HJÄLP, JAG VILL INTE SLUTA RESA!
God morgon!
Det ramlar in massor av frågor kring klimat, hållbarhet och drömmar – så roligt! Jag ska försöka besvara dem alla i sinomtid, men vi börjar med en som jag tror angår många. Resor!
Let’s do this!
Q: Hej Emma!
Hoppas du kan ”hjälpa mig”. Var beredd på världens mest bortskämda-priviligierade-mede
Jag vill sitta på uteserveringar i Palma, gå på museum i Krakow och äta fantastisk mat i Paris. Inte varje helg, men iaf två-tre gånger om året.
Fattar så klart vilket extremt lyxproblem detta är (kan jag ens säga problem?), blir irriterad på mig själv bara jag läser detta. Men iaf – har du några tips på hur man ska tänka?
Tack för allt du gör! Det är tack vara dig jag fått upp ögonen för detta.
Kram
A: Hej och tack för din fråga. Först och främst tänker jag att det inte behöver vara så svart eller vitt. Nej, du behöver inte sluta resa, men kanske fundera på hur du kan resa klimatsmartare? Fortsätt resa, men gör det med bättre känsla i magen helt enkelt.
Jag kan lägga min månadslön på att du inte är ensam om att vilja sitta på uteserveringar i Palma, gå på museum i Krakow och äta fantastiskt mat i Paris. Handuppräckning på den? Men vem ska får göra det? Det är en himla svår fråga att svara på.
Ett som är säkert är att det är ett enormt privilegium att resa, en lyx, som vi kanske måste börja behandla som just det. En enorm lyx. För rent krasst (och nu kanske jag låter lite hård) lever ju vi vårt liv på bekostnad av andras. De som drabbas hårdast av klimatförändringar är fattiga kvinnor, de som inte har råd att fly när deras hem drabbas av översvämningar eller har råd att köpa mat när skörden slår fel.
Det är jädrigt jobbigt att tänka på, jag vet, men ibland behövs lite perspektiv. En påminnelse om att våra problem just är så futtiga i jämförelse.
Och ja. Politiker, företag och andra länder har också ett ansvar så klart, men jag tänker mycket på att leva som en lär. Tillåta att synen på sig själv – som medveten, smart person – rimma med sina handlingar. Att skippa det som psykologerna kallar “kognitiv dissonans”, som handlar om just det. Glappet, eller konflikten som uppstår i vår hjärna, när uppfattningen om oss själva inte går ihop med valen vi gör. Det är enormt ansträngande för hjärnan, därför försöker hjärnan hitta enkla lösningar ur konflikten på olika vis. En lösning som hjärnan gärna tar till är att försöka rättfärdiga de val vi gör på olika vis. Kanske sätta upp en imaginär klimatbudget som säger att det är okej att ta flyget om vi äter klimatsmart? “Jag är väl ändå värd detta” hör jag ofta min hjärna säga till mig. Hjärnan liksom köpslår.
En annan aspekt är att vi ju alla på sätt och vis är influencers. Vissa mer än andra. Medelsvensken har lite mer än 300 kompisar på Facebook till exempel. Och vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra gör. Det är en bra påminnelse när vi gör val som kanske är lite klimathaltande och tänker “äsch, vad spelar det för roll om lilla jag flyger”. Vi inspirerar vare sig vi vill det eller inte.
Som när jag åkte till Hawaii. Jag gjorde det för att alla andra gjorde sådana resor, så då måste det väl vara okej, eller? Det kan väl inte vara SÅ farligt?
Att ta flyga ÄR svindåligt för klimatet, det bränner upp hela årsbudgetar på bara några timmar (en resa till Gran Canaria “kostar” 1,8 ton koldioxid i utsläpp – per person. Det är vad en genomsnittlig svensk äter för under ett år på ett ungefär). Men allt fler börjar inse exakt hur dåligt det är. Och oavsett om vi kan använda biobränsle framöver så funkar det ju inte att resa i den omfattning som vi gör nu, för då skulle vi behöva odla upp hela jordens yta för att bara kunna transportera oss.
Men hur ska en resa då?
Ja, tack och lov har lite hänt sedan vi åkte till Amerikatt för 100 år sedan, då vi sa adjöss och goodbye till våra nära och kära – for life. På livets enda resa. Futtiga 100 år sedan. Mycket har hänt sedan dess, right?
JUST NU är flyget ett dåligt alternativ, men det finns ju inget som säger att det kommer bättre alternativ i framtiden? Själv så skippar jag flyget så länge det är ett dåligt alternativ, och så länge jag KAN skippa det. Det handlar inte om att ge sig själv ett förbud tänker jag, utan bara pausa just flyget. Ett ypperligt tillfälle att testa andra resesätt!
Tåg är faktiskt smidigare än en kan tro. Jag tog ju tåget ner till Paris med Majken när hon var 6 månader. Lätt en av de bästa resorna jag gjort. Och på tågfronten händer det ju enormt mycket just nu. SJ planerar för en bokningssajt som gör det enklare att åka utomlands, Ving återupptar tågcharter, det snackas höghastighetståg och det bubblar ut idéer från så väl företag som enskilda individer. Tågtrenden fullkomligt exploderar i engagemang och det blir nog allt svårare att stå emot trycket för både företag och politiker.
Det skulle inte förvåna mig om det startar upp ett helt gäng nattåg från Sverige ut i Europa de kommande åren. Du kan ju redan åka från Malmö till Berlin med nattåg under högsäsong, och det går en rad nattåg mellan storstäderna i Europa.
Det vi vet är att vi måste dra ner på resandet. Går det att resa mer sällan, och vara borta längre?
Funkar det inte med jobbet? Fråga om din arbetsplats kan haka på det fantastiska som händer nu: där allt fler företag ger sina anställda ytterligare semesterdagar om de väljer att ta tåget på semestern istället för flyget. Heja! Snacka om bra förmån för de anställda.
Och ta tillfället i akt att BÅDE äta gott i Paris och gå på utställning i Krakow. Med nattåg kan du ju resa medan du sover, om du vill vara tidseffektiv. Weekends kanske blir svårt, men det är ju ett ganska knepigt upplägg i min hjärna (även om jag älskade det förut, och utnyttjade det därefter). En snabb vind av något annat. En kick. Jag fattar verkligen att det lockar, och själv tränar jag på att försöka slow:a ner lite granna och se om jag kan fylla mitt bortskämda liv med gött utan de bombastiska kickarna. När jag var yngre fick jag exempelvis ett pirr av att åka över Tjörnbron, mot vår västkustsemester. Får jag det i dag eller har jag blivit blasé? Åh, jag vill ha tillbaka pirret för det lilla!
Jag tänker att – i väntan på nattågen ut i Europa – så kan en gräva lite där en står.
Bo på ett vackert slott över en helg eller dra till Öland eller Österlen! Hänga i Göteborg en helg? Eller åka skidor så magpirret virvlar i fjällen.
Eller dra med polarna till Köpenhamn!
Och samtidigt göda de stora drömmarna titt som tätt med en Den Där Långa Resan. En tågluff genom Europa. Till Italien, där en kan hyra hus med ett par kompisar? Kanske tågluffa tillsammans vissa sträckor, mötas upp i olika städer och berätta om äventyren!
Längta, spara, boka och längta igen. Orientexpressen! Gah!
Eller en resa till en annan kontinent när flyget är ett bättre alternativ?
Vi är så dåliga på att längta och dagdrömma. För i Sverige – där vi har det relativt ganska gott ställt – kan många av oss (låååångt ifrån alla) förverkliga drömmar relativt … snabbt. Vi kan köpa en ny möbel utan att behöva spara i fem år och vi kan resa bort när vi får ett infall utan att behöva punga ut tusentals fioler (eftersom flyget är rejält subventionerat till skillnad från tåget = galenskap).
Vi är bortskämda. Som tusan. Men längta, det är ju skithärligt. Och lite frustrerande och gör lite ont i bland. Men det tänker jag tillhör. För när väl resan blir av, herrejädrar i berget.
Lite off topic, men när jag och mina polare drog till Kos som 18-åringar (preskriberad resa), så bokade vi ett år i förväg och hade sedan Kos-fester en gång i månaden fram tills vi åkte. I tolv månader firade vi att vi skulle ut på en resa.
Kanske inte skulle bege mig till Kos igen, men gillar ändå tanken på att påminna sig själv om resan en ska göra.
En fransk afton med kompisarna en gång i månaden innan en beger sig till Frankrike, eller middagsklubb på tema italienskt inför Italien-resan. Jag tänker att resan inte bara ska bli en resa, utan att vi ska behandla den som den lyx det är.
Semestermaxa redan INNAN semestern. Åh, jag känner att det ligger ett nyord och pyr här under huden. Asch, fasen, kommer inte på något. Drömestra kanske. Att längta och drömma om semestern och börja resan innan resan så att säga, ja, ni fattar.
Om du vill resa tre gånger per år. Gör en plan och se hur dina förutsättningar ser ut. Utgå från en klimatbudget, istället för att direkt börja leva på klimatkredit. Ofta börjar vi ju i andra änden, vad vi vill göra, right?
Utgå från din tids- och pengabudget. Hur många semesterdagar har du? Hur mycket pengar har du? Vilka ställen vill du besöka, och hur tar du dig dit klimatsmart? Kräver en resa större budget? Lägg den till sparlistan.
Och sist men inte minst (och än en gång): LÄNGTA och DAGDRÖM.
Tips! Spana in klimatsmartsemester.se om du vill se hur olika färdmedel påverkar klimatet!
