Rapport från ett städat kaos

Hej på er!
Här kommer en rapport från mitt liv, som ändå kan sammanfattas som ett städat kaos.
I onsdags – efter veckor av rens, fix och trix (och jonglerande av barn som konkurrerade om uppmärksamheten) – plåtades lägenheten av en mäklarfotograf.
Vår lägenhet har aldrig varit vackrare, och det är med dubbla känslor som jag släpper taget om den här pärlan. Det ska bli underbart med en större lägenhet, men nu, när den kromar sig så här fint, undrar känner jag ändå att jag är ganska så nöjd just här.
Men det är ju ändå fint att jag och lägenheten slutar på topp känner jag.

Jag har plåtat av varenda hörn nu när den är så fin och till och med gjort en liten film som jag kommer lägga upp här. Kul va?

Innan vi drog i gång det här sälja-lägenhet-kaoset så funderade jag varför folk säljer innan visning. Nu förstår jag varför. Jag är totalt slutkörd och igår fick jag ett bryt som efterträtt på den här veckan. Hade sovit fyra timmar på natten (efter stöknatt med barnen) och hade plåtning hela dagen igår. Såg fram emot en harmonisk eftermiddag med barnen som jag liksom längtat efter under alla de här kaos-veckorna när lägenheten fått så mycket prioritet. Men det blev liksom inte riktigt så. Började så fint med att jag och ett av barnen lade ett pussel. Sedan, när det blev dags att gå hem. Då började det. Härjet. Ett av barnen vägrade lämna förskolan, sprang i väg så fort jag hade burit henne till ytterdörren och gallskrek så fort jag pratade. Fick inte öppna munnen. Det andra barnet sprang åt ett annat håll när jag älgade efter den första. Och så där höll det på. I en evighet. Ett plagg i taget, sedan stack något barn i väg. Det ena barnet fullt påklädd,  svettandes och redo att gå och det andra barnet som började ta av sig alla kläder som jag precis fått på. Önskade hundra armar och en aldrig sinande kreativitetsbank för hur jag skulle få med barnen på ett gemensamt spår.
Men var helt slut.
Det tog en timme att ta sig utanför förskolan. EN TIMME. Barnen sprang åt olika håll i kapprummet med ytterskorna på, och jag älgande efter med de där blå skoskydden prasslande över golvet och försökte fånga in dem. Någon ur personalen yppade något om skogräns och jag höll på riktigt på att smälta ihop till en blöt fläck.

Väl hemma så satt jag mest som en ihopkrupen filifjonka och kände mig som världens sämsta mamma. Men så somnade jag och ett av barnen i varandras armar när kvällen kom. Läkte lite där.

Och nu ska jag försöka ta tag i allt det där som har hamnat efter.
Först och främst ska jag svara på alla frågor som kommit in via kommentarsfält och mejl, och sedan ska jag ta mig an alla inlägg som jag utlovat den här veckan, men inte hunnit med. Jag hoppas att ni har överseende med att min fina veckoplan sprack.
Ni är alltid top of mind, och jag vill alltid vara en person som håller vad den lovar, så alla inlägg kommer. Men med en liten fördröjning.

Nu hoppas jag att ni får en underbar fredag och helg. Själv ska jag äta semla, krama om mina ungar och försöka blogga ikapp så gott det går. Laga vegetarisk mat, äta hemgjord pizza och hänga med kompisar ska jag också göra.
Hur ser din helg ut?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny