15 liter bekämpningsmedel, jordbruks-lumpen, odlingsgym och varför vi ska välja eko!

I betalt samarbete med Sveriges konsumenter, KRAV och Ekologiska lantbrukarna

Hoppa i gummistövlarna och ta på dig Hagfors-kavajen – nu ska vi ut på åkern och ner i spenaten! Och ta med gasmasken. Nä, jag bara skoja. Potatishackan givetvis!
För här ska skördas ekologiskt!

Det är skördetid och EKO-september därför passar jag och Maria på att snacka “Bönder, bördig jord och biologisk mångfald” i ett plöjfritt och sprillans nysått avsnitt av Plan B-podden.

Där ska vi sniffa på bekämpningsmedel, sticka ner handen i bördig jord (hur blir den bördig?), luska reda på jordbrukets stora utsläpp (var finns de och vad beror de på) och reda ut skillnaden mellan konventionellt jordbruk och ekologiskt?

Hur ska det gå kanske ni tänker? Två stadsråttor i den komplexa jordbruks-spenaten? Nog för att vi är vassa på klimatfrågor och jag är återvandrad lantis med en dos lantbruksblod i mig, men vi behöver också prata med experter på just matproduktion. Därför har vi med oss Fredrik Cleve Kjellröier i detta avsnitt – en KRAV-bonde – och Ida Lind från Ekologiska lantbrukarna. Vi snackar utmaningar, möjligheter, märkningar (vilka märkningar garanterar ekologiskt?), utsläpp och blir på det klara med varför vi bör välja ekologiskt. 

Så, vad är grejen med ekologiskt då?

Spelar det verkligen någon roll om jag och min familj väljer ekologiskt? In the bigger piture så att säga?
Spelar den där potatisen som jag håller i handen någon roll?

Yep.
Skillnaden stavas 15 liter kemiska bekämpningsmedel.

Om jag och min familj (4 pers!) skulle byta från konventionellt odlad potatis till ekologisk potatis under ett år så besparas 15 liter kemiska bekämpningsmedel, 8-10 olika besprutningstillfällen med 8-12 olika preparat och 15,5 kilo konstgödsel enligt Naturskyddsföreningen.
Och då snackar vi bara potatis.
Och en familj. 

Det finns många anledningar till att äta ekologiskt och på Ekofakta (som drivs av forskare på SLU) kan du proppa hjärnan full med snabba fakta om ekologisk produktion.


Både jag och Maria älskar att snacka lösningar så vad vore ett Plan B-podden-avsnitt utan att vi bollar hur jordbrukets utsläpp kan minskas, drömmer oss bort mot odlings-gym och funderar på hur det vore om vi människor gjorde … jordbruks-lumpen?
Pja, likväl som vi lär oss att fajtas så kanske det vore en god idé att kunna producera egen mat? Och förstå hästjobbet bakom?
Förmodligen skulle vår respekt för maten (och bonden!) öka avsevärt och kanske skulle bönderna slippa producera mat som så lättvindigt slängdes bort?
Eller vad tror du?

Men vad är problemet? Utmaningarna?
Jordbruket står för 14% av Sveriges utsläpp. En ganska stor tårtbit, om än nödvändig. Till skillnad från charter-unn, höstkappe-begär och villhöver-bös så är vi ju ganska så beroende av just jordbruket för vår överlevnad.
Vi behöver mat.

Men det är skillnad på jordbruk och jordbruk, vad som odlas (samma sak år efter år eller odla med växtföljder?), hur det odlas (maxa på med konstgödsel eller gödsla med det som finns på gården) och för vem (dig, mig eller kon?).

Just nu är det EKO-september – en månad då ekologisk mat uppmärksammas extra (alla månader borde ju vara obesprutade, inte sant?) – då KRAV-märkta gårdar öppnar upp för besökare och det finns allt från skördefester, matmarknader till gårdsbutiksrundor (HALLÅ!). Passa på att åka dit!
Här finns en lista över gårdar som håller öppet och annat sköj som händer under EKO-september. 

Vill du veta mer om hållbar mat, ekologisk odling och klimatpåverkan? 

Just de här potatisarna?
Ja, de har jag odlat själv.
Där finns inte en tillstymmelse till bekämpningsmedel, så de kan jag bita i alldeles råa om andan skulle falla på – vilket DEN GÖR. Faller på alltså.

Loading Likes...

Viktig lyssning!

Vem drabbas av klimatkrisen först – och värst? Vilka öden följer klimatkrisens framfart? Varför flyr människor? Vilket ansvar har Sverige? Och vad har klimatflyktingar för rättigheter?

Foto: Lars Dareberg

Möt journalisten och författaren Shora Esmailian i ett specialavsnitt av Plan B-podden.

Shora Esmailian har skrivit boken Ur askan – Om människor på flykt i en varmare värld”, där hon berättar om möten med människor på flykt undan torka, svält och konflikt i klimatkrisens spår.

Vi gjorde denna intervju med Shora inför avsnittet Behövande, bekymmer & beredskap (där du kan höra ett utdrag), men ville ge hela intervjun utrymme. Dels för att det är et viktigt ämne, men också för att ingen säger det bättre än Shora själv.

I detta specialavsnitt av Plan B-podden berättar hon om gripande möten, redogör för klimatkrisens offer och lyfter klimatkrisens viktigaste aspekt: Makt, rättvisa och ansvar.

Loading Likes...

Ett eländigt laddat och proppat avsnitt om el, vindkraft, solceller och klimat

I betalt samarbete med GodEl

Är du laddad för ett nytt, proppat avsnitt av Plan B-podden om … el, el-ler?

Alla snackar el, elektrifiering och sprakande omställning. El är lösningen när vi ska ställa om vårt el-ändiga fossil-beroende till en fräschare framtidsvariant. Kol och olja ska ersättas med förnybar el som kommer från oändliga källor som vatten, sol och vind. Naturens egen guldgruva.
Lysande!

Men hur ska det gå till? Vilken typ av el ska vi ha? Ämnar sig Sverige för solenergi? Var ska vindkraftverken stå – på din backyard? Kan vi fortsätta leva i överflöd och bara byta elavtal? Eller måste vi faktiskt ändra vårt sätt att leva?
Och så frågan vi alla väntat på: Kan vi dammsuga när vi vill?

Om jag drömmer om att ladda mobilen med egen solenergi? Eh. Ja.

I detta avsnitt av Plan B-podden Bostad,  brunkol & beteende snackar vi vatten-, vind- sol- och kärnkraft, dammsugaruppror, prepping-tendenser och funderar på vilken stad som kommer bli Sveriges solcells-mecka. Är det SOLna eller LYSEkil?
Jag kan också ha liknat klimatkrisen vid en fis under täcket, avslöjar vilket SVT-program som förändrat mitt liv och väger min oro mot att gräva ner skitfarliga saker i jorden och hope for the best.

Vi besöker teknikoptimisternas förlovade land, drömmer oss bort bland el-eganta lösningar och målar upp det göttiga – slightly smartare – livet.
Dessutom tar vi ett snack med briljanta Kristina ÖstmanNaturskyddsföreningen (stötta grymma Naturskyddsföreningens viktiga arbete!) och som proppar oss fulla med elfakta! Hon förklarar skillnaden mellan el och energi, hur du och jag kan få billigast och fräschast el i våra uttag och berättar hur vi kan fasa ur fossil-värstingarna. Och pja, hon pretty much gör el lätt att förstå.

Vad är problemet?
Ja, problemet är att vi befinner oss i en klimatkris där vi måste sänka våra utsläpp av växthusgaser illa kvickt. Sluta förbränna fossila bränslen (kol och olja exempelvis) – stoppa växthusgaser som kapslar in vår planet i ett tjockt täcke och ger världen feber.
Fossilbilar ska bytas ur mot elbilar, skitig el ska ersättas av förnybar, samtidigt som 80% av världens elektricitet kommer från kolkraft. Vi har lite att jobba på så att säga.

Trots att vi i Sverige har det förspänt – vi lever i ett land som lämpar sig ypperligt för exempelvis vattenkraft – så har vi vant oss vid ett vulgärt, el-brassande liv.
Vi el-dar på mysbelysning (hey, 8 ljuskällor rekommenderas i inredningsmagasinen för det perfekta myset), vi kopplar upp, strömmar och sladdar runt i drömmar om elflyg, elbilar och teknik ska lösa den vegetariska klimat-biffen – utan att vi behöver göra nämnvärt. Inget privilegierat liv ska naggas i kanten. Men är det rimligt? Utan att det sker på bekostnad av någon annan? Människa eller art.

Ett lysande Sverige och en rättvis värld!
Det är aldrig natt i städer och vid köpcenter. Trots att butikerna är stängda sedan länge så lyser strålkastare upp skyltfönstrens produkter för tomma gator. Våra hus står som ljuskäglor i natten trots att vi gått till sängs och vi pryder våra fasader med ljus (som skapar ljusföroreningar och fuckar upp för nattaktiva djur). Vi gillar att ha grejer på standby – snabbt ska det gå! – och vi har T-shirt-varmt inomhus i kalla januari (80% av vår energiförbrukningen går till uppvärmning). Hur vore det om vi tog på oss en extra tröja om den frysande kroppen istället för att värma upp en hel bostad?
Eh, startar vi ett tröjuppror nu?

Samtidigt lever en miljard (!?) människor i världen i energifattigdom och har inte tillgång till elektricitet. Ingen elektricitet för att kyla maten, tända en lampa för att läsa läxan eller värma maten utan att det skapar ohälsosamma effekter.
Kanske är det på sin plats att förstå sina privilegier?

Vem ska producera – vem ska förbruka?

I Sverige lever vi som att det inte fanns en morgondag och behandlar el som att det sprutar ut energi ur kontakterna och känner kanske att vi gör en god gärning genom fånga upp den. För att möta det enorma behovet av el så ska Sverige strösslas med vindkraftverk som ger förnyelsebar el. Men var ska vindkraftverken stå? Är det okej om de står på din backyard?
Och produceras verkligen mest el där behovet är som störst? Eller kan det vara så att det finns en liten gnutta orättvisa här?
Eh. Ja. Allt detta och lite till snackar vi om i Plan B-poddens avsnitt Bostad,  brunkol & beteende. Vi laddar också upp med sprakande el-drömmar, en terrawatt lösningar så får ni veta varför jag vill ha en spak!

Det här avsnittet görs i samarbete med GodEl som erbjuder 100% förnybar el – märkt med Naturskyddsföreningens Bra miljöval – och skänker vinsten till välgörenhet.

För att steppa upp klimatgamet (det är ju rätt brådis va!) och vara en större del av lösningen så har GodEl dragit igång tävlingen Startup4Climate!
Sitter du inne på smarta idéer som kan rappa på energiomställningen, nå Paris-avtalet och begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Ja, men då måste du delta! Läs mer här!

Har du inte en idé på lut? Lugn, du kan bidra till en vettigare värld och göra en insats genom att rösta fram den bästa idén. Det går prima att delta i tävlingen och rösta fram till 1 september!
Ska bli SÅ spännande att se bidragen rassla in!
Spana in här: Startup4Climate

Loading Likes...

Städ, disk, tvätt och ett “rent” nöje

i samarbete med Five Oceans

Vi tvättar som aldrig förr, har städade hem utan tillstymmelse till stök (var är härjet? Livet?) och vill gärna att smutsen ska frätas bort.  Snabbt, tydligt och effektivt. För annars blir det väl inte riktigt rent?
Vi ska helst byta kläder varje dag, tvätta i nästintill kokhett vatten och dofta som en sommaräng. Men sommarängen, den skiter vi pretty much i. Sommarängen gör sig bäst som doft. IRL blir det lite väl mycket … natur. Småkryp och annat bös.

Vi är frånkopplade naturen, och tankar om miljö och klimat skingras snabbt i jakten på rent.
I vår steriliserade värld är en nyproducerad T-shirt renare än en begagnad, trots att den nya har producerats under tveksamma förhållanden, kanske orsakat cancer hos en bomullsodlare och är full av osköna kemikalier. Den begagnade varianten anses vara ofräsch. Trots att dess klimatavtryck och kemikaliebassäng för länge sedan är tömd och urvriden.
Vi frossar loss i en ny, fräsch trend, med plagg i polyester och akryl – tillverkade av de skitigaste materialen ever. Fossil olja.

Vad är egentligen rent?

I ett sprillans nytt, glasklart avsnitt Plan B-podden – Bubblor, baciller & bättre val – sopar jag och Maria rent poddmanegen och doppar moppen i både cocktaileffekt, frätande gifter som gör våra hem spotless, väldoftande sköljmedel och cancerogena doftljus med doft av “bomull”.

Vi snackar med Sheri Eklund hos Sveriges konsumenter, som jobbar med projektet Nordqual, får tips om vilka ämnen vi ska undvika. Hint, hint: isothiazolinone (exempelvis methylisothiazolinone och benzisothiazolinone) som är allergiframkallande konserveringsmedel och skadliga för miljön, och även borsyra och andra bor-ämnen som är reproduktionstoxiska (men dagens lag kräver inte att de står på förpackningen (!?)).

Och så vädrar ut drömmar om tvättlinor, rejäl:het, kluriga innovationer och Carolas “Fångad av en stormvind”.

Jag konstaterar att jag har hittat the best tvättservice ever, skulle kunna castas som en mördare i en Beck-film och passar föga in i renlighets-normen. Och så slår jag ett slag för generationsboende, som vi gemensamt måste hitta ett vettigare namn för (fyll kommentarsfältet!).

Varje år producerar klädindustrin över 42 miljoner ton syntetfibrer. De allra flesta, cirka 80 procent, används för att tillverka klädesplagg av polyester.
Plagg som släpper ut tusentals mikroplaster varenda gång vi tvättar dem.

Mikroplast är smått omöjlig att få bort ur naturen – och kan innehålla skadliga ämnen som flamskyddsmedel och mjukgörare.
Och så den lilla detaljen: Vi vet inte hur detta påverkar oss.
Jag är livrädd för allt kemikalie-os som pyser ut från rengöringsmedel, möbler och leksaker och samlas i dammråttor. Vi lägger sådan big time krokben för oss själva när vi sprinklar världen i cancerogena ämnen och reproduktionsstörande kemikalier som fuckar upp våra möjligheter att kunna leva och få barn.
Allt i en svabbig jakt efter den polerade ytan.

Och vet ni. Jag är så trött på den.
Det överdrivet fläckfria, släta, rena, propra.

Jag vill putsa fram mer styr, smartare lösningar och en renare värld. Dammsuga bort de risiga produkterna från hyllorna. Istället bana väg för naturligare varianter som lirar vett. Det går alldeles utmärkt att tvätta med tvättnötter, städa med bikarbonat och sköta om ett citronträd för att kunna skörda prima rengöringsmedel.
Men det finns också produkter för de som vill komplettera skafferiet med diskmedel, tvål, tvättmedel och rengöring vid behov.

Detta avsnitt görs i samarbete med ett purfärskt, svenskt varumärke som heter Five Oceans som gör vardagen till ett renare (och mer resurseffektivare) nöje.

Five Oceans lanserar en radda veganska produkter som är biologiskt nedbrytbara, producerade i Dalarna och är förpackade i flaskor eller burkar med lågt klimatavtryck (100% återvunna flaskor). Produkterna åker inte kors å tvärs över världen, utan detta unga varumärke tittar på sin påverkan på både klimat, vatten och miljö i varje steg, jobbar med sina utmaningar och försöker hitta lösningar.
Five Oceans gör tvättmedel av lokalt odlad havre och tensid av socker och ger det onödiga sköljmedlet ett konkurrent i Fabric Freshener (rimligare än att tvätta och skölja hela plagget för att skapa fräschör, right?)

Som lyssnare av Plan B-podden får du just nu 20 %  rabatt på hela sortimentet genom att ange koden planb i deras webbshop (koden gäller fram till sista juni 2021). Dessutom ger Five Oceans tillbaka genom att skänka 5% av all omsättning – alltså inte bara vinsten utan omsättningen – till Naturskyddsföreningens arbete för hav och vatten.

Om jag fick någon utmaning i dagens avsnitt?
Det kan ni ger er på!

Favoriten? Fabric Freshener som sparar många tvättar, vårdar och skyddar fibrerna! Här vädras plaggen istället, och får även ibland en pust av Rain on Sandalwood.

Loading Likes...

Göttigt, fullt ätbart bröd – slängs! Varför?

I betalt samarbete med Too Good To Go 

Surdegsbröd, fralla, baguette, pain riche, levain, bulle och köpelimpa.
Gött bröd har många namn.
Och jag ääääääälskar bröd. Både att baka och äta. Helst rostat!
Sedan ett bra tag tillbaka har jag också en fabless för att rädda bröd. På flera olika sätt.

Min geniala lanthandel har en korg full av bröd och göttebröd, korvbröd, hamburgerbröd och limpor som är kedjans eget märke eller bakat i butik, som de säljer när det börjar närma sig bäst-före-datum. Jag går loss i den där korgen, ger häften till mina föräldrar och fyller därefter frysen till max.
Men det finns andra sätt att rädda bröd – ska strax berätta hur.

Varför jag älskar att rädda bröd?
Bröd är det livsmedel som vi är rappast på att svinna bort.
260 000 brödskivor i timmen svinnas bort närmare bestämt.
Jag smular sönder av panik över detta slöseri.

Tänk va, att 260 000 brödskivor svinnas bort varje timme – bröd som kunde ha mättat någons hunger.
Och vi slänger inte bara brödet, utan alla resurser som också gått åt till att producera brödet. Jord, vatten, transporter exempelvis.
Ett enormt slöseri, men också ett beteende som kostar rejält med deg. I dubbel bemärkelse.

Varför ser det ut så här?
Och hur kan vi ändra på detta?
Hur ser den resurseffektiva, smarriga och göttiga framtiden ut?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden – ett avsnitt som fått namnet Bröd, bak & andra bullar.

Det här avsnittet gör vi tillsammans med den briljanta matsvinnsappen Too Good To Go som jobbar på flera fronter för att minska svinnet. Förutom att de är vassa på snacka matsvinn (älskar deras Instagram, där jag ständigt lär mig massor om matsvinn), så kan en rädda mat via deras app – mat från restauranger, caféer och bagerier.
Aldrig har väl mat smakat godare!

I detta avsnitt snackar jag med Åsa Sandberg från Too Good To Go, får smarta brödsvinns-tips och blir inte lite taggad på deras överraskningspåsar med räddad mat. Som Kinderägg för vuxna!
Dessutom snackar Maria med en gotlänning som fick mitt hjärta att bakas ihop till en liten sockerkringla.
Markus Wahlgren på Coop i Visby – vår favoritbutik när vi hade torp på Gotland – som är
en kvick eldsjäl som lackade på ett brödsystem där 28 000 ton bröd slängs varje år.

Vaddå brödsystem? Jo, så här ligger det till.
Det är inte livsmedelsbutikerna som själva äger brödet i hyllorna – det gör brödproducenterna. De transporterar brödet i speciella brödbilar till alla de tusentals livmedelsbutiker som finns runt om i Sverige, maxar hyllorna med allsköns sorters bröd och några dagar innan bäst-före-datum slängs det fullt ätbart brödet ner i stora soppåsar. Prima bröd körs sedan i väg för att processas om till exempelvis djurfoder, etanol eller så blir brödet bränsle i ett värmeverk. Det är alltså inte dåligt bröd, utan bröd som går alldeles utmärkt att äta.

Markus Wahlgren ledsnade på detta resursdrypande system och tog saken i egna händer. Hur? Ja, men det får du veta avsnittet Bröd, bak & andra bullar.

Detta ska säga: Alla brödproducenter i Sverige är inte överens om att retursystemet är det bästa. Enligt en uppgifter från 2019 vill den näst största aktören häva systemet för att minska matsvinnet och spara på resurserna, medan den största aktören säger nej.

 

Det hade så klart varit käckt om vi kunde skylla allt svinn på brödsystemet, men tyvärr har du och jag en viktig roll i denna krutong-prydda soppa. För hushållen är gaaaaanska friska på att svinna bröd. Av de 80 000 ton bröd som svinnas bort i Sverige varje år så försvinner 30 000 ton i hushållen.
I podden snackar vi om var svinnet sker varför vi svinnar och vem som svinnar.

Missa inte!

Och så får jag en – eller var det två? – utmaningar av Maria. GULP!

Kan du ana vad?

Loading Likes...

Andra hand i första hand och mitt livs första SM-guld?

I betalt samarbete med Myrorna

Myrorna får in 20 ton möbler, prylar och kläder. Om dagen.
OM DAGEN. Obs, en aktör!
Det råder inte direkt någon brist på saker om en säger.

Vi svenskar är fenomenala på att skänka saker till välgörenhet, men ganska så urkassa på att köpa begagnat när behov uppstår. Än så länge. Sämst i Europa faktiskt.
Kanske känner vi oss så pass fenomenala när vi skänker vidare att vi unnar oss ett nytt plagg? En ny pryl?
Jag har själv varit där i känslan och vänt. Kånkat kassar till secondhand med triljoner grejer – både good and bad – och känt mig så fantastisk (och lätt!) efteråt att jag tagit en svängom på stan för att börja på nytt i garderoben.

Att skänka till secondhand är genialt, särskilt om en skänker rena, hela plagg som har ett andrahandsvärde, men den riktiga klimatgärningen gör en ju när en handlar secondhand istället för nytt. Det går trots allt 397 jackor på en enda ny om en ser på klimatavtryck, enligt Återbruksbarometern 2019.

I ett nytt avsnitt av Plan B-podden snackar jag och min armkrokerska Maria Soxbo om just secondhand när vi kommer till ämnet “Bättre begagnat”.

Hur vassa är vi svenskar egentligen på att handla begagnat (om en jämför med andra länder?), hur står det till med våra begär efter nya trender, synen på begagnat och vad kan en egentligen skänka vidare – och inte? Vilka myter finns det kopplat till just begagnat? Och viktigast: Hur ser framtiden ut om vi får bestämma? Hur ser det göttiga Plan B-livet ut? Hur ser framtidens städer ut – de som rimmar med klimatmålen?Vi reder vi ut, spanar och spår framtid, och det gör vi i stolt samarbete med Myrorna.

I detta avsnitt snackar vi också med Åsa Blomberg som är marknadschef på Myrorna,  och även den inspirerande secondhandfantasten, stylisten och modevetaren Monika Kichau som delar med sig av sina bästa tips för att bli en vass secondhandshoppare.
Dessutom får jag en utmaning av Maria som ni garanterat kommer att gilla!


Jag är inte snabbast i kommun, inte starkast.
Men, ett SM-guld aspirerar jag ändå till.
Att bära secondhand.

Andra hand i första hand är min devis since sju äpplen hög, och nu har jag gett mig på någon form av slutprov i beggat: Bygga ett halmbalshus med hjälp av återbruk. Jag tänkte se var gränsen går, var jag måste köpa nytt.

Att bära begagnat började lite ofrivilligt för min del, men för den delen inte ovälkommet. Tvärtom. Ärva kläder från storkusinerna var något flott. Vi var en lång radda i skaran och jag sista anhalten (yngst i släkten!). Men jag bar stolt allt från hemmasydda set, till magtröjor som jag matchade med seconhandshoppade gubbyxor som 12-åring. Och ett ärvt Kookaï-skärp som min kusin Kristin köpt i Stockholm.  Ujuj, vad ball jag kände mig. Som en jägare vars safarijacka hängde tung av medaljer och troféer, fast utan de triljonerna tveksamheterna.
Den känslan har jag göttat mig i sedan dess.

Det var också där, i secondhandbutikernas provrum, som jag började älska min kropp. Där jag insåg att den fungerade fint, den passade bara inte in i en ytterst smal skala av S, M och L. I en värld av pre-älskat fick känna känslan av att passa in i måttsydda byxor, klänningar och tröjor som någon skänkt vidare. Brallor som hade en storlek i benen, en i midjan och ytterligare en över höfterna.

Vissa plagg återkommer ständigt genom åren. Som skepparkavajen på bilden som jag haft i årtionden. Den åker fram titt som tätt, fast i nya kombinationer.
Förut tillsammans med randig tröja och blå brallor i någon parisisk 60-talssvängom redo för vår, numera i min marsstormande landet-look. Här bär jag skepparkavajen tillsammans med basker, rosa manchesterbrallor, rutig halsduk, oversizead ulltröja från herravdelningen på Myrorna Karlstad. Allt begagnat.
Och min absoluta favorit-look just nu.

Ofta möts en av kommentaren om att det känns ohygieniskt att bära någon annans gamla grejer. Då får vi väl hoppas att den personen aldrig har sovit på hotell, i lakan som hundratals andra sovit i innan. Och säkert gjort en hel del annat också.

Det finns någon knepig uppfattning om att nytt är fräscht. Plagg, som inte sällan är fullmatade med kemikalier och bär spår av någons taskiga lön och dåliga arbetsförhållanden. Vad är det som är fräscht med det?
Särskilt om en kan jämföra det med secondhand, och fantastiska Myrorna som inte bara tar hand om det företagen inte tar hand om (deras produkter när de blivit ratade), utan skapar arbetstillfällen och ger saker ett värde igen.

Kanske är det dags att gå en vända kring det pre-älskade? Fundera på vad som har ett värde? Ska vi inte komma överens om att ett försvinnande litet klimatavtryck är det högsta värdet?

 

Loading Likes...

Framtidens mat – vad äter vi, hur produceras maten och vad är utmaningarna (och lösningen)

I samarbete med LRF

Framtidens mat – vad äter vi? Hur produceras maten? Ser produktionen annorlunda ut? Hur ser utsläppen ut? Och hur gör vi för att säkra en vettig framtid?

I går anordnade jag och min klimatkollega Maria Soxbo en digital #klimatlunch i samarbete med LRF – lantbrukarnas riksförbund för att grotta i ämnet.
Vi hade laddat upp med en uppsats av frågor, och hann med ungefär hälften. Hade behövt ett 24 timmas live känner jag för att kunna ställa alla följdfrågor vi hade.
Men redan i nästa vecka ska vi ha ytterligare ett samtal om “den goda maten”, då vi ska snacka mat, hållbar mat (vad är det?), matsvinn och matval (närproducerat eller ekologiskt?). Planen är att vi ska få in mer luft för våra egna och andras frågor. Redan nu kan du anmäla dig till nästa digitala klimatlunch som hålls den 9 december mellan klockan 12-13.

Vad vi pratade om?
Vi vill ju veta så mycket det bara går om klimat, miljö, utsläpp, utmaningar och lösningar, och vill få in flera olika infallsvinklar. Jag bor som bekant i Stockholm, så min kontakt med matproducenter och jorden som brukas är ju lätt undermålig. Dock är jag uppväxt på landet, och på väg hem till åkrar, skog och äng, och jag är mer än nyfiken på framtiden för den plats jag valt att kalla mitt framtida hem. Hur landsbygden kommer att se ut, vad kommer att odlas, vad kommer det som odlas användas till och varför odlas just den grödan? Vad hamnar till slut på tallriken?  Och till vilket pris?
Och för vem kommer maten att produceras? Alla eller en liten privilegierad klick?

Till vår hjälp för att grotta i det här enorma ämne hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF

Louise Karlberg, avdelningschef Skog & jordbruk, Naturskyddsföreningen

Peter Borring, ekologisk och konventionell bonde från Östergötland

Vi skulle också haft med oss Pernilla Tidåker, lärare och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, men hon blev tyvärr sjuk.

Du kan se hela samtalet här:

Min känsla så här efter samtalet? Att jädrar i berget vad mat och matproduktion är komplex. Det som kanske är bäst för planeten kanske inte är det som kunden efterfrågar. Det som är bäst för klimatet kanske inte är bäst för miljön. Och det som är bäst för miljön kanske inte är ekonomiskt gångbart i hur samhället och lantbruken är uppbyggda i dag.

Lantbrukaren har inte alltid kontroll över vad hens grödor används till – om det är foder till djur, mat till människor eller till drivmedel. Lantbrukare försörjer sig på en lön som är lägre än av vad genomsnittssvensken tjänar, och samtidigt: om vi gör maten dyrare, vem ska betala det högre priset?
Ska det endast vara en liten privligerad klick som har råd med lokalt producerad, ekologisk mat?
Detta har ju jag och Maria varit inne på ett antal gånger i vår podd Plan B-podden, där vi slitit vårt hår kring denna fråga. Tänk vad enkelt det hade varit om det klyftorna i samhället försvann, alla tjänade lika mycket pengar och alla hade samma förutsättningar.
Som det är nu är det lite trassligt milt sagt, och det är jäkligt svårt att göra rätt.

Jens från LRF pratade om att framtidens mat ingår i ett större system. I dag pratar vi ofta om mat å ena sidan och  skräp, sopor, avfall och matsvinn å andra sidan, men det senare är ju egentligen outnyttjade resurser. Mat ska så klart ätas upp, men rena avfall kan bli energi och restprodukter från lantbruket kan bli produkter som vi behöver.
I dag går 20% av vete till människan, 70 % till djurfoder och 10% till annat, exempelvis biobränsle. Det låter lite galet i mina öron, och detta måste jag prata mer om nästa vecka. Är 70% av vetet för dåligt för att äta direkt för människan, har vi för hårda krav på maten eller är detta rimligt?

Louise från Naturskyddsföreningen pratade om framtidens mat och hänvisade bland annat till Eat Lancet-rapporten som säger att vi måste kapa vår köttkonsumtion med 80-90%.
Vi kan fortfarande äta kött, om vi vill, men i långt mindre utsträckning. Och om eller när vi äter kött så bör vi välja bra, ekologisk naturbeteskött. På uppåt-listan över mat som vi kommer äta i framtiden står baljväxter, nötter och grönsaker. Och Louise tog just upp rättviseaspekten (vem har rätt att äta god, hälsosam mat?), och spådde att detta kommer bli en av de hetaste framöver.
Om jag tror detsamma? Eh. Ja.

Det pratas ofta om att jordbruket har ett stort klimatavtryck, vilket så klart stämmer. Lantbruken dras med bekymmer som utsläpp av växthusgaser och övergödning.
Louise på Naturskyddsföreningen tog som sagt upp att det är smartare och mer resurseffektivt att äta maten direkt än att processa den genom ett djur, men lyfte också att djur behövs för den biologiska mångfalden och för att ge gödsel till matproduktionen.
Enligt lantbrukaren Peter så var det inte helt enkelt att få tag i vettigt, ekologisk gödsel (alltså inte klimathaltande konstgödsel) när en inte har egna djur. När han räknat på sitt lantbruk, som innehåller både ekologiskt och konventionellt lantbruk, så är det jämt skägg när det gäller klimatvinningen, eftersom han kör mer traktor i de ekologiska odlingarna.
Utsläppen i lantbruken kommer från traktorer och jordar, och Louise hoppades på ekonomiska styrmedel som gynnar kolinlagring, mer naturbetesmarker.

Det var många som hade skickat in frågor om plöjfritt lantbruk, och regenerativt lantbruk. Peter berättade att principerna som det degenerativt lantbruket står för, i mångt och mycket redan omfattar det svenska lantbruket.  Han själv plöjer så lite han kan, men så mycket som det behövs (eftersom plöjningen hjälpte honom i den ekologiska odlingen, och var ett bra sätt att slippa använda bekämpningsmedel). Gah, att det inte finns fler enkla svar.
Detta var så klart en röst, och det finns så klart fler värda att höra, men detta var en infallsvinkel.
Och om det är någon som har en annan infallsvinkel/uppfattning, kommentera gärna.

Det som kom upp var – vad jag uppfattade – som ett entydig kritik mot billig, importerad mat utan nämnvärda hållbarhetskrav. Som Peter uttryckte det: “den importerade skitmaten”.
Mat som ständigt konkurrerar med vår inhemskt producerade mat. Detta vill jag snacka mer om under nästa veckas klimatlunch – för hur råder vi bot på detta?

En oroväckande detalj?  Jens berättade EUs kartläggning över framtidens odlingsbara mark. I södra Europa (framför allt Spanien som i dag producerar mängder av grönsaker) var landytorna rödmarkerade, eftersom klimatförändringarna troligtvis kommer ändra förutsättningarna för odling. Det kommer helt enkelt bli svårare att odla just där.
Samtidigt var det grönt som tusan i Sverige. Det är ju inget nytt att Sverige kommer att drabbas långt senare av klimatförändringarna än många andra länder, men ur ett matproduktions-perspektiv kommer det nog ställas en hel del krav på oss här i norr. Att vi producerar mer mat.
Så kanske dags att ge förutsättningarna för att puffa in fler i yrket?

Vi här i Sverige har inte bara turen att bo i ett rikt land där vi har goda förutsättningar för att producera energi eller där effekterna av klimatförändringarna kommer att halta efter resten av världen, vi kommer också kunna att odla mat. Och då inte bara till oss själva. Det är hög tid att polera omtanken om andra, för damn den kommer att behövas i framtiden. Väck med den individualiserade världen?
För att kunna ta oss an den här utmaningen behövs fler lantbrukare, och att locka “the best and brightest” in i branschen som Jens uttryckte det. Och pja, då kanske de ekonomiska förutsättningarna måste finnas. Men också en högre dos respekt från oss som bor långt ifrån producenterna, och defaco är beroende av dem för att mätta magen.

En fråga som kom upp ganska sent i samtalet var frågan om småskaliga lantbruk, och kanske att vi i framtiden ser fler månskensbönder? Nu var det ju inte jag som skulle svara på den frågan, men det vill jag ändå göra. Jag hoppas på att fler odlar i framtiden, har småskaliga lantbruk och odlingar. Väck med enorma, välklippta gräsmattor och fram med ängar, odlingar och en respekt för maten. Jag hoppas på fler månskensbönder, och bättre betalt för de som faktiskt har detta som ett yrke. Så pressen att leverera maxat inte blir så stor. Sedan tycker att det rimligtvis borde ingå någon form av peng för allt bra lantbrukarna gör, exempelvis den biologiska mångfalden. Sätta ett pris på värdet av den. Den biologiska mångfalden är förvisso ovärderlig, men desto större anledning att visa att den har ett värde. Precis som att en köper träd och skogsrutor, så kanske en ska kunna köpa en bit biologisk mångfald?
Eller så är jag helt ute och snurrar?
Jag hoppas med min flytt till landet kunna odla mer, producera el (överskottet går ju ut i det vanliga elnätet) och på något sätt bidra till den här världen med pja, min tid.

Det jag skulle vilja prata mer om – förutom allt ovanstående – är vad utsläppen ska användas till. Givetvis ska utsläppen inom jordbruket minska – precis som andra ställen i samhället. Men i ljuset av detta samtal kommer alla andra utsläpp upp till ytan. Vi behöver mat för att överleva. Det vet vi. Vad är andra direkta behov? Och vad är begär?
Och hur gör vi behoven så resursaffetiva? Är det rimligt att bygga i betong, för att tillgodose behovet av tak över huvudet? Eller finns det andra vägar att gå (ja). Är det rimligt att det svinnas bort så mycket mat som det gör i dag?
Gah, det finns (enligt mig) för lite styr.

Vi människor utsätts för för många ohållbara val, och det är idioti att lägga över så mycket ansvar på individen. Om det här landet har klimatmål, vilket vi har, så kanske gemene hen ska få hjälp med att nå dem? Är matsvinnet ett problem? Hur kan det ens vara lagligt? Privligerat fölk i detta land (inklusive jag själv) måste lära sig att äta upp. Inget snack om saken.
Är lantbruk en viktig del av framtiden? Då behöver lantbrukare få skäligt betalt, dels för att kunna odla, men också ställa om sin produktion så den kan bli mer hållbar. Kanske ska vi lära oss mer om odling i skolan? Vi har hemkunskap som berättar hur vi ska inreda vårt hem och laga vår mat, men kanske borde vi få mer verktyg? Och kanske ska fler svenskar få bättre förutsättningar att just odla – även i städer.
Någon gång läste jag kommentarsfältet i UnderbaraClaras blogg, som just handlade om klimat, stad och landsbygd. Någon skrev något i stil med “om en skulle bygga en mur runt Stockholm, ska vi gissa på vilken sida klösmärkena är på”. Kommentarer syftade på att städerna är beroende av mat och energi från landsbygden, och vad skulle hända om en ströp införseln? Och kapslade in en känsla av att storstäderna  tar landsbygden för given, och sedan går runt och snackar om ett en är klimatsmart i stan. Medan det är någon annan som har fixat förutsättningarna för det. Det är klart att vi är beroende av varandra, men: Vi behöver alla – oavsett var vi bor – förstå jobbet som ligger bakom maten. Respektera och värdesätta.

Lärdomar:
– Framtidens mat är mindre kött, mer baljväxter, nötter och grönsaker. OM vi äter kött ska vi välja ekologiskt, naturbeteskött.
– Vi konsumenter måste efterfråga klimatsmart mat så den maten blir lönsam att producera. Så ät inte bara klimatsmart mat för egen del – utan för andras.
– Hur kommer produktionen se ut. Lite oklart, men tydligt är att vi i Sverige behöver producera mer mat.
– Lantbrukare tjänar för lite. Det är svårt att locka fler til yrket, få lantbrukare att stanna i yrket. Samtidigt som vi behöver lantbruk, dels för att producera mat, men också för den biologiska mångfalden.
– Det som är bäst för klimatet är inte alltid bäst för miljön.

Vill du läsa mer om denna klimatlunch? Sladda in till Maria som lyfter några andra infallsvinklar och funderar loss.

Nästa onsdag kl 12.00 kommer alltså den andra delen av denna digitala klimatlunch, när vi ska prata om Den goda matenDå blir det konsument- och individperspektiv, och vi ska prata mer om hur vi faktiskt kan bli hållbara matkonsumenter på riktigt. I panelen sitter återigen Jens Berggren från LRF, men denna gång får han sällskap av Madeleine van der Veer från WWF och kocken Paul Svensson!

Vi har totalt plats för 100 i publiken, så hugg en plats redan nu!

Loading Likes...

Framtidens jul – med klimatet i åtanke

Nämen där är ju jag! I Erikshjälpens tidning (är även på omslaget minsann). Där snackar jag hållbar jul, klappar och klimatavtryck, och spår hur jag tror att vi firar jul i framtiden. Och apropå Erikshjälpen och jul – du vet väl om att Erikshjäpen har en kolossalt bra webbshop där en kan handla begagnade julklappar. 
Där är det busenkelt att tänka andra hand i första hand.

Vill du nörda ner ytterligare i ämnet så handlar hela det senaste avsnittet av Plan B-podden om just detta: jul!
Missa inte!

Loading Likes...

Plan B-podden avsnitt 2: Besprutat, bin & biologisk mångfald!

samarbete med Årstiderna

Nu ni!
Äntligen är det andra avsnittet av Plan B-podden ute! Podden där jag och Maria Soxbo snackar om det är livet efter omställningen – om utmaningarna och vinningarna. Vi spånar framtidsvisioner, stöter och blöter olika idéer och GÅR LOSS. Vi kanske kan kalla Plan B-podden för reklamslingan för det hållbara livet.

Det första avsnittet släppte vi innan sommaren, varpå vi tog sedan en låååång semester från podden för att sedan kavla upp ärmarna till hösten. Vi har en massa spännande avsnitt framför oss, men vi kickar i gång med den andra avsnittet  “Besprutat, bin & biologisk mångfald– det är ju trots allt eko-september.

 

I avsnittet snackar först och främst ekologiskt och normer. Varför vi säger “mat” och “ekologisk mat”, som att ekologiskt när något special, trots att det är mat i sin renaste form. Kanske ska det heta besprutat och obesprutat istället? Vi pratar om biologiskt mångfald och bin, att vi är beroende av en rik natur med många olika arter för att få mat, men behandlar andra arter än människan som skit.

Jag gissar fakta som jag egentligen vet (måste sluta med det, hahaha), pratar med mat i munnen och tror att Maria vill döda humor. Pja, what can I say.
Vi snackar också pengar, städer, klass och rättvisa, och försöker resonera oss fram till hur alla ska ha rätt till obesprutad mat. Knivigt. Lyssna gärna och tyck till, kom med egna idéer och infallsvinklar. Hur vill du att framtiden ska se ut? Och hur når vi dit?
Dessutom får jag en utmaning av Maria. Älskar det momentet, hehehe.

Avsnittet har möjliggjorts tack vare fantastiska Årstiderna – som erbjuder 100% ekologiska matkassar och frukt-, grönt- och säsongslådor.
Inget är flygfraktat, allt är noga utvalt, eller bortvalt som Årstiderna kallar det.
Och nu får alla ni Plan B-lyssnare möjlighet att testa Årstiderna med rabatt.

Med koden PLANBPODDEN får du 20% rabatt på första beställningen oavsett vilken prenumeration du väljer. Du väljer själv om du vill ha matkassar med färdiga recept eller lådor med råvaror, dessutom bestämmer du själv hur ofta du vill ha leverans. Och det är ingen bindningstid!
Som ni vet prenumerera jag på säsongens ekologiska grönsaker vi Lantlådan, som jag varmt kan rekommendera. Innehållet ser olika ut beroende på säsong. Så spännande och lärorikt! Jag har upptäckt så många grönsaker som jag själv aldrig skulle ha köpt, men som blivit nya favoriter.

Dessutom känns det ju extra stolt:igt att samarbeta med ett företag som blivit utsedda till Årets hållbara företagRetail Awards. Så kul!

Så, nu kör vi! Säsongs-premiär för Plan B-podden och massa ekologiskt snack! Och erbjudande som ger rabatt.
Bra start på den här hösten, eller hur?

Ps. Följ gärna Plan B-podden på Instagram, där matar vi på med fakta, idéer och annat härligt från roddarna.

Loading Likes...

Besprutat eller obesprutat

I samarbete med Årstiderna

Visst är det konstigt ändå, att vi säger mat och ekologisk mat.
Som att normen är besprutad mat, och ekologiska det special:iga, annorlunda. Trots att det är mat i sin renaste form – med betoning på ren.

Borde det inte vara … tvärtom? Att det hette mat. Och besprutad mat?
Undrar just hur många som skulle välja det senare om det hette det som det faktiskt var. Besprutad mat.

 

Som ni vet så prenumererar jag på Årstidernas lantlåda (här på bilden halvt uppäten, för denna låda är som en godiskorg) som är full av säsongens grönsaker. Jag har ju numera inga egna odlingar, och vill säkerställa att jag  hela tiden matar in ekologiska smarr i mitt hem. För jag vill inte köpa besprutad mat. Jag vill inte att mina barn ska äta besprutad mat, eftersom barn är känsligare mot skiten än vad vuxna är.

Att få tag i ekologiska grönsaker i säsong där jag bor är banne mig inte lätt. Inte ens nu, i september då naturen dignar av grönsaker, frukt och bär.
Eftersom jag äter i säsong, så är ju detta min prime time rent matmässigt, men det som är i säsong i Skandinavien går inte att få tag i ekologiskt … här. Kanske i reko-ringar, men inte i matvaruaffären.

Just nu – under prunkande skördetid – borde handeln vara full av närodlade ekologiska tomater, majs, gurka, zucchini och sallad. Från närliggande lantbrukare, eller från Skandinavien. Men alla alternativ som finns är importerade från Egypten eller Spanien.

Just nu pågår #ekoseptember, som uppmärksammar vinsterna av att handla just ekologiskt. Genom att strunta i att sprinkla bekämpningsmedel på odlingar så följer en hel massa vettigt:
Biologisk mångfald.
Rent vatten.
Levande jordar.
Inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel.
Extra god djuromsorg.
Mat utan konstgjorda tillsatser – som alltid är kontrollerad.

Årstiderna är 100% ekologiska.
Alltid.
Råvarorna är noga utvalda, och de jobbar ständigt och nyfiket på att hitta nya spännande lösningar på hur framtidens mat kommer att se ut.
De har investerat i en elektronisk lastbil för matleveranser i Danmark, kör ut mat med cykel i Göteborg och jobbar ständigt på att sänka klimatavtrycken.
Och jobbar för att fler ska äta ekologiskt.

Visste ni förresten att ekologiskt är norm i Danmark, där Årstiderna startades 1999? Och att Sverige ligger 5-10 år efter i utvecklingen när det kommer till ekologiskt. Om detta, och om ekologiskt, besprutat, normer, klass och biologisk mångfald snackar jag och Husligheter mer om i
höstens första avsnitt av Plan B-podden som släpps snart! Missa inte det!

Tills dess mumsar vi vidare ur lådan bland potatis (en av de grödor som annars är värst besprutad), färsk majs, sallad, bönor, blomkålsskott, knippen med morötter, schalottenlök och spetskål.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny