Fredag!
Alldeles, alldeles strax ska jag köra ett städryck innan kidsen ramlar in efter en dag på förskolan. Men först får ni följa med in i barnrummet. Där har det nämligen flyttat in en kungsörn.
Den där gamla skolplanschen har hängt med under så många år men mest stått bakom något skåp i väntan på upphängning. Men nu så!
Nu bor den över Majkens säng!
Jag jag tycker att det är något härligt med det här, ur ett anti-trend-perspektiv. Skolplanscher var ju mega-super-trendigt för ett par år sedan. Men då tänker jag på min pappa – manchesterbyxan – som lever efter devisen att han är trendig var tjugonde år.
Och precis så känner jag mig.
Jag älskar skolplanscher. Oavsett om de är ute eller inne. Kunde inte bry mig mindre faktiskt.
Så befriande.
Inte så att jag kommer bli arretsread av trend-polisen dirket, eller?
Hej på er! Hoppas ni har en fin onsdag.
Jag är SÅÅÅ trött. Är det rimligt att vara så här trött? Högst oklart.
Sitter på mitt kontor och kippar med ögonen.
Försöker hälla ner kaffe i vartenda öppet hål, men det hjälper föga.
Jag skulle egentligen ha stylat ett jobb imorgon, men eftersom det inte är någon brådska med det tar jag morgondagen hemma. Skriva jobb och kanske sakta börja filma min lägenhet. För innan megatröttheten slog till så visade jag upp min lägenhet på Insta stories! Du hittar några klipp under “hemma” om du är nyfiken. Men jag måste ju göra en liten längre film från mitt hem, right?
Skulle vara så kul!
Aningen mindre än hennes 352 kvadrat, men rymmer i alla fall de allra viktigaste hyresgästerna. Mössen!
Jojomänsan. Det här fina dockskåpet fick jag av min fina kusin Malin. Det har stått hos hennes yngsta, men nu har det fått flytta in hos Majken och Bodil. Det är att gammalt dockhus med glasfönster (!?) och minst tre lager av gamla tapeter.
Det här ska jag fixa med i höst, och hoppas innerligt att ungarna är lika taggade som jag. Göra småsmå tidningar till mössen, sätta upp tavlor, gardiner och tillverka en och annan möbel.
Järnsängarna har kommit från Gotland och har flyttat in i ett nymålat barnrum som sakta tar form mellan uppackning från torpet och sjukhusbesök.
Imorgon ska jag sätta upp en girlang i taket, ni vet den här i papp som jag gjorde för hundra år sedan.
Snaaart, snart är barnrummet klart och jag ska sätta tänderna i vardagsrummet.
Kommuns gölligaste bebissäng kan bli din! Eller ja, din babys (om du inte är hemskt liten till växten).
Nu säljer jag nämligen denna skönhet till järnsäng efter att ha velat fram och tillbaka. Jag har så ini vasken svårt att skiljas från saker som jag har så varma känslor till (lill-Majken låg och snusade i den här jämt). Men vi har inte plats för den och blir det fler barn i denna klan så lär det dröja. Och det är ju roligare om den blir använd istället för att samla damm hemma hos mig, right?
Jag köpte den för 1500 spänn i en antikhandel, så jag säljer den för samma pris (ink madrass). Ett hemmasytt spälsängsskydd bjur jag på.
Är du intresserad?
Mejla mig på sundh.emma@gmail.com.
I denna lilla säng sov Majken som en prins vill jag lova!
Följ med in på en husesyn i vårt torp vettja!
Första anhalten på denna lilla privata visning är … fanfar … sovrummet!
Så här ser det ut när en kikar in i sovrummet från den lilla hallen på nedervåningen. Och ja, där ser ni min sida av sängen.
Byrån hittade vi för en spottstyver på en gårdsrensning i början av sommaren. Fullkomligt älskar den!
Där till höger har ni min kudde och just precis här vaknar jag upp varje morgon till ljudet av fågelkvitter, löv i vinden och fårhags-hej. Och Majkens dadadada.
Jag älskar gamla speglar och har fyllt halva sovrummet med olika varianter. Den här köpte jag på en auktion i juli.
På andra sidan sängen, vid Johns sida, står den här pjäsen till barnsäng. Vi köpte den på antikbutiken Kuriåsa i Hemse. Ovanför sängen hänger en gammal skolplansch, köpt på auktion. Bredvid sängen står barnböcker och en koffert med leksaker medan fönstret har besök av två nya förmågor …… nämligen de här. En katt och en hund som jag roffade åt mig på underbara Körsbärsgården som ligger på södra Gotland. Blev så himla glad när jag fick syn på hunden. Förälskade mig i den när jag smattrade en bild på just en sådan på Le Bon marché i Paris (minns ni det här inlägget: 13 saker du måste göra i Paris?) och har försökt att få tag i en sådan sedan dess. Och där, i Körsbärsgårdens butik, satt den och väntade tillsammans med en kattkompis.
Efter jobb in i kaklet med gravidmage i vädret under januari och februari (kryddat med filmtips, nostalgitrippar, cravings, babyshower och pyssel) så kom äntligen mars. Jag blev sjukskriven för foglossningen, vaggande runt hemma i väntan på bebis (som var beräknad till det magiska datumet 8 mars) och fixade fint i barnhörnan.
Hängde upp tavlor och lät vissna blommor stå. Mitt hem har aldrig varit så städat och piffat. I alla fall i maghöjd och uppåt. Allt nedanför magen var en okänd dimension av världen.
Gravid i vecka 40, med svullna, röda fötter, sparkar på revbenen (från Majken alltså (så vig är jag inte)) och bästa graviduniformen: mammaleggings och randig tröja från Boob.
Bäddade den lilla järnsängen med nya lakan, gick där och drog med handen över skrynklorna och väntade. Och väntade. Och väntade. Inget hände.
Gravid i vecka 41 och tänkte att vad fasen, nu ålar jag på mig festklänningen, det kanske inte blir någonting med det där barnafödandet.
Så kom bebisen. Ja, i alla fall min bebis i tidningsform. Amelia vårsom jag hade skapat tillsammans med en rad inspirerande kvinns.
Skakade liv i mitt årliga våruppror och många av er hakade på. Så fint! Livade opp i allt vaggande.
Så till slut. Efter några dagars bloggtystnad lade jag upp den här bilden. Ett par skrynkliga fötter, en bebisrumpa förpackad i minsta möjliga blöja och spretiga, älskade fingrar. Prick en vecka över tiden, den 15 mars, kom en Majken äntligen till världen – med ett avgrundsvrål. Ett söndagsbarn.
Det kom blombud på löpande band och varenda hörn av lägenheten fick sin beskärda del av vår.
Och här är den första bloggbilden på Majken. Tio dagar gammal fick “skrutten” även ett namn. Lite så var mars. Väntan, väntan, väntan och sedan totalt omvälvande.
Tänkte kasta loss förra året med en liten classic årssummering. Det gör ju en sedan gammalt. 2015 var ett himla fint, spännande och roligt. Jag lärde mig något nytt ungefär varje dag eftersom det kom in ett nytt liv i bilden. Men året började ju faktiskt inte med en förlossning utan med med andra fyrverkerier: gravidmage i en nyårsklänning.
Och fortsatte med 9 bloggar som jag föll som en fura för. Appråpå det så måste jag slänga ut ett tipsinlägg (där ni får tipsa om era bästa bloggar) igen. Älskar era bra:aga, inspirerande och läsvärda (och kollvärda) tips!
Var gravid i vecka 32och skrev om att vara gravid(inte riiiiktigt samma upplevelse med barn nummer två kan jag avslöja).
Råkade köpa en järnsäng för barn. Visste inte om jag skulle få någon användning för den, men den skulle visa sig vara perfekt (ett stycke babysnest passade utmärkt i denna nätta pjäs). Det blev Majkens första säng, flyttades runt mellan rummen och står faktiskt kvar i sovrummet i väntan på nästa barn.
Gravidvecka 34 kom galopperade. Var helt bombis på att ongen skulle komma en månad senare. Inte då. Det skulle bakas och bakas som någon jäkla källarfranska. Vecka 41+ behagade Majken kika fram.
Listade mina frisyrer under 10 år. Ett av de roligaste inlägg jag gjort tror jag.
Inte nog med det. Rabblade även upp 15 filmer du måste se under 2015. Har du sett dem? Det har jag (nästan alla åtminstone). Nyfiken på recension?
Ungefär sådär såg januari ut för ett år sedan. Inte så pjåkigt.
I vårt vardagsrum står den nu. En liten spjälsäng som jag bara inte kunde motstå. I spjälsängen ligger en kudde – med ett inbroderat “H” – som följde med på köpet.
Nu kan jag bara inte sluta tänka på vad det där H:et står för.
Kanske är det ett namn till bebisen i min mage som ligger där och lurar på kudden?
Vad tror du?
Några namnförslag på lut?
I höstas sprang jag på en söt, nätt spjälsäng i järn på Midsommarkransens antikhandel. Då kände jag mig tok för ogravid för att inhandla något sådant (var ju knappt synligt på mig), så jag försökte peppa alla i min närvaro att lägga vantarna på denna sak. Inget napp.
I lördags traskade jag och John ut i ett begynnande snökaos, smet förbi antikhandeln och där stod den längst inne i ett hörn. Orörd.
Jag bara kunde inte motstå den. Vi har förvisso en stor spjälsäng i trä, men denna blir perfekt att ha precis intill sängen de första månaderna.
Så nu står den i vårt vardagsrum, prydd med Liberty-tyg, i väntan på bebis, fluffiga filtar och kuddar.
Söt som socker.
