Efter julen öste snön ner över slätt’era i Värmland. Medan snöflingorna singlade ner utanför fönstret satt vi och häckade med näsorna tryckta mot fönsterrutan med en toksjuk snart-10-månaders i famnen. Efter några kämpiga bebisgråtdagar och gnyende febernätter vågade vi oss sedan ut. I snön. Majkens första!
Pulkapremiär blev det så klart.
Och den här sparvaln – som bara gråtit, velat sitta i knä och sovit oroligt – blev sitt vanliga glada jag.
Thank gaaaad säger jag bara.
Så fick hon se sig om lite också. På tiii’n.
När skymningen kom fylldes åkrarna med förförisk dimma. Så vackert.
Dagen därpå for vi in till Karlstad minsann. Herrhagen bestämt.
Där bor nämligen våra exceptionellt härliga vänner Marie (tv) och Hasse (inte i bild) och deras kidz. De bjöd in till efter jul-fika och en hel hög av Karlstads-braingar ramlade in. Jag var i full sjo att prata med dem så jag lyckades bara fånga den här bilden. Thomas, Marie och lille Björn.
Helt varm i kröppa återvände vi hem till landet.
Där fångade jag snöiga hemmagrusvägar på bild.
En dag traskade vi ut på promenad – mot min mormor. På vägen dit passerar en Värmlands ståtligaste hus (enligt mig).
Precis vid mormor går en förbo världens finaste snöallé (med John och Majken i).
Alldeles röda om nästippen immade vi in hos Mormor. Hon hade dukat opp med kaffe och lussebullar.
Och här är hon. Min mormor Ulla.
Härjade runt lite i ofokus hemma hos mormor …
… för att sedan vända hemåt.
Samma eftermiddag vinkade vi hejdå till huset …
… den översnöade trädgården …Och allt det andra. Så for vi hem till Stockholm – för att fira nyår!
Halloj! Låt oss börja denna vecka med ett stycke önskeinlägg om vinterkläder. Inläggsönksare är Fanny <3 som undrar hur jag tänker kring vinterkläder och håller vintagestilen när kylan laddar på.
Så här kommer en liten mini-guide till vintagevintern.
Kasmirtröjör. Vintagevinters viktigaste beståndsdel är kashmirtröjor. Förutom att kashmirtröjor är så mjuka att du inte vill bära något annat (någonsin), så är de varma till tusen. Du kan med lätthet bära en lätt fodrad kappa hela vintern, med en kashmirtröja under.
Jag har köpt mina kashmirtröjor på Beyond retro för en bra peng och burit dem tills de fallit sönder (en tröja envisas jag fortfarande med att bära, trots att jag har lagat den säkert tjugo gånger).
Vill du köpa nyproducerat så var bredd på att få lägga ut en slant. Det finns så klart billigare varianter, men jag vill slå ett slag för kvalitet, eftersom det håller längre och blir billigare i längden (plus miljövänligare)
Långa handskar. Till mina kappor bär jag alltid långa, varma handskar. De ska helst gå upp till armbågen för att undvika glipor (mitt största hot i livet).
Mina favoriter har jag fått av min mamma, ett par svarta handskar med klädda knappar i lammull.
Halsduk. Jag går sällan ut genom dörren utan en halsduk. Om min hals är kall är nämligen hela jag kall. Jag mixar mellan en stor, stickad halsduk som jag kan vira flera varv (perfekt när det snöar) och en halsduk i pälsimitation från Rules by Mary. Stor och gosig när det blåser. Är inget stort fan av varken vintagepäls eller pälsimitation (och VERKLIGEN inte nyproducerad päls), utan vill hellre att du ska satsa på något annat luddigt att gosa ner dig i.
Rejäla kängor med raggsockor i.
Jag är inte mycket för fjösiga, tunna skor på vinter. När det är vinter vill jag stoppa ner fossingarna i raggsockor som får plats i rejäla kängor med luddsula. Helst med rågummisula eftersom jag är expert på att halka.
Mina favoriter är ett par rejäla kängor med ludd i från Swedish hasbeens, ett par högklackade skor med rågummisula från Roots och mina klassiska snörkängor frånDr Martins. Har även ett par hemskt fula och nedgångna, men sköna, stövlar som jag hoppar i när jag ska handla mjölk på Coop.
3 x strumpbyxor.
Lager på lager är min devis när det gäller det mesta på vintern, men framför allt när det gäller strumpbyxor. Jag bär ju alltid kjol eller klänning (även på vintern), och till detta min gyllene vinter-regel: 3 x strumpbyxor. I min garderob har jag massor av tjocka, fula strumpbyxor som jag bär under finare, kulörta strumpbyxor. Tre stycken strumpbyxor brukar räcka.
Hatt. När jag inte snurrar en halsduk eller sjal kring huvudet, så frossar jag i hattar och baskrar. En liten värmande krydda på outfiten. Baskern är ju superfiffig eftersom den går att bära på flera olika sätt. Platt och snajsig, eller neddragen över pannan.
Ylle. De riktigt kalla dagarna laddar jag med ylle – på alla fronter – och lager på lager.
Rejält.
Och ett sista tips. Att lämna den eleganta kappan på hallkroken och gå all in på rejäla jackor, kängor och en stor mössa. Det finns inget bättre och mer befriande än att byta stads-elegans mot skogshuggar-rejält.
Som min nya parkas eller den här jackan som jag hittade lååååångt inne i garderoben hemma hos mamma och pappa.
Jag tycker det är minst lika snyggt med en stilig vintagekappa som med en rejäl Fjällräven-jacka och rediga boots, det beror helt på hur du bär upp det.
Dagens längtan: Just precis i dag längtar jag efter knastrande snö, vinterljus och rosor på kinderna. Till jul åker jag och John upp till Skellefteå, så i år blir det garanterat snö till jul. Det blir grejer det.
Dagens vill: Traska runt, svänga med benen och dansa på lövfyllda gator i rutiga byxor och brogue-skor. Det får bli nästa höst, för just i dag går det varken att klämma ner sig i varken bralla eller dansa någon foglossningsdans. Kan däremot roa mig med tanken på denna syn.
Dagens sakn: Alltså den här personen. Något av det bästa jag vet. Min älskade vän Åberg. Tillsammans är vi som en katalysator som puttrar i gång varandra.
Vi har känt varandra sedan truligt sattygs-tonår och kommer sitta gamla, grå på en veranda på Västkusten en dag.
Jag känner mig aldrig så rolig som när jag är med Åberg, så bekväm och så jag. Och hon är en av de bästa kompotterna av människa jag känner till. Den perfekta blandningen.
Det är verkligen en ynnest att få ha en sådan person i sitt liv, och eftersom hon bor i sköna Götelaborg så blir saknaden och längtet så ini vassen stort. Jag måste nog ta och åka dit snart. Typ i går.
Dagens plan: Illustrera ett jobb, planera ett annat, åka in till stan, kolla min kassa syn, köpa Liberty-tyg till en bebisfilt som jag ska sy någon gång och baka linfröbröd. Ungefär dagens to do.
Dagens fundering: Hur kommer det där barnet som rullar runt i min mage att se ut? Som dretungen på bilden?
Dagens gräm: Jag försöker att inte tänka på det så mycket, men ibland (som i dag) kommer grämet över att inläggen på mina gamla bloggar inte finns längre. Som en dagbok som har brunnit upp. Internetz alltså …
Dagens vill ha: Massor av tapeter och färg på väggarna i varendaste rum. Dagens favoriter är en murrig Morris-tapetoch en Boråstapet.
Dagens insikt: Sju veckor kvar till jul. Peppen!
Dagens helgplan:
Vardagsrummet har fått en ännu större bokhylla (över hela väggen). Hej biblioteksdröm. Så till helgen ska jag proppa hyllorna fulla med böcker, vinylskivor och små pinaler.
Längtar.
2. I helgen ska det långsnjutas med frukost i sängen. Bästa med lediga dagar.
2. I min källare står sopsäck på sopsäck fulla med grejer som ska skänkas till Myrorna. De har stått där sedan urminnes tider. Vissa påsar har följde med flyttbilen till Kransen för tre år sedan, efter att ha stått på Hornstullsvinden i tre år. Det här med att tänka miljsösmart och skänka till välgörenhet är svårt om man inte har bil (vilket är en konstig ekvation), och jag kan bara inte slänga fullt fungerande saker. Det är både korkat, svidigt i miljöhjärtat och går emot allt jag står för. Så till helgen händer det. Våra goa grannar har stuckit till USA och lämnat sina bilnycklar i vårt brevinkast, så nu ska här fixas med gamla andrahands-surdegar.
Snön fullkomligt öser ner i Stockholm och Instagram-flödet snömods-suckar.
Själv laddar jag med lånade raggisar (sorry, John men dina är så där stora och lurviga – precis som man vill ha dem), stickad loppiströja och fodrad parkas med teddyfoder. Operation vinter påbörjat – and I love it.
Snön fullkomligt öser och yrar omkring som galen konfetti i Midsommarkransen just nu. En liten pust av den där stomen Sven och ett begynnande snöoväder.
En inställd Norrlands-resa och en fullkomligt oplanerad helg.
Solen strilade in genom det lata sovrumsfönstret. Jag sneglade ut under mitt fluffiga duntäcke, blickade ut över takåsarna och bländades av den vita snön som låg på trottoaren nedanför.
Det hade blivit söndag. Den bästa och lataste dagen på veckan.
Frukosten avnjöts i sängen. Kaffe, macka och lite juice. En satsumas, eller kanske snarare tre. Det är mitt knark så här års. Jag kan inte hantera dem. Jag proppar i min satsumas till det citrussvider runt munnen.
Söndagssega pälsade jag och John på oss fyra lager värme och begav oss ut på en knastrande långpromenad.
Över broar, genom skog och in på små stigar. Isande vindar och dubbla vantar. Här har vi stannat till för att en viss frusen katt ville lapa sol.
Skepp å hoj från Tantolunden.
Jag och John gick i armkrok längs Årstaviken i sällskap av resten av Södermalm. Varenda kotte letar sig hit så fort det nalkas promenadväder …
Jag älskar att gå armkrok. Jag tänker mig att vi kommer att göra det i alla våra dagar. Som små gamlisar som stödjer sig mot varandra. Hurtbullar med rynkor precis överallt.
Nu går vi inte i armkrok för att stöjda varandra, utan snarare för att vara så nära varandra som möjligt.
Frusna om hakan och röda om näsorna trippade vi hemåt. Mot Midsommarkransen och alla de rykande skorstenarna.
Slank in i vår port som ligger alldeles i närheten av Tellus bio, tände en brasa i kakelugnen och tinade upp så sakteligen. Det var den söndagen det.
Och allt det andra. Så for vi hem till Stockholm – för att fira nyår!
