5 frågor – 5 svar!

emma sundh by emmas vintage

vintageparty by emmas vintage

Q: Hur gick det till när du fick bokkontrakt egentligen?
Amalia
A:  Hej! Först och främst så fick jag det inte själv, utan jag har jobbat från början till slut med mina vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Louise (psst, spana in hennes nya blogg). Vi har känt varandra i säkert tio år, men det var först för ungefär två år sedan – när vi kom på att vi ville göra något projekt tillsammans – som vi lärde känna varandra på djupet. Vi hade ju samma inriktning (journalister) och tyckte om samma estetisk. Nu är vi både vänner – och kompanjoner. Hela bokprojektet började med att vi skrev ett synopsis på en bokidé. Vi gjorde massor av research och tog kontakt med andra som har skrivit böcker.
Det här var vid tiden jag jobbade på Damernas Värld. Den dåvarande (fantastiska) redaktionschefen Rebecka Edgren-Aldén (som nu basar över Family Living och Mama) peppade mig med bokidén, läste igenom synopsis och kom med goda råd. Guld värt.
När vi hade stött och blött vårt synopsis skickade vi in det till olika förslag som vi ville jobba med. Vi fick standard-nej av vissa (Norstedts bland annat) och på andra förlag kom vi på möten och berättade om våra bokplaner. Ett förlag var taggade på att ge ut vår bok och vi var beredda att skriva kontrakt. Men möten flyttades om och det drog ut på tiden. Någon vecka innan vi äntligen skulle skriva på kontraktet med det där andra förlaget hörde Norstedts av sig och ville ses på ett möte. De var taggade att ge ut vår bok. Helt plötsligt stod vi med två förlag som ville ge ut boken. Men valet hamnade till slut på Norstedts och vår fantastiska förläggare Susanna Höijer. Det har vi inte ångrat en enda sekund.
Den 1 juni  skrev vi på kontraktet och den 6 juni plåtade vi Picknickparyt-kapitlet ute på Djurgården i Stockholm.  Fram till den 1 juni var det verkligen en riktig berg-och-dalbana.
Eftersom vi var nybörjare så visste vi inte riktigt vad vi höll på mig. Som tur var hade vi himla bra (och snälla) människor omkring oss som vi kunde fråga, vilket är ett enormt privilegium. Men vi mejlade också inspiratörer som vi inte kände och frågade om råd. Under hela den här bokresan har vi gått efter devisen “vi kan i alla fall fråga, det värsta vi kan få är ett nej”. Och man blir verkligen förvånad över hur hjälpsamma människor är.

ägg by emmas vintage

Q: En lite konstig fråga kanske, men vad äter du till frukost?
Anna
A:  Ingen fråga är konstig. Jag är journalist, du anar inte vad konstiga frågor jag har ställt i mina dagar. Dä ä bare å frågä på vettu om jag får använda min sofistikerade värmländska.  Varje morgon äter jag samma sak: Två smörgåsar (bröd bakat av min man John, ävan kallad bagaren) med smör och ost, en stor kopp kaffe med mjölk i och ett glas grapefruktjuice. Om jag inte äter hemmabakt bröd, så vill jag ha välrostat (nästan bränt) Lingongrova med ett tjockt lager smör på. På helgen blir ofta frukostarna lite mer … avancerade. Då äter jag ägg (fast jag egentligen bara tycker om äggvitan), grapefrukt, mängder av bröd och smoothie med bär. Men smoothie kan jag inte göra längre, för jag har pajat vår mixer. Jag var så extremt klantig en morgon och körde ner mixern i en metallgrej = paj. Nu måste vi springa ner till Vintageprylar-Lollo (som bor två trappor ned) och låna mixer varje gång det ska göras smoothie, så det blir liksom inte så ofta. Men jag ska lämna in mixern på lagning tänker jag. Snart.

vintagefabriken by emmas vintage

Q: Kan inte du berätta om Vintagefabriken? Vad ÄR det egentligen?
A: Vintagefabriken är namnet på företaget som jag har tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Louise. Vi har sedan i mars en alldeles egen – helt underbar – lokal i Midsommarkransen. Det är egentligen två lokaler som har slagits ihop till en stor. I den ena delen har vi frilanskontor där vi sitter och frilansar som journalister, smider planer och skissar på olika projekt (både enskilt och tillsammans) och i den andra delen ska jag och Vintageprylar öppna upp en vintagebutik. Där kommer vi att sälja klänningar, möbler, lampor, burkar, koffertar, Emma-fåtöljer och porslin. Även ett tjog nyproducerade saker kommer du kunna hitta i vår lilla butik, som boken Vintageparty så klart. Vi har även stora planer på att ta fram egna produkter och samarbeta med andra kreativa människor. Det blir grejer det.
Tanken med Vintagefabriken är att allt ska vara möjligt – det ska vara den totala friheten att kreera. Vi vill att det ska vara en samlingsplats och fungera som ett kreativt kollektiv. Vår förhoppning är att – när vi får mer tid – kunna hjälpa andra att förverkliga sina drömmar, precis som andra hjälpte oss att förverkliga våra.
Vad händer nu då? Just i detta nu målas golvet i butiken rutigt och sedan kommer vi ägna all vår vakna tid åt att skapa världens finaste butik till öppningen i början av maj. Det ska bli så fasligt roligt – men det är mycket jobb kvar.

vurma by emmas vintage

Q: Jag såg bilder från releasefesten som ni hade på Vurma (såg förövrigt helt underbart ut) och undrar bara – hur fick du fast Eiffeltornet?
A: Hahaha, tack så mycket! Jojominsann, jag fick fast den med ståltråd och hårnålar. Jag satte ståltråd mellan Eiffeltornets alla fyra ben och korsade sedan hårnålar över ståltråden så att tornet fick fäste. Lätt som en plätt!

midsommarkransen by emmas vintage

Q: Du bloggar ju väldigt ofta om Midsommarkransen där du bor. Jag bor själv på Södermalm i Stockholm och undrar vad det är som är så speciellt med Midsommarkransen?
Tack för en bra blogg
/Lisa
A:  Jo nu ska du får höra Lisa. Som den småstadsmänniska jag är passar Midsommarkransen mig alldeles perfekt. Midsommarkransen är just så – som en småstad. Förut bodde jag inne i Hornstull och jag kan så klart sakna att ha Indien garden runt hörnet, Långholmen ett stenkast från lägenheten och det surrande livet ett språng bort. Folk som tydligen var mina grannar som sprang – fort – förbi i trappuppgången. Tittade ner och jäktade i väg.
Jag trivs banne mig bättre här. Här flanerar folk istället för jäktar, parkbänkarna är inte tomma utan man sitter faktiskt där och funderar över livet och jag känner till (nästan) varendaste granne. Det är så jag vill ha det.
Kunna springa ner på middag hos grannen, komma in på stammisfiket och språka en aning med ägaren eller bara slinka in i någon butik för att säga hej till de som jobbar där. Som den trygghetsmänniska jag är har jag alltid velat vara i ett sammanhang. Gärna vara stammis, känna igen de andra som är där, prata och vara lite mer av en … medmänniska snarare än en främling. Men det enda stället jag någonsin varit stammis på i Stockholm (och blivit igenkänd av personalen (vilket är ett kriterium)) är Carmen på Södermalm under mina fattiga studentår. Och då har jag verkligen försökt hänga järnet på allehanda fik för att hitta ett sammanhang, men icke då. Det har bara varit ett myller av människor och jag har inte känt igen en kotte. Carmen däremot. Där var det samma människor som hängde varje helg, innan man slängde sin tygpåse över axeln och slanade sig till Mettan.
Jag tycker liksom om känslan av att bo i ett hus med lägenheter, med människor man litar på och som skulle knacka på om något var på tok.
Om jag hade velat vara anonym och ensam hade jag bott kvar på vischan i Värmland.
Att Midsommarkransen dessutom har kvar mycket av sina gamla hus gör ju inte ett historehungrande hjärta  mindre glatt så att säga.

koffertar by emmas vintage

Loading Likes...

Loppisfyndad radio till köket

radio by emmas vintage

Den här alldeles förträffligt fina pjäsen hittade min man John på loppis i helgen. En radio med grammofon. Den ska stå och malla sig i köket är det tänkt, bredvid skafferidörren som ni säkert känner igen och på det rutiga golvet.

radio retro by emmas vintage

radio loppis by emmas vintage

Ratta in England eller kanske Tyskland?

jordglob by emmas vintage

Uppe på den gamla radion stå även en Tradera-fyndad jordglod, min favoritbil, ett eiffeltorn och så två gröna flaskor.

Loading Likes...

If I like harlequin print? Mjaaa …

harlequin print by emmas vintage

No comments.

Papperspåse från Lagerhaus
Box från Lagerhaus
Burk från Ferm living
Skärbräda från Formverket.se
Kudde från Stadsmissionen (ursprungligen från Lagerhaus)
Glas från Tradera.com

Translation!

Paperbag from Lagerhaus
Box from Lagerhaus
Jar from Ferm living
Cutting Board from Formverket.se
Pillow from secondhand store Stadsmissionen
Drinking glas (old mustard jar) från Tradera.com

 

Loading Likes...

Bloppis: Hatt- och skohylla – SÅLDA

skohylla string

skohylla emmas vintage

skohylla inredning

skohylla hatthylla

Nu säljer jag och John våra stört fina sko- och hatthyllor. Det tar mig emot, men jag måste skiljas från dessa fina saker på grund av platsbrist.  Hyllorna är i String-modell, men inte äkta vara. Inköpt på en butik på Södermalm för ett par år sedan.
Hyllor satt i vår fina hall i Hornstull back in the days, men passar inte alls i vår nya lägenhet i Midsommarkransen. De har stått lite ledset på vinden sedan dess, mest för att jag inte haft hjärta att göra mig av med dem. Men så kom jag på häromdagen att om någon av mina fina bloggläsare köper den, ja, då kommer de att komma till ett finfint hem och då är det okej. ♥

Pris: 800 pix får båda.
Skick: Bra!

Är du intresserad? Mejla mig på emma@emmasundh.com och märk mejlet med “skohylla”. OBS! Om det är många som är intresserade kommer detta fina set att gå till högstbjudande. Ps. Jag säljer helst hyllorna tillsammans.

Translation!
I’m selling a wonderful hat- and shoe rack to the highest bidder. Email me if you’re interested: emma@emmasundh.com. 

 

Loading Likes...

8 wonderful Christmas gifts

julklappar emmas vintage

Jul kan vara det bästa jag vet. Förutom att jag är förtjust i själva stämningen, så gillar jag allt pyssel, bak och fix. Få åka hem till Värmland, träffa familjen och kravlöst hänga med varandra under ett par dagar.
Därtill är jag som ett barn när det gäller julklappar. Och nu pratar jag inte om själva kommersen kring jul utan snarare hemlighetsmakeriet innan julafton. Låsa in sig på kammaren, slå in i fina paket och gömma noggrant och sedan skriva små obskyra rim. Det är det som är grejen. Själva tingen är som en underbar bonus.
I årets bonus dolde sig detta:

Underbar väggkalender från Frankie magazine, boken “Gubbe och katt – en kärlekshistoria”, en liten, spännande handväska som fungerar som sminkväska, en liten folkabuss, cupcakedress (ja, det är en onepiece) i fleece (jag är extremt frusen av mig, så detta är numera mitt bästa plagg), en extern blixt till min kamera (FANTASTISK!), en randig strandväska och finfina tjocksockor.

Förutom detta fick jag ett kamerafodral i läder, ett kamerastativ, ett duntäcke, visitkort, presentkort på bio och några gamla, fina kökshanddukar.

Loading Likes...

Mitt nya kök – bildkavalkad

Det nog ett tag, men nu så.
Som utlovat – massor av bilder från mitt och Johns nya kök!

öppna hyllor i köket

Öppna hyllor i köket.

mugg porslin emmas vintage kök

Där står alla fina kristallglas, koppar, burkar, tallrikar och skålar stolt uppradade.

porslin tallrik emmas vintage

Våra fina tallrikar.

kök inredning

Lemonad på köksbänken.

låda kök

Kryddlåda.

kök öppna hyllor

plåtburk emmas vintage

Müsliburk!

kök inspiration öppna hyllor emmas vintage

På vår spis står alltid tekannan redo för kvällste. Kannan är gjord av emalj och kommer så klart från Kockums.

fläkt kök

Ett stycke fläkt.

assistent emmas vintage

Detta måste vara kökets mest använda verktyg. En assistent från Electrolux som John använder när han bakar bröd. Assistsenten är gåva från min brödbakande far som rekommenderar denna trotjänare i vått och torrt. Och nog fungerar den alltid. Har gått som tåget sedan 1940-talet!

kök emmas vintage

Så här ser det ut när man kikar in i köket från hallen. Adventsstjänan är uppe också!

kylskåp

Kylskåpskonst.

kök emmas vintage

Vårt köksbord och vårt rutiga golv.

tavla kök emmas vintage

Och den ärtigaste tavlan! Så. Det var en rundvandring i köket det. Sedan vi flyttade in har vi tagit ner överskåpen, målat golvet och bytt handtag på skåpen.

Loading Likes...

Vem är du – egentligen? Och svaret på 5 andra frågor.

I förra veckan fick ni ställa frågor till mig och nu tänkte jag svara på den första bunten. Jag tar dem i turordning, så ingen glöms bort. Om du missade frågestunden så och gärna vill ställa en fråga, mejla mig på emma@emmasundh.com eller kommentera i kommentarsfältet nedan. Fler svar på frågor kommer senare i veckan!

emmas vintage morgonrock

Q: Äger du ett par mjukisbyxor eller liknande? Eller vad tar du på dig i de stunder när vi andra dödliga skulle ta på oss mjukisarna?
Emma
A: Klart jag gör! Det skulle vara oerhört obekvämt att inta söndagssoffan i en tajt 1950-talsklänning. Min melodi är pyjamasbrallor. Såsar runt i dem så ofta jag bara kan. Äger även en fleecedress med byxor och tröja. Den är så ful att klockorna stannar, med dödströtta fickor som hänger utanför och är oformlig som fasen. Men den är så skön att man liksom småsomnar när man tar den på sig. Morgonrock och tofflor är en annan favorit som jag släpar omkring i på mornar, kvällar och helger. Det blonda svallet är då ofta uppsatt i den klassiska “sovtofsen”.

Och bara för att klargöra en sak: Jag är gjord av bonnigt kött och blod, fylld av känslor, både jobbiga och fina, är bräcklig och stark om vartannat. Med andra ord:  Jag är högst dödlig.

pastell emmas vintage inredning

Q: Jag blir lite störd på dig och din blogg. Den är matad med pasteller, 1950-talsklänningar, kakelugnar, leenden och blonda lockar. Blir störd på det där perfekta livet. Är du sådär? Eller finns det en Emma utanför bloggen?
A: Åh, jag hoppas innerligt att du inte ska bli störd på mig och min blogg. Det är inte min vilja. Långt i från.
Som jag med jämna mellanrum skriver här på bloggen så är detta några procent av mitt liv, den del jag väljer att visa upp. Tills för några veckor sedan har jag bloggat vid sidan av mitt jobb (som ofta krävt 150% av min uppmärksamhet), vilket gör att det inte funnits oceaner av tid att pilla sig in under ytan.

Sedan är det så klart en gränsdragning jag i mångt och mycket gjort, som jag både hyllas och avskys för. Det sistnämnda gör mig väldigt ont. Jag har i största allmänhet svårt att ta att hantera att människor – som aldrig har träffat mig – inte tycker om mig. Det smärtar.  Jag har valt att dela med mig av några procent av mitt liv. En värld där jag får vara glad,  tänker framåt och “nostalgerar” över sådant som är vackert. Sedan pågår det ju en hel massa skit bakom allt det där också, precis som det gör hos alla människor.  Men den världen är svårare att berätta om. Det vore ju konstigt om min värld bara var regnbågsfärgad, medan resten av världens befolkning hade gråa tisdagar. Jaghar också grå tisdagar, enda skillnaden är att jag inte låter den övermanna mig. Jag väljer att se den grå tisdagen som något vackert, acceptera att de finns och försöker sedan hantera dem. På mitt sätt.

Som jag skrev förut så jag av bonnigt kött och blod, en högst verklig människa, som framför allt tampas med mycket oro och många känslor. Det är svårare att skriva om jobbiga saker, för de innefattar ofta andra människor. När jag krisar så handlar det nästan alltid om att jag krisar i någon form av relation. Jag kanske bråkar med John, det skaver i hjärtat över något som en bekant har sagt, jag har en kris med en vän, har råkat sårat min syster eller gjort bort mig för någon kollega. Om jag skulle skriva om sådana kriser här skulle jag mangla ut människor här som inte bett om det. Människor som betyder så ofantligt mycket för mig, som jag är rädd om. Och det skulle absolut inte hjälpa situationen. Inte heller mig. Med jämna mellanrum skriver jag om saker jag tänker på, ur mitt perspektiv. Utan att nämna några namn. Men även det kan göra ont för människor i min närhet, så jag tar det lite piano och försöker känna mig fram. Det är många svåra avvägningar hela tiden.
Det kan vara oerhört svårt att göra rätt många gånger. Jag kan inte tillfredställa alla, men om jag måste välja att tillfredställa någon, så måste jag välja mina nära och kära. Att inte berätta om all skit i hörnen helt enkelt. Jag berättar istället om den kärlek som finns mellan oss, vad jag älskar med dem och höjer upp det som inspirerar mig, det jag beundrar och älskar. Det är så jag väljer att se på världen och på människorna runt omkring mig. Men: Det finns skit i hörnen.
När det gäller pastellerna, 1950-talsklänningarna och kakelugnen så är det ett intresse. Jag är en nörd, som väljer ut mina kläder, inredning och nyanser med största omsorg. Det kan – skrattretande nog – ta mig ett år att hitta ett durkslag. För att jag vill hitta det perfekta. Det handlar inte om att jag vill att allt i min omgivning ska vara perfekt, utan det handlar om ett miljö- och hållbarhetstänk. Nog för att det låter krångligt, men när jag ska köpa exempelvis ett durkslag så köper jag inte första bästa, utan jag väljer något som jag kan ha livet ut. Och det kan ta ett  tag att hitta just den där prylen …
När det gäller “ett perfekt liv” så tror jag inte att de givna ingredienserna är pasteller, 1950-talsklänningar och kakelugn … Det är inte det som gör mig lycklig i alla fall, utan något helt annat.
Emma Sundh utanför bloggen, och även i bloggen hoppas jag, är en obotlig optimist, som försöker – trots att det ibland är oerhört svårt – se livet från den ljusa sidan. En spexande värmlänning, med svängig dialekt, flängiga armar och allt som ofta är ironisk. Drar pappa-skämt, är pillemarisk och kan vara rejält grov i munnen. Samtidigt en orolig själ med en djup bekymmersrynka. Jag är oerhört lösningsinriktad, vilket både är bra och dåligt, och jag ser alltid möjligheter där andra ser hinder. Ibland är det dåligt. Ibland behöver man bara lyssna och krama. Det kan jag vara dålig på, för jag vill hitta en lösning. Nu.
Min vanligaste fras är “jag har en idé” och jag hittar ofta på egna ord. Jag roar mig själv, men roar helst andra. Kan ha en häftigt temperament,  men det kommer nästan bara fram med min familj. Ofta tänker jag mer på andra än mig själv, är snabbare på att hitta fel hos mig själv än hos andra och dömer hellre mig själv än människor omkring mig. Är inte alltid snäll mot mig själv, utan kan pressa mig till bristningsgränsen. Men min kropp är ofta desto snällare och säger ifrån när det blir för mycket.
Eftersom jag flyttade hemifrån när jag var 16 år har jag lärt mig att ta hand om mig själv, och kan vara uruslig att be om hjälp. Ta andras tid. Vara till besvär. Vara skyldig någon en tjänst. Även om jag behöver det. När jag är ledsen berättar jag det sällan, eller med svårighet, för de som står mig nära, utan håller det inom mig. Vill gärna lösa världsproblemen själv. Det är helt idiotiskt, för vem har någonsin lyckats lösa ett världsproblem själv? Jag jobbar på att bli bättre på att öppna mig när jag mår dåligt, men det är svårt.
Vill helst av allt vara snäll, och skulle aldrig (ALDRIG) armbåga mig fram för min egen vinnings skull. Tror på att snällhet vinner i längden.

emmas vintage john

Q: Hm… om du fick vara någon annan för en dag, vem skulle du vara och varför? 🙂
Carin
A: Oj, vilken svår fråga. Jag skulle vilja vara min man John. Först och främst för att han är underbar, snäll och fantastiskt smart, men skulle också för att jag vill kunna uppleva hans sätt att se på livet. Känna hur det känns att vakna pigg klockan 06:00 exempelvis. Kan inte riktigt tänka mig in i den känslan, morgontrött som jag är. Skulle vilja känna hans känslor. Och sedan skulle jag vilja veta hur det var att leva med Emma Sundh – det tredje världskriget.

tidens melodi emmas vintage

tidens melodi emmas vintage

Q: Är nyinflyttad (värmlänning) och skulle jättegärna se lite tips om loppisar och andra roliga butiker 🙂
A: Åh, så spännande! Mina bästa ställen i Värmland är Tidens melodi, Gengåvan, Solareturen, Antik och kuriosa på Kasernhöjden och Hammarö auktionsverk. På dessa ställen kan du göra kanonfynd! Lycka till.

rutigt golv emmas vintage

rutigt golv emmas vintage

Q: Kan du inte lägga ut en måla rutigt golv-guide? Hade varit sååå uppskattat! Annars en lite roligare fråga; kommer du ha något nyårslöfte? Vad isf?
A: Absolut! Skriver opp det på att göra-listan på stört. Angående nyårslöfte så blir det nog något i stil med att laga mer mat. Och träna mer. Jag tenderar nämligen att prioritera bort just träning när jag mest behöver det. Som nu exempelvis. När jag har suttit framför datorn hela dagen, har lite ont i ryggen och skulle behöva en paus …

Q: Vilken är din finaste klänning?
A: Oj, vad svårt. Det är nog en ny vintagepärla som jag kommer visa upp här i bloggen senare i veckan. Den är himmelskt vacker. Annars är detta en rad favoriter:

emmas vintage vintageklänning

emmas vintage vintageklänning

emmas vintageklänning

emmas vintageklänning

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny