Juli 2013: Paris, roadtrip genom Frankrike, dopp i Medelhavet, Sicilien och lite Värmland på det

2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:

– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.

Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.

Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.

Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.

Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.

När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.

Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.

Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.

Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.


Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.

Flanerar franska gränder fram …

fotograferar …

… och tar vårt första dopp i Medelhavet.

Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.

Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.

Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.

Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.

Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.

Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.

Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.

Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.

Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.

Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.

Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.

Och badar i ljummet vatten.


Per, Lisa och jag.

Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.

Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.

Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.

Blir stolt när en får vara med i Situation Stockholm.

Formger en logga åt Sjutton kvadratmeter lakrits och köper mig en trälåda.

Tar tåget hem till törpet i Värmland.

Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.

Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.

Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest

Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.

När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.

Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.

Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.

Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.

Loading Likes...

Q&A: London, sjömansjacka, hemligt Värmland och en perfekt semester

 

Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie
A:  Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …



Q:
Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty
A:  Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma

Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna
A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se – där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).

Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z
A:  Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designern Lovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).

vintageklänning by emmas vintage

Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa
A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.

Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage
http://www.fruvintage.blogspot.com

A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.

Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig
A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.

Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna
A:  Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).

Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.com
A: Hej! Ingen fara! Här får man fråga det mesta vettu. Jag bär en axelbandslös behå under tröjan. En bredare variant av en behå kan man säga. Jag gillar brett och rejält på behå-fronten! Även om jag inte har så mycket att “hålla” upp, så tycker jag inte att det ska vara något fladder. Och då syftar jag alltså på behån. Inget annat.

london by emmas vintage

Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!

http://mandarinchips.blogspot.com

Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: Franska rivieran

provence by emmas vintage

Provence i all ära, men vad är väl en fransk roadtrip utan lite fransk riviera? Nä, just det. Tidigt en morgon packade jag ihop min kappsäck och gjorde mig redo för salta dopp.

frukost by emmas vintage

Men först lite frukost. När jag och John kom ner från vårt rum väntade frukost på terassen.

frukost by emmas vintage

Det var uppdukat för alla B&B-gäster. Och här slog vi oss ned. Bredvid satt ett par underbart trevliga amerikaner från Atlanta som “juöst löööved Provaaaance”. När de var unga hade de också roadtrippat genom Frankrike, så de var mäkta intresserade över att höra om våra planer och var vi varit.

frukost by emmas vintage

Sörplade upp det sista kaffet, fattade kappsäckarna,  vinkade adjö till amerikanerna och den trevliga B&B-föreståndaren …

provence by emmas vintage

… och bestämde oss för att återvända till Brignoles och just detta B&B inom en snar framtid.

provence by emmas vintage

Kryssade sedan mellan gränderna mot vår lilla bil.

provence by emmas vintage

Träffade den här herrn. Han låg och kråmade sig på en trottoar.

provence by emmas vintage

Råkade även väcka den här lilla kattungen som låg och sov på en övertäckt motorcykel. Med sömndruckna, kisande kattögon tittade den på oss och lade sig sedan till rätta igen.
Alldeles kattifierade och varma i hjärtat satte vi oss sedan i vår varma, lilla bil.

franska rivieran by emmas vintage

Målet var exklusiva St Tropez på franska rivieran. Det var så fasligt varmt denna dag att vi var tvungna att stanna på en strand innan St Tropez och ta ett dopp bland alla yachter som låg och guppade.
franska rivieran by emmas vintage

franska rivieran by emmas vintage

Semester.

franska rivieran by emmas vintage

Efter några timmar pocketbläddrande under parasollet och salta dopp mellan kapitlen, började magen att kurra. Vi slog oss ner på en närliggande restaurang och åt lunch.

franska rivieran by emmas vintage

John.

franska rivieran by emmas vintage

Jag beställde in en bouillabaisse. I värmen. Det kändes smart. Men god bouillabaisse är det få saken som slår (även om det är få bouillabaisse som går upp mot min vän Lisas variant).
När vi ätit upp den-helt-okej-bouillabaissen blev det dopp och sedan begav vi oss mot dagens mål …

franska rivieran by emmas vintage

Nybadad och Troppan-redo vid Fååården.

franska rivieran by emmas vintage

Vackra St Tropez.

franska rivieran by emmas vintage

Här intar jag staden med bestämda steg. Det var så fasligt varmt denna dag att vi kryssade runt i skuggan. Så fort jag kom ut i solen brände det på min fesna hy. Som att doppa huvudet i kokande vatten. Inget för en blek skandinav om man säger så …
En förstår varför alla en mötte var bruna som brända pepparkakor.

franska rivieran by emmas vintage

franska rivieran by emmas vintage

Diane von Furstenberg, Lanvin och Louis Vuitton. Till och med John var representerad i St Tropez.

franska rivieran by emmas vintage

Och jag förstås. I min Vintagefabriken-fyndade, blommiga klänning.

franska rivieran by emmas vintage

franska rivieran by emmas vintage

Som den modenörd jag är var jag tvungen att spana in alla “modehus”. Några av de mest kända modehusen, exempelvis Louis Vuitton och Chanel, har nämligen ett eget hus med trädgård i St Tropez. Det ena mer exklusivt än det andra.
Här kan jag tänka mig att bo.  Och ni skulle vara välkomna på Chanel-fest i svart och vitt. Det skulle vara grejer det.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny