”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

Här kommer ett litet måndagskvällstips!
Som ni vet delar jag och John 50/50 på föräldraledigheten, något som jag bland annat skrivit om här. Endast ett fåtal procent delar lika på föräldraledigheten. Visst, det går framåt. Allt fler fäder tar ut en större kaka av fölräldrarledigehten än tidigare och folk gör vad de kan utifrån sina förutsättningar, men det går sakta.
I en intervju med KIT berättar jag och John om varför vi tycker att det är så viktigt att dela på föräldraledigheten. Och hur vi tror att skevheten kan lösas.

LÄS MER: ”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

UPPDATERING: Bara för att förtydliga så kritiserar vi inga personer, utan hur samhället och arbetsmarknaden ser ut, exempel att det höjs på ögonbrynen på vissa mansdominerade jobb när män vill ta ut föräldraledighet. Och, detta vet ju ni som följer bloggen och känner mig, jag ser inte ner på någon persons val. Det går att dela på hundratals sätt, dygnet har 24 timmar och veckan har sju dagar. En gör det som passar en bäst, och just detta upplägg (att dela 50/50) passar oss bäst. 

 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. I de bästa av världar skulle alla föräldrar ha lika möjlighet och vilja att dela föräldraledigheten lika. Tyvärr är det inte så, och själv hör jag till dem som just nu inte VILL dela lika. Jag vill helt enkelt vara hemma så länge som möjligt och njuta av föräldraskapet och jag utnyttjar absolut att min sambo nu inför första barnet inte riktigt förstår vilken fantastisk upplevelse det kommer att vara att vara hemma! När bebisen väl kommer, eller om vi får ett andra barn, kanske både han och jag kommer känna annorlunda och vilja dela annorlunda. Men än så länge ser jag fram emot att få vara hemma länge som mamma. Jag vet, mitt jämställdshetssamvete gnager smärtsamt i mig eftersom jag absolut är för mer jämställdhet i föräldraskapet. Mer rätt är jag för MÖJLIGHET till att dela lika, men tycker att föräldrar också ska ha möjlighet att dela som man vill och passar bäst utan att få pekpinnar från samhället och ha dåligt samvete.
    Att dela lika och jobba varannan dag låter som en himla bra grej! Det skulle dock inte fungera i det yrket jag jobbar i. Helt enkelt har alla föräldrar olika förutsättningar och det tror jag samhället måste jobba med när det gäller föräldraledighet!

    1. Hej! Jag tror att en del av anledningen till att så få delar lika också handlar om att pappan inte tar för sig, och att många mammor just tar för sig och tar mer ledighet även om man har möjlighet att ta ut lika. Jag vill inte spä på ditt dåliga samvete, men jag tror det är väldigt viktigt att kvinnor också är tydliga med att mannen har samma rätt att ta ut lika mycket och att man pratar om det. Tror fler män vill ta ut mer föräldraledighet men inte vill roffa åt sig om kvinnan vill ta mer. Synd tycker jag! Själv ska jag och min sambo dela lika och det har varit självklart från första början.

  2. Jag tror helt klart att det är mer kvinnornas “fel” än männens när det kommer till anledningen till varför papporna inte är hemma lika mycket. Kvinnorna vill nämligen i regel vara hemma mycket med sin bebis. Så de är det.

    Den näst största anledningen är såklart amningen. Och det låter sinnessjukt att man skulle göra avkall på den för jämställdheten i samhällets skull.

    I vår familj drog vi ner på kostnaderna hemma rejält under ett helt år och var hemma båda två, en av oss frilansade ca 1-2 dagar i veckan och 1 av oss fick betald föräldraledighet.

    Jag tycker verkligen från hjärtat att det här är en sådan fråga som föräldrar måste få bestämma över själva och i mina öron låter det vansinnigt att låta ett gäng politiska översittare lägga sig i en så individuell fråga.

  3. Måste bara inflika en kommentar här också. Jag är feminist och blir så jäkla förbannad över regeringens förslag om öronmärkning av föräldrapenningdagar.

    Jag är högutbildad och högpresterande, men har nu valt att vara hemma med mina två små barn av den enkla anledningen att det var det som kändes rätt i hjärtat när barnen föddes. Varför? Ingen aning. Men jag har aldrig varit gladare eller lyckligare eller känt mig mer nöjd med livet.

    Det som gör mig så arg är att de kallas att vi blir jämställda när vi delar föräldraledigheten. Kvinnor slipper “kvinnofällan” det är att vara hemma med barn. När jag läste feministisk teori på universitetet lärde min fantastiska lärare mig om två rörelser inom feminismen: “let us in” och “set us free”. Let us in innebär mycket förenklat att kvinnor tillåts äntra traditionellt manliga arenor och får lov att på (kanske) lika villkor verka där, enligt de regler och normer som män har satt upp under århundraden. Set us free innebär att kvinnor får lov att vara kvinnor, vad det än kan innebära. För att uppnå jämställdhet, och lika status i samhället (vilket det väl i princip innebär) behöver kvinnan inte nödvändigtvis verka inom de traditionellt manliga arenorna, om hon inte vill. Att exempelvis vara hemma med sina barn är här lika status- och inkomstbringande som att arbeta utanför hemmet. Traditionellt kvinnliga göromål har alltså samma status som traditionellt manliga göromål.

    Set us free innebär i förlängningen att om män vill vara hemma med sina barn så skulle de inte förlora i status, och kvinnor som ville göra detsamma skulle inte anses hamna i någon typ av fälla.

    Jag vill inte bli insläppt, jag vill bli satt fri! För jag älskar att vara hemma med barnen. Och i vår familj är det jag som brinner mest för att vara hemma med barnen på heltid. Min man har varit föräldraledig i ungefär fyra månader, men trivs bäst med att arbeta mer dagtid och ta större ansvar för barnen kvällar, helger och semestrar (då han är den som är med barnen mest). Vi känner oss jämställda och delar ansvaret för barnen som vi tycker passar oss. Jag vill inte bli skriven på näsan av regeringen vad som är jämställdhet eller inte. För att kalla mitt älskade arbete (att vara hemma med mina barn) en kvinnofälla är bara så fel. Jag är vuxen, och kan alltså ta ansvar för min ekonomi. Fram för att släppa kvinnorna fria, låt oss göra vad vi vill utan att nedvärdera och statusgradera det vi sysslar med!

  4. Jag och min man har delat 50/50 på föräldraledigheten med båda våra barn. Med första barnet fick min man höra “Men, ska du inte unna din fru att vara hemma lite längre?” när han gick på pappaledighet när dottern var 9 månader. Jag å min sida fick höra “Men, har du lämnat henne på förskola när hon är så liten?”. Tröttsamt!! Jag kan konstatera att jag aldrig hade fått de möjligheter (och lön!!) jobbmässigt som jag har fått tack vare mina “korta” föräldraledigheter (jobbar som sjuksköterska). Ang amning så är jag den i min mammagrupp som ammat längst trots att jag börjat jobba först. Det går att kombinera delamning med jobb om mamma och barn vill det!

Kommentera

Stäng meny