Pergola-projekt, del 2

Välkommen till hassellunden!
Och: del två av pergola-projektet.

Den gamla pergolan tog jag ju ner, och skänkte vidare.
Den nya pergolan ville jag göra göra med material från tomten. Jag vill göra ALLT med material som är fullkomligt gratis.

På vår tomt står två stora hasselbuskar. Ett av världens finaste träd om du frågar mig – som dessutom ger nötter.

Från våra yviga hasselbuskar klippte jag ner några grenar på sisådär en tre meter.

Hassel är ett fantastiskt material. Förutom att den växer som ett parasoll så kan en använda det som störar elle rfläta korgar. Det är med andra ord böjbart!

Jag använde grensax och klippte till en spets i änden.

Och så använde jag min tyngd för att trycka ner änden i marken, där den gamla pergolan stått.
Här har jag satt två stycken bredvid varandra, och gav dem lite extra stöd av några pinnar jag hittade i skogen.
Sedan satte jag ner två stycken 1,5 meter från de förta och böjde dem mot varandra.

Flätade ihop trasslet!
Nu är det bara att fästa den gamla kaprifolen i allt detta också. Ser fram emot att se den slingra loss.
Vill ni se resultatet om någon vecka eller två?

Klart ni vill!

Loading Likes...

Framtidens hållbara reklamslinga

Det snackas ofta om att vi ska ställa om.
Och allt vi ska försaka.
Kött, flyg, mode, inredning, ombytlighet, living la vida loca. Bucketlists och drömmar.

Det är inte direkt någon munter Pripps-reklamslinga som basuneras ut och ska få oss – med frivillighet – att ställa om.
Tro på tusan att det går segt.

Vi ska ge upp en massa göttiga saker, samtidigt som det viftas med en stor göttepåse framför oss när Tui-reklam manglas ut, H&M släpper en ny kollektion och vi kan byta in våra matpoäng från Coop till flygresor. Allt det vi ska ge upp är lättillgängligt, billigt, enkelt, subventionerat!

Vi vet att vi måste ställa om. Men det finns inga lagar, inga ramar och inga restriktioner eller skattelättnader som hjälper oss i rätt riktning.  Vi ska bara bli abrupt astaggade. Alternativt: förstå allvaret.

Det snackas innovationer, teknik, nya bränslen och storsatsningar för att knöla ner  storbolagen i grönare kostym. Ofta för att kunna fortsätta exakt som förut, men bara lite annorlunda.

Men hur vore det om vi faktiskt snackade vinningar? Förutom de uppenbara: Vettig framtid, framtidsoptimism och att miljoner människor liv kan räddas?
Tänk om vi började fila på manuset på den där prippsiga reklamslingan som faktiskt lirar med hur vi borde leva?

Och vi kanske inte behöver tänka HELT nytt?
Vi glömmer så lätt att många lösningar – och vinningar – redan finns där. I den finstilta balansgången mellan historia och framtid.

Jag kom över ett vykort över Karlstad från 1940-talet. Det föreställer Klara-bron som leder från Residenset över Klarälven till stadsdelen Klara (där jag bodde under gymnasietiden).

Det finns en bil med på kortet. EN! Resten går och cyklar.
Gissningsvis är det en stad full av ljud. Men inte av motorer, utan av liv. Sorl, skratt, fågelkvitter, samtal och cykelplingor. Och ibland en buss.

Intill Klaräven finns små kiosker. De finns inte kvar.
Gissningsvis försvann de med bilismen, när det blev omöjligt för bilarna att stanna till. Parkera. Men där och då, kunde en med lätthet rulla förbi.
Och är det inte just detta vi vill åt?

Städer som är gjorda för människor. Inte bilar?

I Karlstad har en historiskt gjort så många bra saker. Stora torget som en gång var marknadsplats, gick till att bli parkering och sedan bli en mötesplats för människor. Stora delar av stadskärnan är helt bilfri sedan många år tillbaka, och bussar från länets alla hörn strömmar till centrala platser intill den bilfria zonen.

Det har fattats många beslut historiskt sett, som vi njuter av i dag. Beslut som varit långt från populära.

Den spanska staden Pontevedra, med sina 80 000 invånare, gick från att vara ett trafikkaos till att bli helt bilfri. Där kan en andas frisk luft, höra fågelkvitter och människor vallfärdar dit. Befolkningen har ökat med tusentals människor. Borgmästaren Miguel Anxo Fernandoz Lores som fattade de obekväma besluten har blivit omvald fem gånger.

Vi behöver modiga beslutsfattare, en opinion som höjer rösten och allt fler som klurar på manuset till det göttiga livet.
Jag och Maria har ju vår Plan B-podd (där vi pratar om just reklamslingan), men vilken framtid drömmer du om?

Loading Likes...

Får en flyga ibland? Hur bor vi i framtiden? Och hur vore det med ransonering?

Hur tror bor vi om 15 år? På landet eller i städerna?
Är det okej att flyga ibland?
Vilket material ska en välja om en måste köpa nytt?
Hur gör en för att hitta omställnings-motivationen?
Och vad är klimatgrejen med mjölken?
Det här med konsumtion och barn – hur ska en göra när kompisarna får grejer men inte ens egna barn? 

De här frågorna tar vi upp i Plan B-poddens första fråge-avsnitt – där ni lyssnare langat in frågorna!

I podden får jag också frågan vad som varit mest överraskande med att flytta ut på landet. Svaret har liiiiite med den här bilden att göra.

Och den här bilden här under då? Vad har den med podden att göra, haha? En hel del faktiskt!

Och så testar vi en hel massa tankar …

Tänk om vi hade ransonering av saker. Kuponger att lösa in för att köpa de mest klimathaltande produkterna? Att det fanns ett tak, eftersom det de facto FINNS ett tak sett till resurser.

Tänk om inläggen i sociala medier såg ut så här:

För mina två sista kuponger för året köpte jag en sommarblus och en necessär, eftersom det fattas mig. 
Jag hade behövt ett par brallor, eftersom mina gått sönder. Men det blir till att laga! Och så finns ju alltid secondhandmarknaden så klart!

En annan testad tanke som dök upp i podden?
Tänk om det fanns obligatoriska klimat- och miljö-utbildningar för alla beslutsfattare inom kommun, region och land. Så beslutsfattare fick bästa möjliga förutsättning att fatta klimatskarpa beslut. Och att vi medborgare kan vara trygga med att kunskapen finns.

I podden drar jag detta tänk LITE längre. Men är det inte en rimlig tanke?

Gah, så roligt och spännande det var att göra frågepodd! Det vill vi så klart göra igen (för vi hann inte med alla frågor som skickats in).
Lyssna, tyck till och ställ fler frågor så ser vi till att göra fler frågeavsnitt inom kort!

Loading Likes...

Q&A: Trädgård, surdeg & vårt kyffe!

Men så många roliga, spännande frågor som rullat in!
Det kom in så många att jag delar upp i två inlägg.
Så här kommer första svepet!

Q: Allt om er blivande trädgård! Var ska blomsterängen vara? Kommer ni skaffa bin?
A: Vad fint att du verkar lika taggad som jag! Just precis nu försöker jag rita in alla drömmar på en väldigt kuperad, begränsad yta. Det är en utmaning.
Det vi vill ha plats med är: hus, orangeri, växthus, damm, berså, odlingar, lekplats för barnen och ett förråd för cyklar och redskap. Jag är inte mycket för välordnade trädgårdar utan vill gärna att det ska vara vilt och naturligt. Inte för raka linjer.
Det ska vara många klätterväxter och prunk. Perennrabatt måste vi ha. Och var tusan ska vi hänga tvätt? Viktiga saker.
Och så ska vi leda om bäcken som slingrar sig fram över tomten.
Äng har jag planerat in i ritningen, men det blir inte så stor yta. Men jag tänker att hela trädgården ska anläggas med hänsyn till pollinatörer, vatteneffektivitet och ett förändrat klimat.
Och just ja: Hönshus ska vi knöla in någonstans.
Drömmen är faktiskt att arrendera mark för att kunna anlägga en stor äng, ha bin och kanske även andra djur. Gah, vad jag vill det!
Några grannar är också taggade. En sorts samfällighet tänker jag mig.
Och apropå bin. Det måste jag ju ha, för jag är ju granne med bi-proffset Elin Iderström som är aktuell med boken “Elins bin – om biodling, honung, bivax och business och driver Tistelgården.
Kram emma

Q: Har du någon utbildning?
A: Yep! Läste journalistlinje på gymnasiet i Karlstad, sedan pluggade jag vidare till specialreporter med inriktning samtidshistoria på Södertörns högskola. Hann med lite Statsvetenskap mellan ett par kurser också. MEN! Tog aldrig ut min examen, pga fick jobb på Bonnier tidskrifter innan jag hann klart.
Undrar fortfarande hur jag lyckades få jobb – kände ingen i branschen. Men hade skin på näsan och var skev.  Tror faktiskt det senare var en fördel, för hade en underbar chef som var likadan och vi fann varann.
Kram emma

Q: Boktips! Är det några favoritböcker där i den fina möbeln?
A: Alltså jag har en så orimligt stor hög med böcker som jag vill läsa. Skulle vilja ta in på hotell och bara läsa, läsa, läsa! Just nu läser jag “Klimatkrisens Sverige” som jag lånat på bibblan. Så fort jag är klar med den ska jag läsa “Städa hållbart med ekotipset”, “Byggnadsvård”, “Odla utan spad”, “Naturhus” … Gah, ge mig tid!
Kram emma

Q: Jag skulle vilja läsa om hur ni tänker med avlopp till huset ni ska bygga?
A: Ja, men nu snackar vi! Funderar på att göra ett helt inlägg om detta, så det lättare är sökbart! Kommer inom kort.
Kram emma

Q: Hur lyckades du med surdegsbröd på första försöket?
A: Det gjorde jag inte, hahaha! Jag lyckades med looken, men inte med innehållet. Nu har jag däremot levlat upp och lyckats med innehållet men inte looken. Jag föredrar det senare.
Jag testar mig fram, men just nu låter jag surdegen jästa över natten.
Kram emma

Q: Undrar hur katten tagit flytten?
A: Så bra att jag aldrig ser hen? Katta lever lajf. Ränner mellan vårt kyffe och mina föräldrars hus. Äter garanterat second breakfast flera gånger om. Sover i en babykorg och har typ en egen rosa, drottninglik soffa inne hos mina föräldrar. Fångar möss och sorkar, och är ett värmande, mjukt och sällskapligt fluff till förälder som inte har så långt kvar. Så katten mår bra och gör bra kan en säga.
Kram emma

Q: Klart man undrar hur kyffet ser ut!
– Ja, det är 45 kvadrat så det går ganska snabbt! Jag hade ju en plan att visa er runt, men så kom 14 dagar vabb och vilket betyder att hemmet vänds upp- och ner. Omöjligt att se väggarna för allt härj så att säga.
Men hoppet lever! Köket har ni fått se lite av, och kanske hinner jag plåta sovrummet en gnutta i veckan.
Kram emma

Q: Vill få till en cykelväg från Uppsala stad ut till där jag bor (lite på “landet”). Tips?
– Lägg ett medborgarförslag, eller så kallat e-förslag. Kan förvisso ligga på Trafikverket, men varför inte mejla dem och fråga. En rimligt fråga som jag tycker ALLA borde ställa sina kommuner är: Jag vill sänka mina utsläpp, välja det färdsätt som är bäst för klimat, miljö, luft, hälsa och samhällsekonomi. Vad gör kommunen för att underlätta för mig att välja det bästa?
Rimlig fråga.
Kram emma

 

Loading Likes...

4# begagnade favoriter + frågrpodd

God kväll och hallå maj!
Ljuvliga månad!

Innan jag kryper ner framför söndags-TV så sladdar jag in här med en begagnad favoritoutfit som skiljer sig EN HEL DEL från garderoben i Midsommarkransen.
Det är rätt och slätt ett gammal blåställ som jag stormtrivs i.
Jag borde bära det tillsammans med ett redigt skärp, men alla mina saker är ju magasinerade. Så en tager vad en haver – ett skärp till mina manchesterbrallor. Jag kommer sluta som Little Edie i Gray gardens.

När jag hojtade om frågestund i förra veckan (svar kommer imorgon) så var det en radda som blev nyfikna på min landet-stil. Kanske borde ta en bild i veckan under vinjetten “landet”. Raktoppåner.

Apprå på frågor. Imorgon ska jag och Maria spela in ett avsnitt av Plan B-podden med alla lyssnares frågor. Har du någon fråga som berör klimat, omställning och framtid – HOJTA! Så tar vi upp frågan i podden och knådar ihop ett svar, vrider och vänder om utmaningar, möjligheter och så klart: vinningarna med att ställa om!

Loading Likes...

Pergola-projekt, del 1

På vår tomt finns en pergola, som en gång mellan växthus/vattenpump och det lilla lusthuset.
Pergolan är uppdelat på två, där ena delen är rabatt och den andra är gång. Men gången är liiiiiite för liten för skottkärror och annat.

Så i veckan la jag ut pergolan på den lokala dela-byt-sajten och frågade om någon ville ha. Och vips så var den tingad!

Det växer en kaprifol på pergolan som jag varsamt plockade ner.

Den var totakt inknövlad i ett armeringsnät, så det fick jag helt enkelt skruva loss.

Kaprifolen på den andra sidan?

Den hade letat sig LÅNGT upp i trädet intill. Så den lirkade jag ner.
Nu är planen att göra en ny båge, av vad jag hittar på tomten.
Jag har en plan! Och jag tror det kan bli riktigt bra!
Stay tuned!

Och samtidigt får denna pergola leva vidare några kilometer bort, hos en familj som hade varit på jakt efter precis en sådan här!

Loading Likes...

Klimatsatsningar, ny elcykel och varför Paris imponerar (let’s go there!)

I samarbete med Diakonia

Här är den.
Det kuperade landet-livets räddare i nöden. Den är lerig, den är skitig, den är smidig, den är rejäl.  Och jag älskar den.

Cyklen har varit min följeslagare sedan barnsben. Jag lärde mig cykla när jag var 3 år.
På somrarna cyklade jag, min syster och mina kusiner ner till sjön och slängde oss i plurret, lagom svettiga. Det fanns ingen tid för badkrukeri.
Vi nästlade oss ner bland sommarstugetomterna för att ta ett dopp, eftersom det inte fanns någon cykelbana till den kommunala badplatsen (och gör fortfarande inte) och på den stora 90-vägen fick vi inte cykla själva (rimligt). Men till badplatsen vid sommarstugorna – dit fick vi cykla hur ofta vi ville.

När jag gick i mellanstadiet sparade jag ihop till en alldeles egen cykel. Genom att klippa gräsmattor hos släktingar, städa och spara veckopeng, så blev den till slut min. En silverfärgad mountainbike med 21 växlar. För mig var den frihet. För med den kunde jag cykla till skolan 5 kilometer bort och cykla hem precis nääääär jag ville. Jag behövde inte passa skolbuss, och inte heller förlita mig på skjuts. Jag var friiii!
Hela min uppväxt cyklade jag överallt.
När det blev sommarlov cyklade jag längre strapatser. Runt Nedre Fryken tillsammans min tremänning, och näääääästan hela vägen ner till Tjörn på Västkusten. Lår of steel. Röv af kämpa.

När jag flyttade till Stockholm tog jag med min mammas auktionsfyndade damcykel, som tyvärr blev stulen (sörjer fortfarande), och kryssade fram mellan bilarna på väg till jobbet, cyklade hem från klubbarna och cyklade på utflykt. Jag har upptäckt det mesta av Stockholm – det som går att nå via tunnelbana och cykel.
Och jag älskar faktiskt att cykla i Stockholm. Älskar det urbana, att vara med i det plingande cykelgänget, vara den vettiga flocken vid rustningstid, att cykla över broarna på väg hem från fest och höra sommarnattens koltrastar i ett sovande Stockholm.
Jag kan sakna det så enormt mycket nu när jag bor på landsbygden.
Saknar inte avgaserna som bolmade mig i ansiktet, de vassa armbågarna från andra trafikanterna och de stjärtsmala cykelbanorna.

Här på landsbygden är det inte lika urbant, men å andra sidan andas jag frisk luft och jag hör fågelkvittret just precis jämt. Inte bara när bilbruset har tystnat om natten.
Backarna är mer intense här,  och första cykelturen efter vintern var en pärs. Men jag vet att det snart blir lättare. Benen blir starkare och konditionen vassare. Och det är en oslagbar känsla.
Med tanke på hur många roliga, trevliga människor jag lärt känna de senaste månaderna så gissar jag att det – post-pandemi – blir cykeln hem efter fest här också i sommarnatten.

För ett tag sedan hörde jag att Stockholm ligger närmare 20 år efter i utvecklingen vad gäller cykling.
Nu har jag flyttat till Karlstad – som är en av Sveriges bästa cykelstäder.
Kommer vi se fler som söker sig till städer, orter och landsbygdshörn där det är lätt att leva hållbart, ta cykeln, sänka sina utsläpp och leva i linje med uppsatta miljö- och klimatmål?
Jag är övertygad om det.

I det nya Plan B-avsnittet “Bikes, backar och bekvämlighet – som görs i samarbete med Diakonia – så grottas det ner i cykeln.
Detta geniala transportmedel som är en del av lösningen på klimatkrisen.

I bikes, backar och bekvämlighet snackar jag och min trampade podd-kompanjon Maria Soxbo förlegade bil-vanor, mossiga lagar, teknikoptimism hos myndigheter och så går vi loss på en rad lösning!
Och så sneglar vi på Paris – som imponerar! Hur och varför får du höra i podden!
Vi snackar också om barn, och hur de puttas in i en brummande, ohälsosam bilnorm. Trots att vi ska åt ett HELT annat håll för att ge dem en vettig framtid.

Nästan varannan grundskoleelev kommer till skolan i bil.
Världen är upp- och ner.

“På 1970-talet gick eller cyklade 90 procent av barnen till skolan. I dag är den andelen omkring 50 procent. I mitten av 1990-talet cyklade 24 procent av barnen till skolan. I början av 2010-talet hade andelen minskat till 14 procent. Detta trots att sex av tio barn, enligt Trafikverket, har skolan inom två kilometer från hemmet.” Informationen kommer från Svensk cykling, och i podd-avsnittet kan du höra en intervju med Klas Elm från Svensk cykling. Missa inte.

Min dröm är att jag ska kunna ta mig överallt på cykel. Att det ska finnas goda förutsättningar för mig att välja det transportmedlet som ger starka ben, frisk luft och som inte belastar klimat, miljö och ekonomi. Det transportmedlet som ger bättre hälsa och som bidrar till ett bättre samhälle.
Jag drömmer om att att det ska vara enkelt för barn att cykla. Att det ska vara det giva sättet att ta sig till skola. Att det ska ges förutsättningar. Att mina barn ska kunna cykla till sjön. Till den kommunala badplatsen där alla är välkomna, inte behöva doppa sig på nåder i takt med att strandtomterna blir allt fler och strandskyddet naggas. Jag drömmer om att det här samhället, naturen och sjöarna ska vara till för alla. Inte bara de med bil eller pengar på kontot.
Drömmen innehåller också att åka till min gamla hemstad Stockholm, färdas på bilfria gator, njuta av staden och att kunna hyra en eldriven cykel när jag kliver av tåget på Centralstationen.
Eldrivna cyklar som ägs av staden, är en del av staden och skapar arbetstillfällen.
Inte som ägs av företag som är vinstdrivande, och kanske inte riktigt ser vinningen med att ta hand om övergivna elcyklar som gått sönder.

I våras fick jag ganska mycket sällskap i cykelbanorna. I pandemins spår följde en världsomspännande cykelboom, och det blev trångt i de smala cykelbanorna. Världens städer mötte trycket med pop-upcykelbanor och tidigarelagda cykelsatsningar. Berlin, Bogota, London, anlade popup-cykelbanor.
Tillsammans med Sophia Schyman och Annika Sundin drog jag ingång #cykeluppropet vars syfte var att  få fler att välja cykeln, få till popup-cykelbanor och ge cykeln bättre förutsättningar.
Vi måste ju bli fler som väljer cykeln. Inget snack om saken.
Cykeln banar vägen för minskade utsläpp, frisk luft, bättre hälsa, godare samhällsekonomi. Och jämställdhet. Yup.

Att ta cykeln kan ju te sig som en självklarhet för oss här i Sverige, som ett sätt att ta sig fram. Men på andra platser är det nyckeln till ett vettigt liv. Ett liv bortom barnäktenskap.

Viktiga organisationen Diakonia driver cykelprojekt i Bangladesh, där flickor lär sig cykla.
Cykeln löser så många problem. Fickorna kan ta sig till skolan, lättare undvika trakasserier och så kan de få en utbildning och en rimligare chans ut ur fattigdom och tvångsäktenskap.
Genom cykelprojektet lär sig också flickorna om sina rättigheter, och får bättre möjligheter att forma sina egna liv.

Detta tycker jag så klart att vi alla ska stötta.

  1. Skänk en slant! Det gör du enkelt genom att swisha till 90 33 044., all info hittar du här.
  2. Ge bort cykellektioner! Om du skänker 167 kronor får 5 flickor i Bangladesh möjlighet att lära sig att cykla. Och du får ett gåvobevis att ge bort i present till någon.
  3. Sprid kampanjen! Dela det här inlägget eller kampanjsidan, så att fler kan bidra och fler flickor kan lära sig cykla!

Skänk en liten eller stor slant, och passa också på att dela bilder på dig själv när du cyklar och tagga med #cykeluppropet. Varför? Vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra. Genom att visa att du cyklar påverkar du andra. Vi behöver också bli många fler som uppmärksammar att samhället måste bli bättre på att prioritera cykeln och oss cyklister. Det behövs en stark opinion för att politiker ska kunna fatta beslut.
Du och jag är opinionen.
Gör skillnad.

Loading Likes...

Alla måste se, pergola-planer, lata-sig-trend & skogen i hetluften

Hej tisdagskväll!
Jag ska alldeles strax logga ut från blögga för att klippa poddavsnitt! Yep snart rullar ett sprillans nytt avsnitt av Plan B-podden ut – HURRA!
Men innan dess kommer ett litet veckosvep!

Alla måste se
UR storsatsar på klimat och nu finns det viktiga, välgjorda “Sårbara platser” uppe. Alla måste se! Programleder gör fantastiska Gurgin Bakircioglu som är en så varm, vettig och fin person, och han tar oss med genom södra Sverige. Uppdraget? Att ta reda på hur Sverige drabbas – och rustar – för klimatförändringarna. Jag vill se mera!  Mer Gurgin! Fler serier – både på UR och SVT – som puttar oss i rätt riktning. Dels så vi förstår allvaret och utmaningarna, men så klart också möjligheterna. Inte bara dystopi, utan också fre reklamslingor för det hållbara livet.
Vilka TV-program vill DU se?

 

Lata er!
I förra veckan lanserade Klimatklubben Karlstad, Värmlands fältbiologer och Naturskyddsföreningen Värmland (älskar att kroka arm) kampanjen #låthelakarlstadblomma och det har skrivits om denna välgörande, väldoftande och vackra kampanj i båda lokaltidningarna. Här med uppmaningen att lata sig, hehehe. Att ligga i hängmattan, strunta i att klippa gräs (så det går upp i blom) och låta ogräset vara har aldrig varit mer rätt.
Nästa steg är att göra en krans som någon alldeles speciell ska få ha på sig …
Fortsättning följer.

Vitsippe-hav och landet-skräck. 
Hittade en hel dunge vitsippor intill min mormor häromdagen. Måste åka tillbaka någon dag. Då med stövlar så jag kan röra mig lite mer … ledigt. Nu ser jag mer ut som en smygande Mr Bean så här års.  Men så har jag också en liten naggande skräck som inte är helt kompatibel med landet. Ormar.
Jag försöker vara stursk, för jag vill inte för det föra vidare denna lilla fobi på mina barn, och jag går helhjärtat in i planen att jag bara måste vänja mig. Och bli cool.
Som med mörkret. Var mörkrädd ända fram tills i vintras när vi flyttade hit. Nu har det gått över.
Kommer det vara samma sak med ormarna?
På torpet fanns inga ormar (såg inte en enda under alla år vi hade torpet), men här – där jag är uppväxt – har jag alla mina samlade ormminnen nära till hand. Minns veranda en.
Hur kommer det GÅ?

Pergola-planer
På vår tomt står en pergola med kaprifol. Fint, men nu har jag råkat ge bort den här till en person i bygden. För jag har andra pergola-planer minsann!

Skogen i hetluften
Hur mår den svenska skogen? Vad ska den användas till? Ska den stå kvar eller brukas? Och hur ska den brukas? Den 7 maj klockan 11:30 ställer jag och Maria till med digital #klimatlunch där vi ska reda i skogsfrågan tillsammans med gäster. Vill du kika? Anmäl dig här vettja. 

Stilen på landet?
Tänker på alla små skor, kavajer och pennkjolar jag bar förut. Och kan sakna dem. Men när ska jag ha dem? Nu är det mer rejält som gäller – vilket jag älskar. Kängor, bralla, stor kofta och halsduk.
Är du intresserad av landet-stilen? Kanske dags för ett inlägg?

Kära pappa. 
Sist men inte minst. Den här kortfilmen från 2015 har börjat florera på internetz igen i och med de uppmärksammade morden på fem kvinnor.
Se, se igen, sprid vidare.

Loading Likes...

Hyggesfritt till husbygget!

 

Senaste nytt på byggfronten?
För ett tag sedan skickades var byggplaner ut till grannarna för att de ska kunna se vilket bygga vi tänkt oss – och tycka till. Rimligt.

Och nu har sista dagen för tyck passerat.
GULP.

En läskig grej med att bygga är att en garanterat kommer att göra fel någonstans på vägen, tabba sig och göra val som en ångrar.
Kanske inse i efterhand att det fanns en bättre, mer resurseffektiv lösning.

Men några saker är jag så glad över att vi tidigt bestämde oss för (som vi inte kommer att ångra):
– Huset ska se ut som det stått där i minst 150 år.
– Vi ska återbruka dörrar, fönster och detaljer så långt det bara går.
– Använda så närproducerade material – Värmland 4-ever!
– Använda virke från tomten (jag ska berätta mer om allt detta i ett eget inlägg).
… och att komplettera det med hyggesfritt virke.

Det virke som vi kommer använda i husbygget kommer alltså dels komma från tomten (tack vare geniala och megatrevliga Peter, Roger och Helena), men också från så kallat naturnära skogsbruk. Det innebär att virket inte kommer från kalhyggen.
Vi kommer att köpa virket från Plockhugget, vilka garanterar naturnära skogsbruk, har spårbart virke (vi vet exakt var träden stått) och vi trampar inte upp en allt för stor väg när vi ska bygga nytt.

Genom att välja naturnära skogsbruk så bibehålls den biologiska mångfalden, lokala ekosystem, skogen blir mer motståndskraftig mot insektsangrepp och stormar och  marken förstörs inte på samma sätt. Just Plockhugget jobbar också med att minska transporter och skapa arbetstillfällen på landsbygden.
Och skogen får fortsätta vara skog.

I brist på någon skogsbild får ni en bild från i höstas, på dungen av hassel intill vår tomt.

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

Nämen hej på er!
Det är måndag, vi är friska, solen skiner och jag är så taggad på att hugga tag i den här veckan. Hur mår ni?

Det har ju varit ett par rejält stökiga veckor, jag har knappt vetat vad som varit upp och vad som varit ner, vad jag bloggat om och inte. Så jag tänkte röja rent genom en rejäl frågestund. Jag har såååå många blogginlägg som jag vill ha ut, så mycket att berätta, visa, snacka om, men tycker så klart att det är roligare om era röster hörs.
Så, vad vill ni veta? Och kanske har du något önkseinlägg på lut?

Ställ alla er frågor här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till sundh.emma@gmail.com.

Wii, vad roligt det ska bli!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny