Vit och privilegierad.

 

Jag är vit.
Jag är enormt privilegierad.
Jag kan röra mig fritt.
Jag är trygg i mitt hem.
Jag känner mig hyfsat säker på att få hjälp om jag utsatts för orättvisor.
Eller är med om en olycka.
Eller om jag råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.
Jag känner mig lyssnad på.
Förstådd.
Jag kan nonchalant bära allsköns ting i min hand utan att det ska misstänkas vara ett vapen.
Jag kan uttrycka mina åsikter fritt.
Och jag har makt.

Jag skulle också kunna göra den här listan enormt lång. Men vet också att jag INTE vet alla privilegier jag sitter på.

När jag var liten satte sig en mening i mig. ”Det är inte bara förtryckaren/mobbaren som gör skada på sitt offer. Alla de som står runt omkring och inget gör, som aldrig säger något, som låter det fortgå, har också ett ansvar. Är skyldiga. ”

Trots att jag VET detta så har jag varit en av de tysta alldeles för länge.
Och det skäms jag för.
Och ja, jag är svinrädd att skriva fel, göra fel, säga fel, låtsas ha något tolkningsföreträde eller låtsas förstå. Men kanske får en bara svälja och säga: jag kommer aldrig att förstå fullt ut. Men jag känner att det här är helt åt helvete fel. Att vissa har fördelar. Andra inte. På grund av färgen på huden. Kanske ska jag svälja det. Och liksom ställa mig bredvid och ta armkrok. Inte gå och gömma mig bakom husknuten i rädsla att göra fel.
”They don’t shoot white woman like me”.

#blacklivesmatter #whiteprivilege

Text och bild hämtad från Instagram. 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Men åh, sååå himla gulligt och omtänksamt av Dig att skicka ett personligt mail till mig! Uppskattar det mycket. Och tack, jag mår prima! Roligt att Du blev så pass engagerad av mina synpunkter för några inlägg sedan. Sådant värmer! Annars brukar det ju ofta vara så att “influensers” enbart vill ha kommentarer typ “wow, vad Du är bra”! Annars blir de stötta och arga, haha! Men inte Du, Du tar personlig kontakt! Kanske är just Du därför den som kommer att överleva den tynande marknaden som utgörs av bloggare! Hoppas det! Kram!

  2. Vi är svarta, färgade och DU kan ALDRIG fatta hur vi lever. Den här “oh-jag-är-vit-och-nu-skall-jag-skämmas-och-ta-på-mig-skuld” febern som härjar är endast patetisk. Rasismen är institutionaliserad. Den är en del av det du andas. En del av hela det vita varat. Så länge vi ens bryr oss om vilken färg någon har så länge kommer det här att finnas. Jag förstår att du på något sätt vill väl. Men det spelar ingen roll. Du är vit. Jag är svart. Jag är inte större eller mindre än vad du är. Eller tvärt om. Vi är bara människor. Inget jag säger kan få dig att fatta. Jag vill inte ha vita på knä. Jag vill inte ha vitas pengar. Jag vill inte ha vitas låtsas-skam (bara för att det är på modet just nu att skämmas för att svarta förtycks). Det är bara teater. Även om ni just nu verkligen tror att ni menar detta. Allt är inte skit för att man är svart. Vi har vår historia i mitt hemland, vår egen utanför kolonialtiden. Vi har våra traditioner, vårt språk, vårt liv. Jag lever i Sverige nu. Mitt land är min längtan. Mitt folk är min längtan. Att gå på gatan som en bland alla andra, röra mig utan blickar utan glåpord. Men min väg är inte din. Inte en vits väg. Du kan bara leva ödmjuk som den du är, vara stolt över det bra du gör, inte bära en “kollektiv skuld”, vad leder den till??? Vi vill inte ha dig på knä för då skulle vi sänka oss till de vitas nivå i det här. Vi skäms över er när ni går på knä. Vi vill inte titta då. Gör som den helige Augustinus sade: “Älska och gör vad du vill”. Världen behöver kärlek. Kärleken gör inte illa. Den skadar vare sig dig eller mig. Jag upprepar: JAG VILL INTE SE VITA PÅ KNÄ. Gå raka i stället, och vill ni göra gott för någon ge av ert överflöd till dem som saknar nästan allt. Många av dem är svarta…

    1. Men skulle det vara bättre om jag inget sa? Var tyst? Jag kommer aldrig förstå. Det är jag fullt medveten om. Men jag ser det som min plikt att stå upp och höja min röst mot orättvisor.

  3. Jag är inte heller svensk och har varit utsatt för rasism många gånger i Sverige. Och jag kan endast tala för mig själv nu såklart, men jag personligen uppskattar att du skriver om detta. För de som är knäpptysta gör ju absolut ingen skillnad. Att så många har tagit den lätta vägen ut med bortförklaringen ”Jag är vit och kan för lite om ämnet så jag ska inte säga ett skit och bara fortsätta göra min grej som inget händer”. Jag skulle påstå att alla vita vet massor om rasism även om de aldrig kommer att veta hur det faktiskt känns, så förstår nog många hur jäkla destruktivt det är. Att ta upp det är bra tycker jag, och du behöver inte göra det perfekt, det är svårt att göra allt perfekt tycker jag, speciellt just nu när alla är på tårna. Men så länge du är genuint intresserad, talar från hjärtat och är alltid genuin så är det jätte bra att tala om detta. Kanske även vågar ställa frågor till oss som vet hur det är. Resten är såklart systematiskt och inget som en individ kan ändra på. Men tack för att du ser och väljer att säga något om det. Jag hoppas däremot att du inte känner skuld, skuld är så paralyserande och hjälper inte dig eller oss. Fortsätt vara dig och tala från hjärtat. Kram

    Ps, en sista sak bara, något som jag personligen hade mått bättre av att få uppleva i Sverige är att man som Svensk inte har utgångspunkten att bara för att vi ”invandrare” behövde fly hit så har vi inget från våra kulturer som ni också skulle må bra att lära av, en lyckad inkludering ”goes both ways”. Det är inte bara vi som ska lära oss bli ”svenskar”, ni kan lära av oss också. Tex vår förmåga till gemenskap i min kultur är speciell, den så jäkla fin att jag ofta tänker ”fan va svenskarna går miste om detta, om de bara ville veta mer…” Så våga ställ frågor när någon med utländsk bakgrund säger själva var de kommer ifrån, våga ställ frågor, bli inte obekväm, fråga om maträtter, musik, kamp osv… se inte oss som stackare, vi har rika fina kulturer i bagaget, och många av oss hade aldrig flytt om vi inte var tvungna. Värmen, naturen och folket saknar jag dagligen, och frukten ska vi inte ens tala om 🙂 Så våga ställ frågor!

  4. Ja alla ör vi människor. Låt oss kalla oss människor. Låt oss vara människor med kärlek empati och omsorg om andra.

  5. Så gör då vad du anser vara din plikt. ( I pliktens namn har mycket sagts och mycket gjorts och inte allt har varit bra…men den som sagt/gjort det har ansett det vara hans eller hennes plikt så …kanske det rättfärdigar vad som helst eller???)
    “Höja sin röst”…ja vad leder det till? Har sett att du berättar om hur du skriker typ “bil-djävlar” eller liknande på stan…vad uppnår man med detta?
    Det finns sååå himla många orättvisor i världen. Rent faktiskt så är vi alla inte ens överens om vad som är att betrakta som orättvisor, det är ibland en tolkningsfråga (och vem skall ha tolkningsföreträde?) Att vita går på knä framför svarta i dessa dagar är bara pinsamt och förändrar knappast världen på allvar. Det här är ett slags mode för dem som gillar att just “höja sin röst mot orättvisor”. Ni är för och emot det som står i rampljuset för tillfället. Visst är det bra om vita tänker efter hur de lever i förhållande till svarta, men vi ALLA människor behöver tänka efter hur vi lever i förhållande till varandra, till skogen och bergen och haven och allt som finns. Finns för mig bara ett sätt att leva: Försöka vara äkta och ödmjuk och se på världen omkring mig med kärlek. Inte så himla lätt. Så kan jag inte heller höja min röst inför allt som är fel och fult och orättvist på jorden. Jag skulle skrika mig hes och inte uppnå mycket.Vad jag däremot kan är att leva och bemöta människorna omkring mig så som jag vill att de skall bemöta mig. (Som inte heller är så himla lätt…) Vara ödmjuk inför varje litet liv som kommer i min väg. Du har uppnått mycket med din kamp för klimatet. Bra. Alla orättvisor är kanske inte just dina att bekämpa på bred front. Det räcker mer än väl om du , i ditt eget liv, lever och är som du vill att jag skall vara mot dig. Man kan vara tyst och stilla och uppnå mycket mer genom hur man faktiskt är i sitt liv än genom att “höja sin röst” om än det ena och än det andra. Den helige Franciscus (jo, du har med en katolik att göra här och kanske har du fördomar om oss också? Det är väldigt vanligt här i Sverige. Vi är en minoritet i det här landet, en minoritet bestående av människor från precis hela världen) sade ungefär som så att vi skall predika det vi tror på ( i ditt fall om klimatet och allt annat du ser som orättvist) med hela vårt liv och OM det behövs skall vi till och med använda ord, dvs “höja vår röst”. Så vill jag bara säga att jag har en EGEN RÖST! Jag höjer den för mig själv som svart när jag anser att jag behöver det. Vita har talat för svarta länge nog. Kan vara dags att ni är tysta och verkligen lyssnar nu kanske…och låter oss tala för oss själva, tolka vår situation själva (och vi är miljoner och har inte alla samma situation heller för den delen, utom kanske i förhållande till många , men inte alla vitas fördomar) Du gör bra saker. Framför mig behöver du inte be om ursäkt eller gå på knä. Du är vit och fin och bra som du är. Du är bra nog! (Hoppas du förstår mig. lite i alla fall)

Kommentera

Stäng meny