HJÄLP, JAG VILL INTE SLUTA RESA!

God morgon!
Det ramlar in massor av frågor kring klimat, hållbarhet och drömmar – så roligt! Jag ska försöka besvara dem alla i sinomtid, men vi börjar med en som jag tror angår många. Resor!
Let’s do this!

 

Q: Hej Emma!
Hoppas du kan ”hjälpa mig”. Var beredd på världens mest bortskämda-priviligierade-medelsvensson-fråga…here it goes: Hur f**n ska man tänka om det enda man gör är att drömma om nästa resa? Jag får panik av tanken att inte kunna åka dit jag vill, när jag vill. Jag reser aldrig långt, det är inte Thailandsresor som lockar för min del. Men weekends i Europas städer – det är det bästa jag vet. Jag vet att flyg är dåligt och jag fattar att vi har ett ansvar, men ändå, jag VILL INTE SLUTA RESA. “Det finns andra sätt att resa på” kanske många då tänker. Ja jo visst, men INGET så smidigt som flyg (pris och tid). Testade att kryssa till Helsingfors (inte heller bra för miljön, men lite bättre än flyg kanske) och det var verkligen inget för mig… Att bila/åka tåg till södra Europa vore underbart, men jag har ingen möjlighet att vara borta så länge.

Jag vill sitta på uteserveringar i Palma, gå på museum i Krakow och äta fantastisk mat i Paris. Inte varje helg, men iaf två-tre gånger om året.

Fattar så klart vilket extremt lyxproblem detta är (kan jag ens säga problem?), blir irriterad på mig själv bara jag läser detta. Men iaf – har du några tips på hur man ska tänka?

Tack för allt du gör! Det är tack vara dig jag fått upp ögonen för detta.
Kram

A: Hej och tack för din fråga. Först och främst tänker jag att det inte behöver vara så svart eller vitt. Nej, du behöver inte sluta resa, men kanske fundera på hur du kan resa klimatsmartare? Fortsätt resa, men gör det med bättre känsla i magen helt enkelt.

Jag kan lägga min månadslön på att du inte är ensam om att vilja sitta på uteserveringar i Palma, gå på museum i Krakow och äta fantastiskt mat i Paris. Handuppräckning på den? Men vem ska får göra det? Det är en himla svår fråga att svara på.
Ett som är säkert är att det är ett enormt privilegium att resa, en lyx, som vi kanske måste börja behandla som just det. En enorm lyx. För rent krasst (och nu kanske jag låter lite hård) lever ju vi vårt liv på bekostnad av andras. De som drabbas hårdast av klimatförändringar är fattiga kvinnor, de som inte har råd att fly när deras hem drabbas av översvämningar eller har råd att köpa mat när skörden slår fel.
Det är jädrigt jobbigt att tänka på, jag vet, men ibland behövs lite perspektiv. En påminnelse om att våra problem just är så futtiga i jämförelse.
Och ja. Politiker, företag och andra länder har också ett ansvar så klart, men jag tänker mycket på att leva som en lär. Tillåta att synen på sig själv – som medveten, smart person –  rimma med sina handlingar. Att skippa det som psykologerna kallar “kognitiv dissonans”, som handlar om just det. Glappet, eller konflikten som uppstår i vår hjärna, när uppfattningen om oss själva inte går ihop med valen vi gör. Det är enormt ansträngande för hjärnan, därför försöker hjärnan hitta enkla lösningar ur konflikten på olika vis. En lösning som hjärnan gärna tar till är att försöka rättfärdiga de val vi gör på olika vis. Kanske sätta upp en imaginär klimatbudget som säger att det är okej att ta flyget om vi äter klimatsmart? “Jag är väl ändå värd detta” hör jag ofta min hjärna säga till mig. Hjärnan liksom köpslår.

En annan aspekt är att vi ju alla på sätt och vis är influencers. Vissa mer än andra. Medelsvensken har lite mer än 300 kompisar på Facebook till exempel. Och vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra gör. Det är en bra påminnelse när vi gör val som kanske är lite klimathaltande och tänker “äsch, vad spelar det för roll om lilla jag flyger”. Vi inspirerar vare sig vi vill det eller inte.
Som när jag åkte till Hawaii. Jag gjorde det för att alla andra gjorde sådana resor, så då måste det väl vara okej, eller? Det kan väl inte vara SÅ farligt?
Att ta flyga ÄR svindåligt för klimatet, det bränner upp hela årsbudgetar på bara några timmar (en resa till Gran Canaria “kostar” 1,8 ton koldioxid i utsläpp – per person. Det är vad en genomsnittlig svensk äter för under ett år på ett ungefär). Men allt fler börjar inse exakt hur dåligt det är. Och oavsett om vi kan använda biobränsle framöver så funkar det ju inte att resa i den omfattning som vi gör nu, för då skulle vi behöva odla upp hela jordens yta för att bara kunna transportera oss.

Men hur ska en resa då?
Ja, tack och lov har lite hänt sedan vi åkte till Amerikatt för 100 år sedan, då vi sa adjöss och goodbye till våra nära och kära – for life. På livets enda resa. Futtiga 100 år sedan. Mycket har hänt sedan dess, right?

JUST NU är flyget ett dåligt alternativ, men det finns ju inget som säger att det kommer bättre alternativ i framtiden? Själv så skippar jag flyget så länge det är ett dåligt alternativ, och så länge jag KAN skippa det. Det handlar inte om att ge sig själv ett förbud tänker jag, utan bara pausa just flyget. Ett ypperligt tillfälle att testa andra resesätt!

Tåg är faktiskt smidigare än en kan tro. Jag tog ju tåget ner till Paris med Majken när hon var 6 månader. Lätt en av de bästa resorna jag gjort. Och på tågfronten händer det ju enormt mycket just nu. SJ planerar för en bokningssajt som gör det enklare att åka utomlands, Ving återupptar tågcharter, det snackas höghastighetståg och det bubblar ut idéer från så väl företag som enskilda individer. Tågtrenden fullkomligt exploderar i engagemang och det blir nog allt svårare att stå emot trycket för både företag och politiker.
Det skulle inte förvåna mig om det startar upp ett helt gäng nattåg från Sverige ut i Europa de kommande åren. Du kan ju redan åka från Malmö till Berlin med nattåg under högsäsong, och det går en rad nattåg mellan storstäderna i Europa.

Det vi vet är att vi måste dra ner på resandet. Går det att resa mer sällan, och vara borta längre?
Funkar det inte med jobbet? Fråga om din arbetsplats kan haka på det fantastiska som händer nu: där allt fler företag ger sina anställda ytterligare semesterdagar om de väljer att ta tåget på semestern istället för flyget. Heja! Snacka om bra förmån för de anställda.
Och ta tillfället i akt att BÅDE äta gott i Paris och gå på utställning i Krakow. Med nattåg kan du ju resa medan du sover, om du vill vara tidseffektiv. Weekends kanske blir svårt, men det är ju ett ganska knepigt upplägg i min hjärna (även om jag älskade det förut, och utnyttjade det därefter). En snabb vind av något annat. En kick. Jag fattar verkligen att det lockar, och själv tränar jag på att försöka slow:a ner lite granna och se om jag kan fylla mitt bortskämda liv med gött utan de bombastiska kickarna. När jag var yngre fick jag exempelvis ett pirr av att åka över Tjörnbron, mot vår västkustsemester. Får jag det i dag eller har jag blivit blasé? Åh, jag vill ha tillbaka pirret för det lilla!

Jag tänker att – i väntan på nattågen ut i Europa – så kan en gräva lite där en står.
Bo på ett vackert slott över en helg eller dra till Öland eller Österlen! Hänga i Göteborg en helg? Eller åka skidor så magpirret virvlar i fjällen.

Eller dra med polarna till Köpenhamn!

Och samtidigt göda de stora drömmarna titt som tätt med en Den Där Långa Resan. En tågluff genom Europa. Till Italien, där en kan hyra hus med ett par kompisar? Kanske tågluffa tillsammans vissa sträckor, mötas upp i olika städer och berätta om äventyren!
Längta, spara, boka och längta igen. Orientexpressen! Gah!
Eller en resa till en annan kontinent när flyget är ett bättre alternativ?
Vi är så dåliga på att längta och dagdrömma.  För i Sverige – där vi har det relativt ganska gott ställt – kan många av oss (låååångt ifrån alla) förverkliga drömmar relativt … snabbt. Vi kan köpa en ny möbel utan att behöva spara i fem år och vi kan resa bort när vi får ett infall utan att behöva punga ut tusentals fioler (eftersom flyget är rejält subventionerat till skillnad från tåget = galenskap).

Vi är bortskämda. Som tusan. Men längta, det är ju skithärligt. Och lite frustrerande och gör lite ont i bland. Men det tänker jag tillhör. För när väl resan blir av, herrejädrar i berget.

Lite off topic, men när jag och mina polare drog till Kos som 18-åringar (preskriberad resa), så bokade vi ett år i förväg och hade sedan Kos-fester en gång i månaden fram tills vi åkte. I tolv månader firade vi att vi skulle ut på en resa.
Kanske inte skulle bege mig till Kos igen, men gillar ändå tanken på att påminna sig själv om resan en ska göra.
En fransk afton med kompisarna en gång i månaden innan en beger sig till Frankrike, eller middagsklubb på tema italienskt inför Italien-resan. Jag tänker att resan inte bara ska bli en resa, utan att vi ska behandla den som den lyx det är.
Semestermaxa redan INNAN semestern. Åh, jag känner att det ligger ett nyord och pyr här under huden. Asch, fasen, kommer inte på något. Drömestra kanske. Att längta och drömma om semestern  och börja resan innan resan så att säga, ja, ni fattar.

Om du vill resa tre gånger per år. Gör en plan och se hur dina förutsättningar ser ut. Utgå från en klimatbudget, istället för att direkt börja leva på klimatkredit. Ofta börjar vi ju i andra änden, vad vi vill göra, right?
Utgå från din tids- och pengabudget. Hur många semesterdagar har du? Hur mycket pengar har du? Vilka ställen vill du besöka, och hur tar du dig dit klimatsmart? Kräver en resa större budget? Lägg den till sparlistan.

Och sist men inte minst (och än en gång): LÄNGTA och DAGDRÖM.

Tips! Spana in klimatsmartsemester.se om du vill se hur olika färdmedel påverkar klimatet! 

Loading Likes...

Frankrike med tåg – the whole story

frankrike tåg resa guide

HOJT, HURRA & KOLLA IN!
Många av er läsare har väntat länge på detta och nu äntligen!
I senaste numret av tidningen Mama – som kommer ut i butik i dag – hittar du ett stycke resereportage om Frankrike med tåg. Där hittar du min story (om att åka tåg till kontinenten och resa med bebis), men också en hel massa tips, fantastiska smultronställen och smart packningslista inför resan.

Spana in!

IMG_0960-3

IMG_1091

IMG_2100-2

IMG_2816-2

12145251_1921319124760903_1292603184_n 12093321_416380025224914_457606332_n

Bon voyage!

 

 

Loading Likes...

Oktober 2015: Storslagna slott i Frankrike, pittoreska byar och Paris!

Gamla stan Stockholm höst

Efter varma sensommardagar kom äntligen min favoritmånad. Oktober. Spenderade eftermiddagar med att damma av minnet av Gamla stan i Stockholm. Gick genom gränder, förbi lutande hus och återupptäckte vattenhål. Här omkring bodde min mamma på 1960-talet. Södermalm Stockholm

Strumpbyxorna åkte på och jag, John och Majken traskade runt på Södermalm.

Frankrike pittoresk by fransk

Tog tåget ner till Frankrike och bytte Södermalm mot pittoreska byar. Hösten hade kommit till Frankrike. Hyrde ett litet chateau söder om Paris tillsammans med ett gäng vänner, bland annat LisaFrankrike

Byhoppade ungefär varje dag. Ny dag, ny by.   Majken Frankrike

Den här lilla skutten var höstklädd i hätta, liten kofta och mockasiner.

Frankrike fikonträd

Dessa två alltså. Plus ett fikonträd med mogna fikon i bakom dem. Där ligger mitt sketna, rangliga fikonträd i lä om en säger så …

slott Frankrike

Besökte pampiga slott …Frankrike

… och gick genom praktfulla slottsparker.  Versailles Frankrike slott

Slog på stora slottstrumman. Besökte Versailles. Det var … stort.

Tåg till Frankrike by vintage

Bytte pompösa slott mot små konstnärsbyar. Lite mer min smak.

vintage antikt möbler inredning Frankrike fransk

Hittade vintagehimlen. Paris uteservering

Åkte in till Paris med några vänner, satt på uteservering och drack kir royal.

Paris hyra lägenhet

 

Efter en veckas chateau-liv flyttade vi vårt pick och pack till en lägenhet i Paris. Där skulle vi bo i ytterligare en vecka.

La favorite Paris Frankrike

Gick på restaurang, drack drinkar och busade runt på Paris gator med Majken.  Paris bar Frankrike

Spenderade dagarna med att gå genom HELA Paris. Majken satt i barnvagnen, lekte, sov eller tittade storögt, medan vi betade av gata efter gata.

 Le Palais Royal Paris Luxemburgträdgården

Vi gick till min favoritplats i Paris, Luxemburgträdgården, och slank in på Le Palais Royal.vintage vintagemarknad Paris antikmarknad

Kuskade runt bland alla vintagemarknader …Paris barn resa Montmartre

… gick med snyggaste packningen i Montmartre …Le bon marche

Tog klassiska måste-bilder ner i franska blomhav och spenderade regndagar i Le Bon Marche. inredning barn barninredning spjälsäng sänghimmel

Tog tåget hem till Stockholm igen, saknade Frankrike och började höstpiffade barnhörnan. gravid gravidkläder boom design

Och fick reda på att jag var 100% gravid. Opps.

Loading Likes...

Upptäcksfärd i fransk by

IMG_1975

Medan våra klättringspeppade kompisar besteg stenbumlingar i Fontainebleau-skogen åkte vi runt i området på jakt efter pittoreska, franska byar. Det var ju ett ganska så lätt uppdrag. Särskilt det där kravet på att de skulle vara franska. IMG_2306

Först gjorde vi en snabbvisit i Fontainebleau. Gick på marknad, tittade på husen och käkade crêpes. Härjade runt, the french way. När det var gjort ville vi ha variant mindre by. IMG_2309

Därför åkte vi istället till den galleritäta (övervuxna) konstnärsbyn Barbizon.

IMG_2409

IMG_2394

Sällskapet för dagen var dessa två. IMG_2391

Majken körde den viktiga Göran Persson-stylen med tankesug på glasögonskalmarna.  Tycker att Göran Persson borde bära hjärtsolglasögon i knallgult lite oftare.

IMG_2392

Kosackdans i bärsele. Genialt!IMG_2372

Kikade bakom stora portar och in i hemliga trädgårdar, klädd som ett blåbär. Den bästa blå nyansen om du frågar mig.
Lämnade Barbizon med ögonen tankade med fransk idyll (så de stackars suktande ögonen klarar sig ett tag i betongen).

Loading Likes...

Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer “värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John “det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, “då kan vi göra ditten och datten” och “tänk när ni också får barn, DÅ … “. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att “om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma

 

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny