Vem har rätt till skogen?

Alla snackar om skogen just nu.
Och alla vill ha den.

Byggbranschen vill använda skogen när de bygger bostäder, modekedjorna ska göra kläder av skogen när de manglar ut nya, “hållbara” kollektioner i lyocell/tencel.  Skogen ska också ge oss inredningsdetaljer, engångsprodukter och evig tillgång på biobränslen. Lägg till att skogen också gärna ska stå kvar eftersom den är en avgörande kolsänka (vi släpper som bekant ut för mycket koldioxid vilket bidrar till klimatförändringarna, men skogen suger i sig och lagrar koldioxid). Den artrika naturskogen är också viktig för den biologiska mångfalden. 2000 skogslevande arter är hotas när allt fler skogar avverkas i jakten på ett nytt begär.
Ni hör ju. Ekvationen går inte ihop.

 

Så, vem har rätt till skogen?

Svensk skog har avverkats i en hisklig takt och närmare 60% av Sveriges skog har kalhuggits sedan 1950-talet.  Du har ju säkert sett kalhyggen här och var? Eeeeh ja. Men visste du att kalhyggen läcker ut koldioxid i närmare 15-20 år efter själva avvecklingen?
Och inte nog med det: viktig, artrik naturskog avverkas och ersätta av artfattiga planteringar.
Vi svenskar förfasas ofta över avvecklingen i Amazonas – men hur står det till ” Sveriges motsvarighet till Amazonas”, de stora sammanhängande naturskogarna längs fjällkedjan, som Naturskyddsföreningen så fint uttryckte det.

Det snackas stolt i Sverige om vår enorma rikedom: skogen! Lösningen på allt. Men på sättet vi behandlar och avverkar vår skog – och bristen på skydd – är ju lite lätt tveksamt.

Tre enkla saker DU OCH JAG göra?

1. Skriv under Naturskyddsföreningens purfärska namninsamling.
Bara gört! Det krävs en opinion för att saker och ting ska hända. Du och jag är opinionen.
Glöm. Aldrig. Det.
Tipsa om namninsamlingen till andra – vänner, bekanta och kollegor. Tillsammans är vi många.

2. Gå på hemma-bio och se något vettigt och viktigt!
Det finns en hel radda dokumentärer om skogen. Bland annat den här:
More Of Everything – A film about Swedish forestry och A Tale from the Woods (donera för att fler sådana här dokumentärer ska göras). Tipsa andra!

3. Rädda skogen!
Klimatklubbens Facebook-sida samlar vi just nu rädda skog-relaterade namninsamlingar som längtar efter underskrifter. Hotas skogen av vägbyggen eller förtätning där du bor? Starta en namninsamling och dela i Klimatklubben så gör vi skillnad. Tillsammans.

Loading Likes...

#klimatlunch – hållbar mat, que?

I samarbete med LRF

Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?

Gah, så många frågor. I går försökte jag och Maria Soxbo grotta lite i svaren när vi anordnade vår andra digitala #klimatlunch (den första klimatlunchen – om framtidens mat – kan du läsa om här, och också se i efterhand)  tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund LRF.

Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF.
Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF
Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.

Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:

Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.

I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.

Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?

Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?

Hållbar mat, kött och biologisk mångfald

Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …

I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.

Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé.  Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.

Självförsörjning – vad ska vi äta?
I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe –  men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.

Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?

Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså  att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.

Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?

Ekologiskt vs närproducerat
En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor  om efterfrågan finns.

Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.

På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.

Är maten för billig?
Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja,  frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.

“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?

Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?

Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?

Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?

Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?

Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.

Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.

Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.

Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?

Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!

Loading Likes...

Framtidens mat – vad äter vi, hur produceras maten och vad är utmaningarna (och lösningen)

I samarbete med LRF

Framtidens mat – vad äter vi? Hur produceras maten? Ser produktionen annorlunda ut? Hur ser utsläppen ut? Och hur gör vi för att säkra en vettig framtid?

I går anordnade jag och min klimatkollega Maria Soxbo en digital #klimatlunch i samarbete med LRF – lantbrukarnas riksförbund för att grotta i ämnet.
Vi hade laddat upp med en uppsats av frågor, och hann med ungefär hälften. Hade behövt ett 24 timmas live känner jag för att kunna ställa alla följdfrågor vi hade.
Men redan i nästa vecka ska vi ha ytterligare ett samtal om “den goda maten”, då vi ska snacka mat, hållbar mat (vad är det?), matsvinn och matval (närproducerat eller ekologiskt?). Planen är att vi ska få in mer luft för våra egna och andras frågor. Redan nu kan du anmäla dig till nästa digitala klimatlunch som hålls den 9 december mellan klockan 12-13.

Vad vi pratade om?
Vi vill ju veta så mycket det bara går om klimat, miljö, utsläpp, utmaningar och lösningar, och vill få in flera olika infallsvinklar. Jag bor som bekant i Stockholm, så min kontakt med matproducenter och jorden som brukas är ju lätt undermålig. Dock är jag uppväxt på landet, och på väg hem till åkrar, skog och äng, och jag är mer än nyfiken på framtiden för den plats jag valt att kalla mitt framtida hem. Hur landsbygden kommer att se ut, vad kommer att odlas, vad kommer det som odlas användas till och varför odlas just den grödan? Vad hamnar till slut på tallriken?  Och till vilket pris?
Och för vem kommer maten att produceras? Alla eller en liten privilegierad klick?

Till vår hjälp för att grotta i det här enorma ämne hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF

Louise Karlberg, avdelningschef Skog & jordbruk, Naturskyddsföreningen

Peter Borring, ekologisk och konventionell bonde från Östergötland

Vi skulle också haft med oss Pernilla Tidåker, lärare och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, men hon blev tyvärr sjuk.

Du kan se hela samtalet här:

Min känsla så här efter samtalet? Att jädrar i berget vad mat och matproduktion är komplex. Det som kanske är bäst för planeten kanske inte är det som kunden efterfrågar. Det som är bäst för klimatet kanske inte är bäst för miljön. Och det som är bäst för miljön kanske inte är ekonomiskt gångbart i hur samhället och lantbruken är uppbyggda i dag.

Lantbrukaren har inte alltid kontroll över vad hens grödor används till – om det är foder till djur, mat till människor eller till drivmedel. Lantbrukare försörjer sig på en lön som är lägre än av vad genomsnittssvensken tjänar, och samtidigt: om vi gör maten dyrare, vem ska betala det högre priset?
Ska det endast vara en liten privligerad klick som har råd med lokalt producerad, ekologisk mat?
Detta har ju jag och Maria varit inne på ett antal gånger i vår podd Plan B-podden, där vi slitit vårt hår kring denna fråga. Tänk vad enkelt det hade varit om det klyftorna i samhället försvann, alla tjänade lika mycket pengar och alla hade samma förutsättningar.
Som det är nu är det lite trassligt milt sagt, och det är jäkligt svårt att göra rätt.

Jens från LRF pratade om att framtidens mat ingår i ett större system. I dag pratar vi ofta om mat å ena sidan och  skräp, sopor, avfall och matsvinn å andra sidan, men det senare är ju egentligen outnyttjade resurser. Mat ska så klart ätas upp, men rena avfall kan bli energi och restprodukter från lantbruket kan bli produkter som vi behöver.
I dag går 20% av vete till människan, 70 % till djurfoder och 10% till annat, exempelvis biobränsle. Det låter lite galet i mina öron, och detta måste jag prata mer om nästa vecka. Är 70% av vetet för dåligt för att äta direkt för människan, har vi för hårda krav på maten eller är detta rimligt?

Louise från Naturskyddsföreningen pratade om framtidens mat och hänvisade bland annat till Eat Lancet-rapporten som säger att vi måste kapa vår köttkonsumtion med 80-90%.
Vi kan fortfarande äta kött, om vi vill, men i långt mindre utsträckning. Och om eller när vi äter kött så bör vi välja bra, ekologisk naturbeteskött. På uppåt-listan över mat som vi kommer äta i framtiden står baljväxter, nötter och grönsaker. Och Louise tog just upp rättviseaspekten (vem har rätt att äta god, hälsosam mat?), och spådde att detta kommer bli en av de hetaste framöver.
Om jag tror detsamma? Eh. Ja.

Det pratas ofta om att jordbruket har ett stort klimatavtryck, vilket så klart stämmer. Lantbruken dras med bekymmer som utsläpp av växthusgaser och övergödning.
Louise på Naturskyddsföreningen tog som sagt upp att det är smartare och mer resurseffektivt att äta maten direkt än att processa den genom ett djur, men lyfte också att djur behövs för den biologiska mångfalden och för att ge gödsel till matproduktionen.
Enligt lantbrukaren Peter så var det inte helt enkelt att få tag i vettigt, ekologisk gödsel (alltså inte klimathaltande konstgödsel) när en inte har egna djur. När han räknat på sitt lantbruk, som innehåller både ekologiskt och konventionellt lantbruk, så är det jämt skägg när det gäller klimatvinningen, eftersom han kör mer traktor i de ekologiska odlingarna.
Utsläppen i lantbruken kommer från traktorer och jordar, och Louise hoppades på ekonomiska styrmedel som gynnar kolinlagring, mer naturbetesmarker.

Det var många som hade skickat in frågor om plöjfritt lantbruk, och regenerativt lantbruk. Peter berättade att principerna som det degenerativt lantbruket står för, i mångt och mycket redan omfattar det svenska lantbruket.  Han själv plöjer så lite han kan, men så mycket som det behövs (eftersom plöjningen hjälpte honom i den ekologiska odlingen, och var ett bra sätt att slippa använda bekämpningsmedel). Gah, att det inte finns fler enkla svar.
Detta var så klart en röst, och det finns så klart fler värda att höra, men detta var en infallsvinkel.
Och om det är någon som har en annan infallsvinkel/uppfattning, kommentera gärna.

Det som kom upp var – vad jag uppfattade – som ett entydig kritik mot billig, importerad mat utan nämnvärda hållbarhetskrav. Som Peter uttryckte det: “den importerade skitmaten”.
Mat som ständigt konkurrerar med vår inhemskt producerade mat. Detta vill jag snacka mer om under nästa veckas klimatlunch – för hur råder vi bot på detta?

En oroväckande detalj?  Jens berättade EUs kartläggning över framtidens odlingsbara mark. I södra Europa (framför allt Spanien som i dag producerar mängder av grönsaker) var landytorna rödmarkerade, eftersom klimatförändringarna troligtvis kommer ändra förutsättningarna för odling. Det kommer helt enkelt bli svårare att odla just där.
Samtidigt var det grönt som tusan i Sverige. Det är ju inget nytt att Sverige kommer att drabbas långt senare av klimatförändringarna än många andra länder, men ur ett matproduktions-perspektiv kommer det nog ställas en hel del krav på oss här i norr. Att vi producerar mer mat.
Så kanske dags att ge förutsättningarna för att puffa in fler i yrket?

Vi här i Sverige har inte bara turen att bo i ett rikt land där vi har goda förutsättningar för att producera energi eller där effekterna av klimatförändringarna kommer att halta efter resten av världen, vi kommer också kunna att odla mat. Och då inte bara till oss själva. Det är hög tid att polera omtanken om andra, för damn den kommer att behövas i framtiden. Väck med den individualiserade världen?
För att kunna ta oss an den här utmaningen behövs fler lantbrukare, och att locka “the best and brightest” in i branschen som Jens uttryckte det. Och pja, då kanske de ekonomiska förutsättningarna måste finnas. Men också en högre dos respekt från oss som bor långt ifrån producenterna, och defaco är beroende av dem för att mätta magen.

En fråga som kom upp ganska sent i samtalet var frågan om småskaliga lantbruk, och kanske att vi i framtiden ser fler månskensbönder? Nu var det ju inte jag som skulle svara på den frågan, men det vill jag ändå göra. Jag hoppas på att fler odlar i framtiden, har småskaliga lantbruk och odlingar. Väck med enorma, välklippta gräsmattor och fram med ängar, odlingar och en respekt för maten. Jag hoppas på fler månskensbönder, och bättre betalt för de som faktiskt har detta som ett yrke. Så pressen att leverera maxat inte blir så stor. Sedan tycker att det rimligtvis borde ingå någon form av peng för allt bra lantbrukarna gör, exempelvis den biologiska mångfalden. Sätta ett pris på värdet av den. Den biologiska mångfalden är förvisso ovärderlig, men desto större anledning att visa att den har ett värde. Precis som att en köper träd och skogsrutor, så kanske en ska kunna köpa en bit biologisk mångfald?
Eller så är jag helt ute och snurrar?
Jag hoppas med min flytt till landet kunna odla mer, producera el (överskottet går ju ut i det vanliga elnätet) och på något sätt bidra till den här världen med pja, min tid.

Det jag skulle vilja prata mer om – förutom allt ovanstående – är vad utsläppen ska användas till. Givetvis ska utsläppen inom jordbruket minska – precis som andra ställen i samhället. Men i ljuset av detta samtal kommer alla andra utsläpp upp till ytan. Vi behöver mat för att överleva. Det vet vi. Vad är andra direkta behov? Och vad är begär?
Och hur gör vi behoven så resursaffetiva? Är det rimligt att bygga i betong, för att tillgodose behovet av tak över huvudet? Eller finns det andra vägar att gå (ja). Är det rimligt att det svinnas bort så mycket mat som det gör i dag?
Gah, det finns (enligt mig) för lite styr.

Vi människor utsätts för för många ohållbara val, och det är idioti att lägga över så mycket ansvar på individen. Om det här landet har klimatmål, vilket vi har, så kanske gemene hen ska få hjälp med att nå dem? Är matsvinnet ett problem? Hur kan det ens vara lagligt? Privligerat fölk i detta land (inklusive jag själv) måste lära sig att äta upp. Inget snack om saken.
Är lantbruk en viktig del av framtiden? Då behöver lantbrukare få skäligt betalt, dels för att kunna odla, men också ställa om sin produktion så den kan bli mer hållbar. Kanske ska vi lära oss mer om odling i skolan? Vi har hemkunskap som berättar hur vi ska inreda vårt hem och laga vår mat, men kanske borde vi få mer verktyg? Och kanske ska fler svenskar få bättre förutsättningar att just odla – även i städer.
Någon gång läste jag kommentarsfältet i UnderbaraClaras blogg, som just handlade om klimat, stad och landsbygd. Någon skrev något i stil med “om en skulle bygga en mur runt Stockholm, ska vi gissa på vilken sida klösmärkena är på”. Kommentarer syftade på att städerna är beroende av mat och energi från landsbygden, och vad skulle hända om en ströp införseln? Och kapslade in en känsla av att storstäderna  tar landsbygden för given, och sedan går runt och snackar om ett en är klimatsmart i stan. Medan det är någon annan som har fixat förutsättningarna för det. Det är klart att vi är beroende av varandra, men: Vi behöver alla – oavsett var vi bor – förstå jobbet som ligger bakom maten. Respektera och värdesätta.

Lärdomar:
– Framtidens mat är mindre kött, mer baljväxter, nötter och grönsaker. OM vi äter kött ska vi välja ekologiskt, naturbeteskött.
– Vi konsumenter måste efterfråga klimatsmart mat så den maten blir lönsam att producera. Så ät inte bara klimatsmart mat för egen del – utan för andras.
– Hur kommer produktionen se ut. Lite oklart, men tydligt är att vi i Sverige behöver producera mer mat.
– Lantbrukare tjänar för lite. Det är svårt att locka fler til yrket, få lantbrukare att stanna i yrket. Samtidigt som vi behöver lantbruk, dels för att producera mat, men också för den biologiska mångfalden.
– Det som är bäst för klimatet är inte alltid bäst för miljön.

Vill du läsa mer om denna klimatlunch? Sladda in till Maria som lyfter några andra infallsvinklar och funderar loss.

Nästa onsdag kl 12.00 kommer alltså den andra delen av denna digitala klimatlunch, när vi ska prata om Den goda matenDå blir det konsument- och individperspektiv, och vi ska prata mer om hur vi faktiskt kan bli hållbara matkonsumenter på riktigt. I panelen sitter återigen Jens Berggren från LRF, men denna gång får han sällskap av Madeleine van der Veer från WWF och kocken Paul Svensson!

Vi har totalt plats för 100 i publiken, så hugg en plats redan nu!

Loading Likes...

Ställ dina frågor till infrastrukturministern!

Det lönar sig att höja rösten!

I förra veckan hoppade jag upp på bajken och trampade ner till city för att möta upp mitt #cykeluppropet-team Sophia och Annika.  Tillsammans skulle vi ta en cykeltur med finansmarknadsminister (och Miljöpartiets språkrör) Per Bolund för att snacka cykel, klimat, utmaningar och lösningar.
Det var full pådrag, för Dagens Nyheter och Expressen mötte upp oss och ville snacka cykel och den nya regleringen kring cykelgator som träder i kraft den 1 december. En reglering som gör det möjligt för kommuner att inrätta cykelgator, där cykeln är prioriterat transportsätt.

Vi snackade lagar, pengar och olika kommuners förutsättningar. Och det faktum att Sverige släpar efter rejält när det gäller cykling, jämfört med andra europeiska länder.
En bra sak, förutom att vi fick snacka loss i Expressen TV och i Dagens Nyheter, är att Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget med popup-cykelbanor. Hurra! Men vi vill ju så klart att fler partier ska kroka arm, inte sant? Att satsa på cykeln gynnar ju oss alla. Bättre luft, bättre miljö och större chans att säkra en vettig framtid. Inte kattpiss!

I morgon skulle vi egentligen ha cyklat med infrastrukturminister Tomas Eneroth, men på grund av pandemin så ställdes trampningen in. Istället tar vi en cykel-zoom! Har du någon cykelrelaterad fråga till Tomas, hojta i kommentarsfältet!

 

Varför gör vi detta?

Cykeln är som bekant toppen för hälsan, prima för ekonomin och det mest demokratiska färdmedlet. Dessutom belastar inte trampandet miljön, släpper ut växthusgaser som hotar vårt klimat och försämrar den luft vi alla andas. Trots cykelns alla fördelar så är bilen fortfarande norm. I tätorter är exempelvis 80% av alla bilresor är mellan 3-4 kilometer långa (tar på riktigt en kvart att cykla). I pandemins kölvatten börjar allt fler cykla, och en pratar om en cykelboom. Men finns förutsättningarna för allt fler cyklister?

Nej.

I Sverige satsas 1,7 miljarder på cykling. Och det låter ju toppen, inte sant. Klipp till Paris som satsar 1,5 miljarder euro på cykeln, bara i Paris.
Sverige ligger långt efter i utvecklingen, trots att vi så ofta polerar tanken om att Sverige är ett modernt land. Men Sverige är fossilt, i dubbel bemärkelse.

Och detta tycker jag är hemskt sorgligt: svenska barn har aldrig cyklat så lite som de gör nu.
Det var ju det en gjorde som barn – cyklade.
Kanske står cykeln full av damm för att det är för mycket trafik, och så väljer föräldrar att skjutsa sina barn till skola och fridtisaktiviteter eftersom det finns en rädsla för andra bilar. Och poff så var dominioaffekten ett faktum.

Cykeln behöver bättre förutsättningar och det måste bli enklare att välja cykeln. Därför startade vi #cykeluppropet.
Vi vill få politikerna att agera! Nu!
Få fler att känna sig trygga (och prioriterade) med sin cykel oavsett plats i landet. På flera platser runt om i världen – däribland  Bryssel, Berlin, Bogota, Budapest, Vancouver, Mexico city och London – har cykelboomen mötts med popupcykelbanor. Detta vill vi se mer av i Sverige.
Och är det rimligt att cykelbanorna läggs i anslutning till hårt trafikerade bilvägar? Luften som vi cyklister flåsar i oss kommer förmodligen förkorta våra liv. Så var är vinningarna?

Vad kan DU göra?

Engagera dig du med! Lägg upp ett inlägg kring att du också vill se förändring och tagga #cykeluppropet
Det är viktigt att vi är många.
Och gör som jag: Följ och ge stöd till Cykelfrämjandet!

Läs mer om #cykeluppropet
Bana väg för popup-cykelbanor?

Loading Likes...

Miljövänlig solkräm – vilken ska en välja?

Varje år när temperaturen stiger och solen börjar gassa så fullkomligt rasslar frågor in om solskydd. Hur påverkas miljön av solskydd, är de hälsovådliga, hur ska en tänka kring barn och sol, vilka sorts solskydd ska en välja och vad en ska tänka på. Och hur gör JAG?
Pja, vad jag gör är ju lätt att svara på. Försöker hålla mig och barnen inne mitt på dagen, initiera kojprojekt i skuggan, klä barnen i strumpbyxor och tunn tröja, men resterande tiden? Jo, men då åker solkräm på. Även om en hört att det inte är så fenomenalt för miljön.
Vilken kräm det blir? Varierar. Försöker göra smarta val, men tycker det är sinnessjukt svårt. Så …

… I år tänkte jag nysta ytterligare i kring frågan om solkräm och solskydd, genom att intervjua någon som har koll. Nämligen Andreas Hellohf,  produktansvarig Bra Miljöval Kosmetika på Naturskyddsföreningen. Det blev en intervju i många olika etapper, för att jag skulle förstå. Men något jag blev varse under intervjuns gång var att produkter kan ha en hel massa märkningar som inte har några garantier. Jag hittade exempelvis en solskyddsfaktor som hade en snygg symbol där det stod att den inte var skadlig för vattenlevande djur, men när en sedan läste innehållsförteckningen och googlade en gnutta så insåg jag att det inte fanns så mycket tyngd bakom den snajsiga symbolen.
Hur som helst, jag är sjukt taggad på att snacka mer med Andreas om just märkningar, men det blir en annan gång. Nu ska vi snacka solskydd!
Ps. Hojta gärna om du vill att jag ska snacka märkningar med Andreas, eller om det är något annat ämne du är nyfiken på som berör klimat, miljö och hållbarhet.

Vårsolen är på väg fram, och det är lätt att en bränner nästippen, vad ska en tänka på när en köper solkräm?
– Det viktigaste är att köpa en solskyddsprodukt som ger ett tillräckligt skydd för den tilltänkta användningen. Det är också viktigt att en tänker på att följa instruktionerna och applicera tillräckligt mycket solkräm. För att slippa utsättas för hormonstörande eller allergiframkallande ämnen samtidigt som miljöpåverkan minimeras rekommenderar vi att en väljer en miljömärkt produkt. Med miljömärkt avses produkter märkta med Bra Miljöval, EU Ecolabel eller Svanen.

Är det ytterligare något en ska tänka på när det gäller solskydd för barn? På sommaren så kan en ju försöka hålla sig inne mitt på dagen, men vad ska en tänka på innan en släpper ut barnen i solskenet?
– Det är viktigt att skydda barn från att exponeras från för mycket stark sol med hjälp av kläder samt med solskyddsprodukt på den oskyddade huden. När det gäller barn under ett år ska de skyddas helt från direkt solljus. 

Finns det några ingredienser en ska se upp med?
– Det finns många ämnen som kan vara problematiska ur hälso- och miljöperspektiv i en solskyddsprodukt. Men även för en påläst konsument är det svårt att granska innehållsförteckningar och veta om det är en bra produkt. Därför rekommenderar vi att en väljer miljömärkta produkter. Då är granskningen redan utförd och en kan med gott miljösamvete använda produkten. 

Vad är de största farorna med solkräm – ur hälsa och miljöperspektiv?
– UV-filter kan vara miljöproblematiska och det är därför som endast de med bäst miljöegenskaper tillåts att ingå i Bra Miljöval-märkta solskyddsprodukter. När en väljer solskyddsprodukt är det extra viktigt att en väljer en produkt som innebär så liten belastning som möjligt på miljön, eftersom användningen ofta innebär att produkten hamnar i havet utan att passera ett reningsverk.

Finns det bra, miljövänlig solkräm som inte är hälso- eller miljöskadliga på något vis?
– Alla solskyddsprodukter har en viss belastning på miljön, däremot så kan en vara säker på att den miljömärkta produkten minimerar miljöpåverkan, detta eftersom alla ämnen i produkten har granskats och klarat de hårda miljökrav som ställs i kriterierna.

Jag har köpt en solkräm med märkningen Ecocert (som Andreas fick kolla på), som jag trodde var bästa produkten. Har jag gjort ett vettigt val?
Ecocert är en märkning som ingår i vår märkningstrappa, se här.  Som du ser så rankar vi den märkningen och några till en nivå lägre än Bra Miljöval och Svanen. Detta beror på att dessa märkningar inte har lika hårda krav på miljö och hälsa. Däremot så ställer de krav på vissa andel ekologiskt innehåll, vilket är bra.
Det är svårt att säga vad som är den ”bästa produkten”. Det finns många aspekter att väga in när en utvärderar en produkt; hälsa, miljöpåverkan när produkten hamnar i miljön eller hur bra solskydd produkten har. Beroende på hur en värderar dessa så kan en komma till olika slutsatser. Det är därför vi rekommenderar att en väljer miljömärkta produkter, då är produkten granskad och så skonsam för både för miljön och hälsan som en produkt kan bli.

Jag ser att produkten innehåller zinkoxid, vad är det och är det bra?
– Zinkoxid är ett UV-filter, alltså det ämne som ingår i produkten för att skydda användaren mot solens UV-strålar. Zinkoxid har idag följande klassificeringar:
H400. Mycket giftigt för vattenlevande organismer.
H410. Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter.
Detta är de allvarligaste miljöklassificeringar ett ämne kan ha enligt CLP-förordningen (den EU-förordning som reglerar hur kemiska produkter ska klassificeras och märkas). Zinkoxid är idag inte tillåtet att ingå i produkter märkta med Bra Miljöval av denna anledning. 

Eh, så jag har jag kanske inte valt den bästa produkten ändå. Men då vet jag att jag ska hålla koll efter produkter märkta med Bra Miljöval eller Svanen i fortsättningen! Stort tack för hjälpen!

Som sagt, snårigt. Men kontentan? Se upp med luriga märkningar, använd solskyddsfaktor med försiktighet (alltså håll dig hellre inomhus eller skuggan mitt på dagen om möjligt) och satsa på Bra miljöval, Svanen eller EU Ecolabel.

UPPDATERING: Eftersom detta är ett snårigt ämne som kräver sin genomgång, så skickade jag några av de frågor som dök upp i kommentarsfältet till Andreas Hellohf,  produktansvarig Bra Miljöval Kosmetika på Naturskyddsföreningen. Hoppas detta ämne blev lite klarare, pust!

“Pratade ni något om olika filter, vad de rekommenderar till barn? kemiskt eller fysikaliskt filter? Om jag har förstått det rätt så ska fysikaliskt vara bäst för små barn?”
– Jag tror att det tidigare fanns en rekommendation om att små barn skulle ha fysikaliska UV-filter, då de inte tränger in i huden. Jag tror dock inte att denna rekommendation finns kvar längre. Däremot så finns det en praktisk fördel (med fysikaliskt filter), nämligen att titandioxid när den inte är i nano-form bildar en vit hinna på huden när den appliceras. Detta vill ju ofta inte vuxna ha, varför det ofta är nanoformen som används i produkter avsedda för dessa. Men för barn är det väldigt bra om solskyddet är vitt så att du som förälder kan se att du applicerat produkten överallt och kan se när den försvinner och behöver applicera mer.

“Zink oxide är det BÄSTA mot miljön, så varför står det totalt motsatsen i denna text?! Kan man kolla upp överallt på internet. Det absolut bästa mot miljön och korallreven är zink oxide och titanium dioxide. Fysikaliska solskydd!! “In July of 2018, Hawaii became the first U.S. state to ban the sale of sunscreens containing two common chemicals, oxybenzone and octinoxate, which many researchers worldwide have deemed potentially harmful to aquatic life. ”
“Mineral sunscreens with “non-nanotized” zinc oxide or titanium dioxide (“non-nanotized” means the ingredients are 100 nanometers in diameter or more) appear to be safer for coral reefs than chemical ones, according to the National Park Service.”
Finns att läsa om massa här: https://www.consumerreports.org/sunscreens/the-truth-about-reef-safe-sunscreen/!”
– Zinkoxid har utvärderats av den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) och funnits ha dessa egenskaper och därför fått dessa klassificeringar. Andra myndigheter/organisationer kan ha gjort andra bedömningar, men vi följer de som har gjorts av EU i första hand.

 

Ps. Vill du stödja Naturskyddsföreningens viktiga arbete, bli medlem vettja! Jag är stolt familjemedlem – bli det du också!

Detta inlägg är inte låst bakom betalväggen. För detta är information som bör nå så många som möjligt. För vår egen och andras skull, men så klart också för miljöns. Tipsa gärna andra!

Loading Likes...

Har vi något val egentligen?

Insta-stories tagna uppifrån molnen (igen), sjunde unwrapping-videon med nätshoppade grejer denna vecka och konton som visar upp nya, hemskeppade köp – varje dag.
Samtidigt har vi en sommar i minnet som förmodligen är en försmak på vad som komma skall. Torka, bränder, värmebölja och vattenbrist. Och Greta 15 år gammal är på riktigt orolig för sin framtid. Ingen verkar bry sig. Det människor däremot är riktigt oroliga för är Gretas betyg. Men varför ska hon bry sig om sin framtid – om ingen annan gör det?

De där Insta-stories-klippen med ohämmad konsumtion och flygande har börjat göra mig illamående. Jag kan inte hejda det. Blir så ini norden illamående. Det är som att trycka ner huvudet i en gräddtårta efter att ha ätit fyra bakelser. De är så … Överdådigt. En lyx med sådan dålig eftersmak. Dels över hur vi vältrar oss i flyktiga trender, vill ha/behöva och har satt den där unwrapping-kartongen över huvudet. Vill inte se, höra eller förstå. Även om vi vet så himla mycket, så väljer vi att inte bry oss. Jag också stundvis. När jag glömmer mig.
Jag önskar djupt så att jag inte reagerade så fysiskt. Att mina tankar var några andra. Men så är det inte. För har en satt på sig klimat-glasögonen så filtreras allt genom dem. Andras och mitt eget beteende.

Men det börjar bubbla. Trendenser gör en uträkning kring influencers resande och Husligheter skriver om inredning, shopping och samvete – mitt under brinnande design week. Samtidigt skriver en stor influencer (som jag gillar) i sina storys om sitt förakt mot förslaget om flygskatt och att det segregerar rika från fattiga.
Som om flyga är en mänsklig rättighet. Och DET är största problemet i klyft-diskusionen?
Och att alla kan flyga hur mycket som helst HELA TIDEN  – samtidigt som världen brinner. Rika människorna gör absolut mest påverkan på klimatet, men målet kan inte vara att få upp alla till samma höga nivå utan att få ner vår klimatpåverkan till hållbara nivåer. Och då kan ju ett steg på vägen vara att göra det dyrare att förstöra miljön och billigare att vara miljövänlig (åka tåg!).
Inte ett ord om att subventionera tåget (så alla har råd att resa klimatsmart) eller kanske lägga krutet på en flygresa istället för att använda flyget som om det stod parkerad bredvid SUV:en i garaget. Tanken om biobränsle är inte lösningen. Det kommer inte räcka om vi reser så mycket som vi gör i dag.

P3 gör samtidigt en pod om tågluff (intervju i P3 Morgonpasset i veckan) som gör mig så förbannad. De ska testa att resa till Mallorca med tåg. Bra grej. De pratar om hur lite tåget släpper ut i jämförelse med flyget och det är ju fantastiskt att de visar att det går att åka tåg. Men. Upplägget är så idiotiskt. För det första verkar det inte gilla att åka tåg och de åker nu, off season, när det inte finns några nattåg och minimalt med anslutningar. Sure, många linjer har dragits in vilket är under all kritik, men under sommaren kan en ändå åka vissa sträckor med nattåg (vilket inte går så här års).
Det är jobbigt att tågluffa. “Tungt”. För de måste kånka sin packning till hotell som ligger fyra kilometer från tågstationen (fråga mig inte varför de har packat så tungt och bokat hotellen så långt bort). Packning brukar en ju behöva kånka oavsett var och hur en reser, men en stor skillnad (som inte nämns) är ju att du glider rakt in i stadskärnan istället för att landa flera mil utanför staden.

Att de dessutom bara stannar ett dygn på sitt resmål för att sedan kuska tillbaka förstår jag inte. Vem gör så? Och sedan tar de tåget i ett sträck tillbaka till Sverige. Hela grejen med tågluff är ju inte ett snabbt resmål, ett bonjour och adjö, kika in på en kaffe, utan att verkligen RESA. Uppleva. Få hela bilden. Inte ta en snabb charter till Mallis.
Okej, jag fattar liknelsen. Att just ta en vecka på Mallis – och testa det med tåg.
Men är det så vi ska resa verkligen?
Vi är vara att klämma in fyra resmål under en sommar – istället för att åka till ett enda. Och stanna länge. Att resa klimatsmart handlar väl ändå mer om att planera en resa som en kan längta till. Inte bränna av tio på slentrian med ett flygbolags subesnionerade pangpriser? I vårt stressade, uppbackade samhälle kanske vi ändå borde ta det lite mer … piano.
Ett problem på vägen är så klart att få en sammanhängande semester, så att en verkligen kan vara på ett ställe. Men ska vi inte börja där då?

Jag har aldrig förstått människor som säger att de älskar att resa, men hatar tåg. Det finns inget som är mer RESA än tåg enligt mig. Men resa är inte för alla.
P3 är ganska hårda i sin kritik till hela tåggrejen och ifrågasätter om det är värt det? Kanske ändå bättre att ta flyget?
This just in: Har vi egentligen något val?
Är det inte dags att tugga i sig att vi måste ändra vårt sätt att leva. Om vi ska ha en chans att rädda nästa generations planet? Eller: who am I kidding? Vår planet. Nu. Just precis nu.
För vi vet inte exakt hur snabbt klimatet vill och kan agera. Vi har inget facit. Det absolut enda vi vet? Det är att vi måste ändra på vårt sätt att leva.
Det betyder (som tur var) inte att vi måste sluta leva, utan leva annorlunda. Förstår inte varför vi fortfarande är kvar i frågeställningen om det är värt det eller inte. Som att vi väljer mellan vanlig mjölk eller ekologisk mjölk. Eller kan köpslå med klimatet.
Ledsen att säga det: MEN VI HAR INGET VAL.

Men samtidigt. Något bubblar. Det händer något. Greta gör något. Och många infleucers har tagit på sig klimat-glasögonen, förstått vad som pågår och när de där glasögonen väl är på är de jädrigt svåra att ta av.
Andra verkar fortfarande famla i ett suddigt dis. Men jag hoppas de famlar rätt svart. Väldigt snart.

Loading Likes...

Önskeinlägg: Min klimatpåverkan i siffror

God morgon på er!
Låt oss börja den här lördagen med önskeinlägg på temat miljö och klimat som ramlade in i går. Önskan var att jag skulle visa på mitt avtryck på miljön. Det kan ju inte komma mer lägligt än mitt i osande värmeböljan, i ett brinnande land och när södra Europa hotas med “skräckvärme” som löpsedlarna skriker ut. Upp mot 50 grader varmt. Pöh. Och jag som lider och får hjärtklappning vid 34. Och för att inte tala om Earth Overshoot Day som inträffade den 1 augusti – dagen då världens befolkning (alltså du och jag) har förbrukat upp jordens resurser för i år. Det vi shoppar, förbrukar och äter from now on är är kredit. Eller nu ljög jag. För faktum är att vi i Sverige har levt på kredit sedan i våras, för vi konsumerar, reser och göttar oss så mycket i vårt rika land att vi passerat den linjen för länge sedan.

Vi lever på kredit och vi har inte så lång tid på oss innan det är för sent att vända skutan innan konsekvenserna är för stora. Vi har livets viktigaste deadline. Planen? Alla på jorden måste ändra sitt beteende. Jag också.
Forskare har larmat om nyckfullare väder kopplat till utsläpp i evigheter, samtidigt som vi människor flyger MER (det har väl inte undgått någon att flyg försämrar klimatet avsevärt, och att höghöjdseffekten gör att vi inte vet exakt hur dåligt flyget är för klimatet – egentligen. Vi vet bara att det är jädrigt dåligt. Men ändå kostar en resa tur- och retur lika mycket som att köpa en Rodebjer-klänning på rea (vilket i dag är en ny sorts valuta, Rodebjer-valutan).

Hur klimatsmart är jag då?
I mitt huvud är jag en miljövän av rang, men jag ska ärligt säga att jag har mina brister. Helt klart. Och nu ska vi kika på dem tänkte jag. Fläka ut mig.

Jag är lat, bekväm och glömmer. Men jag är ingen surgubbe i gamla galoscher som vägrar tro på forskning och ålar på mig när det viskas om att förändra mitt beteende. Jag VILL vara i framkant, fatta ratten, sätta tonen och skapa förändring. Inte sitta i baksätet och låta någon annan köra.
Men gör jag det då?
Med jämna mellanrum brukar jag testa mig på klimatkontot för att se hur jag ligger till, men nu har det kommit en fräsig snabbvariant från WWF, Klimatkakylatorn,  som jag såg någon tipsa om på Facebook, så vi kör den. Häng på!

Så här ser mitt boende ut.

Tyvärr har vi direktverkande el i vårt gamla hus, men vi har (åtminstone) miljömärkt el. Jag är nästan säker på att alla våra lampor är LED, men safe:ade med ett “de flesta”.
Och handen på hjärtat kring att släcka lamporna: Jag är rätt dålig på det och släcker för det mesta, men kan lätt hamna i mysträsket med lampor tända lite varstans. Är ju mörkrädd, men är å andra sidan ännu räddare för vad som händer om vi skulle sabba den här planeten. Rymden är min absolut värsta grej att tänka på. Och ja, vi svävar ju boll i rymden som börjar få nog av vårt sätt att ta livet med extravagans.
I barnrummet har vi en lampa tänd om natten, men borde hitta något smartare när jag tänker på det. Förslag mottages tacksamt.

Återvinning är min bästa sport! ÄLSKAR att återvinna och har som mål att ha noll i soppåsen. Kanske om ett år när båda barnen är helt blöjfria. Får skynda på potträningen känns jag.
Önskar på riktigt att det fanns en sport som hette återvinning för jag skulle LÄTT ställa upp.

Nu kommer vi till maten. Vi äter ju vegetariskt hemma (men jag kan lyxa med skaldjur och kött om jag blir bjuden eller är på restaurang) och köper inte mat som färdats över halva jordklotet, som bananer. En och annan vattenmelon inhandlades under försommaren av ren och skär slentrian, men det måste ju vara urtypen av frukt som en köper som småbarnsförälder utan att fundera ett extra varv hur världsvan denna lilla boll faktiskt är.

Försöker köpa det mesta ekologiskt, som mjölk, ägg, potatis, yoghurt, smör, kryddor, pasta, sallad, frukt, halloumi och ost, men har några softspots. Som bröd till exempel. Förr så bakade både jag och John ganska mycket, och det skulle jag verkligen vilja komma igång med igen. Som terapi!
Matsvinnet skyller jag på barnen, men jag vet egentligen att jag är feschlig. Låter generöst John äta upp barnens rester och någon grej som stått i kylen i en vecka. Däremot så är jag ganska bra att ha koll på kylskåpet och gör en omelett på lite allt möjligt som håller på att bli dåligt. Men John är bättre på att äta ALLT. Han kan se en middag som en fullständig energipåfyllnad, medan jag är lite mer smaknörd och vill åt njutet.

Köpte en ny mobil i våras eftersom min gamla trotjänare inte kunde hålla batteritiden längre än en förmiddag och dessutom hängde sig Instagram – hela tiden. Kunde ta en timme att lägga upp en bild. Lite lätt stressande. Blir svårt när en – som jag – jobbar med mobilen hela tiden, lägger upp stories, bloggar och instagrammar. Sure, jag gör ju det så klart för nöjes skull, men det är också en del av mitt jobb.
Funderade på en Fairphone och försökte hitta en mobil i begagnat skick (fölk köper ju telefoner som om det vore lördagsgodis nu för tiden), men hittade ingen som passade. Och av ren bekvämlighet valde jag en Iphone eftersom jag kan den. Så det blev en ny mobil. Men det är väl just den där bekvämligheten som en måste utmana en aning för att hitta nya sätt att leva. 

Bil äger jag ingen, men jag hyr av en kompis under sommaren. I den här uträkningen har jag inte räknat med den, men längre ner kan du se ett resultat när en bil är med (eftersom jag de facto använde en).
Övrigt resande är nog medel skulle jag tro. Har nära till det mesta och cyklar till jobbet på Södemalm. Ska jag längre tar jag tåget.

Flyger inte, om det inte är kris. Och det är det ju sällan. Har inga släktingar eller kompisar som bor utomlands numera, så jag slipper den känslomässiga delen av resande. Men jag åker färja till Gotland, och som tur är kommer miljövänligare färjor inom kort. Färjorna fanns inte med i denna uträkning, men finns med på klimatkontot (och enligt den drar färjan inte lika mycket som flyget (och slipper höghöjdseffekten) . 

Köper ju (nästan) uteslutande vintage och secondhand när det gäller kläder och inredning, men skor är det ofta svårt. Har dock haft turen att hitta helt oanvända skor secondhand de senaste åren. Men pja, är svag för skor, så där har vi också en stor svaghet i klimathålet. Ongarnas skor köper jag på Tradera, de använder sina så kort.
Hygienartiklar och smink lägger jag inga kopiösa summor på, men försöker välja närproducerat, ekologiskt och hållbart. 

Inget nytt inhandlat, vad jag kan komma på i alla fall. Bara secondhand och vintage. 

Sport är ju inte min gren va, men internet är. Lägger (tyvärr) ganska mycket på internet eftersom det är mitt jobb.

Ja, nu är det ju lite svårt att säga eftersom jag köpte ett torp för tre år sedan och precis har flyttat till större lägenhet. Det blir många projekt i början så klart, men tanken är ju inte att det ska fixas i evighet. Och jag låter projekten ta tid.
Om jag utgår från förra lägenheten, så bodde jag där i nära sju år och målade om vardagsrum och kök och tapetserade i hall och sovrum. Skulle inte göra om något av rummen igen, om inte någon rev sönder hela lägenheten förstås.
Men ja, jag tycker hela renoveringssvängen är svår. Det renoveras tok för mycket och det renoveras ofta trendigt och daterat 2018, vilket också innebär att det kommer vara hutlöst omodern om fem-tio år. Jag är nog värd kritik för att jag bidrar till önskan om förändring när jag plåtar projekt och inredning, men hoppas innerligt att jag inspirerar till återbruk, DIY och att tänka långsiktigt och hållbart. Renovera med tanken om att detta inte ska behöva göras igen. Renovera för att ta hand och vårda, inte för att en sett en ny trend på Instagram.
På torpet renoverar vi mest för att ta hand om huset, men jag ska bli bättre på att ifrågasätta mina val. Fråga mig om det verkligen är nödvändigt.
I höst ska vi förmodligen renovera badrummet på torpet eftersom det är ett gammal kök med tusen hål i väggen (mys i ett våtrum) och dörren går inte helt att stänga för att något har svällt. Detta gör vi EN gång. Aldrig mer.

Så dags att kika på resultatet:

Min största utmaning är konsumtionen, så här måste jag bättra mig. Jag hade ju tre köpfria månader i vintras och är sugen på att återupprepa, för det blir liksom lite som en detox. Efteråt börjar en om på noll och samhällets konsumtionshets kan inte nå en på samma sätt tycker jag.

Men så var det ju det här med bilen. Jag äger ingen, men hyr under sommaren och vid några enstaka tillfällen när vi ska till torpet.

Vi åker ju alltid allihopa i bilen, men it’s still a bil.

Jag har ingen aning om hur mycket vi kör, men drog till med 2000 km eftersom det kanske ändå ger en hint. Drömmen är att ha en minibuss stående här på Gotland så att vi kan åka kollektivt hit och även samåka med alla gäster när det vankas utflykt. Den här sommaren har det varit exceptionellt mycket bil för vår del. Den här värmeböljan och grytan som torpet står i har jagat oss mot kusten i stort sett varje dag. Det har varit en sådan lyx att vara hemma de dagar temperaturen varit på “svala” 28 grader. Och så en tur till fastlandet på det. Nästa sommar får vi bli lite smartare i vårt bilåkande, det är ett som är säkert.
Barnen kommer vara äldre då och allt behöver inte vara rädda-förståndet-bekvämt tänker jag. Det kommer finnas mindre plats för bortförklaringar.

För med bilen så åker mina utsläpp upp med mer än ett ton! Galet!

Pja, detta är mina siffor. Märk väl att jag inte har räknat med torpet, så jag ligger ju högre än det här. Jag har försökt att hitta ett sätt att kunna räkna med det också, men vettetusan hur jag ska göra för att få någon bra siffra. När jag lägger till ytterligare kvadratmeter för boende kommer mitt boende upp i 0,76 istället för 0,75, men vet inte om det gör min uträkning rättvisa eftersom det är ett hus.
Men en liten slutkommentar då: Tack för detta önskeinlägg. Även om jag tycker och tror att jag är miljömedveten så behöver jag påminnas. Alltid. Om matsvinnet, lamporna och om konsumtion. Alltid om konsumtion. Och om hur jäkla awesome jag är som inte flyger!
Heja mig på den punkten, men buuu på några andra. Och för alla er som inte flyger eller funderar på det kan jag rekommendera Facebook-gruppen Jag flyger inte – för klimatets skull. 
Men nu vet jag vad jag har att jobba på, så gör jag om detta om ett år, right?

Loading Likes...

I höst tar vi tåget ner i Europa!

Jag har precis bokat tid för att fixa pass till mig och Bodil, för i höst tar vi tåget till kontinenten!


John har redan köpt interrail-kort, så när mitt pass är klart så köper jag också. Så orimligt peppad på detta.
Vi har inte fnulat så värst långt på rutt ännu, men en dag i Köpenhamn, ett par stopp i Frankrike, franska rivieran och Italien är på tapeten. Tips mottages tacksamt!

Wiiiii!!!!

Sist vi tog tåget ner i Europa var 2015, då Majken var 6 månader gammal. Då åkte vi rakt ner till Frankrike (med ett stopp i Tyskland). Den här gången är vi sugen på en regelrätt tågluff, med många stopp och – bästa – nattåg.

Majken på franskt höghastighetståg!

Loading Likes...

Önska inlägg!

God morgon!
Som ni vet så bankar mitt hjärta för miljön så mycket att det värker. Varje månad skriver jag om hållbarhet och berör klimatfrågan under Sustainable society-flagg. Jag har en hel drös av inlägg som ligger i kö i hjärnan, men jag skulle vilja veta vad NI vill att jag skariver om?
Vad vill du läsa mer om under tema hållbarhet?
Är det något du undrar över? Någon guide du saknar? Vilket ämne skulle du vilja att jag lyfte? Tyck till och önska!

Kram!

MER HÅLLBARHET:

8 klimatsmarta DIY-projekt – som är helt gratis

Mina 12 smartaste nyårslöften: köpstopp, utmaningar och ny middagsklubb

Ekologisk skönhet: 6 favoriter + ett supertips

13 snabba steg mot ett plastfritt hem

17 snabba modetips till en miljösmart garderob

Mina 29 bästa (klimatsmarta) semestertips

Lev klimatsmart med barn: 21 små saker som gör skillnad

Loading Likes...

5 x RYT: Omodernt att ta flyget, hållbarhet & förlegad mansroll på Formex

Världen blöder, men Paris är ju vackert i vår, inte sant? Äntligen börjar det puttrar i miljögrytan (läs den här artikeln från KIT). Det har blivit vräkigt omodernt att ta flyget, korsa Atlanten som om det vore en refug i Fruängen eller gasta i väg på en sista minuten.  Influencers som kryssar för lite najsa strandviews i sin feed ifrågasätts i kommentarsfälten, företag som gör onödiga flygresor (som en annan skulle kunna ta tåget för) ställs till svars och pressen ökar: är det verkligen värt utsläppen? Vi kommer förmodligen alltid att resa och upptäcka, men förhoppningsvis kan vi bli smartare och se upptäcktsfärderna som den otroliga lyx det är … på naturens bekostnad.

▸ Appråpå flyg så skriver Husligheter otroligt bra om inredningshetsen, Wish, jakten efter pangpris och den totala frånvaron av eftertanke här.

Hållbarhetsnivån på Formex i år. Vad hände? Vi var ju en sådan bra bit på väg! Sure, mycket naturmaterial bland produkterna, men det känns som många har tappat fart. När jag frågade runt om produktionsländer bland flertalet utställare så var svaret detsamma: andra sidan jordklotet. Skärpning och bättre kan ni!

▸ Onyanserad mansroll. En av alla utställningar på Formex i år hette Man Kind Bar och var en utställning riktade designintresserade, manliga konsumenter – inspirerad av man caves. Inget fel med att rikta in sig på manliga konsumenter, men hela idén med man caves känns oerhört förlegad. Att mannen behöver ett space från hemmet där han kan härja fritt, fly undan, KOMMA BORT och inreda precis som han vill. Snark. Men det som gjorde mig mest snarkig var att utställningen uteslutande surfade på traditionellt maskulina markörer. Jakt, blodiga biffar, skinn, stål och sten. Hårt och mörkt. Hade gott gärna sett en bredare mansbild som inte inhyser en man i en jädrigt trång, klaustrofobiskt liten box av stål … utan kanske vidgat begreppet “man” och fört in en rosa puff med frans bland allt det där hårda, mörka, blodiga. Det hade inte behövts så mycket för att skapa något nytt, utmana boxen bara liiiite och visa att inredning är till för alla.

▸  #tystandtagning som stegade in på Guldbaggegalan och Alexandra Dahlströms inlägg som sprids snabbare än vinden just nu. Heja!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny