Q&A: Gravidkläder, vänskap & tjafs i relationer

IMG_9721Q: Hej Emma! Ulloverallen är precis en sån jag är ute efter!! Verkar dock inte finnas kvar på ekotjusigt, det skulle vara guld värt om du vill se efter vad det är för märke så kanske jag kan hitta den någon annanstans. Tack!!
Hanna
A: Hej Hanna! Jag har pratat med Ekotjusigt och tyvärr sålde de slut i ett nafs när alla emmasvintage-läsare fick rabatt där tidigare i höst. Och de är även slut hos leverantören. Synd för alla suktande overallköpare, men kul att så många väljer ekologiskt. Märket heter Disana, men ulloverallen verkar vara slutsåld på de flesta ställen. Men. Ett stort men. Bästa Annika på Ekotjusigt har sagt att hon ska ta in extra många till nästa höst och så fort de är på väg ut i butik så kommer ni läsare får lite förhandsinfo. Bra va?

IMG_0967

IMG_0768-3

IMG_5824

Q: Hej Emma! Jag har precis plussat och funderar nu i panik vad jag ska ha på mig när magen växer (antar att detta är mitt sätt att handskas med chock). Tips, please!
A: Hahaha, STORT GRATTIS! Vilken grej! Jag vet ju inte vad du har för stil i vanliga fall, men här kommer ett gäng tips som jag gillade när jag väntade Majken:
1: Pennkjolen. Ääälskade pennkjolen. Gick utmärkt att dra upp över magen och visade ändå lite former.
2. Skärpet. Eftersom jag vanligtvis klär mig i kläder med markerad midja så blev skärpet min bästa vän under graviditeten .Den växande hyddan fick lite form helt enkelt.
3. Mjuk trikå. Redan under graviditen började jag sporta amningsvänliga trikåplagg (på bilderna ser ni två favoriter från Boob) som var fullkomligt underbara och som jag har fortsatt använda efter Majken kom och jag slutade amma.
I allmänhet tycker jag att en ska försöka använda kläder som även går att använda efter graviditeten, så spar du på miljön. Jag är även ett fan av att bära magen stolt. Inte dölja den i stora sjok. Det finns inget vackrare än en gravidmage! Sådan pondus! Hoppas mina tips kan hjälpa lite i chocken. Faktum är att jag inte alls tyckte det var särskilt svårt att klä mig när jag var gravid, svårare var det när det skulle ammas.
Än en gång: Stort grattis!
Kram emma

Q: Hej!
Tack för en otroligt inspirerande blogg! Jag tycker om de kloka orden kring vänskap och att vara sann mot sig själv som du skriver lite om ibland. Jag går ofta på nitar med vänner, ställer upp dygnet runt och är alltid generös med min tid. Men om jag någongång säger ifrån eller ställer krav så blir jag gång på gång ensam kvar. Hur kommer man ut hjärtesorg efter vänner? Tydligen var jag inte lila viktig, deras förlust säger någon, men det är jag som sörjer? (dock har jag en långvarig vän som aldrig skulle lämna min sida, en värmlänning, bättre sort hittar man inte)
Lycka till med bokstavsfesten!
A: Hej! Och ååå, jag förstår verkligen vad du menar. Vänskap är så himla svårt för det finns liksom inga relationsregler.  I en kärleksrelation har en ju ganska bra koll på vad som gäller, men vänskap är en relation som är upp till var och en att betrakta och fylla med innehåll. Mitt svar är ett ganska simpelt sådant. Jag tycker att vänskap ska vara enkelt och fint. Den ska vara upplyftande och en ska bli sin bästa version av sig själv. Du ska känna dig bra i en relation. Trivas. Precis som i en kärleksrelation. Gör du inte det så är det inte värt det. I alla fall inte värt att lägga ner sin själ i det.
Detta har tagit ÅR för mig att komma fram till. Men det är så skönt att inse att de som tar mer än de ger snällt kan klättra ner en pinne på vänskapsstegen. Det är inte jag som ska ändra på mig (jag är ju briljant!), utan jag och den där vännen kanske helt enkelt bara inte ska hänga så mycket. Det kan vara kul i bland (att inte ses så ofta kanske till och med gör relationen ännu bättre, mer hälsosam och mindre komplicerad?), men när det finns vänner som älskar mig precis som den jag är – med skavanker och hela skrotregistret – varför då lägga tid på de där som lämnar en med hjärtesorg? Och viseversa. Varför lägga energi på de vänner som du inte är nöjd med? Hitta en bättre match istället. Någon som är som du. Som definierar vänskap på samma sätt. Som också är generös och där du känner dig viktig. Det är viktigt att komma i håg att ingen VILL lämna någon med hjärtesorg, utan jag tror bara det handlar om att en ser den där odefinerade relationen på olika sätt. Och att människor är olika.
Det behöver liksom inte vara uttalat (nu gör jag slut med dig), utan det kan helt enkelt vara en liten utfasning från ditt håll och att du istället ägnar mer tid åt vänner som förstår din storhet. Givet, eller hur? Krångliga vänskapsrelationer har en faktiskt inte tid med i detta liv, så det så. Det tar tok för mycket energi.

Hylla dig själv (och håll hårt i din värmlänning).
Stor kram och lycka till!
Emma

paris by emmas vintageQ: Hej Emma! Jag undrar mer om dig och John. Jag tycker ni är lite av ett ”it-couple” och att John verkar vara så himla fin. Har ni några ”tips” till hur man får det att funka när man ibland blir osäker eller kanske har något tjafs? Blir själv rätt osäker ibland i min relation (trots att den egentligen är väldigt bra) men är en ältare och tänkare och vågar inte alltid lita på mina instinkter när det gäller relationer. Hur ser liksom en vanlig dag med John ut? Tjafsar ni ofta eller är ni sådana som lyckas hantera situationer på andra sätt? Tänker mest på att n gifte er när ni ungefär var lika gamla som jag är nu, och tycker det verkar så spännande samtidigt läskigt. Hur tänker du (och John) kring sånt? Så nyfiken pga tycker ni båda verkar vara ett sånt bra team helt enkelt.
A: Men åh, vad fint sagt. Jo, men vi är ett bra team, men så har vi ju också varit ihop i närmare tio år. Jag var en ganska strulig person innan jag träffade John. Hittade aldrig rätt och kände mig som en ganska komplicerad människa. Men jag har insett att jag inte är så komplicerad, jag var vara bara med fel personer. När jag träffade John så kändes det som att jag hittade hem. Min person kom till rätta, han förstod mig, ville förstå. Och det sista är nog grundläggande i vårt förhållande. Vi vill förstå varandra. När det skaver i kroppen så pratar vi tills vi är lugna i kroppen. Och det kan ta tid. Vi börjar nysta i skavet, gräver oss djupare ner och landar ofta någon helt annanstans än var vi först trodde. Skavet är sällan det vi tror det är. Och efter många år och låååånga samtal så vet vi ju det här, så vi börjar nysta redan innan det blir något tjafs. Sedan ska tilläggas att vi frågar varandra hur vi mår ungefär hundra gånger per dag. Vi kollar läget. Frågar vad den andra tänker på, om allt är som det ska, om något skaver eller om det är någon tanke som kanske behöver dryftas. Det här passar (tydligen) mig ganska bra. För mig är det viktigt att få tänka klart. Att få prata klart. Att få ha dissekerat något för att sedan lägga det bakom mig. Att slippa analysera utan istället prata. För jag är också en grubblare som lätt kan bränna en timme på analys. Hade ingen aning om att jag hade detta behov av att prata innan jag träffade John, utan denna strategi har vi byggt upp tillsammans. Till detta så bekräftar vi varandra ohälsosamt mycket med kärleksförklaringar. Det är rätt … göttigt.
Vi bråkar aldrig, men det är klart att det blir tjafs ibland. Men vi lyckas mestadels hinna nysta i skavet innan det blir tjafs. Så mitt tips? Prata. Prata. Prata. Prata. Prata tills skavet är borta och du känner dig säker på relationen. Du kanske behöver bekräftelse i din relation? Att behöva bekräftelse är mänskligt och en tolkar handlingar, stämningar och ord olika. Ord för mig är livsviktiga.

Loading Likes...

Q&A: Blonderat hår & tåg till Frankrike (och vad det kostar)

Tack allesammans för alla spännande frågor som jag fick via mejl och i kommentarfältet på det här inlägget. Jag ska beta av alla frågor, var så säker! Här kommer första batchen.

Kram på er!

IMG_2080

Q: Din blogg är verkligen underbart härlig, att titta in här är som att kika ner i en burk med gammaldags karameller! Är lite nyfiken på var du köpt de rosa sandalerna på bilden högst upp?
Ha det bra!
Emma
A: Nämen en tackar, bockar och rodnar under baskern. Joserrö, de där underbara rosa skorna kommer från Maguba.
Varma hälsningar
Emma

IMG_4777-2-2

Q: Hej! Var ifrån kommer det fina rosa-vit randiga påslakanet och den fina ceriserosa pläden ifrån? Finns de i butik nu? Med vänlig hälsning, Johanna
A: Hej Johanna! Det rosarandiga påslakanet är fyndat på loppis och pläden är ett gammalt täcke inköpt på Gengåvan i Karlstad. Ibland springer jag på sådana där gamla täcken på secondhand och loppis, men vill du ha ett nu så kan jag rekommendera Tradera.com och auktionssajter. Stort lycka till i jakten.
Emma

IMG_5913

Q: Hej! Vill först tacka för en underbar blogg. Blir alltid då glad när jag går in här och läser och ser alla fina bilder. Sedan har jag då också lite frågor som rör ditt hår. Tycker du har så himla himla himla jättefint hår! Mitt drömhår i princip. Hur gör du/din frisör för att få färgen så jämt överallt? Tycker aldrig att det ser ut som att det skiftar åt det guldiga eller så, vilket mitt tyvärr gör efter ett tag på vissa ställen där mitt hår är som mörkast. Min riktiga hårfärg har blivit mörkare med åren men är verkligen inte redo att hoppa på det tåget och bli mörkhårig  Hur mörkt hår har du under det färgade? Och hur ofta färgar du det? Jag är rädd att slita ut håret men samtidigt vill jag så gärna vara supervitblond. Tips på frisör/metod/skötsel mottages gärna. 
Josefin.
A: Hej Josefin och tack för alla kriminellt fina ord. Himlars så snäll du är. Och tänk att jag har ett stycke drömhår minsann! Det kan en inte tänka sig en sketen onsdag i november när håret står på ända. Angående färgen på mitt hår så är det min frisör Sarah Wing/Retroella som fixar den. Eftersom jag tenderar att bli röd i huden (ingen vacker olivfärg här inte), så har vi valt en kall färg för att inte framhäva rödtonerna. Det passar mig utmärkt. För att det inte ska skifta i gultoner så använder jag mig av silverschampoo och  Revlons superduperbra:iga Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum.
Mitt hår har – liksom ditt – blivit mörkare, så jag är ganska så osäker på vad min naturliga hårfärg är. Har blonderat och färgat det i så många år nu (sist jag hade helt naturligt hår var jag 12 ynka bast). Då var det cendréfäget, med lite råtta i. Cendré låter så vackert, men kan väl erkänna att det mest var en sommarlook. På vintern var jag en typisk råtta. Numera har jag som sagt mörkare hår under blonderingen, så jag antar att jag klassas som mörkblond eller kanske till och med mellanbrun.
För att bli av med E4:an (som jag kallar utväxten) brukar jag blondera var 8:e-10:e vecka.
Om du vill ha superblont hår rådfråga en frisör. Jag har ganska bra grundkvalité på mitt hår, så det fungerar att ha platinablont även om håret så klart tar stryk. Ett tips är att bli blondare successivt och känna efter hur håret mår. Väl blonderat rekommenderar jag hårolja (jag använder 100% arganolja från naturapotek) och bra inpackningar (som exempelvis Revlons Nutri Color Creme. Sedan ska tilläggas: Hår växer ut. Det är inte som en tatuering som du har hela livet … Så våga (men rådfråga frisör).
Lycka till!

IMG_4316

Q: ÅHHHHHHH vilka bilder…blir helt sjuk! Å de där skorna asså – snyggaste jag sett på länge. Men gummi?! Blir det inte jättevarmt och svetto i dem???
Karin
A: Hej Karin! En får tacka! Visst är de snygga? Love them! Trots att de är i gummi så har jag inte upplevt att det blir så varmt. Jag tror det gör ganska mycket att det är lågt skaft. I vanliga gummistövlar så kan det ju lätt bli svettigt, men då har en ju så stor yta som är inkapslad. Så svaret är nej, det blir inte svettigt. Lite lagom göttigt bara.
/Emma

IMG_2210

IMG_0970IMG_2372

Q: Hej jag kunde inte hitta vad det kostade på ett ungefär att åka till Paris med tåg? Har du skrivit det så har jag missat.
Mvh Caroline
A: Hej Caroline! Du har inte missat det. Jag har inte skrivit om detta, eftersom resan ska bli ett stort resereportage i en tidning som kommer ut i vår. Men priser ska du så klart få. Det ska tilläggas att vi reste på typiska avresedagar (fredag och söndag) och att vi gjorde en specialare med övernattning på vägen (istället för nattåg). Priset tur- och retur med övernattningar på hotell kostade på ett ungefär 6 500 kronor per person (minus Majken vars biljetter endast kostade några hundralappar).
Helt klart värt varendaste krona!
Kram emma

IMG_7742

Q: Hej! Hittade en gammal bild på dig från Italien. Jag har aldrig varit där, men drömmer om att någon gång åka till Italien. Var i Italien semestrade du?
Kram Aina
A: Hej Aina! Åh, den där gamla bilden! Den är tagen i Rom för 2013. Där var vi i hela 24 kokheta timmar. Vi hade semestrat i Frankrike, roadtrippat runt kusten, mellanlandade i Rom och åkte sedan vidare till Sicilien där vi spenderade en vecka tillsammans med våra vänner Lisa och Per. Sicilien var fullständigt förtrollande! Bedårande på alla sätt och vis. Det är ett resmål som jag starkt kan rekommendera. Det enda negativa är att en inte kan åka dit med tåg =)

Loading Likes...

Att definiera en vänskap?

I helgen åkte jag på en liten weekend tillsammans med några av mina bästa vänner. Inte alla, men några. Ett litet kluster, en konstellation, av vänner, som ständigt är i förändring. Jag har flera av dessa kluster av vänner, som vissa kallar gäng. Med tanke på att det var just några vänner, inte alla, så gav det upphov till en lång diskussion mellan oss alla som var på denna trip. Några var inte med eller kunde inte vara med under denna helg, vilket gav upphov till en lång diskussion om  “gäng” och vänskap mellan oss som var på denna lilla resa. Det var omåttligt intressant att höra hur alla vänner tänkte, kände och tyckte. Jag lärde mig otroligt mycket och kände direkt att detta borde diskuteras mer.

Själv återkommer hela tiden till tanken att det är så sällan man definierar vad detta betyder. Vad är ett gäng?  Vad finns det för förväntningar på en vän? Vad består en vänskap av?
Detta är något jag ofta funderar på. Så nu tänkte jag att jag skulle försöka definiera orden gäng och vänskap.  Vad de betyder för mig. Sedan vill jag hemskt gärna höra vad ni tycker och känner …
Inget är rätt, inget är fel, detta är bara en öppen dialog.

Vi börjar med det första.
Gäng. Jag tycker detta är otroligt intressant, för jag ser mig inte själv som en del av ett gäng. I alla fall inte som ett statiskt gäng som är format forever and ever. Men många, nästan alla, definierar mig som en del i ett tajt gäng.

Jag hänger med olika vänner, i olika konstellationer. I några av dessa konstellationer har jag mina absolut bästa vänner, i vissa konstellationer har jag inga. Inom olika konstellationer umgås några mer än andra på tumanhand, vissa umgås inte alls på på tumanhand utan ses bara i större sällskap.
Ibland kan jag kalla vissa konstellationer för ett gäng, men det är snarare att jag grupperar oss för stunden. Precis som jag väljer att säga “kan du köpa ett gäng tomater”, istället för att säga “6 stycken tomater” (det är exakt så många utvalda tomater jag vill ha i denna grupp).  Det är nog folk utifrån som gärna definierar “mitt gäng”, “ditt gäng” och så vidare.
Många kommentarer här på bloggen handlar om “vilket fantastiskt gäng du har”, men jag tror det är svårt att definiera vilka som är med i detta “gäng”.

Just det här “gänget” är det många som vill ha åsikter om. Att det är exkluderande och väldigt “svårt att komma in i”. För mig är det så konstigt, eftersom jag aldrig förstår vilken konstellation av människor som de pratar om. Jag har ju flera konstellationer av människor. Vissa går väldigt bra ihop, andra konstellationer är total katastrof.
Jag själv är högst ointresserad av att skapa ett gäng, det låter så exkluderande och statiskt. Och svårt.

Om vi ser på den grupp människor som jag umgås mest med just nu så förändras konstellationerna hela tiden. Till exempel skriver jag en bok tillsammans med Linda och Lollo just nu. Det är två personer som funnits i min närhet under många år, men vi har varken umgåtts på egen hand eller varit tajta på något sätt. Inte alls. De har snarare varit kompisars kompisar. Tills för kanske två år sedan, när vi upptäckte varandra trots att vi funnits i varandras närhet under närmare åtta år.  Från att knappt varit hemma hos Linda, så är det en av de personer som jag umgås med och känner bäst just nu.
Det visar bara på hur föränderliga dessa konstellationer är.  Som vissa kallar gäng. Och det ska poängteras att i denna konstellation är det absolut inte så att alla umgås med alla. Långt i från.

Att definiera vänskap.
I en kärlekrelation finns det vissa uppställda förväntningar på hur man ska vara. Man ska inte svika, man ska prata, man ska jobba på sin relation när det går ner mer än upp, man ska värna om varandra och hålla om varandra. Man berättar vad man förväntar sig, hur man vill att sitt liv ska se ut och jobbar på att förändra de sidor av sig själv som inte är förenliga med relationer (eller som skapar kollisioner).
I en vänskap finns inga uppställda förväntningar. Alls. Varje enskild individ definierar vad vänskap är  och betyder. Försvinnande få talar öppet om vad de ser i en vänskap. Inte undra på att det skapas kollisioner, tycker jag.

Bara i den konstellationen som jag av fina människor som jag spenderade min helg med skiljer sig synen på vänskap enormt. Jag till exempel ser vänskap som en kärleksrelation. Jag behandlar den helt likvärdigt. Jag vill jobba på den för att göra relationen bättre, jag vill växa i min vänskapsroll, jag vill veta vad jag har för förväntningar på mig (så att jag kan leva upp till dem), jag vill att mina vänner ska kunna ställa krav på mig, jag vill själv kunna dryfta vad jag behöver just nu och jag vill gärna prata om vår relation. Mycket. Jag tror det beror på en osäkerhet hos mig. Mina vänner har under perioder av mitt liv varit viktigare för mig än min familj, vilket gör att jag jobbar på våra relationer med utgångspunkt att de är  för livet. Några av mina vänner har inställningen att “om jag förlorar en vän, ja, då skaffar jag en ny”, den tankegången finns inte hos mig. Jag har valt mina vänner med omsorg, för livet. Ingen av de jag har valt kan ersättas med en annan. Alla de vänner jag har är så otroligt viktiga för mig och har sin bestämda del av mitt hjärta. De går inte att byta ut. Däremot kan de komma in nya vänner som kan få en del av mitt hjärta, men jag ersätter inte gamla med nya …

Jag har svårt att luta mig tillbaka, lägga mig på sofflocket och bara känna att det bara finns ett täckte av vänskap runt omkring mig, trots att jag inte hört av mig på två månader. Den säkerheten är jag dålig på. Jag tar ingen för givet. Aldrig. Beundras över folk som vågar skriva “någon som är sugen på att komma över på middag” på exempelvis Facebook, för jag är fullkomligt livrädd för att inte få något svar.
När jag går in i en djup vänskap så går jag ofta in med hull, hår och alla papilojotter jag har i min ägo. Jag går in med föreställningen att denna fina sak som jag har fått i min hand, den ska jag vårda. Ta hand om. Jobba för. Sedan är ju inte jag mer än människa, så självklart tabbar jag mig, stundvis missar viktiga datum och kan vara en riktig skitstövel. Inte för att jag vill, utan för att jag också kan göra fel.

Jag har några vänner som känner att vänskapen bara finnas där.  Som ett ohotat bomullstäcke. Man behöver inte jobba på den, man behöver inte ses så ofta, den liksom bara finns där. Det är en värme, en relation, som är konstant. Vänskap är när man kan vara åtskilda i tre månader, inte höras och sedan ringa upp och allt är som vanligt. Vänskap är när man ses en gång i månaden – högst. Och det är underbart.
Jag tycker att det låter fantastiskt, och jag är otroligt avundsjuk på de som känner så. Sådana relationer har jag med bekanta och några äldre vänner, men i min värld rankar jag ju mina absolut närmaste vänner som familj många gånger, och då är det alldeles för högt spel att INTE jobba på relationen.

Men jag börjar fundera om min syn på vänskap är fel. Kanske ska man inte jobba på en vänskap? Kanske ska man just kunna luta sig tillbaka och pilla sig i naveln och känna sig älskad. Ändå.

Nu till den stora frågan: Hur tänker DU kring vänskap? Hur definierar du detta ord? Här handlar det inte om att hitta ett rätt och ett fel, utan bara diskutera frågan …

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny