Juli 2013: Paris, roadtrip genom Frankrike, dopp i Medelhavet, Sicilien och lite Värmland på det

2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:

– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.

Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.

Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.

Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.

Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.

När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.

Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.

Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.

Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.


Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.

Flanerar franska gränder fram …

fotograferar …

… och tar vårt första dopp i Medelhavet.

Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.

Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.

Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.

Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.

Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.

Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.

Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.

Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.

Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.

Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.

Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.

Och badar i ljummet vatten.


Per, Lisa och jag.

Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.

Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.

Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.

Blir stolt när en får vara med i Situation Stockholm.

Formger en logga åt Sjutton kvadratmeter lakrits och köper mig en trälåda.

Tar tåget hem till törpet i Värmland.

Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.

Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.

Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest

Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.

När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.

Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.

Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.

Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: Le Flamant Rouge och Peyriac-de-Mer

le flamant rouge by emmas vintage

Paris i all ära, men det är inte mycket som går upp mot drömska Le Flamant Rouge och charmiga Peyriac-de-Mer. Varken jag eller John kunde liksom inte sluta fotografera, vilket resulterar i att jag måste göra ytterligare ett inlägg för att visa hur vackert allt var. Det första inlägget hittar du här: Roadtrip genom Frankrike: Peyriac-de-Mer

Alla rum på  Le Flamant Rouge (tack för tipset Miriam!) hade inretts efter ett tema. Vi bodde i rummet Coco Chanel. Denna paranta dam var i gott sällskap av författarummet Albert Camus – med bokhyllor och väggar täckta av tidningsblad – och konstnärsrummet Georges Braque – med stafli vid det öppna, susande fönstret. Dessa rum låg på samma våningsplan. Om man trippade upp för trappan kunde man komma till det vackra rummet Edith Piaf.  Jag ville bo i vartenda rum. Knappra fram en bok i Albert Camusrummet, måla konstverk med vind i håret i Georges Braque-våningen och lyssna på skrapiga vinylskivor uppe i Edith Piaf. 

le flamant rouge by emmas vintage

Matsalen på nedervåningen var ett kapitel för sig. Överallt låg vackra golv. Rutiga, mönstrade, nötta och älskade. Allt var så där stilla. Det var en stillhet som jag inte vet när jag upplevde senast. När det är tyst. Inget skval, inget bilbrummande, inget dunkade i huvudet av saker som måste göras. Bara harmoniskt brus från vinden, pip från svalorna som sladdar förbi ovanför taket och ljudet av en kaffekopp som ställs ner på ett fat.
Det sistnämnda ljudet kom utifrån.
Trappan leder nämligen ut till baksidan av huset, där jag och John åt frukost. 

le flamant rouge by emmas vintage

Edith Piaf-rummet. le flamant rouge by emmas vintage

le flamant rouge by emmas vintage

I författarrummet, Albert Camus, var väggarna tapetserade med gamla tidningar och på ett skrivbord stod en skrivmaskin.

le flamant rouge by emmas vintage

När jag trippat runt bland alla rummen gav jag mig ut i byn Peyriac-de-Mer tillsammans med John.

le flamant rouge by emmas vintage

Det var morgon och fransoserna kom gående från bageriet med nybakt bröd. Själv gick jag och bar på min mammas gamla badväska (som hon alltid hade med sig till sina morgondopp förr) som jag numera använder som handväska.

le flamant rouge by emmas vintage

Peyriac-de-Mer var så där franskt autentiskt som man kunde drömma om att en liten by skulle vara. Naggade dörrar i knalliga färger, halvöppna fönsterluckor, tvätten på lina högt ovanför gatorna och krukor med växter i. Överallt.

le flamant rouge by emmas vintage

le flamant rouge by emmas vintage

Om jag fick välja skulle jag bo i huset med de gröna fönsterluckorna. Vilket väljer du?

le flamant rouge by emmas vintage

Peyriac-de-Mers gränder var helt tomma. Så när som på mig och John då. Och någon katt på jakt.

le flamant rouge by emmas vintage

le flamant rouge by emmas vintage

Hittade stora – stängda – portar med spännande trädgårdar i.
När vi gått igenom Peyriac-de-Mer, gick vi tillbaka till Le Flamant Rouge, packade våra väskor och hoppade in i Forden igen. Ett nytt äventyr, ett nytt mål och ännu ett stopp på vår franska roadtripp stod på menyn.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny