Välkommet kvällsbesök

Varje kväll samma sak.
Grannkatten Torres smyger fram genom ängsgräset, kommer framkutandes och spenderar sedan kvällen omandes och kelandes runt våra ben. Igår kom hen redan vid middagstid och var med när vi motade in två lamm i hagen efter att de hamnat på fel sida och sprungit ett maraton genom trädgården. Torres är liksom alltid med.
Bodil säger att det är hennes katt och vi försöker ödmjukt förklara att Torres bor någon annanstans och mest av allt är sin egen, men pjaa, det går väl sådär.

Jag älskar ju kattsällskapet, så detta är sådan total lycka för mig.
Och om kattmynta funkar för att locka till sig katter? Eh, ja.  

När vi går in i torpet om kvällen stannar han här ute, jamar lite utanför köksdörren och vill nog helst av allt vara med när vi sitter inne i köket, spelar sällskapsspel och pratar. Till slut ger hen upp och kuskar hem över gårdarna här.

Loading Likes...

Detta inlägg har 7 kommentarer

  1. Varför skriver ni “hen” om katten? Är den könlös? Är ni emot att det finns hankatter respektive honkatter och strävar efter emancipation för kattor? Förnekar ni kön överhuvudtaget? För att ni är feminister? Vad betyder “feminist” i så fall? Vad vill ni uppnå med att ständigt bruka det nya påhittade pronomenet “hen”? Jämlikhet mellan…könen…(om ni alls erkänner/går med på att det finns olika kön). Använder ni ord som “son” respektive “dotter” eller “morfar/farfar” och “mormor/farmor” eller “mor” eller “far” eller “syster” eller “bror”? Alla dessa ord är ju könsspecifika eller uppfattas så av de allra flesta.

    För övrigt är det brukligt i svenskan att inte använda personliga pronomen om djur utan skriva “den”. (Men kan misstänka att det är just det “brukliga” som skall utmanas?)

    Jag undrar över detta “hen” och “en” bruk som sprider sig i Sverige. Det är inget vi har som engelskspråkiga (utom att “hen” betyder “höna” på engelska förstås…). Visst definierar språket en hel del och visst visar det på maktstrukturer etc etc men det bär också ett folks/en grupps historia och annat i sig. Jag betvivlar stark att det är möjligt att uppnå sk jämställdhet mellan könen (låt oss utgå från att det finns åtminstone ett par biologiska kön – hos människan och katterna – en sort som föder barnen och en sort som inte kan föda barnen) genom att hitta på nya pronomen.

    Får jag fråga om ni säger att ni har en “dotter” eller en “son”eller vill vara “neutral” och säger att ni barn?

    Själv klär ni er alltid på bilder vad som kan uppfattas vara ytterst kvinnligt. Hur ser ni på det i förhållande till att inte göra skillnad mellan könen? För om man undersöker kvinnodräkten som den sett ut genom tiderna så talar den ett tydligt språk om mäns dominans över kvinnor. Kan man bortse från varför kvinnor under en viss epok klädde sig som de gjorde och använda den stilen idag samtidigt som man väljer att protestera genom att nyttja påhittade pronomen som “hen”? Eller blir det månne ganska motsägelsefull, precis som när många unga kvinnor i dag uttalat och självklart kallar sig feminister och ändå gifter sig i klassisk vit brudklänning med alla tillbehör som vart och ett talar om att bruden/kvinnan inte är sin egen utan först ägs av sin fader för att sedan genom bindande avtal ägas av sin make? kan det vara “gulligt/romantiskt” att låta en far överlämna sin dotter till maken under bröllopsceremonin då det är ett klockrent exempel på kvinnans underordnade ställning???
    Men först som sist, vad betyder det att ni alltid skriver “hen” ? Och vad vill ni uppnå med detta?

    Om jag låter oförskämd så är det inte min mening. Min svenska är bra men vet att jag kan sakna finare nyanser när jag skriver/talar. Jag undrar över svenska språket och svensk kultur/svenska moderna värderingar. En väg för mig att bättre förstå detta samhälle som till hälften är mitt eget (fast jag växte upp någon annan stans och därför ändå ser det hela utifrån på många sätt).

    1. Hej Molly, det är intressant med olika perspektiv. Men att du har rötter utanför Sverige tror jag har mindre betydelse. Även för de flesta majoritetssvenskar är könsneutralitet provocerande…För mig som icke-heterosexuell är det väldigt skönt att sådana som Emma finns. Eftersom homofobi grundare sig i synen på könen som totalt olika så minskar antagligen homofobin ju mer könsneutralt människor uttrycker sig. Själv säger jag t ex hellre barn än dotter, eller allra helst använder jag barnets namn. Sedan håller jag med dig om kläderna. Jag älskar själv sådana klänningar som Emma bär, jag tycker att de är så vackra. Antagligen önskar jag att alla kunde bära dem, oavsett kön. Hoppas du fortsätter tänka kring och diskutera detta. Allt gött, Karin

  2. Åh gud vad mysigt! Kattsällskap är det bästa sällskapet!

  3. Men vilken liten raring. Saknar katt som bara den men båda barnen är allergiska så det blir ingen ny kissemiss hos oss. Snyft…

  4. Molly! Bra kommentar! Tack!

  5. Jag använder hen när jag inte vet könet, exempelvis när någon säger “Jag var hos doktorn idag!” svara “Jaha, vad sa hen då?”. Detta istället för att anta kön, eller svara hon/han (vilket blir dubbelt så långt). Jag kan också använda det om personen jag pratar med eller om inte vill bli könade, utan kanske är icke-binär och VILL tilltalas hen.

    Det kan ju vara så att de inte vet kattens kön, då den heter Torres (ett efternamn) eller så är det för att den är kastrerad och därför inte har sina reproduktionsorgan kvar, om man ska vara lika krass som i dina antaganden.

    Gällande att hen betyder höna på engelska har detta absolut inget med saken att göra, skulle tro (gissning) att tanken är att det är en sammandragning av han/hon/den=hen. Svenskan har massor med ord som betyder något helt annat på exempelvis engelska, t.ex. kiss, fart, dog, not. Det är inget som någon har mått dåligt över förr.

    1. Heja dig, Stina!

Kommentera

Stäng meny