskylan förkortade räckvidden på vår Nissan Leaf under ett par kalla månader. Bor en norröver där temperaturen sjunker än mer och håller i sig längre finns bilmodeller utvecklade för just kyla. Den förkortade räckvidden drabbades oss inte särskilt, men ja, noterade att batteriet inte maxade 200 km. Vi valde ju en Nissan Leaf eftersom vi bara använder bil kortare resor. Några mil in till stan, till bekanta och vänner eller till otillgängliga platser dit kollektivtrafiken inte kan ta oss. Vid långresor tar vi tåget och vid resor under 5 kilometer tar vi cykeln, pga oslagbart. Under pandemin har vi dock använt elbilen desto mer till långresor, men nu är vi tillbaka i tågvanorna igen.

Olika ladd?
På offentliga laddstationer finns ofta tre olika slangar med tre olika kontakter. Och innan en sätter sig i en elbil eller för den delen riktar in sig på en laddstation – kolla så just din laddkontakt finns. Vi har CHAdeMO-kontakt, vilket finns på typ alla laddstationer. Bra att veta är att Tesla har egna laddstationer, och deras kontakter passar inte med vår bil. Tesla är lite som hemlig klubb. Dyrt medlemskap, men många förmåner så att säga.
En annan bra sak att veta är att även om det finns tre slangar på en laddstation så kan inte alla tre slangar användas samtidigt.
Någon gång har en fått stå å vänta på laddaren, medan någon haft långlunch och tänkt att en kan plugga in lika många bilar som slangar. Men det går alltså inte. En elbil i taget. Det borde vara standard med minst två laddstationer bredvid varandra kan tyckas. Men det kommer väl, med tanke på att elbilsförsäljningen kutar.

Favorit-ladd
Ett år in i elbilsägandet så har en ju börjat favorisera olika laddappar och laddstationer, och min favorit är Bee. Krånglar aldrig! Åker vi långt så använder vi nästan alltid Bee-appen för att se var närmaste laddstation finns. Det finns de appar som visar alla ladd-fabrikat ska tilläggas. Som Chargemap exempelvis.

Elbil räcker inte
Vi bor ett par mil från Karlstad, och är ibland beroende av just bil (som vi också delar med mina föräldrar). Men det är lätt att lura sig att tro att elbilen löser allt, och det gör den INTE. Det är inte heller en grej en “ska ha” eller måste ha bara för sakens skull. Det är ett transportmedel, inget annat. Om en vill sänka sina utsläpp så finns det inget som slår kollektivtrafik, cykel eller att gå. Så även om vi har elbil så försöker vi använda den så sparsamt vi bara kan, och endast om nöden kräver så att säga.
Jag älskar landsbygden, men en klar fördel med att bo i stan är att en inte behöver bil. Lyllo er, alla som bor i en stad!

Loading Likes...

Bästisar, bekanta & skavet – ett poddavsnitt om relationer och klimat (inte alltid enkelt)

 

Jag är en social katt som älskar att umgås. En vän av god stämning, avslappnat häng, skojfriska middagar och dragiga baluns.

Men så råkar jag också bry mig om klimat, omställning och vill göra vad jag kan för att sänka utsläpp, påverka och göra skillnad.
På fest och sköj vill jag inte snacka klimat. Då vill jag jobba på skrattrynkor. Men vad händer om klimatet kommer på tal eller om någon annan börjar snacka klimat med mig? Eller om flygresor, klimat, överkonsumtion eller omställning blir ämnet på det trevliga AW:n med bekanta, gårdsstädningen med grannarna eller i jobbsammanhang?
Vem ska jag vara då?

Ibland förvandlas jag till en jobbig jävel, en obekväm fest-bajsare som inte alls tycker som alla andra. Hur blev jag den? Vem är jag? Var är vän av den god stämning, skojfrisk humor och svängom?

Och hur mår folk i min närhet? Ger jag skav av min blotta uppenbarelse?
Hur gör en?

I ett purfärskt avsnitt av Plan B-podden snackar jag och Maria Soxbo om ett efterlängtat (av er!) ämne, nämligen relationer.

Om skavet som uppstår, om bekantskaper, bästisar och så slänger vi med ett stycke klimatbikt ogg.


Lyssna nu, tyck till och kommentera!

Loading Likes...

Före & efter: Samma vy med 7 månader emellan.

“Det här blir en bra, solig odlingsplats”, tänkte jag i november. Gjorde i ordning pallkragar och petade ner några vitlökar.

Ljuset, ljuset, ljuset.

Sedan smällde Värmlands-prunket till och platsen förvandlades till regnskog.

De smala träden och försynta buskarna visade sin klorofylliga prakt och massiva växtkraft.
Jädrar vad naturen kan!

Det växer så att det knakar i både omgivning och pallkragar, och det är ett HELT annat odlingsläge än på Gotland. Där hade vi växtzon 1, och här är vi i växtzon 3. Där var det torrt och varje vattendroppe togs om hand. Här forsar en bäck över tomten och den massiva grönskan gör trädgården fuktig. Vi behöver inte vattna om en säger.

Jag saknar Gotlands kalkiga natur, alla vackra hus, växtzon 1  och den fullkomligt unika platsen som Gotland är med smakfulla gårdsbutiker, loppisar och konserter i lador, men att få detta är banne mig inte fy skam!

Nästa år flyttas pallkragarna till en annan plats.
Lite mer ljus ska de få – de små odlingarna – men här ska också göras plats för ett växthus!

Loading Likes...

Ett fyndat fönster till växthuset?

Nämen titta på ett stycke loppisskörd!
Denna söta trio av flott hittade jag på Hyvves auktion (tack för tipset Maria!).
En gammal låda i trä, en gammal potatislåda och så det finaste: ett gammalt fönster till det kommande växthuset. Den saknade rutan fick jag med också. Lite kitt och sen är vi hemma?

Har du fyndat något på loppis i sommar?

Loading Likes...

Hönsdrömmar och hönshus på hjul!

I betalt samarbete med Granngården

Nu när vi bor heltid på landet måste vi så klart ha höns!
Och nu vill jag ha alla era bästa tips! Jag är ju 100% nybörjare.

När vi hade torp på Gotland byggde jag ett litet hönshus en sommar, men vi hann sälja torpet innan vi hann hyra höns. Men nu hoppar vi på drömmen igen. Jag har läst på en hel massa, malt böcker, använt Granngårdens höns-guide, Youtube-klipp och runt knuten har vi något så bra som en hönsexpert! Min moster i grannhuset har nämligen haft höns i en halv evighet.
Den är hennes tupp Martin som syns här på bild. Stiligare finns inte!

Hönshus på hjul
Eftersom vi bor i ett under-tiden-boende har vi valt att bygga ett hönshus på hjul.
Tidigare i våras köpte vi ett begagnat släp med murken botten som vi nu håller på att förvandla till ett hönshus. Tanken är att bygga ett minihus, helst en replika av ett hus som redan finns, hehehe. Och jag tror att jag hittat the house. Nämligen ett favorit från Visby (tack för förslagen alla Patreons!). För en bit av Gotland vill vi ha med oss.

Varför ett hönshus på hjul? Idén kommer ju från Mandelmanns som jag besök vid flera tillfällen, och där hönsen kan sprätta (och göda marken!) på olika platser. Sedan är det ju praktiskt som tusan när en bor på en plats och ska flytta till en annan. Vi bor ju i en verkstad på mina föräldrars tomt, och här ska vi ha hönsen till en början. När vi sedan flyttar in i vårt hus som ligger si så där 100 metar bort så tar vi med oss hönshuset.

Begagnat for the win!
Min bästa sport är återbruk, så även när det gäller hönshus. Släpet är begagnat, fönstren hittade vi på loppis tidigare i våras och även plywooden är fyndade på begagantmarkanden. Blocket närmare bestämt.
Taket kommer bli plåt som kommer från ett av husen vi tagit ner på tomten.
Det enda som är nytt är isoleringen som är linskivor från Ekologiska byggvaruhuset, hönsnätet, vattenhink och foder– och vattenautomat som är tillverkad i återvunnen plast från Granngården. Grejerna har använts som pressprover tidigare, och nu får de ett nytt hem hos mig!

Sommarens mission är att hitta en gammal ägghållare på loppis och får vi mycket ägg så kanske jag gör en liten ta-själv-äggbutik av ett skåp med dörrar, hehe. Vilken dröm det skulle vara att ha en sån nere vid vägen där grannarna passerar.
Har ju även ett par byggprojekt in mind. Dels ska jag bygga reden av en gammal bokhylla, och så har vi en hel del virke från att vi tagit ner hus, så jag ska bland annat bygga en ramp av spillvirke och ett gammalt diskställ i trä som förra ägaren lämnat kvar.
Det finns så mycket att använda!

 

Hönsgård
Räven och höken är flitiga besökare häromkring, så vi kommer att bygga en hönsgård. Vi använder virke från ett av husen på tomten, och kommer använda putsnät så andra fåglar inte tar sig in.
Planen på sikt är att hönsen ska kunna spätta runt i vårt framtida växthus off season. Ska bara bygga det först, hehehe.

Val av höns 
Vi vill gärna ha Hedemorahöns. En vänlig, trevlig variant som tidigare var hotad. Vi tänker sisådär en 6-8 höns och en tupp. Tuppen ska heta Bladis, det är bestämt sedan länge. Och sedan har vi ju Dolores, Dagmar, Kapten och Kjell …
Vi har förmodligen fått napp på kull kycklingar – håller tummarna! När det går att avgöra vem som är tupp och höna kanske de får flytta hem till oss? Wiii! Och när vi fått klart hönshuset – PUST!

Så fort hönshuset är klart så ska vi jaga rätt på ett gäng höns. Ser fram emot det så mycket. Förutom att hönsen ger ägg, är en del av vårt kretslopp (mission noll matsvinn) och vara automatisk gödslare så tycker jag att det är så rofyllt att se dem sprätta och greja. Och har en problem med mördarsniglar så är hönsen flitiga hjälpredor.

Har ni några oslagbara tips inför mitt kliv in i hönslivet? Hit me!

 

Loading Likes...

Mina sommarplaner 2021

Nu är sommarhatt, smultronstrå och tidningshög redo för semester, hemester, svemester och … flängester. Badlakan på vädring och cyklarna har nyputsade däck.

I ett kort och rykande färskt bonusavsnitt av Plan B-podden snackar jag och Maria om våra sommarplaner 2021.
Båda två brukar ju spendera somrarna på Gotland, men nu ska vi ge oss ut på varsin äventyr.

Hur kommer sommaren se ut? Vad ser vi fram emot? Har vi några smultronställen på lut? Och är det skillnad på semesterplaner mellan stad och landsbygd?

Och appråpå sommar och podd! Jag och Maria har förberett ett gäng kortare bonusavsnitt som kommer pumpas ut under sommaren. Vi avhandlar bland annat relationer och klimat, listar topp 10 bästa sakerna med att ställa om och festar till på en frågepodd där vi svarar på alla frågor som ramlat in den senaste tiden. Hoppas att ni kommer att gilla!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny