Uppdatering från ett stormigt Värmland

Gott nytt år!
Jag ligger nedkrupen i sängen, tröttlinserna svider i ögonen och vindarna visslar runt knutarna. Det är storm. Just i det här huset är jag nu.
Jag hyr det av min kusin och lånar katten hennes när jag ändå är i gång. Lajvar värmlandliv, knatar grusvägen där och dricker kaffe.

Fram tills i dag har det knastrat av snö och träden har varit frostvita. Så underbart vackert!

Det här liksom.

Här låtsasbor jag litegranna. Oj, där försvann elen! Nu är det strömavbrott. Opps! Får se om jag lyckas publicera det här inlägget. Hmm.
Nåväl, jag hyr som sagt min kusins hus som ligger nästgårds till mina föräldrar hus. Det är fint på något vis att få tillfälle att rå om oss, ge mamma och pappa en paus när kidsen ryker ihop för sjuttonde gången på en timme, men samtidigt bjuda in på kaffe, lunch, middag och babbla. Gå över och bara va, hjälpa till med något litet, men sedan låta dem vila en aning.

Lite så här.

Här har vi katta! Winston som jag och John var kattvakt åt under ett år 2011-ish. Bodil och Winston har funnit varandra big time.

Det är så vackert, uttänkt och fint överallt. Tänk va, att det här huset har så mycket historia. Här är min mamma uppvuxen. De hade kor, höns, häst och hela fadderuttan.

Kan inte se mig mätt på det här. Utsikten, vyerna och naturen.

Varje dag innehåller en liten, liten plan. Som att gå ut i skogen. Vi lyckas sällan, för så där är det ju att ha en 2- och en 3-åring.

Det är alltid något annat som lockar på vägen mot målet.
Och jag tränar på att vara där i stunden, just då. Jag är svindålig på det, men vad tusan. Övar.

Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny