Gulp, boken lämnad till tryck!

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

 

Heeeeelskotta vad vi jobbat med detta projekt, formely known as halmbalshus, som sen blev en bok!
Huset bor vi ju i sedan i juni (med uppdraget att färdigställa övervåning och punschveranda) och nu har vi nått ännu en milstolpe!
Boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” är skickad till tryck. GULP!

Boken tar dig med med på en byggresa fylld av förväntan, lärdomar, återbruk, resurssmarta knep och värderingsdrivna materialval, men handlar också om att bygga sig igenom sorg.

Det här är byggboken som skiljer sig från alla andra, och passar dig som drömmer om att bygga hus, ska bygga hus eller renovera ett gammalt hus, planerar att göra en tillbyggnad och anlägga en trädgård med minsta möjliga klimat- och miljöpåverkan. Den passar så klart även dig som inte har något intresse för all above, men gillar att drömma dig bort och läsa dig till praktiskt kunskap.

Förboka ditt exemplar här, så dimper boken ner i brevlådan så fort den släpps.

Loading Likes...

Efterlysning: Skottdagstraditioner!

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Efter en lathelg med odling, loppis och trädgårdsfix (ja, nu händer det!) så väntar en halvledig sportlovsvecka. Först jobb, sedan några dagar ledigt medbarnen. Dessutom är det ju skottdagen på torsdag.

Och nu vill jag införa en ny skottdags-tradition och efterlyser idéer!
Skottdagen är ju trots allt bara vart fjärde år, så därför tycker jag att en kan unna sig att slå på stora traditions-trumman. Införa en tradistion som är totalt urballad, flärdfull och/eller utmattande.

Jag älskar traditioner och vill gärna strössla året med en hel massa guldkorn – särskilt nu när vi bor i ett nytt hus och ska fylla det med livet.
Något av det bästa jag vet är att höra om andras traditioner, om det så är att fira hattens dag, åka på kompiskonferens, vattenland, bo över på hotell i sin egen stad, leka hotell hemmavid eller göra hela dagen baklänges (börja med kvällsmat och godnattsaga och avsluta med frukost).

Innan jag och John fick barn firade vi internationella Emma-dagen och internationella John-dagen som handlade om att den ena skräddarsydde en dag – under stort hemlighetsmakeri – för den andra. Nu har vi lovat att damma av denna tradition – med kids! Sååå taggad på detta!

 

Bild från vår vardag, med frukoststök på bordet, tvätt hängande på stolarna (ska bygga en tvättställning inom kort) och sittdynor lite här och var. En vardag som jag älskar, men som gärna får sprinklas med nya traditioner.

Loading Likes...

Vad är status 2024? Och vad borde vara status?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Fullklottrad kalender? Ett uppdaterat hem? Rum i fil? Ett shakerkök? En garderob som andas säsongens snitt? Eller en inredning som har en air av årets design? Alltid en flygresa inplanerad? Boende i en hipp stadsdel? På en fin adress? Med en framgångsrik karriär på CV:t?

Vad är status 2024? Och vilka statusmarkörer ställer till det när vi förväntas ställa om?

 

I ett nytt avsnitt av Plan B-podden snackar jag och Maria Soxbo om status och omställning!

Vad är status?
Vad borde vara status?  Och hur mycket av vår identitet formas av de där statusmarkörerna?
Vi tar också en svängom kring hur jeeeedra svårt kan vara att byta ut ett fossiltungt liv om hela ens identitet vilar på ett fundament av resor, trender och statusmarkörer som stjälper omställningen snarare än hjälper.

Detta är så intressant att snacka om! Och svårt! För varken jag eller Maria är ju immuna mot statusmarkörer, har ett ganska fossiltugnt liv bakom oss och trevar oss fram.

Lyssna på avsnittet “Brad Pitt & bostadskarrär” här:

Loading Likes...

Hur ser omställningen ut? Ses vi på söndag i Kristinehamn?

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

Hej på er! Den här våren kommer jag rälsa runt i Sverige, föreläsa om om klimat, omställning, återbruk – och så klart vårt husbygge!

Första anhalt är Kristinehamn på söndag 25 februari kl 14.30, då jag besöker Svenska kyrkan på Nya Kyrkogatan 3 i Kristinehamn (församlingshemmet).
Där ska jag snacka samtid och framtid – hur ser omställningen egentligen ut?

Om jag ska försöka hinna med några stopp på Fyndboa och Stolpens handelsträdgård när jag ändå är i krokarna? Ja!

Hoppas vi ses där!

Loading Likes...

En liten tjuvkik!

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Kolla vad som kom med posten i dag! Ett stycke provtryck av boken Att bygga ett hem: halm, lera och återbruk!

Gulp, så nervös jag varit. För nog att jag har skrivit böcker förut, men jag har väl aldrig plåtat någon himla bok förut!?
Och jag har heller inte redigerat över hundra bilder med ögoninflammation tidigare.

Så jag var lätt darrig när jag öppnade kuvertet och tog ut provtrycken. Men det ser bra ut.
Det betyder att vi nu är vi inne på sluttampen – nu ska sista pillet med texter, bilder och formgivning göras. Sedan ska den pipa i väg på tryck!

Tänk va, att det BLIR EN BOK!

Vad tycks?

Loading Likes...

Före och efter: Lerbadrum!

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Hej på er! Hoppas ni haft en fin helg!
Själv har jag sladdat runt i snön på fjället tillsammans med vänner och familj. Vinterns återkommande höjdpunkt!

Vad sägs om att börja denna vecka med en klassisk före- och efterbild? Bättre finns ju inte.

 

Så här såg det ut för ett år sedan i badrummet:

Och så här såg det ut i dag, ett år senare!

Loading Likes...

Känslan just nu.

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

Känslan. Av. Att. Ha. Lämnat. Alla. Bilder. Till. Boken.
Aaaaaah.

De senaste veckorna har varit lite av en … utmaning. Som ni vet har jag ju varit sjuk i något långdraget skit sedan årsskiftet. Förmodligen covid, med tanke på att jag varken känner lukt eller smak. Men tror att jag – likt en karborre i ullboxen – avverkat alla virus och bakterier som florerat i ett svep.

Värst var en envis och intensiv ögoninflammation som gjorde att jag typ inte kunde se. Och den inföll precis under de veckorna som jag planerat att redigera alla bilderna till boken.
Guldmedalj i dålig tajming.

Allt tog dubbelt så lång tid, eftersom jag liksom hade svårt att se vad tusan jag gjorde.
Men nu, nu har jag redigerat och lämnat alla bilder och väntar på provtryck.
Känslan i kroppen just nu alltså.

Och tänk va, så här såg det ut för ganska exakt två år sedan:

Loading Likes...

Q&A: Badrum av lera, bok, vardagsmat och våga flytta till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Då var det dags! Lite föresenat pga ögoninflammation (har typ inte kunnat se på en vecka), men nu så!
Så skönt att SE!
Här kommer första batchen med svar på era frågor. Mer kommer inom kort.

Q: Din favoriträtt?
A: Jag är fasligt förtjust i indisk mat, men favorit-maträtten som går varm hemma är grönsaker i ugn med röror.
Skulle kunna äta det varje dag i resten av mitt liv. Alltså plåtmat! Klyftpotatis, morötter, palsternacka, lök, jordärtskockor – vad som finns att tillgå. Viktigt med mycket krisp och gärna bearnaisesås till, och kanske lite halloumi. Sommartid kryddas det med en sallad med vinägrett.

Q: Hur vågar man steget att flytta ut i naturen?
A: Först spenderar en ett par år med att fundera på hur det skulle vara att flytta ut på landsbygden. Sedan gör en det till slut för att en är för nyfiken på vad just det kapitlet innehåller, och sedan undrar en varför en inte flyttade tidigare.
Typ så. Sedan kommer en så klart att tvivla lite däremellan, men finns ett uns av längtan efter något annat så tycker jag att en ska testa om det finns möjlighet till det.

Q: Vad saknar du mest från ditt tidigare boende.
A: Plättlätt fråga! Mina vänner, mina grannar, barnens gulliga kompisar och tunnelbana. Men det fina är att de finns kvar. Mina vänner träffar jag med jämna mellanrum (och förhoppningen är att träffa dem oftare nu när livet har rätat på sig och vi inte har byggdeadlines som flåsar oss i nacken). Många av grannarna har jag också kontakt med (en granne hörde av sig och bjöd in oss till fest för inte så länge sen – GULLO!). Barnens kompisar har vi sporadisk kontakt med, men där vill jag verkligen ta upp kontakten. Och tunnelbanan. Är som ett barn när jag får åka tunnelbana nu förtiden. Sånt som en tog förgivet förr  och var måttligt road av.

Q: Jag skulle vilja veta hur det fungerar med ett badrum utan tätskikt. Vad försäkringsbolaget säger, om badkar istället för dusch är en förutsättning osv. 
A: I boken “Att bygga ett hem” går jag loss på ämnet lerbadrum och försäkringsbolag (finns att beställa här). Men kort sagt kan en säga att konventionellt byggda badrum inte fungerar särskilt bra (enligt en funktionsprovning som Länsförsäkringar gjorde 2019 visade det sig att 13 av 19 tätskikt läckte). Så det är hög tid att tänka nytt!
Branschstandarden är en kompromiss mellan försäkringsbolag och byggbranschen, och fungerar som sagt … sådär. Anledningen till att det är svårt att få ett badrum av lera försäkrat är att det inte finns något lerföretag som är ihärdiga att få materialet godkänt (hej pengar). Nu pratas det om att standardiseras lera som byggmaterial, precis som i Tyskland, vilket ger hopp om framtiden.
Vi har ingen försäkring, men har alla rör synliga och det finns inget organiskt material i golvet som kan skadas. Golvet är behandlat med linolja, äggoljetempera och linoljevax. Det senare är prima! Och det kan en ha på väggarna också.
Vill en skippa badkar och göra dusch, så kan en som sagt behandla lerväggarna med exempelvis vax.

Q: Hej Emma!
Hoppas du och familjen går friskare tider till mötes!
Så verkligt roligt att ni ger ut en bok tillsammans. Vill så gärna läsa mer om ert bygge. Det ser jag fram emot. Har kikat efter numret i Gård och torp på biblioteket som ni var med i. Det är alltid utlånat. Hoppas på att få läsa det snart.
En fråga till dig, hur förhåller ni er till mejeriprodukter? Vill också gärna höra om hur en typisk matvecka ser ut hos er. Vad äter ni? 🙂 Roligt med matinspiration!
Allt gott!
Hälsningar, Caroline
A:  Men vad roligt att du är peppad på boken! Efter allt slit med både hus och bok, så känns det fint att mödan är värd. Det är den så klart – vi har ju ett HUS!
Vilken spännande fråga! Hur vi ställer oss till mejeriprodukter? Vi försöker byta ut så mycket vi kan till växtbaserat. Typ havremjölk i pannkakor, i kaffet och havrevisp till desserten. Men vi äter smör på mackan, har ofta yoghurt hemma och ibland ost, men det senare är mest lyx.
En typisk matvecka innehåller grönsaker i ugn, makaronipudding med soltorkade tomater, pannkakor, potatisbullar med sylt, spagetti och oköttfärssås, lasagne, tacos, chili sin carne och ibland vietnamesiska vårrullar eller pasta pomodoro. Allt vegetariskt, och så ofta vi kan även veganskt. Och väldigt enkelt.

Loading Likes...

Hur började projekt flytten till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

reklam för egen verksamhet

Den 25 april släpps boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” som handlar om vår flytt till landsbygden, drömmen om ett annat sätt att leva och vårt idiotunderbara projektet att bygga ett hus av halm, lera och återbruk.

Här kan du förboka ett signerat exemplar av “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk“, och nu ska jag så klart berätta hur drömmen tog fart. Detta är ett utdrag från den kommande boken minsann!

Allt började med ett torp på Gotland. Det blev inkörsporten till tyngre landet-längt. Vi, som vanligtvis spenderade vardagen i en topplånad lägenhet i Stockholm, slapp helt plötsligt det omöjliga uppdraget att hålla barnen inom den rondell-stora parken, valla in dem (gastande!) från den jäktade trafiken och cykelkryssa mellan jobb, förskola och mathandling i ett bolmande hav av avgaser.

Där, på landet, fanns … plats. Och vi blev liksom lite … trevligare.

Mindre stressade.

Barnen kunde springa fritt, cykla utan livet som insats, andas frisk luft, vi kunde odla egen mat, gå i pyjamas utomhus och greja tills solen gick ner. Laga, bygga, gräva, svettas. Tänk om en kunde leva så här – 365 dagar om året? Fylla livet med stora drömmar istället för enorma lån.

Ge livet svängrum?

 

Sedan slog pandemin till. Samhället stängde, jobbuppdrag försvann över en natt och bankkontot gapade tomt utan hänsyn till tickande utgifter. Vi hade inte längre råd med vårt allt för dyra liv.

Eller kanske hade vi det, men till vilket pris? Jobba bort hela vårt förstånd, vänlighet och barnens uppväxt? Jobba på bekymmersrynka och ett livslångt utgiftskonto för nack- och ryggbesvär, där bak- om dataskärmen. När min pappa samtidigt blev sämre i den vedervärdiga sjukdomen Alzheimer var det som att bubblan sprack och sorgen sipprade in. Ska jag verkligen vara här, när jag behövs där?

I samma veva sa restriktionerna att vi skulle undvika kollektivtrafiken, vilket ledde till att cykelbanorna fylldes av förstagångs-trampare och bilfilerna med ovana bilister. Dålig kombination. Jag, som vanligtvis cyklade överallt, som aldrig varit rädd i trafiken (trots min brist på plåthölje och förstånd), höll på att bli påkörd två gånger på en vecka. Där och då fick jag nog.

Så vi sålde allt och flyttade till Värmland. Hem till min barndoms bygd. Köpte en tomt med en gammal sommarstugebarack på, ett stenkast från mina föräldrar, och bestämde oss för att bygga ett halmbalshus. En fullkomligt idiotisk, naiv och underbar idé!

Jag är uppvuxen på landet, medan min man John är en riktig stadsunge.
Vårt landet-längt hade gått i perioder, men längtan efter mer grönska var gemensamt och konstant. Första gången jag yppade ett längt efter att bo på landet (något år innan pandemin) sparkade John bakut. Tanken marinerade ett par månader och när han sedan var redo, då var det jag som fick panik. Vid något tillfälle var vi samstämmiga och började förbereda oss. John ställde frågan om möjligheten att jobba på distans på sin arbetsplats, vilket togs emot med viss skepsis. Sedan kom som sagt pandemin och hemmajobb blev ett ord.

Att packa ner vårt liv i tidningspapper och flytta våra lättnavigerade, laptop-beroende jobb fick samhällets acceptans. Så vi flyttade. Från välordnad sekelskiftslägenhet rakt in i mina föräldrars gamla verkstad som vi hade gjort i ordning till en under-tiden-bostad på sisådär en 30 kvadratmeter.

Från den gamla verkstaden – som också blev ett test-laboratorium för olika byggtekniker som vi ville applicera på vårt hus – kunde vi ta hand om mina föräldrar, avlasta, laga mat och ta vara på tiden som fanns kvar.
Och samtidigt påbörja och polera drömmen om ett annorlunda, värderingsdrivet och närproducerat hus – ett lug- nare liv bortom topplån och räntor.

Livet kändes meningsfullt på något vis. Och bygget fyllde en viktig funktion. Förutom att skapa ett hem, så gav byggandet ett lugn i takt med att min pappas Alzheimer sakta (och alldeles för snabbt) monterade ner allt som var just han. Att då traska över till bygget och knuffa in en halmbal på rätt plats, kånka tunga hinkar med lera eller spika ett par brädor höll förståndet i schack. Och jag fick samtidigt se något vackert, beständigt och stabilt växa fram mellan taggiga, utmanande vardagar. Ett hus! Och ett hus som min pappa hade älskat. »Ner med känslorna i huset – då står det bättre« sa en vän efter att min pappa gått bort. Så det gjorde jag.

Ett stadigare hus får ni leta efter.

Loading Likes...

Vem är jag utan statusmarkörerna?

  • Kommentarer på inlägget:8 kommentarer

Vilka är vi utan en ny outfit? Utan en flygresa inplanerad? Utan ett uppdaterat hem som visar att vi har koll? Vilka utsläppstunga statusmarkörer hakar vi på bara för att vara någon och passa in? Och vad händer med oss – vår identitet – när vi förväntas av avsäga oss dem för att sänka utsläppen (eller för all del – för att ekonomin tryter)?

Nu ska vi snacka identitet och statusmarkörer! Spännande!
Det osar podd, eller hur?
Yep, om just detta – status – ska jag och Maria Soxbo snacka om i ett kommande poddavsnitt av Plan B-podden!
I vanlig ordning vill så klart höra vad du tycker och tänker på tema status, kopplat till klimat och omställning. Vad är status? Vad borde vara status? Hur känns det när tugget i vänskapskretsen handlar om utsläppstunga statusmarkörer?

gotland torp emmasundh

Sedan vi sålde torpet på Gotland och flyttade från Midsommarkransen har jag funderat mycket på vem jag är utan statusmarkörerna? Mina tidigare attribut? Jag är ju jag så klart, men jag hur påverkas jag?
Jag har ju trots allt bytt designerväskor på modemagasin, gulligt torp på Sveriges mest attraktiva ö, sekelskifteslägenhet i medvetna Midsommarkransen (notera att jag specificerar Midsommarkransen, inte skriver Stockholm = min identitet), pressvisningar och hippa event mot ett liv på landet i ett hus byggt av hästskit. Ja, ni hör ju att det skiljer sig … en gnutta.

Att bo på landet är ju också en identitet som plockar allt fler statuspoäng. Värre var det när en växte upp och blev avfärdad som lantis innan en ens hunnit öppnat försäljnings-kavajen och visat på det mångfacetterade utbudet. Eller när jag flyttade till Stockholm – med min bröliga värmländska i högsta hugg – och skulle bevisa att jag minsann hade ett värde när normen var en annan.

För vissa är resor en del av identiteten, för andra är det att visa att en hänger med i samhället genom att ha en outfit så ny att trådarna fortfarande ryker eller ett hem som en satt sig egen prägel på.
Jag har ju varit och vispat runt överallt med resor till Paris, designerväskor och nog har jag satt min egen prägel på ett kök i Midsommarkransen. Och som sagt, Midsommarkransen. En så stor del av min identitet. Dels på grund av fantastisk plats, underbara grannar, men också en del av stan där normen var vintage, ekologiskt och medvetenhet. Klart att det blir en viktig statusmarkör/identitetspusselbit för någon som tycker att just detta är viktigt.

Så, när en avsäger sig de där identitetsskapande attiraljerna – vem blir en då?
Känner du igen dig?

Och vilka är vi om vi förväntas frånsäga oss en del av det som blivit vår identitet? Vilka blir vi utan statusmarkörer? En årlig resa till solen, ett torp, flygresor med jobbet, en andelslägenhet på Mallis, eurobonuskort på Sas, en fet bil och ett spännande sociala medier-liv som andas sus och dus.
Det senare är högst relevant 2024, för vilka vi är och blir vi på socaial medier?  Vad tusan ska en visa upp på sociala medier om en inte får visa upp ett nytt köp, en ny inredningsdetalj, ett nytt resemål eller ett nytt steg i livet. Framåt, uppåt!

Och vilka statusmarkörer finns där ute som vi – med omställningen in mind – bör/måste släppa? Och hur kan vi ersätta dem med nya? Så många frågor!

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta