10 TV-serier du måste se

Jag älskar TV-serier och knarkar ungefär allt. Sedan jag blev gravid så har detta TV-serie-tittande gått helt bananas i takt med allehanda krämpor som illamående, foglossning eller bara den totala tröttheten. Från att ha varit ganska kräsen sväljer jag allt, jag menar ALLT. Paradise Hotel, Bonde söker fru och har tittat på ALLA dokumentärer på SVTplay. Du kan fråga mig allt om Andra världskriget, Cleopatra till Göteborgs uppbyggnad – jag kan allt nu.

Vissa serier har varit riktigt dåliga (Klondike, hej opepp), andra har varit lite småmysiga medan en tredje TV-serie har skapat hål av saknad.
Så nu har jag satt ihop en lista över några av mina favoriter (både nya som gamla) inför mörka november.
The-Knick-Wallpaper

The Knick, HBO Nordic
Kostym-sjukhusdrama med Clive Owen! Behöver jag säga mer? Utspelar sig i början av 1900-talet i det korrupta New York och innehåller allt från omöjlig kärlek, kokain, rasism, vacker interiör och inte så smarta kirurgiska experiment.  Inget för dig som är känslig för blod (och inte heller något att se samtidigt som du äter. Tro mig, jag har testat). Väntar nu med spänning på nya avsnitt.

Rosalie-and-Kitty-in-The--014-1

Det blodröda fältet, Svtplay
Kostymdrama (mitt bästa!) som utspelar sig på ett fältsjukhus i Frankrike under första världskriget. I serien får vi följa tre frivilliga, brittiska sköterskor som av olika anledningar vill fly vardagen för att hjälpa till vid fronten. Mitt under brinnande krig får du frossa i hemligheter, kärlek och en läkare med skotsk dialekt. En behöver inget mer.

crimes-of-passion-2

Maria Langs deckarfilmer, TV4play
Nyinspelade deckarfilmer i idyllisk 1950-taslmiljö med Tuva Novotny som hobbykriminalaren Puck. Spännande intriger, svartsjuka, mord och en dos löööv. Om jag fick bestämma skulle det komma ungefär 10 sådana här avsnitt till – minst.

Fjällbackamorden, Svtplay
Alltså jag är en sucker för deckare (och kan inte låta bli att tycka att svenska dramor är lite mysiga), så när Camilla Läckbergs böcker blir TV kan jag liksom inte motstå att titta. Det är så där lite behagligt, med lagom mycket spänning. Alldeles perfekt att titta på efter att ha haft hjärtat i halsgropen efter  …

Game of Thrones,  HBO Nordic
Det finns ingen TV-serie som Game of Thrones. Det är den skevaste, vidrigaste, mest våldsamma och fantastiska serie jag sett. Jag kan inte sluta titta. Denna långkörare har jag varit fast i länge och jag blir alltid lika chockad vid säsongspremiären. Det är som att man behöver ett par avsnitt att vänja sig vid den grova Game of Thrones-standarden.

Martha-Levinson-shirley-maclaine-downton-abbey-ftr-1

Downton Abbey, SVTPlay
Behövs inga ord eller förklaring. Älskar Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham och hejar just nu på Charles Blake. Ta en titt på Downton-eftersnacket också, med den förträffliga Kristin Lundell som jag tycker så mycket om.

House of Cards, Netflix
Ungefär en av de bästa – och mest oberäkneliga – serier som gjorts. Handlar den superläskiga, hänsynslösa och korrupta politikern Frank Underwood (Kevin Spacey) som med alla (ALLA!) medel vill ta sig till makten i USA. Ger begreppet “politiskt spel” en helt ny dimension. 

Orange is the new black, Netflix
En skev serie som handlar om den nyförlovade New York-bon Piper som sonar ett gammalt brott som hon begick i sin vilda ungdom. Hon sätts i fängelse, får sitt nyfönade hår tilltufsat och möter ungefär den skevaste arsenal av människor.

NationalTrustPoirot110

Poirot & Miss Marple, TV4play
Två av mina favoritserier, båda gamla Agatha Christie-deckar-dängor i underbara miljöer. Poirot är största favoriten, mest för att den utspelar sig på 1920-talet och för att Poirot själv är så självgod. Love it!

Skepp å hoj, TV-skoj!

Loading Likes...

När jag skulle intervjua Jude Law och ytterligare 13 saker du inte visste om mig

– När jag var liten var min största dröm att bli jazzsångerska. Jag drömde om att stå på en rökig bar och sjunga släpigt till någon standard. Min kära far och jag jammade jazz om kvällarna, han på gitarr och jag på sång, och trallade så att de värmländska skogarna svajade. Monica Zetterlund och Astrud Gilberto var mina stora favoriter. När jag var 15 år frågade min far vad jag ville bli när jag blev stor. Jag svarade med drömmande ögon: Jazzsångerska. Min orolige, omtänksamma far – som såg sena nätter, rökiga barer och ett slitigt liv framför sig – frågade då vad min nästkommande karrirärdröm var. Jag svarade journalist. Och nog blev jag journalist alltid. Men fortfarande knyter sig något i magen när jag går på jazzkonsert …

My biggest dream as a child was to become a jazz singer.

– Vattenrutschkanor är bland det bästa jag vet. Som tur är gillar min snubbe John också att åka vattenränna, varför vi spenderade en hel dag på honeymoon:en på ett vattenland.

Water Slides are among the best I know. 

– Jag kan – av någon outgrundlig anledning – i stort sett varendaste bilmärke – och kan känna igen en volvo, saab eller audi på flera hundra meters avstånd.

I can – for some reason – recognize almost every single car brand in the world, and I can know a Volvo, Saab or Audi from long distansce. 

– Jag gör inte skillnad på folk och folk. För mig är alla lika. Jag varken räds eller imponerad inte av milslånga titlar, flaschiga namn och benhårda axlar – för mig är alla lika mycket människor. Jag är samma gamla Emma oavsett vem jag möter. Om det är så är kungen av Jordanien eller den trevliga snubben i kvarterskiosken.
Klart att jag imponeras av människor – konstigt vore annars – men det är inget som förändrar min syn på dem. För mig är alla kött och blod.
Denna lilla egenskap har försatt mig i allehanda situationer. Jag minns alldeles tydligt när jag jobbade på Vecko-Revyn för en massa år sedan och vi hade fått en intervju med Jude Law. Jag utsågs att åka till London för att träffa denna stiliga herre med en motivering – jag var den enda på redaktionen som inte skulle svimma vid blotta åsynen av människan. Nu blev visserligen Juddan sjuk, så intervjun blev inställd, men vad gör väl det – jag fick säkert träffa någon annan trevlig prick istället. Som kioskägaren på hörnet. … Jag tror emellertid att Jude hade mått bra av lite värmländska charm.

I am neither intimidated nor impressed by fine titles, flashy names, money or sharp elbows. To me, all people are equal – whether they are the King of Jordan or a shop assistant. This view of people has put me in all kinds of exciting situations. One example was when I worked at the magazine Vecko-Revyn several years ago and we got an interview with Jude Law. I was appointed to fly to London to meet this actor.  The reason why I would have to go?  I was the only one that would not be star struck and faint. Unfortunately, Jude Law got sick, so the London trip was called off. But I’m not so sorry about that. 

– Deckare är mitt bästa. På TV slukar jag Foyle’s War och Poirot, och när jag åker på semester så sitter jag med näsan i allehanda, lättsmälta kriminalromaner. Jag önskar så att jag kunde flasha med Nobelpristagare och New York-triologier i bokhyllan. Men om sanningen ska fram så står där mest bara deckare. Och så några show off-böcker så klart (som jag har tragglat mig igenom) …

I love crime mysteries. I watch Foyle’s War and Poirot, and when I go on holiday I sit with my nose in all sorts, easily digestible crime novels. I so wish I could impress with Proust and Nobel price winners on the bookshelf. But if the truth be told, my bookshelf contains very little of the ingredient. Just a few show-off books of course. 

– Jag är en extremt orolig människa. Jag kan nog verka som en person som borstar av sig det mesta på ytan (jag är en glad skit), men om sanningen ska fram så är det inte mycket som borstas av. Jag nojar, ältar, vänder, vrider och oroar mig till förbannelse. Det är klart att det är jobbigt, men jag skulle inte vilja byta bort det mot någonting i världen. Jag vill inte vara en människa som allt rinner av, en hårdhudad människa som inte märker av nyanserna. Jag vill vara en person som känner känslor som att de satt på huden. Däremot tränar jag frekvent på att se på oron, ta den till mig och sedan släppa den. Det sistnämnda är svårt, men jag gillar å andra sidan utmaningar.

I’m an extremely worried human beeing. I probably seem like a person who brushes off most of the surface (I’m a happy crap), but if truth be told, it’s not much brushed off. I  worry about almost everything. 

– Jag är ironisk ungefär 90% av min vakna tid. Klart att det finns ett stort allvar i mig också, men vardags-emma driver ganska friskt med sig själv och sin omgivning.

I’m ironic about 90% of my waking hours.

– Jag har gått i terapi ett flertal gånger och det är det bästa jag gjort. Alla borde gå i terapi med jämna mellanrum! Det är den bästa investeringen i sig själv man kan göra. Förstå sig själv, prata om saker man aldrig pratat om förut, få perspektiv och växa som människa.

I have seen a therapist a number of times and it’s the best thing I’ve done. Everyone should go to therapy regularly! It is the best investment in yourself you can do. Understand yourself, talk about things you never talked about before, gain perspective, and grow as a person.

– Varje gång jag går in i ett plan ber jag “Fader vår”. Jag är flygrädd och tänker att jag inte vill stöta mig med någon Gud innan jag åker upp i himlen. Har visserligen bara safe:at kristendomen. De andra religionerna får jag jobba på.

Every time I go into a plane I pray. I’m afraid of flying and I don’t want to angry any God before I go up into the sky. Although I only safe Christianity. I work on the other religions

– Trots att jag älskar havet, så är jag fullständigt livrädd för allehanda vattendrag. När jag badar går det extremt fort. Jag tar sats, hoppar i plurret och sedan simmar jag panikartat mot land. Helst vill jag att någon annan hoppar i först för att skrämma alla fiskar, lik (extremt lättskrämda?) och avgrundsdjupa tankar. Dessutom är jag rårädd för hajar – även i insjöar. Vi kan kalla det livlig fantasi …

I’m terrified of water. When I go swimming, I do it extremely fast. I’m afraid of everything that is in the water – or rather everything that I imagine will be there. 

– Jag har exceptionellt dålig ämnesomsättning, så jag måste röra på mig hela tiden för att min kropp ska må bra och inte svälla till en boll.

I have exceptionally poor metabolism, so I have to exercise all the time.  

– Jag pratar värmländska.

I talk a Swedish dialect called värmländska. 

– Mitt mest använda klädesplagg är min fula fleecemorgonrock. Om jag fick välja så skulle jag vara omgärdad av fleece. Dygnet runt. Det skulle visserligen inte fungera rent socialt. För om jag blir varm – vilket jag blir i fleece – så somnar jag. Detta faktum utnyttjar min man John till det yttersta. För vid läggdags är jag oftast som piggast och spexigast. När John inte orkar med att totalshowen Cirkus Sundh fångar han in mig i ett duntäcke. Fem minuter senare sover jag …

My most used item of clothing is my ugly fleece bathrobe. 

– Jag hade väldiga problem med acne när jag var yngre. Gömde mig i mängder av smink för att jag skämdes så över hur min hy så ut. Vände ansiktet åt ett annat håll om jag gick förbi en snygg kille. Discon var mitt bästa för då var det mörkt och jag tyckte att jag kunde gömma mig i dunklet. Lite som en vampyr. Jag skämdes så otroligt mycket för min hy. Så här i efterhand tycker jag att det är så tragiskt att jag la så mycket tid på att gömma mig. Livet passerade och det enda jag tänkte på var min hy. I en perfekt värld hade jag struntat i ytan och stått upp för hur jag såg ut. Fokuserat på något annat. Jag menar, det fanns mängder av tjejer och killar i samma ålder som hade minst lika mycket acne – och var dösnygga – just för att de struntade i det och vägrade hindras av några röda prickar. Men världen är inte perfekt.

I had huge problems with acne when I was younger. I hid in large amounts of makeup because I was so ashamed of how my skin looked.

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny