Roadtrip genom Frankrike: En stad full av katter

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

frankrike by emmas vintage

Efter att ha lämnat underbara Peyriac-de-Mer, som ligger nära Spanien, begav vi oss öster ut längs med Medelhavskusten. Vi gjorde ett snabbstopp i en liten sömnig by alldeles i närheten av Provence – en by full av katter.
Jag såg fler katter i byns gränder – och uppe på taken – än jag såg människor.

frankrike by emmas vintage

De var till och med avmålade på husfasaderna.

frankrike by emmas vintage

Jag och John njöt så klart för fulla muggar när vi tog en kvällspromenad genom byn.

frankrike by emmas vintage

Öde.

frankrike by emmas vintage

Alla människor var som bortblåsta, så det var bara vi, katterna och husen. Jag tyckte att det var lite kusligt till en början, men sedan fick vi reda på att alla troligtvis förberedde en festival som skulle starta någon dag därefter.

frankrike by emmas vintage

Vårt B&B för kvällen låg på en av de små gatorna.

frankrike by emmas vintage

frankrike by emmas vintage

När man gick in genom porten till B&B:t så möttes vi av en magnifik innergård. Ägarinnan och hennes man bjöd på rosévin och slog sig ner och pratade en stund. De berättade att huset hade ägts av två konstnärer som hade haft som projekt att restaurera hela huset (som då knappt hade haft något tak).

frankrike by emmas vintage

frankrike by emmas vintage

Jag måste säga att de hade lyckats med sin restaurering.

frankrike by emmas vintage

En trappa upp bodde vi. I ett litet, sött rum med ett fönster som vätte mot gränderna.

frankrike by emmas vintage

Staden som var full av katter var bara en paus på vägen. Dagen därpå skulle vi nämligen möta havet och Provence!

Loading Likes...

Instaweek: Jag som mörkhårig och min fjärde bröllopsdag

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.

Vecka 23 började med ett besök hos  Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.

Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.

En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.

Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.

När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.

6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.

Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.

När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.

Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?

 

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta