Värmland på recept

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

reklam för Byggnadsvårdnav Värmland

Böljande ängar, dimmiga sjöar, djupa skogar, storslagna vyer och frisk luft. En plats där man får vara sig själv. Och som gör gott! Välkommen till Värmland.

Förra veckan pep jag till norra Värmland för att njuta storslagna vyer, stilla sjöar, renade dopp, byggnadsvård, beredskap och lokalproducerad mat.  Tillsammans med fellow-värmlänning @elsabratt arrangerade jag nämligen ”Värmland på recept” som ett led av den grymma satsningen ”Byggnadsvårdsnav Värmland” – ett projekt vars mål är att öka intresset för byggnadsvård och kulturarv – och säkerställa att denna viktiga kompetens finns kvar i Värmland.

Utmärkt satsning dels för vår gemensamma beredskap (vi behöver kunna vårda, bevara, reparera och laga), men också för att kunna spara resurser. Detta borde alla regioner kopiera tycker jag!

I Japan skriver man ut naturvistelse på recept, så vi drog till skogs – övertygade om att fler behöver mer Värmland i sina liv. 

Så, tillsammans bjöd vi in en drös nyfikna och begav oss till orörda Finnskogen, närmare bestämt Mattilamäki – ett levande kulturarv där 400 år av historia finns sällsynt välbevarad och oupptäckt för de allra flesta.

Första destinationen var en bastu vid en sjö, och tack vare Vildmark i Värmland kunde vi ta oss över sjön med kanoter. Alfred/Renoveringsraseriet och Opokua/Curlydoula paddlade som om de inte gjort något annat.

Elsa i blåbärssnåret!

Vi åt lokalproducerat, ekologiskt och så klart värmländskt! Kolbulle med trattkantareller äts med fördel i värmländskt blåbärssnår före ett dopp i sjön.

Efter kolbulle blev det bastu och dopp!

Elsa och Opokua

Planen var att bada i en fantastisk solnedgång vid en stilla sjö, men det blev regn istället. Men vad gör väl det när man har magnifikt sällskap och ett Värmland som inte behöver slöjas i regnbågens alla färger för att göra gott (men för den som vill: TÄNK DIG DETTA I SOLNEDGÅNG!). Jag som precis var hemkommen från tågresa på kontinenten (ink värmebölja) tyckte att det var ganska så skönt att svalka ner sig i ett vilt väder och värmländsk sjö.

Elsa i värmländsk sjö!

Dagen därpå fick vi – tack vare den otroliga Skogs-Ola – lära oss om skogen, hur skogsfinnar vördnadsfullt levt i samklang med naturen (vi har ett och annat att lära av dem) och behovet av biologisk mångfald. Vi vandrade Tapioleden, genom Värmlands finnskogar, och det var så ofantligt lärorikt. Skogsfinnarna levde av skogen, och med skogen och dess arter.

Skogsfinnarna kom hit under 1600-talet, och började odlade de otillgängliga markerna med hjälp av svedjebruk.
Skogsfinnarna gick i mångt och mycket samma öde till mötes som samerna, och blev ämne kräkningar och skulle försvenskas genom att få nya namn. Det blev i mångt och mycket tabu att prata om sitt skogsfinska ursprung, och mycket av kunskapen som skogsfinnarna hade nedvärderades. Tänk va, vad mycket kunskap om så väl skog, arter, biologisk mångfald, byggnadsteknik och odling som förmodligen gått förlorat genom att tysta skogsfinnarna. Så sorgligt.

Men som tur är finns det möjlighet att göra om, och göra rätt, och där fyller Mattilamäki en viktig funktion som destination. Numera har skogsfinnarna en egen flagga, man kan vandra genom de kunskapsrika finnskogarna och besöka (och övernatta i) finngårdar.

Skogs-Ola berättade om hur man använde näver för att både bygga tak, och i nästa mening svängde han ihop en kåsa av just näver för att visa hur förträffligt vattentät nävern faktiskt är. Och vi fick dricka av det friska vattnet som forsade ner i en bäck. Om vi var imponerade? Johodu, det kan du ge dig på!

Fast mest imponerade var vi över Skogs-Olas ryggsäck som han gjort själv.

Vi vandrade, stannade till och fick ömsom lära oss om skogen, ömsom höra om sägner från denna plats.

Stannade till för fika och Skogs-Ola läste högt ur “Dagbok öfver mina vandringar på Wermlands och Solørs finnskogar”.

Fyllde på med lokalproducerat!

Sen nådde vi Abborrtjärnsbergs finngård, där vi åt lokal-producerad lunch, fick lära oss om byggnads-tekniker, färg och njöt utsikt över värmländska berg och norska toppar.

Monica från Värmland museum fyllde på våra kunskapsbanker om byggnadstekniker, återbruk och byggnadsvård, och berättade hur finngårdarna byggts upp – nämligen av det som fanns att tillgå.
Tänk va, hur lite vi tänker på just detta när det byggs hus i dag? Vilka resurser och material finns nära och hur kan vi använda dem?

Sedan hade Ruckel och rödfärg en dragning om linoljefärg, och vi fick testa att blanda olika kulörter.

En gammal pall fick nytt liv med hjälp av lite linolja!

Vi smakade på Värmland – skrädmjölsvåfflor, kolbullar, picklade granskott, maskrosmarmelad och trattkantareller, och man fick också prova viltkött (kött bör ju vara ett sällan-livsmedel, men om man nu vill äta kött ibland – ät lokalproducerat, KRAV-märkt naturbeteskött eller vilt). Allt ekologiskt så klart i ett landskap som är i toppklass när det gäller just ekologiskt i Sverige.
@alsterdalensgrona anslöt och berättade om deras fantastiska ekologisk odlingar!

Picklade rädisor – måste göra hemma!

Efter vanding fick vi uppleva en …

Rökstuga! Den enda som är i bruk! En rökstuga är en äldre typ av bostad som saknar skorsten. Yep, röken från den stora stenugnen stiger rakt upp och samlas under taket innan den ventileras ut genom en lucka eller glugg. Det syns inte så tydligt i bilden ovan, men det ligger ett röktäcke i taket. Varför byggde man så här kan man ju kanske undra? Jo, det är dels fungerade den murade stenugnen som ett enormt värmemagasin. Den behövde bara eldas en kort stund per dygn för att hålla stugan varm hela natten och dagen. Men rökstugan hade också minimalt med värmeförluster.  Det var helt enkelt oerhört resurseffektivt. 

Sista kvällen dukades det upp till middag! Lokalproducerat och ekologiskt stod så klart på menyn, och jag hade prytt bordet med klassiska värmländska ting. Taseruds-ljusstakar, mässingsbricka från konstsmeden Lars Holmström (som prytt många kyrkor i Värmland) och böcker av Gustaf Fröding.

Och så klart en massa (alkoholfri) dryck från Torfolk gård och Fryksdalens bryggeri. Och bösöl – gjort på restprodukter!

Dagen därpå blev det skrädmjölsvåfflor – så värmländskt som det kan bli!

Vilka dagar!
Man kan säga att vi fyllde lungorna med frisk luft, vi fyllde kroppen med vettig mat, knoppen med kunskap och hjärtat med värmande sällskap. Och vilket sällskap sen! Känner mig så rik efter dessa dagar.

Tack för detta hörni!

Hanna, Axel, Linnea, Alfred, jag, Josefina
Lovisa, Emma, Lina, Elsa och Emilia.
Opokua tyvärr inte med på bilden!

 

Loading Likes...

Myter om renoverad teknik!

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

~ betalt samarbete med Nuvoo ~

          
Låt mig presentera min laptop, smartphone, hörlurar och systemkamera. Det är mina absoluta teknikmåsten som möjliggör allt från bokskrivande, ideellt arbete och video- och poddredigering. De är också superbegagnade!



Yep, hela min teknikpark (minus min poddmick) är begagnade, renoverade och återbrukade. Laptop, smartphone, systemkamera är inhandlade på smarta cirkulära sajter, likt Nuvoo  som erbjuder renoverade laptops, skärmar, gamingdatorer och annan teknik till bra priser, men till en spottstyver av utsläppen och avfallet. 

För minst 80% av klimatpåverkan från exempelvis en ny smartphone kommer från produktionen, och avfallet väger lika mycket som en fullvuxen karl. Och för en laptop ligger notan på 1,2 ton avfall. Jo, tjena!
Utsläppen då?
En mobiltelefon släpper ut i snitt 55 kilo CO2 vid tillverkningen, en bärbar dator 280 kilo, enligt Naturskyddsföreningen.
Men om vi däremot handlar redan existerande teknik – men som är renoverade, uppdaterade och rengjorda efter konstens alla regler – pja, då kan vi undvika utsläpp och avfall. Och dessutom spara en hacka.
Hade jag köpt hela min teknikpark – med den höga kvalitet som den har – ny hade det kostat skjortan, men istället får jag en kontrollerad och granskad produkt till ett pris som passar min plånbok. Utan att tumma på batteritid, minne eller prestanda.



Så varför är inte renoverad teknik och cirkulära tjänster som Nuvoo norm? Kan det möjligtvis vara så att vi bär på en massa missuppfattningar gällande kvalitet, garantitid och säkerhet.

Om just detta, upprustad, renoverad teknik, trender, teknikens framfart, flip phones, analoga samhällsvindar, uppdateringar (hur ska man hålla tekniken a jour?), utsläpp och avfall snackar jag och Maria Soxbo om i nypolerat avsnitt av podden Soxbo & Sundh. Där avhandlar vi det mest önskade ämnet någonsin: teknik! Och slår hål på en massa myter när det gäller renoverad teknik.
Dessutom snackar vi lösningar. Balla lagar, effektiva styrmedel och dröm-samhälle! Jag får en utmaning som kommer bli riktigt dyr och vidrig om jag inte levererar. 

Och tack till Nuvoo som möjliggjorde detta poddavsnitt!

In å lyssna!

Loading Likes...

Vardagsrummet – FÖRE vs EFTER

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

 

Nä, men det har ändå hänt en del i huset (bra grej att påminna sig om när man bara ser vad som behöver göras).

Här ser du vardagsrummet 2022 vs 2026!

En hel del kvar, som att måla väggar och tak. Men jämfört med utgångsläget känns det som småpill.

Vad tycks?

Loading Likes...

Mina trädgårdsplaner 2026!

  • Kommentarer på inlägget:15 kommentarer

Nä, men ska vi spana in mina trädgårdsplaner 2026?

Eftersom huset är klart (eller ja, inget akut behöver fixas inomhus) så kan vi äntligen ge oss ut i spenaten, utöka odlingarna och styra opp! Försådder gror, drömmar oljas och planer skissas upp. Älskar den här tiden på året!

Nyfiken?

Vi har skapat vår trädgård från scratch. Visionen? Skapa en bi-dragande trädgård där beredskap, biologisk mångfald och kretslopp är ledord.

Varje år gör jag en skiss över vår tomt, där kommande projekt streckas in och odlingar planeras. Visioner på pränt! Det finns många drömmar going on. Växthus, hönshus i det gamla lusthuset, uthus, resursträdgård, äppellund och nya delar av tomten att ta sig an.

För att ha koll på vad vi planterar (hålla ordning på växtföljden) så gör jag också en skiss över köksträdgården. I köksträdgården odlar vi allt från sallat, morötter, gurka, tomater till squash, ärtor och kål.

Trädgården är också strösslad med äppelträd, päronträd, körsbärsträd, hassel, krusbär, fläder och även ett persikoträd (som bor i orangeriet under vinterhalvåret).

Förutom köksträdgård odlar vi på åkern nedanför oss (som vi hyr). Där ska några förtjusande grisar få böka opp, och sedan är det dags för det bästa jag vet: potatis.

Och solrosor så klart!

Förra året odlade vi så mycket potatis att vi varit självförsörjande ett helt år. Storkonsumenter som vi är.

Processed with VSCO with a4 preset

Drömmen är att bli självförsörjande på potatis och andra vardagsräddare, men jag tror egentligen mer på samförsörjning. Hej beredskap!

Fokus denna säsong?

– Västra delen av tomten ska sprinklas med blommor och bi-dragande växter!

– Resursträdgården. Anlägga en ny kompost (hej jordfabrik) och grunda för uthus.

– Utöka potatis-odlingen på åkern!

Allt jag vill är just nu? Att vara ute! Sätta händerna i jorden och greja!

Odla, plocka, förädla, lagra, äta! Meningen med livet!

Vad borde jag odla härnäst?

Loading Likes...

Vill du göra något snabbt, lätt och bra?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Vill du göra något snabbt, lätt och bra?
Och vara med och putta världen åt rätt håll?

Då har du kommit rätt.

Mellan Jordens dag (22 april) och Europadagen (9 maj) är det dags för 17 Climate Act – 17 days of action!
17 dagar då vi tillsammans puttar världen åt rätt håll genom att påverka där vi kan. I stort och smått.

Jag är ju EU Climate Pact-ambassadör, och tillsammans med andra EU Climate Pact:are vill vi veva igång förändring. Och få fler att bidra, förändra och påverka.

Just i dag slår jag ett slag för vettig, lokalproducerad och ekologisk mat.
Det är busenkelt att bidra, förändra och påverka!

Det kan du göra genom att exempelvis:

  • Efterfråga ekologiskt på favoritfiket eller lunchhaket
  • Dra med en kompis på REKO-ring
  • Efterfråga större utbud av ekologiskt och lokalproducerat i din närmaste matbutik
  • Slänga iväg ett mejl till matbutiken om att placera de ekologiska produkterna först i butiken
  • Anordna en skördemarknad i din by/stadsdel och bjuda in lokala odlare. Hur mysigt, bra, vettigt? Plus bra för bygdens beredskap!
  • Snacka matskatteväxling eller andra smarta lösningar som sänker trösklarna att handla ekologiskt.
  • Efterfråga ekologiskt, lokalodlat och vettig producerad mat på din arbetsplats/skola/konferens
  • Skicka in en medborgarförslag om en årlig skördemarknad i din stad. En otroligt viktig beredskapsåtgärd! Om jag har skrivit ett sånt medborgarförslag? Klart jag har! Du hittar mitt medborgarförslag lite längre ner. 

Vad kan man mer göra?
Kommentera!

Vi kan så klart påverka varje dag, året om. Men just under dessa 17 dagar går vi samman och gör det där lilla extra.
Tänk va, att det under dessa 17 dagar BUBBLAR runt om i landet. Mäktigt.

 

Vad vill du påverka härnäst? Få fler att cirkulera, cykla till jobbet eller ta tåget på semestern?
Nu har vi samlat 17 busenkla sätt att påverka – ett för varje dag – på 17climateact.com. 

Var med i förändringsbubblet!

Är du med?

Mitt medborgarförslag:

(här kan du som bor i Karlstads kommun rösta på förslaget):

Karlstads kommun är rik på fantastiska matproducenter som inte bara bidrar till matförsörjning och biologisk mångfald, utan också vår gemensamma beredskap. Men, de flesta karlstadsbor vet inte om vilken matrikedom de omges av och det är svårt att veta hur man hittar och handlar närproducerat (de lokala matproducenterna finns knappt representerade i matbutiker, restauranger och på lokala caféer). Det tycker jag att vi ska ändra på (vi är ju trots allt beroende av dem i händelse av kris eller krig). I andra (större) städer som Stockholm och Umeå har skördemarknader med lokalproducerat varit ett återkommande inslag under många år, och det är hög tid att Karlstad stoltserar med lokalproducerat. Och inte bara på REKO-ringar, utan på stans finaste plats: Älvsgatan!

Förvandla Älvgatan till en härlig, myllrande skördemarknad under en helg varje år. Höj upp lokalproducerat, stoltsera med vad som kan odlas i våra trakter (gör medborgarna stolta!), passa på att snacka beredskap (hälften av all vår mat är importerad), Sveriges självförsörjningsgrad, biologisk mångfald och vikten av att stötta lokala matproducenter (för vår egen och andras beredskap).

Loading Likes...

Nä, men ska vi kicka igång?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Det var ju ett tag sedan! Arbetstoppar högre än Kebnekaise har bestigits och så har jag ju råkat engagera mig ideellt i en till förening. Så tid är inte något jag haft. Men nu känns helt plötsligt livet hanterbart, och jag saknar er och skrivandet och hej å hå.

Så nu tänkte jag rassla igång min Patreon! Och även en till grej! Men det får jag ta sen.
EN SAK I TAGET!

Det kommer bli en massa byggande och behind the scenes! För det är mycket på gång kan jag lova – särskilt i trädgården.
I dag har jag exemeplvis byggt en kompost på den östra sidan om huset.
Exakt där jag står och tar den här bilden ska det bli kompost och – FANFAR – resursträdgård.

Gah, vill bara vara ute och greja nu. Någon som känner igen sig?

Loading Likes...

Drömmen om landet

  • Kommentarer på inlägget:9 kommentarer

Tänk va. Hur livet kan bli.

Det började ju med ett torp på Gotland. Det var inkörsporten till ett tyngre landet-längt.
Det där torpet öppnade upp något – nya drömmar!

 

Där vi kunde vältra oss i trädgårdsfix, slaska runt i pyjamas och greja tills solen gick ner. Laga, bygga, gräva, svettas.
Jag insåg att jag älskade att ha slit under naglarna, jobba med kroppen och damn vad jag mådde bra av att greja i trädgården. Och sedan somna helt slut av allt fysiskt arbete. 

Där och då började en dröm att gro – drömmen om att leva i spenaten 365 dagar om året?

 

Pandemi, ekonomi i svaj och sjukdomsgnischel gav ju spark i baken. Och vet du vad, jag trodde aldrig att jag skulle återvända hem till min barndomsbygd. Men det gjorde jag, och jag är så innerligt glad över det. Att jag vågade testa!

Skönt att man får lov att ändra sig. Ändra uppfattning, ändra åsikt och ändra drömmar. Flera gånger om faktiskt.

 

Vi sålde allt och flyttade till Värmland. Köpte en tomt med en gammal sommarstugebarack på, ett stenkast från mina föräldrar, och bestämde oss för att bygga ett halmbalshus. En fullkomligt idiotisk, naiv och underbar idé!

Drömmen var ett hem som vi ville vara i 365 dagar om året. Ett liv utan fläng och ett hem för livets alla dagar. Där naturen inte låg en utflykt bort, utan precis utanför hemmet. 
Där livet fick plats. Ett liv som inte byggde på skyhöga lån och ständig högkonjunktur. Där vi kan gå ut och greja i trädgården efter jobbet – inte vänta till nästa ledighet.


Det är inte allas dröm. Det ska gudarna veta.
Men det är vår.

Och den här drömmen passar mig som har kli i fingrarna, mår bra av att vara ute och vars största hobby är att GREJA!

Har lite svårt att greppa att vi bor här nu.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta