Framtidens mat – vad äter vi, hur produceras maten och vad är utmaningarna (och lösningen)

I samarbete med LRF

Framtidens mat – vad äter vi? Hur produceras maten? Ser produktionen annorlunda ut? Hur ser utsläppen ut? Och hur gör vi för att säkra en vettig framtid?

I går anordnade jag och min klimatkollega Maria Soxbo en digital #klimatlunch i samarbete med LRF – lantbrukarnas riksförbund för att grotta i ämnet.
Vi hade laddat upp med en uppsats av frågor, och hann med ungefär hälften. Hade behövt ett 24 timmas live känner jag för att kunna ställa alla följdfrågor vi hade.
Men redan i nästa vecka ska vi ha ytterligare ett samtal om “den goda maten”, då vi ska snacka mat, hållbar mat (vad är det?), matsvinn och matval (närproducerat eller ekologiskt?). Planen är att vi ska få in mer luft för våra egna och andras frågor. Redan nu kan du anmäla dig till nästa digitala klimatlunch som hålls den 9 december mellan klockan 12-13.

Vad vi pratade om?
Vi vill ju veta så mycket det bara går om klimat, miljö, utsläpp, utmaningar och lösningar, och vill få in flera olika infallsvinklar. Jag bor som bekant i Stockholm, så min kontakt med matproducenter och jorden som brukas är ju lätt undermålig. Dock är jag uppväxt på landet, och på väg hem till åkrar, skog och äng, och jag är mer än nyfiken på framtiden för den plats jag valt att kalla mitt framtida hem. Hur landsbygden kommer att se ut, vad kommer att odlas, vad kommer det som odlas användas till och varför odlas just den grödan? Vad hamnar till slut på tallriken?  Och till vilket pris?
Och för vem kommer maten att produceras? Alla eller en liten privilegierad klick?

Till vår hjälp för att grotta i det här enorma ämne hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF

Louise Karlberg, avdelningschef Skog & jordbruk, Naturskyddsföreningen

Peter Borring, ekologisk och konventionell bonde från Östergötland

Vi skulle också haft med oss Pernilla Tidåker, lärare och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, men hon blev tyvärr sjuk.

Du kan se hela samtalet här:

Min känsla så här efter samtalet? Att jädrar i berget vad mat och matproduktion är komplex. Det som kanske är bäst för planeten kanske inte är det som kunden efterfrågar. Det som är bäst för klimatet kanske inte är bäst för miljön. Och det som är bäst för miljön kanske inte är ekonomiskt gångbart i hur samhället och lantbruken är uppbyggda i dag.

Lantbrukaren har inte alltid kontroll över vad hens grödor används till – om det är foder till djur, mat till människor eller till drivmedel. Lantbrukare försörjer sig på en lön som är lägre än av vad genomsnittssvensken tjänar, och samtidigt: om vi gör maten dyrare, vem ska betala det högre priset?
Ska det endast vara en liten privligerad klick som har råd med lokalt producerad, ekologisk mat?
Detta har ju jag och Maria varit inne på ett antal gånger i vår podd Plan B-podden, där vi slitit vårt hår kring denna fråga. Tänk vad enkelt det hade varit om det klyftorna i samhället försvann, alla tjänade lika mycket pengar och alla hade samma förutsättningar.
Som det är nu är det lite trassligt milt sagt, och det är jäkligt svårt att göra rätt.

Jens från LRF pratade om att framtidens mat ingår i ett större system. I dag pratar vi ofta om mat å ena sidan och  skräp, sopor, avfall och matsvinn å andra sidan, men det senare är ju egentligen outnyttjade resurser. Mat ska så klart ätas upp, men rena avfall kan bli energi och restprodukter från lantbruket kan bli produkter som vi behöver.
I dag går 20% av vete till människan, 70 % till djurfoder och 10% till annat, exempelvis biobränsle. Det låter lite galet i mina öron, och detta måste jag prata mer om nästa vecka. Är 70% av vetet för dåligt för att äta direkt för människan, har vi för hårda krav på maten eller är detta rimligt?

Louise från Naturskyddsföreningen pratade om framtidens mat och hänvisade bland annat till Eat Lancet-rapporten som säger att vi måste kapa vår köttkonsumtion med 80-90%.
Vi kan fortfarande äta kött, om vi vill, men i långt mindre utsträckning. Och om eller när vi äter kött så bör vi välja bra, ekologisk naturbeteskött. På uppåt-listan över mat som vi kommer äta i framtiden står baljväxter, nötter och grönsaker. Och Louise tog just upp rättviseaspekten (vem har rätt att äta god, hälsosam mat?), och spådde att detta kommer bli en av de hetaste framöver.
Om jag tror detsamma? Eh. Ja.

Det pratas ofta om att jordbruket har ett stort klimatavtryck, vilket så klart stämmer. Lantbruken dras med bekymmer som utsläpp av växthusgaser och övergödning.
Louise på Naturskyddsföreningen tog som sagt upp att det är smartare och mer resurseffektivt att äta maten direkt än att processa den genom ett djur, men lyfte också att djur behövs för den biologiska mångfalden och för att ge gödsel till matproduktionen.
Enligt lantbrukaren Peter så var det inte helt enkelt att få tag i vettigt, ekologisk gödsel (alltså inte klimathaltande konstgödsel) när en inte har egna djur. När han räknat på sitt lantbruk, som innehåller både ekologiskt och konventionellt lantbruk, så är det jämt skägg när det gäller klimatvinningen, eftersom han kör mer traktor i de ekologiska odlingarna.
Utsläppen i lantbruken kommer från traktorer och jordar, och Louise hoppades på ekonomiska styrmedel som gynnar kolinlagring, mer naturbetesmarker.

Det var många som hade skickat in frågor om plöjfritt lantbruk, och regenerativt lantbruk. Peter berättade att principerna som det degenerativt lantbruket står för, i mångt och mycket redan omfattar det svenska lantbruket.  Han själv plöjer så lite han kan, men så mycket som det behövs (eftersom plöjningen hjälpte honom i den ekologiska odlingen, och var ett bra sätt att slippa använda bekämpningsmedel). Gah, att det inte finns fler enkla svar.
Detta var så klart en röst, och det finns så klart fler värda att höra, men detta var en infallsvinkel.
Och om det är någon som har en annan infallsvinkel/uppfattning, kommentera gärna.

Det som kom upp var – vad jag uppfattade – som ett entydig kritik mot billig, importerad mat utan nämnvärda hållbarhetskrav. Som Peter uttryckte det: “den importerade skitmaten”.
Mat som ständigt konkurrerar med vår inhemskt producerade mat. Detta vill jag snacka mer om under nästa veckas klimatlunch – för hur råder vi bot på detta?

En oroväckande detalj?  Jens berättade EUs kartläggning över framtidens odlingsbara mark. I södra Europa (framför allt Spanien som i dag producerar mängder av grönsaker) var landytorna rödmarkerade, eftersom klimatförändringarna troligtvis kommer ändra förutsättningarna för odling. Det kommer helt enkelt bli svårare att odla just där.
Samtidigt var det grönt som tusan i Sverige. Det är ju inget nytt att Sverige kommer att drabbas långt senare av klimatförändringarna än många andra länder, men ur ett matproduktions-perspektiv kommer det nog ställas en hel del krav på oss här i norr. Att vi producerar mer mat.
Så kanske dags att ge förutsättningarna för att puffa in fler i yrket?

Vi här i Sverige har inte bara turen att bo i ett rikt land där vi har goda förutsättningar för att producera energi eller där effekterna av klimatförändringarna kommer att halta efter resten av världen, vi kommer också kunna att odla mat. Och då inte bara till oss själva. Det är hög tid att polera omtanken om andra, för damn den kommer att behövas i framtiden. Väck med den individualiserade världen?
För att kunna ta oss an den här utmaningen behövs fler lantbrukare, och att locka “the best and brightest” in i branschen som Jens uttryckte det. Och pja, då kanske de ekonomiska förutsättningarna måste finnas. Men också en högre dos respekt från oss som bor långt ifrån producenterna, och defaco är beroende av dem för att mätta magen.

En fråga som kom upp ganska sent i samtalet var frågan om småskaliga lantbruk, och kanske att vi i framtiden ser fler månskensbönder? Nu var det ju inte jag som skulle svara på den frågan, men det vill jag ändå göra. Jag hoppas på att fler odlar i framtiden, har småskaliga lantbruk och odlingar. Väck med enorma, välklippta gräsmattor och fram med ängar, odlingar och en respekt för maten. Jag hoppas på fler månskensbönder, och bättre betalt för de som faktiskt har detta som ett yrke. Så pressen att leverera maxat inte blir så stor. Sedan tycker att det rimligtvis borde ingå någon form av peng för allt bra lantbrukarna gör, exempelvis den biologiska mångfalden. Sätta ett pris på värdet av den. Den biologiska mångfalden är förvisso ovärderlig, men desto större anledning att visa att den har ett värde. Precis som att en köper träd och skogsrutor, så kanske en ska kunna köpa en bit biologisk mångfald?
Eller så är jag helt ute och snurrar?
Jag hoppas med min flytt till landet kunna odla mer, producera el (överskottet går ju ut i det vanliga elnätet) och på något sätt bidra till den här världen med pja, min tid.

Det jag skulle vilja prata mer om – förutom allt ovanstående – är vad utsläppen ska användas till. Givetvis ska utsläppen inom jordbruket minska – precis som andra ställen i samhället. Men i ljuset av detta samtal kommer alla andra utsläpp upp till ytan. Vi behöver mat för att överleva. Det vet vi. Vad är andra direkta behov? Och vad är begär?
Och hur gör vi behoven så resursaffetiva? Är det rimligt att bygga i betong, för att tillgodose behovet av tak över huvudet? Eller finns det andra vägar att gå (ja). Är det rimligt att det svinnas bort så mycket mat som det gör i dag?
Gah, det finns (enligt mig) för lite styr.

Vi människor utsätts för för många ohållbara val, och det är idioti att lägga över så mycket ansvar på individen. Om det här landet har klimatmål, vilket vi har, så kanske gemene hen ska få hjälp med att nå dem? Är matsvinnet ett problem? Hur kan det ens vara lagligt? Privligerat fölk i detta land (inklusive jag själv) måste lära sig att äta upp. Inget snack om saken.
Är lantbruk en viktig del av framtiden? Då behöver lantbrukare få skäligt betalt, dels för att kunna odla, men också ställa om sin produktion så den kan bli mer hållbar. Kanske ska vi lära oss mer om odling i skolan? Vi har hemkunskap som berättar hur vi ska inreda vårt hem och laga vår mat, men kanske borde vi få mer verktyg? Och kanske ska fler svenskar få bättre förutsättningar att just odla – även i städer.
Någon gång läste jag kommentarsfältet i UnderbaraClaras blogg, som just handlade om klimat, stad och landsbygd. Någon skrev något i stil med “om en skulle bygga en mur runt Stockholm, ska vi gissa på vilken sida klösmärkena är på”. Kommentarer syftade på att städerna är beroende av mat och energi från landsbygden, och vad skulle hända om en ströp införseln? Och kapslade in en känsla av att storstäderna  tar landsbygden för given, och sedan går runt och snackar om ett en är klimatsmart i stan. Medan det är någon annan som har fixat förutsättningarna för det. Det är klart att vi är beroende av varandra, men: Vi behöver alla – oavsett var vi bor – förstå jobbet som ligger bakom maten. Respektera och värdesätta.

Lärdomar:
– Framtidens mat är mindre kött, mer baljväxter, nötter och grönsaker. OM vi äter kött ska vi välja ekologiskt, naturbeteskött.
– Vi konsumenter måste efterfråga klimatsmart mat så den maten blir lönsam att producera. Så ät inte bara klimatsmart mat för egen del – utan för andras.
– Hur kommer produktionen se ut. Lite oklart, men tydligt är att vi i Sverige behöver producera mer mat.
– Lantbrukare tjänar för lite. Det är svårt att locka fler til yrket, få lantbrukare att stanna i yrket. Samtidigt som vi behöver lantbruk, dels för att producera mat, men också för den biologiska mångfalden.
– Det som är bäst för klimatet är inte alltid bäst för miljön.

Vill du läsa mer om denna klimatlunch? Sladda in till Maria som lyfter några andra infallsvinklar och funderar loss.

Nästa onsdag kl 12.00 kommer alltså den andra delen av denna digitala klimatlunch, när vi ska prata om Den goda matenDå blir det konsument- och individperspektiv, och vi ska prata mer om hur vi faktiskt kan bli hållbara matkonsumenter på riktigt. I panelen sitter återigen Jens Berggren från LRF, men denna gång får han sällskap av Madeleine van der Veer från WWF och kocken Paul Svensson!

Vi har totalt plats för 100 i publiken, så hugg en plats redan nu!

Loading Likes...

Bonus! Ett kort poddavsnitt om julen, maten, konsumtionen – och hur vi firar 2020!

Med prick en månad kvar till julafton så släpper jag och Maria ett bonusavsnitt av Plan B-podden på tema … bambarabambambaaaa … jul.

Denna underbara högtid som har klätts i en ohållbar, opassande uniform full av klimathaltande slös.
Vi svenskar förväntas dra på spenderarbrallorna och shoppa loss för hutlösa 81,7 miljarder kronor i år.
Normen är en julgran vars julgransfot aldrig sett solljus, där bland triljoner paket fyllda med prylar och kanske en dos kompensation för mycket jobb, lite tid och andra symptom av vårt centrifugerade samhälle. En norm som ruinerar och skuldsätter oss (vem har inte sett “köp nu – betala i januari”).

Julen kallas barnens högtid, men är inte det ohållbara sättet att fira jul en sorts anti-julklapp? För det är vår konsumtion, slös och ohållbara normer som sätter käppar i hjulen för nästa generations – våra och andras barn – chans till en vettig framtid.

Så. Ja. Vi kunde liksom inte hejda oss själva, eller vänta på finansiering (vi har ju ingen inklippta autogenererad reklam av naturliga (bortvalda skäl), inget mediehus i ryggen och hade ingen sponsor till just detta avsnitt), utan behövde snacka jul, stress, konsumtion, novent (börja med advent redan i november), julmat, matsvinn, klappar och hur vi ska fira jul 2020. Ett poddavsnitt som helt enkelt bara behövdes göras.

Själv är barnsligt förtjust i julen.
Älskar att längta, räkna ner, smussla med små paket, äta mat som jag annars inte äter, titta på linjär TV tillsammans med miljoner andra och sedan rota i kylskåpet i dagar efteråt efter smarriga julrester.

I år blir det en minst sagt speciell jul, men kanske också början på något nytt. Nya traditioner och nya sätt att konsumera och tänka. På vår innergård väntas exempelvis en alldeles speciell ny-tradition som jag berättar om i podden. Och nog kommer jag fira jul som jag minsann aldrig firat förut.
Trots att det är en skrämmande tid vi lever i, mitt i en pandemi, så får vi också svart på vitt att vi kan förändra oss. Vår samtid är inte satt i sten. Förmodligen försöker vi göra det bästa av förutsättningarna?

Detta är vårt första osponsrade bonusavsnitt, ett lite kortare avsnitt där vi snabbt kan avhandla dagsaktuella ämnen. Och vi vill så klart göra fler av dem. Men eftersom vår tid redan tickar iväg ideellt med Klimatklubben och diverse kampanjer (hej #cykeluppropet), så har vi startat en Patreon för Plan B-podden. Vill en ha mer klimatsnack från oss kan en alltså bli Patreon-prenumerant (finns flera nivåer).
Och jo! När vi nått 100 patreons, då gör vi ett exklusivt patreonavsnitt – där ni patreons bestämmer ämnet!
Sjukt taggad.

Ps. Burken på bilden har jag fått av Maria. Det är päronmarmelad gjord av päron som hon bytt till sig av en granne. Alltså om en älskar en kollega som Maria. Ja, banne mig.

Loading Likes...

Drivs vi av behov … eller begär? #circularmonday

I loppisfyndad basker, ärvd kappa, secondhand-handlad tröja, Tradera-fyndade byxor och skor som jag ämnar använda och reparera till döden skiljer oss åt, slår jag i dag ett slag för #circularmonday.
Här står jag i full hålliform (hållbar uniform!), på vår tomt dessutom, där vi ju nästa år – om allt går som vi hoppas – ska bygga nytt hus av halm (som bundit koldioxid), lera (noll produktionsled) och av återbrukade material. Som ett examensarbete i återbruk (hur långt kan jag gå?), efter år av träning i bloggform.
Och jag kommer att fortsätta.
Laga, reparera, ta hand om det jag har och förfina mina kunskaper. Det har ni mitt ord på.
Syna mina klimatavtryck och hoppas att inspirationen som lämnar mig och hamnar hos dig, inte tär ytterligare på resurserna.

Den här måndagen går vi in i årets stora shoppingvecka, där deals och rabatter haglar med löften om sparade slantar och slösande resurser.
När den amerikanska haussade shopping-fredagen, Black friday ynglar av sig i både Black weekend och Black week, så åker spenderbrallan på och vi köper saker som vi inte visste att vi behövde.

I dag är det #circularmonday (tidigare White monday) –  en motreaktion till allt det som Black friday står för. Som (det nya) namnet antyder, så handlar #circularmonday om att tänka cirkulärt. Reparera det som gått sönder (och sträva efter att det ska bli billigare och lättare), hyra det en behöver och tänka andra hand i första hand (och påverka kommuner att göra det enklare att handla begagnat).
Alltså använda det som redan finns och göra det enklare (givet) att göra rätt, för alla plånböcker.
Behövs en ny TV om den gamla gått sönder? Då ska det naturliga vara att reparera (till en human peng) eller köpa en hyfsat ny på andrahandsmarknaden med försvinnande litet klimatavtryck.

Kanske är det just i dag vi ska fundera på behov och begär. Vad som är vad när åtrån hugger till och villhöver-nerven börjar kittla på vår “shop now”-längtande tumme?
Fråga sig vad en behöver? En större TV eller en hållbar framtid?
Och om det känns rimligt att shoppa nytt i en klimatkris?

Vad kan DU göra i dag?

– Uppmärksamma #circularmonday i sociala medier. Berätta att du konsumerar cirkulärt, inspirera andra genom att visa upp pre-älskade, återbrukade och lagade plagg eller prylar. Vi människor är flockdjur – vi gör som alla andra. Så se till att du inspirerar hållbart.

– Påverka din stad och kommun att göra det enklare att konsumera cirkulärt. Varför har inte alla kommuner en hållbarhetsgalleria likt Retuna? Är det enkelt att ta sig till secondhandbutiker? Ligger de längs med paradgatorna? Eller ligger de i svårtillgängliga industriområden?

– Vad uppmärksammas i din stad? Cirkulära initiativ, eller linjära. Ifrågasätt!

– Hyr-alternativ. Är det enkelt att hyra det en behöver – verktyg, sportartiklar, cykel eller elbil – där du bor? Om inte: Påverka dina politiker!

– Reparationsservice. Att hitta företag som reparerar det som gått sönder är inte helt enkelt alla gånger. Kanske är det en lista som din kommun kan bidra med?

– Ställ frågor till företag: “har ni reparationsservice” eller “kan jag hyra istället för att köpa”. Fråga inte OM saker är tillverkade i återbrukade material, fråga VILKET material (hehe). Ta för givet att företaget tar hållbarhet på allvar. Det är trots allt 2020.

– Peppa influencers att bli ännu mer hållbara! Hylla när du som läsare/följare får hållbara tips och efterfråga mer. Be om råd att konsumera hållbart (och med det menar jag inte nykonsumtion), ta hand om det en har och hitta stilen med begagnade plagg. Det finns så många inspirerande människor där ute, nudge:a dem att inpirera med lättare klimatkvitto. Skam och tråkig ton kommer garanterat flyga fossil rakt över huvudet på hen, och förmodligen lämna mer dålig eftersmak än förändring i rätt riktning. Och peppa varje litet steg, istället för att berätta om allt hen gör fel.

Denna viktiga, inspirerande och viktiga måndag, som instiftats här i Sverige (av Henning på Repamera) och som spridit sig över hela världen. Tack för detta viktiga.

Loading Likes...

Ställ dina frågor till infrastrukturministern!

Det lönar sig att höja rösten!

I förra veckan hoppade jag upp på bajken och trampade ner till city för att möta upp mitt #cykeluppropet-team Sophia och Annika.  Tillsammans skulle vi ta en cykeltur med finansmarknadsminister (och Miljöpartiets språkrör) Per Bolund för att snacka cykel, klimat, utmaningar och lösningar.
Det var full pådrag, för Dagens Nyheter och Expressen mötte upp oss och ville snacka cykel och den nya regleringen kring cykelgator som träder i kraft den 1 december. En reglering som gör det möjligt för kommuner att inrätta cykelgator, där cykeln är prioriterat transportsätt.

Vi snackade lagar, pengar och olika kommuners förutsättningar. Och det faktum att Sverige släpar efter rejält när det gäller cykling, jämfört med andra europeiska länder.
En bra sak, förutom att vi fick snacka loss i Expressen TV och i Dagens Nyheter, är att Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget med popup-cykelbanor. Hurra! Men vi vill ju så klart att fler partier ska kroka arm, inte sant? Att satsa på cykeln gynnar ju oss alla. Bättre luft, bättre miljö och större chans att säkra en vettig framtid. Inte kattpiss!

I morgon skulle vi egentligen ha cyklat med infrastrukturminister Tomas Eneroth, men på grund av pandemin så ställdes trampningen in. Istället tar vi en cykel-zoom! Har du någon cykelrelaterad fråga till Tomas, hojta i kommentarsfältet!

 

Varför gör vi detta?

Cykeln är som bekant toppen för hälsan, prima för ekonomin och det mest demokratiska färdmedlet. Dessutom belastar inte trampandet miljön, släpper ut växthusgaser som hotar vårt klimat och försämrar den luft vi alla andas. Trots cykelns alla fördelar så är bilen fortfarande norm. I tätorter är exempelvis 80% av alla bilresor är mellan 3-4 kilometer långa (tar på riktigt en kvart att cykla). I pandemins kölvatten börjar allt fler cykla, och en pratar om en cykelboom. Men finns förutsättningarna för allt fler cyklister?

Nej.

I Sverige satsas 1,7 miljarder på cykling. Och det låter ju toppen, inte sant. Klipp till Paris som satsar 1,5 miljarder euro på cykeln, bara i Paris.
Sverige ligger långt efter i utvecklingen, trots att vi så ofta polerar tanken om att Sverige är ett modernt land. Men Sverige är fossilt, i dubbel bemärkelse.

Och detta tycker jag är hemskt sorgligt: svenska barn har aldrig cyklat så lite som de gör nu.
Det var ju det en gjorde som barn – cyklade.
Kanske står cykeln full av damm för att det är för mycket trafik, och så väljer föräldrar att skjutsa sina barn till skola och fridtisaktiviteter eftersom det finns en rädsla för andra bilar. Och poff så var dominioaffekten ett faktum.

Cykeln behöver bättre förutsättningar och det måste bli enklare att välja cykeln. Därför startade vi #cykeluppropet.
Vi vill få politikerna att agera! Nu!
Få fler att känna sig trygga (och prioriterade) med sin cykel oavsett plats i landet. På flera platser runt om i världen – däribland  Bryssel, Berlin, Bogota, Budapest, Vancouver, Mexico city och London – har cykelboomen mötts med popupcykelbanor. Detta vill vi se mer av i Sverige.
Och är det rimligt att cykelbanorna läggs i anslutning till hårt trafikerade bilvägar? Luften som vi cyklister flåsar i oss kommer förmodligen förkorta våra liv. Så var är vinningarna?

Vad kan DU göra?

Engagera dig du med! Lägg upp ett inlägg kring att du också vill se förändring och tagga #cykeluppropet
Det är viktigt att vi är många.
Och gör som jag: Följ och ge stöd till Cykelfrämjandet!

Läs mer om #cykeluppropet
Bana väg för popup-cykelbanor?

Loading Likes...

Talande vaskar och krutongen som nästa trend-mat?

I samarbete med Matsmart

Varje kväll går 1 av 9 och lägger sig hungrig enligt enligt FN:s World Food Programme. Samtidigt förstörs eller kastas nästan en tredjedel av maten som produceras varje år. Det är tillräckligt med mat för att mätta 2 miljarder människor.

Vi svenskar kastar 19 kilo fullt ätbar mat varje år, och spolar ner ytterligare 26 kilo i vasken.
Bröd, mjölk och grönsaker (exempelvis gurka och tomat) är toppar matsvinnslistan.
Var sker matsvinnet? Och varför håller vi på med detta pengaslösande, resurskrävande matsvinneri?
Är vi lata? Bortskämda? Skönhetsfixerade?

Varför ber vi om en doggybag på restaurangen (är det verkligen husdjuren som ska ha den professionellt lagade maten?), vad tusan är maträtten “Brinner”, varför liknar jag John vid en hund (!?) och varför är jag sjukligt avundsjuk på UnderbaraClara?

I det rykande färska Plan B-podden-avsnittet “Bananbröd och bäst före-datum” snackar jag och Maria Soxbo om matsvinn. Vi blottar våra matsvinns-brister och klurar på hur ser framtiden ut, om krutonger blir the next big thing och frågar stjärnkocken (och matsvinnets egen posterboy) Paul Svensson vad han vet om gammal mjölk som vi borde veta.
Dessutom får jag en minst sagt spännande (olaglig?) utmaning av Maria. Lyssna på Plan B-podden här!

Tusen tack till Matsmart – som inte bara räddade 5000 ton mat från att kastas förra året – utan gjorde detta avsnitt möjligt. Tacktacktack! Jag är ett stort fan av Matsmart, och har fyndat (räddat) mängder av mat via dem.
Hos Matsmart kan en handla räddad mat till pangpris, mat som av någon anledning inte säljs i vanliga butiker. Det kan vara mat vars förpackning har oläslig streckkod, har ett feltryck på kartongen eller så är det mat som har överproducerats eller börjar närma sig bäst-före-datum. Prima skafferimat som håller länge.

Med koden PLANB får du 50 kr rabatt om du beställer för minst 350 kr. Och för den slanten får du mycket hos Matsmart, ska tilläggas! Koden gäller en gång per person fram till sista november, och vad du hittar beror ju på när du klickar dig in – så kika redan nu vettja!


Plan B-podden 
är vår podd om det härliga livet efter omställningen, när vi övergett den fossilstinkade plan A. Podden finns där poddar finns, och även på Spotify.

Och för sjutton gubbar: Missa inte att följa Plan B-podden på Instagram!

 

Loading Likes...

Vill du hjälpa till att utse Årets Medvetna Julklapp 2020?

 

Råsaftscentrifug, spikmatta, bakmaskin, VR-glasögon, Tamagotchi, mobillåda. Varje år utses en oumbärlig (?) julklapp av HUI Research.
Valet av klapp baseras på analyser av konsumtionstrender, prognoser och ska uppfylla kriterier som “högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter”.

Årets julklapp rimmar aaaaningen orytmiskt med rådande klimatkris, right?

Förra året teamade  jag och resten av grundarna av Klimatklubben ihop oss med Medveten konsumtion för att utse en annan typ av julklapp. Årets medvetna julklapp. 
En klapp som inte spär på den aningslösa fossilfesten och siktar in sig på försäljningsrekord, utan en klapp som gör det enklare att göra rätt, och svårare att göra fel.
En klapp bidrar till sänkta utsläpp.

Årets Medvetna julklapp 2019 blev vego-kokboken – en klapp som gör det härligare att putta klimatavtrycken ut ur köket, och som kan lånas, bytas, ärvas och dessutom finns i begagnade varianter.

Med 51 dagar kvar till jul är det hög tid att börja fnula på Årets medvetna julklapp 2020. Och denna gång vill vi ha din hjälp! Vad tycker du ska bli Årets medvetna julklapp 2020 – en klapp som speglar vår (hållbara) sam- och framtid?

Kommentera nedan, eller om du hellre vill: Nominera här.

Men skynda, vi stänger nomineringsprocessen redan på söndag den 9:e november!

Exempel på egenskaper som årets medvetna julklapp kan ha är:
– Något som är cirkulärt, för att inspirera till att hushålla med våra resurser.
– Någon typ av tjänst, för att till exempel bidra till ökad kunskap, att ta hand om det som redan finns eller hitta bättre sätt att konsumera på.
– Något med lokal förankring, för att i pandemins kölvatten värna om det småskaliga och svenska – närproducerat eller hemester-relaterat, till exempel.

Loading Likes...

Äta efter säsong – odla ekologiskt året om?

I samarbete med Årstiderna 

 

Det bubblar av tweekade tankar, nya normer och spännande nya lösningar på hållbarhetstemat just nu. Avsikten är att göra det enklare att göra klimatvettigt rätt, och jobba på att göra reklamslingan för det hållbara livet mer attraktiv.
Och på just det temat ska jag snacka om ett nytt experiment!

Som ni vet så äter jag i säsong, vilket är lite som en fest så här i skördetid. Det jongleras med färska tomater, gurka, sallad, bönor och majs! Det frossas färskt, och som jag njuter av Årstidernas lantlåda som är fullproppad med smarrigt. Och ekologiskt.

Om ett par månader är det mest rotfrukter som gäller, och då polerar jag längtan efter primörer och vässar kreativiteten. Jag älskar detta sätt att förhålla sig till mat. Att längta, sakna och fullkomligt hänge sig när säsongen äntligen når bordet.

Sure thing, en kan äta importerade grönsaker från världens alla hörn eller grönsaker från Europa som har odlats i uppvärmda växthus. Men båda har ett klimatavtryck. Transporterna ger inte ett jätteavtryck, men elen som används i växthusen kan vara en smutsig mix med skitig fossil-historia. Och pja, många bäckar små.

Men så fick jag nys om att Årstiderna – som erbjuder ekologiska matkassar – håller på med ett spännande experiment. Att odla ekologiskt året runt, i ouppvärmda växthus i Skandinavien.
Att vinterodla är ju ingen ny företeelse så klart, men än så länge är den storskaliga vinterodlingen mig veterligen inte så vanlig.

Årstiderna har experimenterat med 80 olika sorters ekologiska grönsaker i ett växthus i Køge i Danmark under det gångna året, och experimenten fortsätter. De har till och med släppt en kollektion med säsongsgrönsaker som heter FW20, där säsongens grödor presenteras. Till skillnad från andra säsongssläpp är detta ett som lirar med klimatet. Naturens egen höstkollektion!

Till vintern expanderas projektet till 10 000 kvadratmeter!
Nog för att jag gillar att längta, men jag säger ju inte nej till grönsaker och sallad som känns exotiska off season. I säsong! Det blir lite av en fest!

 

Jag prenumererar på lantlådan, som ger mig ekologiska grönsaker i säsong året om, och i lantlådan hittar en just dessa växthus-odlade grönsaker. Som alltså också räknas in i den Skandinaviska säsongen.
Det är så spännande med alla dessa initiativ, experiment och den nyfikenhet som väcks just precis nu. Och detta är ju bara början!

 

De där rädisorna är några av de grödor som odlas i växthus, och alltså är i säsong nu.

Loading Likes...

Taco-hej – tacofredagen är räddad!

– I betalt samarbete med Frankful

Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.

Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.

Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch.  Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan  som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.

Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.

Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.

Frankful är 100% växtbaserade, har lågt klimatavtryck och klimatberäkningarna inkluderar allt ifrån råvaror och produktion, till transporter och förpackningar.
I sortimentet finns: tortillabröd, tortilla crisps i tre olika smaker (salt, chili och ost), tacosås medium och hot, äppelsalsa, vegansk ostdip och tacokrydda. Och dessutom färdigkryddad vegofärs gjord på ärta och en vegansk riven ost.

Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.

Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.

Taco hej!

Loading Likes...

Plan B-podden avsnitt 2: Besprutat, bin & biologisk mångfald!

samarbete med Årstiderna

Nu ni!
Äntligen är det andra avsnittet av Plan B-podden ute! Podden där jag och Maria Soxbo snackar om det är livet efter omställningen – om utmaningarna och vinningarna. Vi spånar framtidsvisioner, stöter och blöter olika idéer och GÅR LOSS. Vi kanske kan kalla Plan B-podden för reklamslingan för det hållbara livet.

Det första avsnittet släppte vi innan sommaren, varpå vi tog sedan en låååång semester från podden för att sedan kavla upp ärmarna till hösten. Vi har en massa spännande avsnitt framför oss, men vi kickar i gång med den andra avsnittet  “Besprutat, bin & biologisk mångfald– det är ju trots allt eko-september.

 

I avsnittet snackar först och främst ekologiskt och normer. Varför vi säger “mat” och “ekologisk mat”, som att ekologiskt när något special, trots att det är mat i sin renaste form. Kanske ska det heta besprutat och obesprutat istället? Vi pratar om biologiskt mångfald och bin, att vi är beroende av en rik natur med många olika arter för att få mat, men behandlar andra arter än människan som skit.

Jag gissar fakta som jag egentligen vet (måste sluta med det, hahaha), pratar med mat i munnen och tror att Maria vill döda humor. Pja, what can I say.
Vi snackar också pengar, städer, klass och rättvisa, och försöker resonera oss fram till hur alla ska ha rätt till obesprutad mat. Knivigt. Lyssna gärna och tyck till, kom med egna idéer och infallsvinklar. Hur vill du att framtiden ska se ut? Och hur når vi dit?
Dessutom får jag en utmaning av Maria. Älskar det momentet, hehehe.

Avsnittet har möjliggjorts tack vare fantastiska Årstiderna – som erbjuder 100% ekologiska matkassar och frukt-, grönt- och säsongslådor.
Inget är flygfraktat, allt är noga utvalt, eller bortvalt som Årstiderna kallar det.
Och nu får alla ni Plan B-lyssnare möjlighet att testa Årstiderna med rabatt.

Med koden PLANBPODDEN får du 20% rabatt på första beställningen oavsett vilken prenumeration du väljer. Du väljer själv om du vill ha matkassar med färdiga recept eller lådor med råvaror, dessutom bestämmer du själv hur ofta du vill ha leverans. Och det är ingen bindningstid!
Som ni vet prenumerera jag på säsongens ekologiska grönsaker vi Lantlådan, som jag varmt kan rekommendera. Innehållet ser olika ut beroende på säsong. Så spännande och lärorikt! Jag har upptäckt så många grönsaker som jag själv aldrig skulle ha köpt, men som blivit nya favoriter.

Dessutom känns det ju extra stolt:igt att samarbeta med ett företag som blivit utsedda till Årets hållbara företagRetail Awards. Så kul!

Så, nu kör vi! Säsongs-premiär för Plan B-podden och massa ekologiskt snack! Och erbjudande som ger rabatt.
Bra start på den här hösten, eller hur?

Ps. Följ gärna Plan B-podden på Instagram, där matar vi på med fakta, idéer och annat härligt från roddarna.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny