Ett farväl och ett första steg i downshift:ingen

Efter ett och ett halv år säger jag farväl till mitt fina kontor på Metargatan 11, och min underbara, härliga och one-of-a-kind-kollega Emily Dahl som har fotostudio vägg i vägg.
Tidigare i veckan så skrev jag om att downshifta. Ett steg i detta är det här svåriga beslutet.
Att säga hej då till mitt kontor.

Sedan jag, Maria och Johanna tjongpang-startade Klimatklubben i oktober så har jag flängt på möten över hela stan, föreläst, skrivit bok och jobbar ideellt med klimatet.
Jag har njutit varje sekund jag varit på kontoret, men lets face it: inte utnyttjat det så mycket som jag önskat. Och en kan ju inte ha bara för att ha, eller hur?
Våren kommer ju trots allt att försvinna i samma flängande os. Två veckor på Gotland i maj, sedan blir det 10 veckor på Gotland i sommar och ytterligare två veckor i höst.  I september släpps boken som vi Klimatklubben-grundare har skrivit och vi har redan fått en aning om boksläppshärjet som väntar eftersom vi redan blivit inbokade på föreläsningar. Nä, jag kan liksom inte rättfärdiga att det står ett kontor helt orört medan jag flänger runt.

Så detta känns så rätt.
För ett par veckor sedan berättade dessutom Emily att hon behövde expandera (because hon är awesome och hennes företag går som tåget). Hon frågade om hon fick ta över mitt kontor (eftersom hon förmodligen förstod att flänget och det ideella arbetet skulle fortsätta). Jag ropade ut ett rungade JA!
Jag hade förmodligen aldrig sagt upp kontoret på eget bevåg, för det skulle vara för svårt på något vis, att slita sig från Emily (framför allt). Eller ens yppa att jag skulle slita mig från henne.
Men när det fanns ett behov så var det på något vis enklare att släppa.

Hur fantastiskt det än är att sitta på det här kontoret, så kommer jag frigöra både tid och pengar som jag kan lägga på Klimatklubben och klimatet. Pengar till en hyra i månaden som jag helt enkelt inte behöver dra in genom jobb.
Och jag och Emily kommer ju fortsätta jobba ihop när varje tillfälle ges. Den människan släpper jag icke i första taget.

Jag är så satans ledsen att vi inte hann förverkliga alla planer vi hade för lokalen, men är tusenfalt glad över veranda minut jag spenderat där.
Ett halvår fick jag i mitt rosa kontor (och ett år i ett vitt med stora hål i väggarna, hahah), men inom kort flyttar jag hem allt mitt bös.
Jag har ju trots allt en lägenhet, ett torp och ett kontor. Drömmen är att ha ETT boende (ink kontor), men ett första steg är att säga farväl till den lägst hängande frukten: kontoret.

Hej då kontoret, hundarna och världens bästa och roligaste vapendragare!
Jag kommer sakna er!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny