Ni är bäst!

God morgon!
Alltså mig är banne mig bäst!
För ett par veckor sedan startade jag en insamling för klimatet, via WWF som jobbar internationellt för att säkra en hållbar framtid.

Tillsammans samlade vi in 9 615 spänn. Heja er!
Insamlingen stängde, men så fick jag mejl om att det var någon som inte hunnit skänka. Så nu har jag öppnat insamlingen igen.

Fram till 31 maj kan du investera en slant i en bättre framtid. 
Världens bästa sparande om du frågar mig. 

Här hittar du min insamling. Målen är 20 000 (ja, jag satte ett HÖGT mål), men varenda spänn räknas ju.

Loading Likes...

RECEPT: Marinera mat med … kaffesump?

– I samarbete med Löfbergs

 kaffe kaffesump återbruk hållbarhet Löfbergs marinera mat recept vegetariskt

Lika mycket som jag tycker om en slurk kaffe, lika mycket vurmar jag för att ta hand om sådant som annars skulle slängas. Om det är en gammal möbel som kan få nytt liv eller kaffesump som kan ha ytterligare än uppgift på sin livsbana (efter att ha givit mig morgonkaffe) spelar inte så stor roll. Det är återbruk som triggar mig!

Men kan en använda kaffe i mat? Rent av kaffesump? Hur smakar det?

kaffe kaffesump återbruk hållbarhet Löfbergs marinera mat recept vegetariskt grilla

Kaffesump används faktiskt i bland för att marinera viltkött, men hur funkar kaffesumpsmarinad för vegetariskt och vegansk mat?
Kan en använda kaffesump till vårens klimatsmarta middag och sommarens grill?
DET ska jag testa (och jag blev mäkta förvånad över resultatet!).


Du behöver: 
svamp och grönsaker 
olja
soja
honung
vitlök
salt
peppar
kaffesump
(färska kryddor, som persilja och timjan om du vill ha ytterligare smak).

Gör så här: Plocka ut dina favoriter ur svamp- och grönsaksdisken och gör dem redo för vego-marinad. Champinjoner är en hit enligt mig – särskilt på sommarens grill. Lägg ner svampen i en bunke och slå på olja, soja, honung, pressad vitlök, salt, peppar. Smaka av. Sist men inte minst:  blanda ner någon matsked kaffesump. Vill du ha ytterligare smak: gå loss bland kryddor som färsk persilja (om det är säsong) eller timjan. Eller varför inte öka på hettan med några chiliflakes?
Blanda ihop alla ingredienser. Stek i en het panna eller lägg på grillen. Servera med grillade rotfrukter i ugn, röror och annat smarr som är säsong just nu.

kaffe kaffesump återbruk hållbarhet Löfbergs marinera mat recept vegetariskt grilla grönsaker

 

Detta är ett samarbete mellan mig och Löfbergs. Förutom att vi härstammar från samma stad (hej Karlstad) så funderar vi mycket på det här med hållbarhet och kaffe. Ett steg i hållbart kaffedrickande är så klart att njuta av varje kopp – ett annat är att ta vara på resterna av kaffe, både kaffesump och överblivet kaffe!

Loading Likes...

Skönhetsnormer och mina hållbara skönhetsfavoriter

Först och främst: TACK för alla tips som rasslade in på mitt förra inlägg om hållbar hårvård och hudvård.
Åh! ALLTSÅ NI!
Jag visste att ni skulle sitta på triljoner med infallsvinkar, knep och smartheter.

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av hur många av er som dragit ner eller helt slutat med smink. Min första tanke var “Shit, vilka bra förutsättningar ni måste ha, lucky you”. Därefter började jag ifrågasätta alla normer som jag drivs av.
Gamla tyck och tänk om mitt utseende som folk manglat ur sig (och jag surplat i mig och åtgärdat därefter). Eller som förra veckan när jag gick in i en butik – osminkad – och butiksinnehavaren sa “vad sliten du ser ut”. Säkert med all omtänksamhet och välmening i åtanke pga skriver bok, men jag blev liksom dubbelt ledsen. Ledsen över att en inte kan visa sin nakna feja utanför fönstret utan att någon ska kommentera ens utseende, och i nästa andemening blev jag ledsen över normen att vara så jädra pigg å gla. Jag är ofta vid gott humör ska tilläggas, men det är inte för att det förväntas av mig. Utan för att jag mår rätt bra, och har en tendens att inte gräva hålet djupare om jag stöter på ett gupp på vägen (obs, inte alltid ska tilläggas. Ibland står jag först i kön med största spaden).  Men. Jag vore ju inte människa om jag inte var jädrigt trött, sliten och low ibland. Livet sker och märks av.

Jag tänker mycket på just det, att passa in i andras tänk om en. Eller snarare att inte göra det. Och särskilt gällande åldrade. Att leva i en värld av släta människor och vara det enda dallret.
Det krävs stryka och självförtroende för det. Att stå emot. Att vara den enda bekymmersrynkan bland bekymmersfria så att säga. Den enda hänghakan bland skarpa käklinjer.
Jag kommer ju inte vara den enda hänghakan i kommun, men det finns normer som säger att det ska vara stramt, piggt och välkammat. Och jag påverkas av dem. Mer än jag önskar.
Jag försöker rucka på dem, och inte vara så  välstrukten (eftersom jag inte är det som person), men det sitter djupt. Att känna tryggheten i att allt sitter på sin plats så satt säga, och liksom inte dansar i väg med en egen agenda. Om det så är magen som guppar när brallan är lös, hänghakan som börjar fladdra vid hård nordost eller att veta att det inte är hål i strumpbyxan både fram och bak.
Jag önskar att var mer skitsamma.

Och samtidigt: Sitter män i samma ålder som jag, 36, hemma på sin kammare och fnurrar över samma rynka? Eller gör de annat med sin dyrbara tid här på jorden? Pja, det vettafasen.
Men jag måste påminna mig att ständigt ifrågasätta de normer som jag – och många med mig – styrs eller påverkas av. Vilka gamla ekon som hörs i huvudet från förr. Killen en var kär i som sa något om ens fejs i åttonde klass, snubben som påtalade den dåliga huden  eller kollegan som anmärkte på kändisen som alltid hade något vrång med sin look (alltid någon tråd som hängde eller knapp som saknades). De där ekona om att sträva efter perfektion och därmed också hamna under radarn för åsikt.
ORKA MALLORCA.
Jag är så trött på att människor ska kommentera på andras utseenden, för det betyder att även mitt ska manglas.
Jag tränar på att strunta i att folk tycker att jag ser ut som sju svåra år. Och bara embrace it. Utmana mina tankar. Jag bryr mig inte så mycket numera, men jag bryr mig fortfarande. Det irriterar mig.
Och varför vara så hård mot en själv, när jag älskar andras egenheter, påsar under ögonen, fräknar, kalufs på ända, tröjan på sned och naturligheten att få några finnar once in a while men inte lägga någon större vikt vid det?

Att sluta sminka mig är en big deal när jag erkänner det för mig själv. Och eh, er.  Sminkar jag mig för att det är kul? Nä. Jag kanske försöker intala mig det, men det är för att det är så jag känner mig själv utseendemässigt. Ibland för att det är kul, men det mesta gör jag nog på rutin.  Måste alla sluta sminka sig? Nä, alla gör så klart om de vill. Men jag önskar nog att jag inte var så styrd av normen faktiskt.

Nåväl. Det var ju inte detta jag skulle skriva om EGENTLIGEN – utan mina skönhetsfavoriter. Men jag blir så sjukt inspirerad av er, som jag så många gånger blir. Ni skakar om mig, flyttar fram mina tankemönster och får mig att tänka utanför min normkalsong.

Men nu till mina skönhetsfavoriter.

Den här ekologiska och svenskproducerade serien från Apoliva har blivit en klar favorit. Jag har ganska torr hy, och den här serien passar min hy bra.

Till det har jag en ansiktsskrubb på ekologiska märket Madara som doftar underbart och är skonsam (men ändå inte FÖR skonsam), men när den tar slut tänkte jag börja använda en ansiktsborste från Iris hantverk. Någon som har testat?
Kroppen smörjer jag in EXTREMT sällan faktiskt. Min mammas ekande ord om kroppens naturliga återfuktning ekar i huvudet på mig. Men när jag blir extremt torr, som på vintern kör jag med Urtekrams body lotion.
När jag var gravid med Majken gjorde John eget body butter till mig, för att smörja magen. Och ja, jag fick fotmassage VARJE DAG från mitten av graviditeten till slutet pga skapade liv. Kokosolja ba! HUR bra som helst! Måste göra mer body butter känner jag nu.

Och det här är ju också skönhet banne mig.
Ekologiskt tandkräm från Urtekram och bambutandborste som går att kompostera.
Sedan måste jag tipsa om några grejer till:
Ekologisk eyeliner. Jag har en kakeyeliner som håller i en EVIGHET. Jag har använt min fasen ett halvt sekel känns det som. Min ekologiska eyeliner kommer från Nvey.
– Ekologisk hårspray från Eco Cosmetics.
– Hårvård. På hårvårdsfronten använder just nu Ingrediens silverschampo som är det mest miljövänliga silverschampot som Greenheads har hittat, som är en grön salong. Och ibland även Urtekrams hårvård.
– Torrschampo och blond? Pia, majsmjöl. Fungerar hur bra som helst!

Loading Likes...

Hållbar hudvård och hårvård: Ska vi byta tips med varandra?

Frågor om hållbar hudvård och hårvård är ramlar in titt som tätt här på bloggen, och imorgon tänkte jag dela med mig av några av mina favoriter.

Men tills dess tänkte jag att vi skulle kunna byta klimatsmarta tips med varandra på temat?
Har du ett outstanding tips på ekologisk hudkräm, hållbart schampoo, närproducerad makeup eller vill du dela med dig av namnet (eller receptet) på världshistoriens bästa deo?
Ps. behöver verkligen det sistnämnda!

Fyll kommentarsfältet!

Loading Likes...

8 viktiga grejer en tisdag

Jag gillar ju listor. Så här kommer en lista med 8 viktiga, omskakande, härliga och tunga saker en tisdag.

Årets hållbara profil!
Hurra för min fenomenalt skickliga Klimatklubben-kollega Johanna som har blivit utsedd till Erikshjälpens Sveriges Second Hand Profil 2019! Helt rätt! Johanna, som driver Slowfashion.nu, är en fena på hållbart mode, material och vilka företag som klarar nålsögat.
torsdag klockan 17:30 tar hon emot sitt pris på The Lobby i Stockholm, och föreläser en kortis. Om du älskar mode lika mycket som jag tycker jag VERKLIGEN att du ska kick förbi, för Johanna är ju ett ess på hållbart mode.  Jag ska försöka gå, men vågar inte lova något eftersom jag fortfarande är så matt efter influensan (eller vad det nu var jag hade).

Viktigt uppdrag
Jag har fått ett spännande, roligt och tungt uppdrag som jag ska ta mig an i veckan. Jag ska plåta kampanjebilder för en grej som känns både vacker och viktig.  Än så länge hemligt, men längtar så tills jag får berätta för er <3

boråstapeter tapet tapeter blommig torp sommarhus sommar blommor Gotland

Fredagsbuketten?
Det här måste ni spana in! Husligheter har skrivit en grymt bra guide till hållbarhet och snittblommor. Läs vettja: Snittblommor och klimatpåverkan – guide till en hållbar fredagsbukett

Hej Riksdagen!
I dag är det dags för fjärde besöket i Riksdagen med Klimatklubbens initiativtagare. Vi har tidigare träffat Centerpartiet, Miljöpartiet och  Vänsterpartiet, och är det alltså dags för att snacka klimat med Socialdemokraterna.

Earth hour
På lördag mellan 20:30-21:30 är det Earth hour. Ett ypperligt tillfälle att träna på att släcka, och samtidigt make a statement. Läs mer om Earth hour här!

#brinnförjosefin
Få har väl ingått vad som just nu sker på i dyningarna efter dokumentären om sångerskan Josefin Nilsson på SVT. Jag, liksom många andra, blev så drabbad av historien om den totala livsglöden och självklarheten som en man och hans våld släkte. Vars kropp gav upp till slut, efter sviterna av en mans våld. En man som fortfarande hyllas som geni, har fast jobb på Dramaten och vars liv inte påverkats nämnvärt. Tills nu.
Jag låg feberhet i sängen i lördags, såg dokumentären och blev så förbannad att jag tror febern höjdes med ett svep.  Fasen vad jag önskade kraft att palla mig till lördagens manifestation #brinnförjosefin utanför Elverket i Stockholm, för det visar vad samlad kraft (inte minst genom sociala medier) kan göra. Nu har Dramaten pausat föreställningen som den kända skådespelaren (som väl alla vet vem det är?), och jag hoppas innerligt att den tystnadskultur som råder bara … pulveriseras. Och jag tycker att skådespelaren Alexander Karim går i bräschen genom att offentligt tacka nej till roller där han förväntas spela med folk som inte kan bete sig.
Tack @cissiwallin för att du drog ihop #brinnförjosefin

Nedsläckt land
Om du inte redan sett “Nedsläkt land” på SVT så tycker jag att du ska göra det. Sjukt intressant, även om själva serien har sina glapp. Här har public service tagit sin uppgift på största allvar, att faktiskt förmedla kunskap. Alla minns väl den där foldern som en fick hem. “Om krisen eller kriget kommer“. Om jag har den kvar? Nej. Jag förlitar mig fullt på att allt ska fungera, och lever i ett land där jag aldrig behövt oroa mig för  någon kris eller krig. Jag är privilegierad. Samtidigt skulle lantisen i mig aldrig förlita sig på något. Lantisen som upplevde strömavbrott ett par gånger per år. Hemma i Värmland var vi kittade med pannlampor, AGA-spis, jordkällare, extra bilbatterier, trangiakök och extra bränsle om så behövdes, för elen kunde försvinna i ett par dagar. Här i stan har jag knappt koll på om jag äger en ficklampa. Men att faktiskt vara förberedd är ju bara … smart.

Dödens storm 
Klimatförändringarna, de som vi bidrar till genom att släppa ut växthusgaser, kommer ge nyckfullare och mer extrema väderförhållanden. Cyklonen Idai som drog in över Mocambique i förra veckan har kallats “södra halvklotets dödligaste storm”, och kopplats till just klimatförändringarna. Mocambique är ett av världens fattigaste länder, där hälften av befolkningen saknar tillgång till rent vatten. Hälften.
– Vi ser en ökning av regnrelaterade tropiska cykloner som är kopplade till klimatförändringarna och en globala uppvärmningen. Följderna blir ännu värre av att havsnivån ökat och många lågt liggande kuststäder drabbas, som i fallet med Beira, säger Anne-Claire Fontan vid det tropiska cyklonprogrammet på Världsmeteorologiska organisationen (WMO) till SVD. 
Så många människor har dött, och kommer att dö. Inte just precis här nödvändigtvis, men så många andra platser. Vi har inte tid att dö, vi är fullt upptagna med att fundera på om flygskam är rätt väg att gå, förfasas över skolplikt och funderingar kring hur vår BNP kommer att drabbas.

 

Loading Likes...

Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

Ett klimatsmart tips kommer lastat!

Alltså nu ska ni få höra om något smart. Riktigt smart!
Säg hej till UGLY – en smoothie gjord av ful frukt och ratade grönsaker från matbutikerna. Detta svenska, unga företag – Refood – har som mission att ta hand om allt matsvinn, göra goda, nyttiga smoothies och få bukt med allt mat-slöseri. De jobbar cirkulärt och  anställer dessutom nyanlända kvinnor som just nu står långt från arbetsmarknaden.
Jag blir så genuint lycklig när jag hör om sådana här smarta företag, och kan liksom inte sluta hylla dem.
Min favorit? “Beet it” med äpple och rödbeta. Inte bara på grund av färgen som en kanske kan tro, hehehe.

Jag fick tips om detta bra:iga genom min kompis Jens. Hans syster jobbar jobbar med Refood nämligen. Så tack Jens för tipset! Månadens bästa!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny