Har du fattat galoppen eller är du en strutsande combover?

 

Med den ovanligt torra, varma sommaren färskt i minne – flitigt påhejandes av den darrande oroande klimatrapporten så skälver världen till. Skakar. Om vi ska ha en chans att rädda mänskligheten – våra barn – så måste vi ändra vårt sätt att leva. Vårt samhälle måste möbleras om och vi som bor i det måste se över våra val. Sluta köpslå med alla önskningar och viljor och helt krasst förstå att vår lyx är på bekostnad av någon annans liv och framtid.

Men det händer något. Många kvinnliga influencers börjar ifrågasätta sitt resande, Kronprinsessan Victoria berättar i en stor intervju i Dagens Nyheter att hon helst tar tåget och självklart äter vegetariskt och fantastiska Greta Thunberg står på barrikaderna och kämpar för sin framtid.
Klimatklubben – braksuccén som jag startade med Maria Soxbo och Johanna Nilsson för tre veckor sedan – talar sitt tydliga språk.
Av våra 11 000 medlemmar på Instagram är 6% män. SEX PROCENT.
Bland våra snart 5000 medlemmar på Facebook ser statistiken lite bättre ut. 19,3 % män.
Men – ärligt talat – var är i helsike är männen?

Hur kunde klimatfrågan – som handlar om att rädda MÄNskligheten – bli en kvinnodriven fråga?

Särskilt mycket ludd i ekvationen blir det ju med tanke på att män har högst utsläpp.
Män äter mer kött än kvinnor och deras transporter släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors transporter. 
Nog för att kvinnor är mer aktiva på sociala medier som Instagram och Facebook, men samtidigt tycker jag att det är intressant när det vittnas om att det är så här det ser ut i det stora hela. När det ska snackas klimat och engagera sig så är det kvinnorna som står först i kön.
För att engagera fler män i klimatfrågan har jag – å Klimatklubbens vägnar – den senaste veckan mejlat ut en hel drös med förfrågningar till höger och vänster. Efterfrågar män i klimatdebatten. Ofta får jag inte svar. Är det för att jag är kvinna kanske? Hade jag fått svar om jag var man? Eller för att klimatfrågan inte är tillräckligt intressant? Inte manlig nog?

Bryr sig inte männen som nästa generation – våra barn? Eller är det inte tillräckligt tufft att kriga mot mot klimatets krafter? Kanske den mäktigaste fight som vi gått in i?
Varför är det mer (traditionellt) “manligt” att söndagssuga på en liten kotlett eller lalla runt i en sketen miljöbov till bil än att gå in i ronden och fightas?
Till och med världens mesta machoman – Arnold Schwarzenegger – har fattat galoppen och gått upp i ringen.  Donald Trump däremot har stoppat sin combover i sanden.

Vem är du i klimatdebatten? Har du fattat galoppen eller är du en strutsande combover?
Stå upp för klimatet, män!

Ps. Tack till alla ni män som svarat på mina mejl och till er som engagerar er! Jag älskar er!

I dag skriver The Sustainable Society om jämställdhet inom klimatfrågorna.
Och som Husligheter-Maria noterade i sitt inlägg om frågan: ja, vi är alla kvinnor.

Här kan du läsa mer på ämnet jämställdhet inom klimatfrågorna:
Husligheter: Hur blev klimatet den nya kvinnokampen 
Ekoenkelt: “Klimatfrågan ur ett jämställdshetsperspektiv”

Thinkorganic: Hur blev klimatfrågan en kvinnofråga?

Fair living: Kvinnor är nyckeln till en hållbar framtid

Annas kemtvätt: HEJ PAPPOR, KLIMATKAMPEN BEHÖVER ER OCKSÅ!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny