Och skrev den här guiden: Här köper jag fina, miljövänliga och klimatsmarta barnkläder (& underbar inredning för barn).

Topp 10 skevaste saker jag har gjort? Ja, det kanske är att – rätt så höggravid – ta 1-åringen under armen, John i den andra och ta kollektivtrafiken till Gotland för att köpa mig ett torp.

Tajma välling och sömn på morgonbussen mot Älvsjö, hoppa på pendeltåget mot Nynäshamn, puttra över Östersjön med båt, promenera med barnvagn och packning över Visbys kullersten för att hämta upp lånad bil hos våra vänner Jens och Mallan och sedan ge sig ut på landsvägarna på torpjakt.
Då är torp-drömmen stark vill jag lova.

Efter några timmars resande mot öjn landade vi i det sötaste lilla torp med kakelugn (spana in herren i toppen!) och blommande hägg utanför ytterdörren. Renoverat med finess och färdigt för inflytt. Och tvättmaskin! Det är lyxigare än vår lägenhet i Midsommarkransen!

Våra Visby-vänner hade redan varit och kikat på torpet å våra vägnar och hade bara gett oss ett råd “köp det”. Så vi hade redan lagt ett bud på torpet – utan ens ha sett det själva.
Nu hade lyckats få till en visning bara för oss, eftersom vi låg högst i budgivningen.
Vi raket-kollade genom rummen medan Majken lade sig raklång och kramade det vita gruset utanför, ålade sig och njöt.
Sedan var vi tvungna att kasta oss i väg. Igen.

Bilfärden gick söderut till ett annat torp. Där väntade mäklare, lummig trädgård, en gammal lada och …

… Ett rosa villa villerkulla-hus. Det låg otroligt vackert och var som en dröm. En skev, villa villerkulla-dröm.
På utsidan.

Huset krävde enormt mycket renovering, dränering och en ganska stor investering i både tid och pengar.  Och det kanske inte var den bästa tajmingen för oss. Med en 1-åring och bebis på väg. Det hade verkligen varit en dröm (en annan dröm) att ta tag i det, men efter en närkamp mellan våra inneboende visionärer och realister, så bestämde vi oss för det första torpet, som kunde bli vårt om vi bara sa ja.
Så vi sa ja.

Sladdade hem till våra vänner i Visby med prospekt upp till öronen, hämtpizza under armen och förvirrade hjärnor – fulla av intryck.
Dagen därpå pep Visby-kompisarna till jobb, skola och förskola. Medan vi packade ihop vårt bös gick Majken på upptäcksfärd bland barnatrions leksaker. 

Har ni sett Majkens kalufs nowadays by the way? Eller ja, kalufs och kalufs, men hon har fått lockar i nacken. Jag som härstammar från familjen Spikrakt hår (får snällt locka håret för att få någon fason på det) dör litegrann av denna åsyn.

På förmiddagen packade vi barnvagnen med Majken och övernattningsprylarna och begav oss ut på Visbys gator.

Vi hade några lediga timmar innan vi skulle skriva på kontraktet för torpet, så vi släntrade runt i gränderna ett tag.

Besökte Akantus som sig bör. Det är ju sedan gammalt. 

Majken hittade två rävar som hon hängde med en stund. Det blev ett tårfyllt avsked kan jag meddela när vi lämnade butiken för att gå till mäklarbyrån.

Vid 13:30 var kontraktet påskrivet, vi skålade i alkoholfri cider och åt lunch på Creperie Strykjärnet medan Majken slumrade i barnvagnen.
Vi fattade absolut INGENTING av vad som hade hänt de 24 senaste timmarna.  Sedan vinkade vi hej då till Visby och Gotland och konstaterade att nästa gång vi anländer är det för att spendera sommaren här. I vårt alldeles egna torp.