Q&A: Mode, jämn hy och gnuggistatueringar

shoes by emmas vintage

Nu var det hemskt länge sedan jag svarade på era frågor. Men nu så! Inom kort tänkte jag även svara på några frågor kring mitt och Johns bröllop – jag får nämligen in flera frågor i veckan på det ämnet. Men innan dess kommer här en första fråge-skörd.
Blir du nyfiken på något? Släng väg ett mejl till emma@emmasundh.com eller kommentera i kommentarsfältet.

emma sundh by emmas vintage

emma sundh shoes by emmas vintage

Q: Du matchar alltid kläder så fint. Hur tänker du när du klär på dig? Har du några tips? Mvh Förvirrad
A:  Nämen tackar! Jag tycker om att matcha eller missmatcha olika färger. Det får inte bli för platt och mjäkigt, det känns inte som jag. Bär jag exempelvis en pastellig klänning, då vill jag ha svarta skor eller någon annan accessoar som sätter punkt efteråt.  Bär jag en svart figurformad klänning? Då väger jag upp med ett par vita strumpbyxor eller strumpbyxor med söm. En helsvart outfit är inget för mig.
Jag matchar sällan två färger, exempelvis en hel outfit i blått. Hellre att jag då matchar olika nyanser eller bryter av med en färg. Annars blir det för platt. Lite så tänker jag.

sminkbord by emmas vintageMitt sminkbord i sovrummet.

biostolar by emmas vintageBiostolar i vardagsrummet. 

Q: Hej, gillar din blogg skarpt, många fina och enkla idéer! 🙂 Jag undrar hur stor lägenhet ni har egentligen? På bilderna känns det som det finns olika rum och möbleringar i oändligheten hos er, därav började jag fundera på hur mycket yta ni har på att skapa allt detta på!
Emma
A: Tack så mycket för de fina orden. Jag och John bor i en tvårummare på 59 kvardatmeter i Gamla Midsommarkransen. Vi tar vara på varendaste vrå, och inte minst – vi flyttar om och ändrar om var och varannan vecka. Byter plats på tavlorna, flyttar om Emma-fåtöljerna och gör nya projekt-planer. Jag älskar ju inredning, så det här med att ändra om är som honung för själen.

chanel by emmas vintage

inredning by emmas vintage

Tavelväggen i vardagrummet, tillsammans med kakelugn, en grå fåtölj och en trearmad golvlampa.

Q: Bland tavlorna bakom skeppet har jag sett tidigare att du har en poster från Karl Lagerfelts kortfilm för chanel paris-moscou. Var kan man köpa en sådan? Har letat överallt och ingenstans efter den så nu tänkte jag fråga dig 🙂
Ellen
A:  Hej Ellen! Det är faktiskt ingen poster, utan det är framsidan på pressmapp som jag fick från Chanel för några år sedan. Jag har ju jobbat som trend- och modejournalist och då får man sådana här vackra ting i brevlådan. Just den här pressmappen innehöll pressinformation om Paris/Moscow-kollektionen. Som den mode- och formnörd jag är, så föll som en fura för framsidan och bestämde mig för att rama in den. Sagt och gjort.

vintageparty by emmas vintage

Q: Hej Emma!
Väntar spänt på er bok som verkar så himla inspirerande!
Jag ska gifta mig den 9 mars och undrar om jag kommer att hinna få några sista-minuten-tips.
Vilket datum släpps boken?
Tack för all fin inspiration du ger! Ska för övrigt till Paris på bröllopsresa och tar med din guide.
Mvh Ida
A: Men åh, grattis! Vad himla roligt! Boken Vintageparty släpps den 27 mars (du kan förhandsboka den här: Förhandsboka Vintageparty), så tyvärr hinner den inte komma ut. Men det är klart att jag kan bjuda på några sista minuten-tips.
1. Använd loppisfynd i dukningen. Tallrikarna kan vara udda och ni kan leka loss med dekoration – som exempelvis böcker – på borden. Se er omkring hemma och ta med små pinaler som sänger något om er som personer – och använd dem i dukningen. Om det så är eiffeltorn, böcker eller små playmobilfigurer spelar ju ingen som helst roll – huvudsaken är att det känns ni!
2. Ge gästerna en lite giveaway som tack för att de kom. Det kan vara allt från en strut med godis till en liten planta med er favoritblomma. Inget måste, men om ni vill ge era gäster ett minne så är detta en himla fin grej.
3. Och här kommer ett tips som inte alls har något om hur bröllopet ser ut, utan mer om känsla. Kom i håg att ha roligt. Något går med högsta sannorlikhet åt pipsvängen, men vad gör väl det? När jag gifte mig så pajade ugnen och alla cupcakes som skulle agera dessert pös ut i sina formar. De blev inte alls så där fluffiga och fina. Där hade jag ett val. Bryta i hop i sant bridezilla-manér eller servera cupcakes som såg ut som snoppar och kalsonger med devisen att de har såg lika skeva ut som jag och John är. Vi gjorde så klart det senare. Alla skrattade och nu i efterhand så är det ett av mina käraste minnen av det där bröllopet.

emmas vintage

Q: Hej! Läste precis ikapp din blogg efter att ha varit borta i några dagar, och kom in på den där listan om Jude Law och andra saker vi inte visste  om dig. Men ville ju inte kommentera där för då kommer du väl inte märka det, så det får bli här.
1. Angående acne: VAAAA? Du? HUR fick du sådan porslinshy? Mvh försöker-växa-ifrån-tonårsfinnar.
2. Angående djur i vatten: Alltså. Jättebläckfiskar. Varför pratar ingen om hotet från dem? Kraken är ute efter oss! Fy vilken ångest jag får bara jag tänkar på hur stora deras ögon och tentakler är.
Bello
A: Hahaha, underbara frågor, Bello! Här kommer ett par svar:
1. Jojomänsan, jag har haft riktig problemhy. När jag var tonåring ville jag mest av alls gömma mig bakom långa luggar. Gömma finnar, kvisslor och rödheter.
Foundation min bästa vän och jag kände mig naken utan smink. Skämdes. Så jag sminkade mig jämt. När jag skulle till stranden, när jag var hemma (själv) och när jag skulle ha myskväll i pyjamas med mina bästa kompisar. Jag hade alltid makeup på mig. Jag gick till och med upp tidigt på morgonen för att sminka mig innan min dåvarande pojkvän vaknade. Jag klarade inte av att se mig själv eller visa mig utan smink. Det var ett sådant enormt komplex för mig. Så här i efterhand hade jag önskat att jag kunde ha struntat i de där rödheterna och prickarna och levt lite granna. Jag hade flera vänner som sträckte på sig och struntade i att de hade ojämn hy – och de var ju stört snygga. Men en ihopkurad Emma med lång lugg som helst av allt vill sjunka genom jorden – och alltid var rädd för att det skulle börja regna eller att det skulle stå badhus på skolschemat – och “sanningen” skulle avslöjas – det var nog mindre charmigt om man säger så.
Jag hade ganska mycket finnar fram tills jag var 18 år, sedan avtog det. Mer och mer. Nu har jag nästan aldrig finnar eller utslag.
Och när jag får finnar, vilket jag får exempelvis när jag ska få mens och när hormonerna skjuter i topp, så nojar jag inte så mycket. Jag bryr mig helt enkelt inte i lika hög grad (vilket i sig säkert håller finnarna borta). Om jag får en finne – vilket så klart händer – så stannar inte hela världen. Jag är mer än den där röda pricken helt enkelt. Jag har viktigare saker att uträtta i den här världen än att stressa upp mig för hur min hud ser ut.
Jag skulle inte säga att jag har porslinhy, utan en hy som vissa veckor kan se riktigt fin ut och andra veckor kan gå bananas. Jag måste sköta mig för att min hy ska må bra. Träna, äta bra och dricka mycket vatten. Och inte stressa. Sköter jag mig så mår jag – och min hy – bra. Min hy säker ifrån på en gång när jag har misskött mig. Den är som en cranky baby, vilket faktiskt är bra.  Det gör att jag lyssnar på min kropp och ger den vad den behöver.
Min hy är som den är, och det enda jag kan göra är att ta hand om den och vårda den. Jag gillar den på något sätt, även jag kan beundra människor med vacker, slät hy, mest för att det är min hy. Jag gillar mig, så då får jag banne mig gilla hyn min också.
2. Hahaha, VERKLIGEN! Usch, jag får rysningar bara jag tänker på det. Jag må gillar havet, men så länge jag slipper vara i det så är jag lycklig. 

PEI by emmas vintage

Prince Edwards Island.

Q: Anne på Grönkulla. Åh Gud i himmelen. Mycket har jag varit besatt av men den historien slår nog allt. Som tolvåring lyssnade jag, läste jag och tittade jag på den slaviskt och undrade varför jag inte föddes där och då?! Har du sett serien? Den. Är. Fantastisk.
Kram
http://hannaalmgren.blogspot.se
A:  Hej du kindred spirit! OM jag har sett serien. Jag levde serien. Varje vecka jag såg avsnitten från början till slut på nötta VHS-kassetter. Men. Jag hade satt sista avsnittet på inspelning eftersom min familj skulle äta middag. När jag efter middagen skulle sätta mig ner och se avsnittet insåg jag till mitt stora förtret att bandet hade tagit slut. Hela avsnittet hade inte spelats in, så jag fick aldrig se hur det slutade. Jag såg serien om och om igen, men bara fram tills Diana sitter i trädgården med sitt nyfödda barn. DÄR tog bandet slut. Så jag såg aldrig slutet. Det var först när jag hittade hela serien på DVD för ett par år sedan som jag fick knyta ihop storyn. Ps1. När John och jag var på bröllopsresa på Prince Edwards Island bodde vi på ett B&B som hette Kindres spirits. Nördo-me. Ps2. Gilbert Blythe var min första stora kärlek. Ps3. Jag älskar fortfarande Gil.

art deco lipstick by emmas vintage

Q: Åh läppstiftet! Gud vad fint! Var kommer det ifrån?
Emma
A: Hej Emma! Mitt läppstift kommer från Mitt läppstift heter 13.82, pink cabaret och kommer från Art deco. Hur bra som helst! Nu börjar det emellertid ta slut. Buhuu. Eventuellt letar jag vidare i läppstiftsdjungeln. Har nämligen fått ett tips från min vän och ex-kollega Carin om det perfekta hallonröda läppstiftet! Stay tuned!

tellus bio midsommarkransen by emmas vintage

emma sundh midsommarkransen by emmas vintage

midsommarkransen hus by emmas vintage

körsbär by emmas vintage

sommar midsommarkransen by emmas vintage

gamla midsommarkransen by emmas vintage

Q: Så otroligt charmigt område! Var ligger denna Midsommarkrans förresten? Vilken del av stockholm? =)
http://kingemarson.wordpress.com/
A: Gamla Midsommarkransen är den finaste platsen i Stockholm om du frågar mig. Midsommarkransen ligger sydväst om Södermalm. Två tunnelbanestationer från Hornstull och ett stenkast från Liljeholmen. Min vän Lollo, som bor två trappor nedanför mig, har bott här i Kransen ett par år och var den som fick mig och John att flytta hit. Nu älskar jag detta plejs och har svårt att tänka mig flytta härifrån.
Gamla Midsommarkransen är en av få bevarade stadsdelar i Stockholm. På 1960-talet skulle ju allt gammalt rivas för det nya, som då värderades så högt. Men tack vare några hängivna eldsjälar i Midsommarkransen så står de gamla husen kvar. Tacktacktacktacktacktacktack! Hatten av för er.

Q: Hej bästa Emma! Jag undrar vilka dina favoritaffärer på Etsy heter?
Maria
A: Oj, jag har inga specifika. Alltid när jag går in på Etsy.com söker jag efter något specifikt. Antingen en randig klänning, papperssugrör, washi-tejp, Ball-burkar, en gammal fläkt eller en väska. Jag är en typisk Etsy-sökare, som klickar mig runt och vidare mest hela tiden …

family living by emmas vintage

gnuggisar DIY by emmas vintage

Q: Hur gör du gnuggisstatueringarna? Så himla bra festgrej!
Sara
A: De är helt underbara! Du kommer kunna läsa om hur du gör gnuggistatueringar i boken Vintageparty som kommer ut den 27:e mars. Kan du hålla dig? Annars kan du faktiskt se hur man gör i nya numret av Family living!

Fatima by emmas vintage

Q: Hej,
Har du lov att tala om var kortet på Fatima är taget. Vi ska gifta oss i oktober och jag har inte sett många kort på det stället men det pytte lilla jag sett har gjort mig väldigt nyfiken.
Eller kanske lokalen kommer att vara specificerad i boken?
Karolina
A:  Yes! Detta fotografi på Fatima är tagit bakom kulisserna när vi plåtar ett kapitel till boken Vintageparty. Jag kan inte avslöja vad kapitlet handlar om, men jag kan avslöja att just detta vintageparty utspelar sig i en folkpark på Ekerö, närmare bestämt vackra Ölsta folkpark. Om jag skulle gifta mig dagsläget skulle jag helt klart välja Ölsta folkpark. Det ligger vackert, har en underbar dansbana, små försäljningsbodar, kulörta lyktor i träden och även en festlokal i ett anslutande hus. Om du är nyfiken på hur man kan anordna en fest just på Ölsta folkpark, ja, då måste du bara spana in Vintageparty.

Q: Grattis i efterskott! Jag fyller också år den 4:e:)
Undrar var glasburken som rosorna står i kommer ifrån? Så fin!
Frida
A: Nämen grattis!  Vilken ära att få dela födelsdag med dig! Den 4:e februari är det bästa datumet, så är det ju bara (jag är inte alls partisk i frågan). Just den där burken kommer från min mammas jordkällare. Mina föräldrar bor på den värmlädska landsbygden och älskar att påta i sin stora trädgård, plocka svamp, sylta och safta. De tar vara på allt, konserverar och förvarar i en gammal jordkällare. Där finns hallonsylt från dackefejden typ. Varje gång jag är hemma hos dem får jag en laddning med konserverade kantareller, pappas hallonsylt eller svartvinbärssaft. Allt förpackat i gamla burkar och flaskor. Just den här burken har varit laddad med kantareller, som sedan har blivit till goda svampsmörgåsar i mitt kök i Midsommarkransen. Burken agerar vas tills jag åker till Värmland igen. Då rengör jag burkarna och så får de en ny laddning av något göttigt från trädgården.

damernas värld by emmas vintage

Q: Saknar du att jobba på Damernas Värld?
A:  Ja, ibland gör jag det. Framförallt saknar jag min chef Martina Bonnier som jag tyckte/tycker mycket om och så en drös underbara kollegor (ni vet vilka ni är). Och så klart att jobba med mode. Men jag tycker det är oerhört spännande att vara frilans, att pyssla, illustrera, formge, styla inredningsjobb och föreläsa – sådant som jag gör nu och som jag inte hade tid med då. Var sak har sin tid tänker jag.

Loading Likes...

När jag skulle intervjua Jude Law och ytterligare 13 saker du inte visste om mig

– När jag var liten var min största dröm att bli jazzsångerska. Jag drömde om att stå på en rökig bar och sjunga släpigt till någon standard. Min kära far och jag jammade jazz om kvällarna, han på gitarr och jag på sång, och trallade så att de värmländska skogarna svajade. Monica Zetterlund och Astrud Gilberto var mina stora favoriter. När jag var 15 år frågade min far vad jag ville bli när jag blev stor. Jag svarade med drömmande ögon: Jazzsångerska. Min orolige, omtänksamma far – som såg sena nätter, rökiga barer och ett slitigt liv framför sig – frågade då vad min nästkommande karrirärdröm var. Jag svarade journalist. Och nog blev jag journalist alltid. Men fortfarande knyter sig något i magen när jag går på jazzkonsert …

My biggest dream as a child was to become a jazz singer.

– Vattenrutschkanor är bland det bästa jag vet. Som tur är gillar min snubbe John också att åka vattenränna, varför vi spenderade en hel dag på honeymoon:en på ett vattenland.

Water Slides are among the best I know. 

– Jag kan – av någon outgrundlig anledning – i stort sett varendaste bilmärke – och kan känna igen en volvo, saab eller audi på flera hundra meters avstånd.

I can – for some reason – recognize almost every single car brand in the world, and I can know a Volvo, Saab or Audi from long distansce. 

– Jag gör inte skillnad på folk och folk. För mig är alla lika. Jag varken räds eller imponerad inte av milslånga titlar, flaschiga namn och benhårda axlar – för mig är alla lika mycket människor. Jag är samma gamla Emma oavsett vem jag möter. Om det är så är kungen av Jordanien eller den trevliga snubben i kvarterskiosken.
Klart att jag imponeras av människor – konstigt vore annars – men det är inget som förändrar min syn på dem. För mig är alla kött och blod.
Denna lilla egenskap har försatt mig i allehanda situationer. Jag minns alldeles tydligt när jag jobbade på Vecko-Revyn för en massa år sedan och vi hade fått en intervju med Jude Law. Jag utsågs att åka till London för att träffa denna stiliga herre med en motivering – jag var den enda på redaktionen som inte skulle svimma vid blotta åsynen av människan. Nu blev visserligen Juddan sjuk, så intervjun blev inställd, men vad gör väl det – jag fick säkert träffa någon annan trevlig prick istället. Som kioskägaren på hörnet. … Jag tror emellertid att Jude hade mått bra av lite värmländska charm.

I am neither intimidated nor impressed by fine titles, flashy names, money or sharp elbows. To me, all people are equal – whether they are the King of Jordan or a shop assistant. This view of people has put me in all kinds of exciting situations. One example was when I worked at the magazine Vecko-Revyn several years ago and we got an interview with Jude Law. I was appointed to fly to London to meet this actor.  The reason why I would have to go?  I was the only one that would not be star struck and faint. Unfortunately, Jude Law got sick, so the London trip was called off. But I’m not so sorry about that. 

– Deckare är mitt bästa. På TV slukar jag Foyle’s War och Poirot, och när jag åker på semester så sitter jag med näsan i allehanda, lättsmälta kriminalromaner. Jag önskar så att jag kunde flasha med Nobelpristagare och New York-triologier i bokhyllan. Men om sanningen ska fram så står där mest bara deckare. Och så några show off-böcker så klart (som jag har tragglat mig igenom) …

I love crime mysteries. I watch Foyle’s War and Poirot, and when I go on holiday I sit with my nose in all sorts, easily digestible crime novels. I so wish I could impress with Proust and Nobel price winners on the bookshelf. But if the truth be told, my bookshelf contains very little of the ingredient. Just a few show-off books of course. 

– Jag är en extremt orolig människa. Jag kan nog verka som en person som borstar av sig det mesta på ytan (jag är en glad skit), men om sanningen ska fram så är det inte mycket som borstas av. Jag nojar, ältar, vänder, vrider och oroar mig till förbannelse. Det är klart att det är jobbigt, men jag skulle inte vilja byta bort det mot någonting i världen. Jag vill inte vara en människa som allt rinner av, en hårdhudad människa som inte märker av nyanserna. Jag vill vara en person som känner känslor som att de satt på huden. Däremot tränar jag frekvent på att se på oron, ta den till mig och sedan släppa den. Det sistnämnda är svårt, men jag gillar å andra sidan utmaningar.

I’m an extremely worried human beeing. I probably seem like a person who brushes off most of the surface (I’m a happy crap), but if truth be told, it’s not much brushed off. I  worry about almost everything. 

– Jag är ironisk ungefär 90% av min vakna tid. Klart att det finns ett stort allvar i mig också, men vardags-emma driver ganska friskt med sig själv och sin omgivning.

I’m ironic about 90% of my waking hours.

– Jag har gått i terapi ett flertal gånger och det är det bästa jag gjort. Alla borde gå i terapi med jämna mellanrum! Det är den bästa investeringen i sig själv man kan göra. Förstå sig själv, prata om saker man aldrig pratat om förut, få perspektiv och växa som människa.

I have seen a therapist a number of times and it’s the best thing I’ve done. Everyone should go to therapy regularly! It is the best investment in yourself you can do. Understand yourself, talk about things you never talked about before, gain perspective, and grow as a person.

– Varje gång jag går in i ett plan ber jag “Fader vår”. Jag är flygrädd och tänker att jag inte vill stöta mig med någon Gud innan jag åker upp i himlen. Har visserligen bara safe:at kristendomen. De andra religionerna får jag jobba på.

Every time I go into a plane I pray. I’m afraid of flying and I don’t want to angry any God before I go up into the sky. Although I only safe Christianity. I work on the other religions

– Trots att jag älskar havet, så är jag fullständigt livrädd för allehanda vattendrag. När jag badar går det extremt fort. Jag tar sats, hoppar i plurret och sedan simmar jag panikartat mot land. Helst vill jag att någon annan hoppar i först för att skrämma alla fiskar, lik (extremt lättskrämda?) och avgrundsdjupa tankar. Dessutom är jag rårädd för hajar – även i insjöar. Vi kan kalla det livlig fantasi …

I’m terrified of water. When I go swimming, I do it extremely fast. I’m afraid of everything that is in the water – or rather everything that I imagine will be there. 

– Jag har exceptionellt dålig ämnesomsättning, så jag måste röra på mig hela tiden för att min kropp ska må bra och inte svälla till en boll.

I have exceptionally poor metabolism, so I have to exercise all the time.  

– Jag pratar värmländska.

I talk a Swedish dialect called värmländska. 

– Mitt mest använda klädesplagg är min fula fleecemorgonrock. Om jag fick välja så skulle jag vara omgärdad av fleece. Dygnet runt. Det skulle visserligen inte fungera rent socialt. För om jag blir varm – vilket jag blir i fleece – så somnar jag. Detta faktum utnyttjar min man John till det yttersta. För vid läggdags är jag oftast som piggast och spexigast. När John inte orkar med att totalshowen Cirkus Sundh fångar han in mig i ett duntäcke. Fem minuter senare sover jag …

My most used item of clothing is my ugly fleece bathrobe. 

– Jag hade väldiga problem med acne när jag var yngre. Gömde mig i mängder av smink för att jag skämdes så över hur min hy så ut. Vände ansiktet åt ett annat håll om jag gick förbi en snygg kille. Discon var mitt bästa för då var det mörkt och jag tyckte att jag kunde gömma mig i dunklet. Lite som en vampyr. Jag skämdes så otroligt mycket för min hy. Så här i efterhand tycker jag att det är så tragiskt att jag la så mycket tid på att gömma mig. Livet passerade och det enda jag tänkte på var min hy. I en perfekt värld hade jag struntat i ytan och stått upp för hur jag såg ut. Fokuserat på något annat. Jag menar, det fanns mängder av tjejer och killar i samma ålder som hade minst lika mycket acne – och var dösnygga – just för att de struntade i det och vägrade hindras av några röda prickar. Men världen är inte perfekt.

I had huge problems with acne when I was younger. I hid in large amounts of makeup because I was so ashamed of how my skin looked.

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny