Vegetarisk till lunch i förskola/skola = specialkost

Mitt ena barn valde att bli vegetarian som 4-åring, eftersom hon inte vill äta djur.
När vi meddelade detta till förskolan i Hägersten så fick vi hem en blankett om “specialkost”, som vi lämnade in (efter ex antal glömningar, hehe).

Nu har barnen börjat på ny förskola, och då kom blanketten igen.
Det är något som skaver i mig, för det hållbara borde inte kräva någon blankett? Eller?
Det hållbara borde inte gå under parollen “specialkost”. Det hållbara – den kost som forskningen ständigt försöker få gemene hen att ansluta till eftersom vi behöver sänka utsläppen – borde väl ändå vara norm? Det föriklickade valet. Särskilt i förskolor och skolor, där nästa generation ska slussas in samhället.

Kanske ska den, som vill ha kött i sin kost (alltså mitt andra barn som är allätare), få en blankett om specialkost?

Många vittnar om att det finns vegetariska alternativ i skolor, eller att det finns vissa dagar. Tänk om vi vände på steken istället. Och gav ett köttalternativ vissa dagar i veckan. Men att den vegetariska och veganska kosten – som vi vet att vi behöver äta mer av – blir norm?

Eller så klart (ännu bättre): Den kost som serveras är den kost som är mest hållbar sett utifrån säsong, miljö, biologisk mångfald och närhet till odlingar.
Drömmen vore ju att det serverades klimatsmart mat, och att en noggrann avvägning har gjorts i alla led gällande biologisk mångfald, klimat, miljö och närhet. Och då hade ju kött valts bort i 98% av fallen och i 2% av fallen hade det serverats viltkött eller naturbeteskött. Då hade kanske ingen lapp behövts för vegetarisk kost, eftersom normen förmodligen varit vegansk, med ett “kött och mejeri som tillbehör”.

Givetvis görs det en hel massa bra i förskola och i skola. I Karlstad kommun har en tagit ett krafttag kring matsvinnet exempelvis. Men jag tycker det är intressant att vända och vrida på normen att vegetariskt är specialkost …

Loading Likes...

Starta året ekologiskt med litet klimatavtryck

i samarbete med Årstiderna

Älskar de där första stapplande stegen in i nya året, när en målar drömmar, skissa planer, sätter upp mål och fnular på nya rutiner.

Det här året ska jag ta ett redigt tag kring teknik, lagring och försöka sänka digitala klimatavtryck, men också fortsätta slipa mina vegetariska, veganska och säsongsbaserade skills i köket. Och så klart äta opp till minsta smula.
Upptäcka nya ingredienser, recept och smarta sätt att jonglera vardag med hållbara mål.

När jag bott i Stockholm har jag i omgångar använt mig av Årstiderna, och deras ekologiska säsongslåda som har varit guld (har upptäckt så många nya grödor i säsong som gjort matlagningen till en ren upptäcksfärd). Det har varit svårt att få tag i ekologiskt i säsong där jag bott, så lådan med smarr var mer än välkommen.

För att göra flytten till nytt boende så smidig som möjligt, slippa gå i matbutiker och kunna ägna tid till att få ordning kök och sovrum istället för att tänka på mat, så hade jag med Årstidernas vegetariska matkasse i flyttlasset.

Packade inte bara upp barnens kläder, utan även det här.

Och mitt bland fix, hyllor som skulle skruvas opp och spis som skulle installeras så svängde jag och barnen ihop nya hemmets första middag!

Det skulle bli Tom kha gai-soppa med nudlar, salladslök, rättika, mibuna och mynta.

Barnen hjälpte till att plocka av bladen från mynta-kvistarna …

Medan jag hackade mibuna! Sedan blev det premiärkok på spisen och högtidlig middag runt det runda bordet som tidigare stod på torpet.
Och soppan blev en ny favorit hos barnen!

Det var ju ingen match att få dem att smaka när de själva varit med och lagat maten. Inte alltid vi lyckas locka dem till matlagningen, men detta tyckte de var kul. Kanske för att vi alla var nybörjare och letade oss igenom receptet, och för att vi gick ifrån vår vanliga reportrar av framför allt rotfrukter i alla dess former. Det blev fest i byn så att säga.

Är du också nyfiken på att testa matkassarna? Få ny inspiration till 2021 klimatsäkra middagar, hitta nya råvaror och recept? Ja, men då ska du ju testa detta.  Matkassarna är 100% ekologiska, en kan välja mellan flexi, vegetariskt eller veganskt. Och så får en ju hemleverans också.

För att fira in ett nytt år, med nya rutiner, så har Årstiderna kirrat en rabattkod! Med koden EMMA2021 får du 20% rabatt vid start av en prenumeration på arstiderna.com. Den gäller både på matkassar och råvarulådor, men också på juicelådor.

Skriv in rabattkodsfältet i kassan för att rabatten ska dras av, och den gäller som sagt bara på prenumerationsvaror. Årstiderna har ingen bindningstid, så du kan själv välja hur ofta eller sällan en vill ha leverans, allt från varje vecka till en gång i månaden.
Smaklig spis!
Loading Likes...

#klimatlunch – hållbar mat, que?

I samarbete med LRF

Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?

Gah, så många frågor. I går försökte jag och Maria Soxbo grotta lite i svaren när vi anordnade vår andra digitala #klimatlunch (den första klimatlunchen – om framtidens mat – kan du läsa om här, och också se i efterhand)  tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund LRF.

Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF.
Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF
Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.

Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:

Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.

I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.

Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?

Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?

Hållbar mat, kött och biologisk mångfald

Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …

I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.

Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé.  Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.

Självförsörjning – vad ska vi äta?
I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe –  men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.

Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?

Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså  att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.

Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?

Ekologiskt vs närproducerat
En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor  om efterfrågan finns.

Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.

På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.

Är maten för billig?
Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja,  frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.

“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?

Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?

Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?

Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?

Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?

Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.

Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.

Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.

Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?

Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!

Loading Likes...

Laga mat från början till slut

Nu har jag fått en idé!

Den här vackra kokboken – skriven av inspiratören och matkreatören Sofia Wood – landade på hallgolvet häromdagen (tack snälla Sofia!).

Boken är fylld av – fanfar – säsongsbetonade recept maxade med rotfrukter, kål, grytor, svamp och annat som en kan få tag under höst och vinter Passar ju mig ypperligt – jag som äter i säsong (och inte äter importerade färskvaror).

Och nu har jag fått för mig att jag ska laga vartenda recept ur kokboken, från början till slut.
Ett sätt att förgylla den här hösten, och samtidigt knöla in nya smaker i min repertoar.

När jag avhandlat denna kokbok listar jag några favoriter, och därefter går jag på nästa kokbok (ni kanske kan nominera några godingar).
Så taggad på detta!

Loading Likes...

Taco-hej – tacofredagen är räddad!

– I betalt samarbete med Frankful

Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.

Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.

Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch.  Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan  som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.

Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.

Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.

Frankful är 100% växtbaserade, har lågt klimatavtryck och klimatberäkningarna inkluderar allt ifrån råvaror och produktion, till transporter och förpackningar.
I sortimentet finns: tortillabröd, tortilla crisps i tre olika smaker (salt, chili och ost), tacosås medium och hot, äppelsalsa, vegansk ostdip och tacokrydda. Och dessutom färdigkryddad vegofärs gjord på ärta och en vegansk riven ost.

Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.

Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.

Taco hej!

Loading Likes...

Besprutat eller obesprutat

I samarbete med Årstiderna

Visst är det konstigt ändå, att vi säger mat och ekologisk mat.
Som att normen är besprutad mat, och ekologiska det special:iga, annorlunda. Trots att det är mat i sin renaste form – med betoning på ren.

Borde det inte vara … tvärtom? Att det hette mat. Och besprutad mat?
Undrar just hur många som skulle välja det senare om det hette det som det faktiskt var. Besprutad mat.

 

Som ni vet så prenumererar jag på Årstidernas lantlåda (här på bilden halvt uppäten, för denna låda är som en godiskorg) som är full av säsongens grönsaker. Jag har ju numera inga egna odlingar, och vill säkerställa att jag  hela tiden matar in ekologiska smarr i mitt hem. För jag vill inte köpa besprutad mat. Jag vill inte att mina barn ska äta besprutad mat, eftersom barn är känsligare mot skiten än vad vuxna är.

Att få tag i ekologiska grönsaker i säsong där jag bor är banne mig inte lätt. Inte ens nu, i september då naturen dignar av grönsaker, frukt och bär.
Eftersom jag äter i säsong, så är ju detta min prime time rent matmässigt, men det som är i säsong i Skandinavien går inte att få tag i ekologiskt … här. Kanske i reko-ringar, men inte i matvaruaffären.

Just nu – under prunkande skördetid – borde handeln vara full av närodlade ekologiska tomater, majs, gurka, zucchini och sallad. Från närliggande lantbrukare, eller från Skandinavien. Men alla alternativ som finns är importerade från Egypten eller Spanien.

Just nu pågår #ekoseptember, som uppmärksammar vinsterna av att handla just ekologiskt. Genom att strunta i att sprinkla bekämpningsmedel på odlingar så följer en hel massa vettigt:
Biologisk mångfald.
Rent vatten.
Levande jordar.
Inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel.
Extra god djuromsorg.
Mat utan konstgjorda tillsatser – som alltid är kontrollerad.

Årstiderna är 100% ekologiska.
Alltid.
Råvarorna är noga utvalda, och de jobbar ständigt och nyfiket på att hitta nya spännande lösningar på hur framtidens mat kommer att se ut.
De har investerat i en elektronisk lastbil för matleveranser i Danmark, kör ut mat med cykel i Göteborg och jobbar ständigt på att sänka klimatavtrycken.
Och jobbar för att fler ska äta ekologiskt.

Visste ni förresten att ekologiskt är norm i Danmark, där Årstiderna startades 1999? Och att Sverige ligger 5-10 år efter i utvecklingen när det kommer till ekologiskt. Om detta, och om ekologiskt, besprutat, normer, klass och biologisk mångfald snackar jag och Husligheter mer om i
höstens första avsnitt av Plan B-podden som släpps snart! Missa inte det!

Tills dess mumsar vi vidare ur lådan bland potatis (en av de grödor som annars är värst besprutad), färsk majs, sallad, bönor, blomkålsskott, knippen med morötter, schalottenlök och spetskål.

Loading Likes...

Bli planeterian i höst? Haka på Gröna utmaningen!

I samarbete med Årstiderna

Nu lämnar jag Gotland, torpet, trädgården och mina odlingar, och börjar resan tillbaka mot Stockholm och Midsommarkransen. Har samlat på mig en massa ekologiska grönsaker i mina loppisfyndade korgar, och har proppat elbilen full med smarr. Kommer inte räcka långt, därför kommer hösten räddas med  Årstidernas lantlåda. Full med ekologisk frukt och grönsaker, i säsong!

Planen är att försöka äta så hållbart och planetariskt som möjligt. Obesprutad, ekologisk mat som inte naggar på den biologiska mångfalden, nöter ner samhällen av livsviktiga pollintörer eller utarmar jordar. På min tallrik vill jag ha fräsch mat – i ny bemärkelse (för vi skulle nog må bra av att omvärdera vad fräsch mat är, right? Skapa nya, hållbarare normer kring mat och fundera på vad som borde vara norm).

Jag försöker ju som bekant äta i säsong, och undviker att köpa frukt och grönt som har transporterats långt. Det började som en spännande (och ganska svår) utmaning, men numera är det en vana. Det var lättare än jag trodde. Jaja, transporterna är ingen biggie i klimatsammanhang, men jag gillar att gräva där jag står, längta, sakna, uppskatta.  Och nu är det vanlig-beteende här hemma.
Gräver en i Midsommarkransen, där jag bor till vardags, då kommer en tyvärr inte särskilt långt (även om vi har några ganska så imponerande odlingar på vår prunkande innergård). Generellt tycker jag att det är svårt att få tag i ekologiskt mat i stan. Det mesta är importerat från andra sidan jorden, trots att samma grödor är i säsong i Skandinavien.

På Gotland är det lite enklare, för här bor (bodde!) jag nära ekologiska odlingar, inte minst mina egna som i år är mer än blygsamma. I stan däremot tycker jag att det är svårt att få tag i ekologiska grönsaker som inte åkt över halva jordklotet.
Eftersom jag äter i säsong är det time to maxa färska grönsaker just nu, men som sagt svårt när en bor i stan, utan större odlingar, eller tillgång till bil. Det bor ju inte supermånga bönder i trakten om en säger …

Till min hjälp har jag Årstidernas Lantlåda som är magisk nu på sommaren. När jag landar i Midsommarkransen igen, redo för hösten, kommer jag få allt från ekologisk potatis, färska ärtor och libbsticka till salladslök som Årstiderna odlat själv i ouppvärmda växthus.

Jag är ju varken vegetarian eller vegan, däremot äter jag nästan uteslutande vegetariskt och veganskt. Försöker äta i säsong, skippar flygimporterad mat och ämnar nolla matsvinnet. Målet är att äta så planetariskt som möjligt. Låta tallriken rimma med klimatmålen!
Jag är helt enkelt en … planetarian!
Jag är inte något proffs, men en bit på väg.
I höst vill jag steppa upp gamet, starta nya vanor, haffa nya rutiner, utmana mig själv och putsa känslan av att vara en planetarian!
Ett smart sätt att göra det på är att haka på Gröna Utmaningen – ett initiativ av Årstiderna där du successivt blir introducerad till att leva mer planetariskt!  I tre veckor får du prova ekologiska rätter från flexitariskt till helt växtbaserat. Nyfiken?
Läs mer om Gröna Utmaningen här! Sista dagen att anmäla sig till utmaningen är den 13/8.
Spännande va?

 

 

 

Loading Likes...

Mina bästa budget-mat?

I stolt samarbete med Matsmart.se

God eftermiddag årets fattigaste dag!
Snart, snaaaaart ny månad, nya möjligheter. Men just nu? Ett renslickat konto till sista öret.
Har du också slut på kulor?

De sista pengarna spenderade jag loss på Matsmart – en mattjänst som räddade hela 5 047 ton mat 2019.  Låt oss bräcka den siffran 2020, eller hur? Rädda MER mat – till 20-70% rabatt. Vinst för både dig, plånboken och klimatet.

Så, vad behöver en som allra mest årets fattigaste dag?
Jo, tips på smart budget-mat så klart.

Vanligtvis är detta mina go-to-kort
– rotfrukter i ugn (potatis, palsternacka, rödbetor, morötter på plåt, med olivolja och flingsalt). Serveras med salsa blandad med crème fraise. Obs! Viktigt att rotsakerna blir knapriga.
– restpizza – allt du har hemma på en pizza! Riv över ost från alla trötta ostskalkar du kan hitta.
– fattiga riddare, pannkakor eller ugnspannkaka.
– pasta med sås. Mycket suddigt begrepp om en säger så.
– pestopasta

Vad är dina budgetfavoriter?

Nu tänkte jag att vi skulle kika på vad som blev denna dags budget-måltid – gjort av Matsmart-fynd!

Tadaaa!
Massor av krossade tomater, pasta, olivolja, granola, sojamjölk, majonäs och popcorn! Och så en hel del bönor också.

Av detta sladdade jag ihop två middagar!
Först ut:

 

Tomatsoppa! Krossade tomater från Matsmart, och sedan vatten, buljong, rödlök och vitlök (ingredienser som jag hade hemma). Toppade med crème fraise, chiliflakes och timjan.

Nästa middag? Som jag sparar till imorgon?

Vegetarisk pasta bolognese.
Pasta, krossade tomater och vegobolognese från matsmart. Resten av ingredienserna, buljong, vatten, lite soja, salt och peppar, hade jag hemma.

Vill du också rädda mat till pangpris? Använd koden EMMA50 så får du 50 kronor rabatt när du handlar för minst 350 kronor. Erbjudandet gäller fram till den 6 februari, och en gång per kund.

Loading Likes...

Mina vego-favoriter!

Jamen då kikar jag väl in här mitt under brinnande mellandag med ett inlägg som jag ju har lovat! Nämligen att lista några vegetariska och veganska snabbfavoriter för panik-kurr-i-magen-dagar.
Först ut är denna snabb-lunch: Vego balls in tomato sauce från Knorr. Bara att värma och servera med exempelvis matvete eller ris. Funkar med det mesta.
Eller bara att äta som den är om det är riktig mega-panik.

Det här är en riktigt sjuk en. För den smakar precis som kyckling.
Filébitar från Hälsans kök.
Stek i lite olja och servera i en wok eller gryta exempelvis. SÅ GOTT!

Havrebit från Yosa går att använda till det mesta. Det är som tofu, fast enklare att få stekyta på. Marinera, gör fiskpinnar av eller använd som lite extra gott i denna Tikka Masala.

Oumph har en hel massa goda varianter, däribland Chunk som jag gjorde “revbenspjäll” av till årets julbord. Annars är Thyme & garlic en favorit.

Av alla vegokorvar som finns så är detta den bästa. Coops egen vegokorv. Mina kids älskar dem! Jag med.
En del andra vegokorv-varianter är så kryddiga, faller isär, är svåra att steka eller smakar för mycket substitut om ni förstår vad jag menar. Men denna körv är BRA!
Denna vegokorv används flitigt i makaronipudding, till korv med bröd eller till pasta.

Alltid i vår frys. Vegofärs och vegobullar från Anamma. Färsen används i tacos, (o)köttfärssås, lasagne … eh, ja, allt där jag tidigare använde köttfärs. Känner ingen skillnad. Vegobullarna är vår snabb-panik-lösning hemma. Prima till makaroner eller till potatismos. Jag gillar dem hårdstekta, alltså med lite yta. Då är de som godast. Mjäk-stekta får de liksom en annan smak.

Vilka är dina vego-favoriter? Och vad använder du dem till?
Tipsa gärna!

 

Loading Likes...

Vegetarisk eller veganskt i jul – tipsa mig om ditt bästa recept!

Förra året körde jag vegetariska middagsklubbens – the Christmas edition!
Plotten var lika enkel som vanligt: ni mejlade in era bästa vegetariska och vegansk recept – denna gång till julrecept –  jag lagade maten, provsmakade, plåtade och döpte rätterna efter er.
Allt för att dela med oss av riktigt smarrig, klimatsmart vegomat helt enkelt.

Och jisses alltså, så jäääääädra gott! Den vegetariska Janssons frestelse (aaah), köttbullarna utan kött (oköttbullar som vi kallar dem i vår familj) och rödkåls-coleslaw (fick aldrig nog).
Och vi måste ju bara göra om detta fenomenala, right? Nya recept!
Det finns ju garanterat varianter och smaker jag inte hunnit testa ännu.

Har du något underbart vegetarisk eller vegansk julrecept på lut? Mejla mig det på hej@emmasundh.com

Och STORT TACK till alla er som  skickade in recept som jag fick laga, plåta och njuta av. Och så ett tack till läsaren Malin som kom med denna briljanta idé.

Se förra årets recept här:
Vegetariska middagsklubben presenterar:
Vegetarisk, vegansk (och helt ljuvligt god) julmat

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny