Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

Klimatklubben hos Nyhetsmorgon på TV4!

klimatklubben nyhetsmorgon

Halloj!
Så här såg det ut i morse när jag och grymma Slow fashion-Johanna gästade Nyhetsmorgon för att snacka Klimatklubben och ett klimatsmart höstlov.
Shit vilket spinn vi är uppe i just nu, och tusen idéer på vänt.
Vi satte faktiskt upp några mål för klimatklubben i förra veckan. Det ena var att komma upp i 10 000 följare innan oktobers slut och det andra var att sitta i en morgonsoffa under november månad. I dag är det 1 november och vi har redan bockat av båda, med råge.

Vill du kika på klippet kan du göra det här. 

Loading Likes...

Har du fattat galoppen eller är du en strutsande combover?

 

Med den ovanligt torra, varma sommaren färskt i minne – flitigt påhejandes av den darrande oroande klimatrapporten så skälver världen till. Skakar. Om vi ska ha en chans att rädda mänskligheten – våra barn – så måste vi ändra vårt sätt att leva. Vårt samhälle måste möbleras om och vi som bor i det måste se över våra val. Sluta köpslå med alla önskningar och viljor och helt krasst förstå att vår lyx är på bekostnad av någon annans liv och framtid.

Men det händer något. Många kvinnliga influencers börjar ifrågasätta sitt resande, Kronprinsessan Victoria berättar i en stor intervju i Dagens Nyheter att hon helst tar tåget och självklart äter vegetariskt och fantastiska Greta Thunberg står på barrikaderna och kämpar för sin framtid.
Klimatklubben – braksuccén som jag startade med Maria Soxbo och Johanna Nilsson för tre veckor sedan – talar sitt tydliga språk.
Av våra 11 000 medlemmar på Instagram är 6% män. SEX PROCENT.
Bland våra snart 5000 medlemmar på Facebook ser statistiken lite bättre ut. 19,3 % män.
Men – ärligt talat – var är i helsike är männen?

Hur kunde klimatfrågan – som handlar om att rädda MÄNskligheten – bli en kvinnodriven fråga?

Särskilt mycket ludd i ekvationen blir det ju med tanke på att män har högst utsläpp.
Män äter mer kött än kvinnor och deras transporter släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors transporter. 
Nog för att kvinnor är mer aktiva på sociala medier som Instagram och Facebook, men samtidigt tycker jag att det är intressant när det vittnas om att det är så här det ser ut i det stora hela. När det ska snackas klimat och engagera sig så är det kvinnorna som står först i kön.
För att engagera fler män i klimatfrågan har jag – å Klimatklubbens vägnar – den senaste veckan mejlat ut en hel drös med förfrågningar till höger och vänster. Efterfrågar män i klimatdebatten. Ofta får jag inte svar. Är det för att jag är kvinna kanske? Hade jag fått svar om jag var man? Eller för att klimatfrågan inte är tillräckligt intressant? Inte manlig nog?

Bryr sig inte männen som nästa generation – våra barn? Eller är det inte tillräckligt tufft att kriga mot mot klimatets krafter? Kanske den mäktigaste fight som vi gått in i?
Varför är det mer (traditionellt) “manligt” att söndagssuga på en liten kotlett eller lalla runt i en sketen miljöbov till bil än att gå in i ronden och fightas?
Till och med världens mesta machoman – Arnold Schwarzenegger – har fattat galoppen och gått upp i ringen.  Donald Trump däremot har stoppat sin combover i sanden.

Vem är du i klimatdebatten? Har du fattat galoppen eller är du en strutsande combover?
Stå upp för klimatet, män!

Ps. Tack till alla ni män som svarat på mina mejl och till er som engagerar er! Jag älskar er!

I dag skriver The Sustainable Society om jämställdhet inom klimatfrågorna.
Och som Husligheter-Maria noterade i sitt inlägg om frågan: ja, vi är alla kvinnor.

Här kan du läsa mer på ämnet jämställdhet inom klimatfrågorna:
Husligheter: Hur blev klimatet den nya kvinnokampen 
Ekoenkelt: “Klimatfrågan ur ett jämställdshetsperspektiv”

Thinkorganic: Hur blev klimatfrågan en kvinnofråga?

Fair living: Kvinnor är nyckeln till en hållbar framtid

Annas kemtvätt: HEJ PAPPOR, KLIMATKAMPEN BEHÖVER ER OCKSÅ!

Loading Likes...

En klimatsmart braksuccé!

klimatklubben

För exakt en månad sladdade jag in på en lunch med @husligheter och @johannanswe 🍴 Vi snackade klimat och kände att fasen. Vi vill göra något. Tretton dagar senare lanserade vi @klimatklubben.se

🌱

På ett dygn hade vi 1000 följare. Efter knappa veckan bubblade mejlkorgen av intervjuförfrågningar från Sveriges radio, modetidningar och ett gäng lokaltidningar.

🌱

Efter 2,5 vecka närmar vi oss 10 000 följare på Instagram och 3500 på Facebook. Det bubblar av engagemang, tips och bra idéer från Sveriges alla hörn. Klimatklubbens fantastiska medlemmar har skrivit insändare till Dagens nyheter, startat kampanjer, mejlat företag som gör klimat-tvekis-grejer och diskuterats allt från klimatsmart sparande till bil, mat, semester och hur en kan påverka sitt jobb att tänka mer på miljö.

🌱

Med en otrolig respekt för att alla inte kommit lika långt i sina klimattankar så kryssar medlemmarna fram och är så himla, himla fina mot varandra. Jag får sådant hopp om mänskligheten och medmänniskor! Varje tillstymmelse till dålig dag övergår i sådan ödmjukhet att få lyssna på alla otroliga människor där ute. Alla de som vill att nästa generation ska få se det vackra med denna värld, som vill rädda liv och ge sina barn en bra framtid.

🌱

Det bästa med den här fjuttiga månaden som passerat – förutom allt engagemang – har varit de här två. Vi springer på möten, drar i trådar, popcorn-poppar fram idéer, pratar i raketfart, intervjuar inspirerande klimattänkare, kontaktar politiker, svarar på alla fantastiska initiativ som ploppar upp och klappar varandra på axeln efter dagen spurt. Jag har nog aldrig träffat några som hyllar mina idéer så grandiost, och vars egna tankar blåser hål i huvudet på mig. Sådana visionärer och doers! Tack för att jag får göra världen lite bättre tillsammans med er och alla världsfina medlemmar i @klimatklubben

🌱

Så jädra stolt influencer, mamma och medmänniska i dag!

Loading Likes...

Låt mig presentera: Klimatklubben

Dunkar klimatångest i hjärtat? Är du orolig inför framtiden och vad den bär med sig? Önskar du att du kunde göra mer? Engagera? Påverka? Men vet inte hur?
I kölvattnet av den oroande rapporten från FN:s klimatpanel IPCC som släpptes i dag kommer här en god nyhet.

Jag och mina klimatkompisar Husligheter-Maria och Slowfashion-Johannahar kickat igång  något fantastiskt. Klimatklubben.
Inom kort hoppas vi kunna lansera detta smockfullt briljanta. En klubb för alla oss som vill minska våra klimatavtryck och verka för att vi pushar samhället i rätt riktning.
Ni läsare sitter inne med så mycket kunskap, idéer och driv, och tillsammans med våra kanaler så tror vi att vi kan göra skillnad. Nå brett och trycka där det känns.

Ensam kan en så klart göra lite, men tillsammans kan vi göra stordåd.

Har du förslag eller önskemål vad Klimatklubben ska göra? Ös på i kommentarsfältet så tar vi det med oss!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny