Äntligen här!

amelia-vår-2015

Hurra, fanfar och konfetti-regn! Nu är den – Ä N T L I G E N – här!
Tidningen Amelia Vår 2015 som jag – tillsammans med en rad inspirerande, briljanta och kreativa kvinns – har jobbat med under vintern finns nu i butik. Och jag är så stolt att jag håller på att smälla av.
Framför allt för att jag fått tillfälle att jobba med så kriminellt skickliga och peppiga människor. På 124 prunkande sidor bjuder Underbara Clara in till vårfest, Mokkasin-Sofia tar dig med till sina hemliga ställen i Paris, Lina Eidenberg Adamo tar dig in i sitt sinnessjukt vackra Gotlands-hus, Elsa Billgren visar upp det bästa av Budapest, Hjartesmil avslöjar sina London-favoriter, Tant Johanna ger inredningstips inför våren, Emily Dahl delar med sig av sina smartaste knep för att remake:a cykel (och har även plåtat vårens snyggaste, flätade frisyrer), Johanna i Kulla får oss att vilja odla och flytta ut på landet, Husligheter visar upp de finaste prylarna för balkong och altan och Vintageprylar-Louise öppnar dörren till sitt torp.
Puh! Ja, ni hör ju. Amelia Vår innehåller så mycket briljans att jag blir helt andfådd. Och ja, sa jag att ni kan vinna en miljösmart cykel från Stålhästen och typ hundrafemtioelva andra grymma grejer?

Själv har jag redaktörat över tidningen, tagit reda på du förverkligar drömmen om ett torp och odlar ätbart i kruka. Två av mina viktigaste frågor i livet just nu.

Nu hoppas jag innerligt att Amelia Vår 2015 säljer som smör, så jag får möjlighet att göra om det här. För det var något av det roligaste jag gjort. Inte minst att få jobba med alla dessa skickliga människor.

Och till detta? En helt fabulöst underbar Amelia-redaktion som fyllde mina dagar med sång (layouten), kissar-nästan-på-mig-skratt, bubblande värme och intryck som jag sent ska glömma.  Saknar varendaste kotte på den där redaktionen.

Spring å köp nu!
Jag har själv redan inhandlat två exemplar. Ett gav jag till min barnmorskan Monkan, eftersom hon varit med mig på resan på något sätt. Och en tidning ska jag nog skicka till min mormor Ulla, som vilken dag som helst blir gammelmormor.
Det blir fina fisken det!
Stor kram
emma

Loading Likes...

Oktober 2013: London, smilbandskreationer och en bitter sweet symphony

Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna.  2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:

– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
 boksläpps-april med nattlinnesfotografering
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september

Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.

Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.

I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.

Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.

Bär peplum och hemligheter.

Går på klubb.

Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.

Besöker varendaste vintagebutik och skriver en guide till Londons bästa vintagebutiker (psst. reportaget finns ute i butik nu).

Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.

Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.

Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.

Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.

Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.

Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.

Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.

Får fina presenter av omtänksamma läsare.

Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.

Är med i Elle tillsammans med Lollo, där vi pratar vintagefrisyrer.

Bär hatt nästan dagligen. Tycker det är oerhört flott.

Behöver förändring och sportar old school.

Köper mig ett par högst opraktiska skor för hösten.

Bläddrar fram till vårt fina juljobb i Amelia jul och längtar efter knastersnö, Värmlands-jul och pepparkaksbak.

Loading Likes...

London calling, part 3: Sunflowers and a kilo vintage market

london by emmas vintage

Det var sensommarvarmt i London när jag klev ut i suset av dubbeldäckare och svarta taxibilar vid Euston den tredje dagen. Jag och Fatima gav oss i väg på äventyr, men kom inte särskilt lång. Fastnade vid St Pancras och deras vackra solrosor.

It was late-summer-warm in London when I stepped out from the hotel into the hum of the double-decker and black cabs at Euston, on the third day. Me and Fatima went away for a adventure, but did not get very long. Got stuck at St Pancras and their beautiful sunflowers.

london by emmas vintage

Fatima med sin Iphone, plåtandes blommor.

Fatima with her Iphone. Shooting sunflower. 

london by emmas vintage

london by emmas vintage

Flådiga St Pancras hotel med en stilig portier och hotellvagnar i guld utanför. Och alltid med en snajsig sportbil parkerad utanför.

Posh St Pancras hotel with a handsome porter and carts in gold outside. And always with a cool sports car parked outside.

london by emmas vintagelondon by emmas vintage

Fatima.

london by emmas vintage

Efter vi dykt ner bland solrosorna gav vi oss i väg genom ett bullrande big smoke, London.

After we popped down among the sunflowers, we set off through a noisy big smoke, London.

london by emmas vintage

Jag var höstklädd i vinröd kashmirtröja, rosa klänning och vinröda strumpbyxor.

I was dressed for autumn in burgundy cashmere sweater, pink dress and burgundy tights.

london by emmas vintage

Det var så där lagomt septembervarmt och tusenfalt vackert höstljus.

It was like perfect September wether and a thousandfold beautiful autumn light.

london by emmas vintage

Fatima och jag gick till en myllrande blommarkand som vi blivit tipsad om av bästa Hjartesmil (kan VERKLIGEN rekommendera hennes London-guide). Blomförsäljarna ropade till höger och vänster, tjoades och var London-bo flanerade gatan fram med famnen fulla blommor.

Fatima and I went to a crowded flower market that we have been tipped off about by the best Hjartesmil (can REALLY recommend her London-guide). Flower vendors called out to the right and left, and the londoners strolled down the street with their arms full of flowers.

london by emmas vintage

london by emmas vintage

Vid blommarknaden (adresser kommer senare i en London-guide, var så säker) fanns små söta butiker fulla till bredden med godis, inredning, prints och leksaker. Och plåtburkar.

Next to the flower market (I will give you the addresses later in a London guide) you could find cute little shops full with candy, decor, prints and toys. And tin cans.

london by emmas vintage

london by emmas vintage

Var inne i en magisk barnbutik som hade så himlans mycket fint.

Magical children’s store. 

london by emmas vintage

När vi sniffat blommor till täppthet traskade vi vidare genom soliga London. Inte långt från blommarknaden låg en vintagemarknad som säljer kläder per kilo. Det var grejer kan jag lova. Hittade en stickad tröja, två strumpebandshållare, en sjömanskeps och lite annat krafts.

When we had sniffed flowers to madness we trudged on through the sunny London. Not far from the flower market was a vintage market selling clothes per kilo. Found a sweater, two garters, a sailor hat and some other stuff! Wonderful!

london by emmas vintage

Med händerna fulla i vintage drog jag och Fatima för att möta upp Carro och Sofia som hade varit på museum.

With my hands full of vintage, we went to meet up with Caroline and Sofia who had been at the museum.

london by emmas vintage

Vi möttes upp vid Covent garden, för att därifrån traska vidare till …

We met up at Covent garden, where we walked to … 

london by emmas vintage

… just Covent garden.

… Covent garden.

london by emmas vintage

Kikade in de små butikerna till tonerna av klassisk musik som spelades av några unga violinister.

Popped in to the small shops to the strains of classical music played by some young violinists.

london by emmas vintage

Suktade förbi London transport museum. Hur nördigt och dammig detta än låter så älskar jag … infrastruktur. Eh.

Had some craving outside the London Transport Museum. How geeky and dusty as this sounds, I love … infrastructure. Eh.

london laduree by emmas vintage

Nåväl. Från bilar till pastelliga bakverk. Suktade lite här också. Så klart.

Oh, well. From cars and busses to pastel pastries. Craving a bit here too. Not a surprise I assume.

london laduree by emmas vintage

Med ögon mätta på godsaker (inte vintage) gick jag hem. Packade ner alla vintagefynd i kappsäcken och förbredde mig på hemresa. En underbar långweekend – med massor av vintage – till ända.

With eyes tired of goodies (not vintage), I went home. Packed down all vintage finds in my suitcase and prepered me on the journey home to Stockholm. A wonderful long weekend –  with lots of vintage – come to an end.

Loading Likes...

London, baby!

london by emmas vintage

Efter fyra dagar i London – utan wifi (pust, stånk!) – är jag nu tillbaka i Stockholm.
Har väskan full i vintagefynd, en sönderklottrad vintagekarta och kameran full i bilder. Nyfiken på innehållet månne?

Translation!

After four days in London – without wifi (puh!) – I am now back in Stockholm.
Have my bag full of vintage finds, a scribbled vintage map and camera full of pictures. Curious of the content, huh?

london by emmas vintage

london by emmas vintage

london by emmas vintage

london by emmas vintage

 

Loading Likes...

Q&A: London, sjömansjacka, hemligt Värmland och en perfekt semester

 

Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie
A:  Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …



Q:
Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty
A:  Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma

Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna
A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se – där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).

Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z
A:  Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designern Lovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).

vintageklänning by emmas vintage

Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa
A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.

Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage
http://www.fruvintage.blogspot.com

A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.

Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig
A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.

Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna
A:  Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).

Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.com
A: Hej! Ingen fara! Här får man fråga det mesta vettu. Jag bär en axelbandslös behå under tröjan. En bredare variant av en behå kan man säga. Jag gillar brett och rejält på behå-fronten! Även om jag inte har så mycket att “hålla” upp, så tycker jag inte att det ska vara något fladder. Och då syftar jag alltså på behån. Inget annat.

london by emmas vintage

Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!

http://mandarinchips.blogspot.com

Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.

Loading Likes...

När jag skulle intervjua Jude Law och ytterligare 13 saker du inte visste om mig

– När jag var liten var min största dröm att bli jazzsångerska. Jag drömde om att stå på en rökig bar och sjunga släpigt till någon standard. Min kära far och jag jammade jazz om kvällarna, han på gitarr och jag på sång, och trallade så att de värmländska skogarna svajade. Monica Zetterlund och Astrud Gilberto var mina stora favoriter. När jag var 15 år frågade min far vad jag ville bli när jag blev stor. Jag svarade med drömmande ögon: Jazzsångerska. Min orolige, omtänksamma far – som såg sena nätter, rökiga barer och ett slitigt liv framför sig – frågade då vad min nästkommande karrirärdröm var. Jag svarade journalist. Och nog blev jag journalist alltid. Men fortfarande knyter sig något i magen när jag går på jazzkonsert …

My biggest dream as a child was to become a jazz singer.

– Vattenrutschkanor är bland det bästa jag vet. Som tur är gillar min snubbe John också att åka vattenränna, varför vi spenderade en hel dag på honeymoon:en på ett vattenland.

Water Slides are among the best I know. 

– Jag kan – av någon outgrundlig anledning – i stort sett varendaste bilmärke – och kan känna igen en volvo, saab eller audi på flera hundra meters avstånd.

I can – for some reason – recognize almost every single car brand in the world, and I can know a Volvo, Saab or Audi from long distansce. 

– Jag gör inte skillnad på folk och folk. För mig är alla lika. Jag varken räds eller imponerad inte av milslånga titlar, flaschiga namn och benhårda axlar – för mig är alla lika mycket människor. Jag är samma gamla Emma oavsett vem jag möter. Om det är så är kungen av Jordanien eller den trevliga snubben i kvarterskiosken.
Klart att jag imponeras av människor – konstigt vore annars – men det är inget som förändrar min syn på dem. För mig är alla kött och blod.
Denna lilla egenskap har försatt mig i allehanda situationer. Jag minns alldeles tydligt när jag jobbade på Vecko-Revyn för en massa år sedan och vi hade fått en intervju med Jude Law. Jag utsågs att åka till London för att träffa denna stiliga herre med en motivering – jag var den enda på redaktionen som inte skulle svimma vid blotta åsynen av människan. Nu blev visserligen Juddan sjuk, så intervjun blev inställd, men vad gör väl det – jag fick säkert träffa någon annan trevlig prick istället. Som kioskägaren på hörnet. … Jag tror emellertid att Jude hade mått bra av lite värmländska charm.

I am neither intimidated nor impressed by fine titles, flashy names, money or sharp elbows. To me, all people are equal – whether they are the King of Jordan or a shop assistant. This view of people has put me in all kinds of exciting situations. One example was when I worked at the magazine Vecko-Revyn several years ago and we got an interview with Jude Law. I was appointed to fly to London to meet this actor.  The reason why I would have to go?  I was the only one that would not be star struck and faint. Unfortunately, Jude Law got sick, so the London trip was called off. But I’m not so sorry about that. 

– Deckare är mitt bästa. På TV slukar jag Foyle’s War och Poirot, och när jag åker på semester så sitter jag med näsan i allehanda, lättsmälta kriminalromaner. Jag önskar så att jag kunde flasha med Nobelpristagare och New York-triologier i bokhyllan. Men om sanningen ska fram så står där mest bara deckare. Och så några show off-böcker så klart (som jag har tragglat mig igenom) …

I love crime mysteries. I watch Foyle’s War and Poirot, and when I go on holiday I sit with my nose in all sorts, easily digestible crime novels. I so wish I could impress with Proust and Nobel price winners on the bookshelf. But if the truth be told, my bookshelf contains very little of the ingredient. Just a few show-off books of course. 

– Jag är en extremt orolig människa. Jag kan nog verka som en person som borstar av sig det mesta på ytan (jag är en glad skit), men om sanningen ska fram så är det inte mycket som borstas av. Jag nojar, ältar, vänder, vrider och oroar mig till förbannelse. Det är klart att det är jobbigt, men jag skulle inte vilja byta bort det mot någonting i världen. Jag vill inte vara en människa som allt rinner av, en hårdhudad människa som inte märker av nyanserna. Jag vill vara en person som känner känslor som att de satt på huden. Däremot tränar jag frekvent på att se på oron, ta den till mig och sedan släppa den. Det sistnämnda är svårt, men jag gillar å andra sidan utmaningar.

I’m an extremely worried human beeing. I probably seem like a person who brushes off most of the surface (I’m a happy crap), but if truth be told, it’s not much brushed off. I  worry about almost everything. 

– Jag är ironisk ungefär 90% av min vakna tid. Klart att det finns ett stort allvar i mig också, men vardags-emma driver ganska friskt med sig själv och sin omgivning.

I’m ironic about 90% of my waking hours.

– Jag har gått i terapi ett flertal gånger och det är det bästa jag gjort. Alla borde gå i terapi med jämna mellanrum! Det är den bästa investeringen i sig själv man kan göra. Förstå sig själv, prata om saker man aldrig pratat om förut, få perspektiv och växa som människa.

I have seen a therapist a number of times and it’s the best thing I’ve done. Everyone should go to therapy regularly! It is the best investment in yourself you can do. Understand yourself, talk about things you never talked about before, gain perspective, and grow as a person.

– Varje gång jag går in i ett plan ber jag “Fader vår”. Jag är flygrädd och tänker att jag inte vill stöta mig med någon Gud innan jag åker upp i himlen. Har visserligen bara safe:at kristendomen. De andra religionerna får jag jobba på.

Every time I go into a plane I pray. I’m afraid of flying and I don’t want to angry any God before I go up into the sky. Although I only safe Christianity. I work on the other religions

– Trots att jag älskar havet, så är jag fullständigt livrädd för allehanda vattendrag. När jag badar går det extremt fort. Jag tar sats, hoppar i plurret och sedan simmar jag panikartat mot land. Helst vill jag att någon annan hoppar i först för att skrämma alla fiskar, lik (extremt lättskrämda?) och avgrundsdjupa tankar. Dessutom är jag rårädd för hajar – även i insjöar. Vi kan kalla det livlig fantasi …

I’m terrified of water. When I go swimming, I do it extremely fast. I’m afraid of everything that is in the water – or rather everything that I imagine will be there. 

– Jag har exceptionellt dålig ämnesomsättning, så jag måste röra på mig hela tiden för att min kropp ska må bra och inte svälla till en boll.

I have exceptionally poor metabolism, so I have to exercise all the time.  

– Jag pratar värmländska.

I talk a Swedish dialect called värmländska. 

– Mitt mest använda klädesplagg är min fula fleecemorgonrock. Om jag fick välja så skulle jag vara omgärdad av fleece. Dygnet runt. Det skulle visserligen inte fungera rent socialt. För om jag blir varm – vilket jag blir i fleece – så somnar jag. Detta faktum utnyttjar min man John till det yttersta. För vid läggdags är jag oftast som piggast och spexigast. När John inte orkar med att totalshowen Cirkus Sundh fångar han in mig i ett duntäcke. Fem minuter senare sover jag …

My most used item of clothing is my ugly fleece bathrobe. 

– Jag hade väldiga problem med acne när jag var yngre. Gömde mig i mängder av smink för att jag skämdes så över hur min hy så ut. Vände ansiktet åt ett annat håll om jag gick förbi en snygg kille. Discon var mitt bästa för då var det mörkt och jag tyckte att jag kunde gömma mig i dunklet. Lite som en vampyr. Jag skämdes så otroligt mycket för min hy. Så här i efterhand tycker jag att det är så tragiskt att jag la så mycket tid på att gömma mig. Livet passerade och det enda jag tänkte på var min hy. I en perfekt värld hade jag struntat i ytan och stått upp för hur jag såg ut. Fokuserat på något annat. Jag menar, det fanns mängder av tjejer och killar i samma ålder som hade minst lika mycket acne – och var dösnygga – just för att de struntade i det och vägrade hindras av några röda prickar. Men världen är inte perfekt.

I had huge problems with acne when I was younger. I hid in large amounts of makeup because I was so ashamed of how my skin looked.

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny