Q&A: Gravidnojor, mina ställen på Gotland, syskon och blommig tapet

asos dress 50's vintage by emmas vintage

Q: Hej Emma! Jag undrar var din blommiga klänning kommer i från, den som du bar på midsommar? Är den ny eller vintage
Tacksam för svar. 
Elin
A: Hej Elin! Den blommiga klänningen kommer från Asos. Jag köper ju inte nyproducerade klänningar så ofta, men denna kunde jag bara inte motstå.
Asos är faktiskt ett hett tips när det gäller kläder, särskilt klänningar i vintagestil. Bara man tar sig igenom alla tusentals plagg kan man hitta riktiga guldkorn som är av bra kvalité, underbar passform och fina material. Inget sladder helt enkelt. Lite dyrare än billigtbudgetkapen, men så håller de i åratal också.
Kram emma

IMG_4078IMG_3137

IMG_3907 Q: Hej Emma.
Underbara sommarbilder! Får man fråga var på Gotland ni har njutit denna sommar? Skulle vilja hyra ett hus på ön nästa sommar och er plats verkar ju fantastisk. Har du andra tips på husuthyrning? Hälsningar Anna
A: Hej Anna! Tackilitackar. Jo serrö, Gotlandssemestern spenderades dels i Östergarn, som – trumvirvel – ligger på östra Gotland, men också på södra Gotland, omkring Burgsvik. Jag skulle verkligen rekommendera att hyra hus på södra Gotland, hur vackert som helst. Eller vad fasen, hela Gotland är ju helt magiskt.
Förra året hyrde jag och ett par vänner ett hus utanför Hemse, via en av alla stuguthyrningssajter. Spana in stugknuten.com eller stugnet.se.

IMG_0768 IMG_7231

Q: Hej Emma! Tack snälla för din fina blogg. Blir så glad när jag går in här!
En liten fråga.. Har precis fått veta att jag är gravid (hurra!!) och är nu nojig!! Hur släpper man det? Vill ju att allt ska gå bra.. Hur tänkte du kring mat och så? Åt du buffér tex? (där maten stått framme ett tag).Hur tänkte du kring övriga livet? Vill ju inte trycka i barnet massa skit..

Kram!!
Anna
A: Men hallå! STORT GRATTIS! Vad roligt! Ja, det här med oro är ju ett gissel. Jag var sjukt orolig och nojig, vågade liksom knappt träna för att jag var orolig att barnet liksom skulle pluppa ut. Men jag tror någonstans att oron liksom har en uppgift i graviditeten, så man får förbereda sig, försöka förstå och förhålla sig till vad som är på gång och även bestiga orosberget.
Mitt tips är att omge dig med peppiga människor som inte ökar din oro, jag menar, man är ju orolig som det är, en behöver inte att människor breder på det så att säga. Jag hade till exempel ont i magen under hela graviditet, något ett fång människor ifrågasatte med “oj, ska det vara så?” eller “men det ska man väl inte ha?”. Det skulle det tydligen för därinne låg en kärnfrisk Majken.
Så ta ett kliv från människor som gärna vill dela med sig av allehanda oro, basunerar ut skräckhistorier som de hört eller tenderar att liksom trycka på dina orosknappar.
Kom i håg att allt oftast går bra, allt annat är tråkiga undantag. Gällande mat så åt jag efter livsmedelsverkets rekommendationer, åt ekologiskt och undvek mat som kändes lite tveksam.
Men.
Till denna rena, härliga livsstil plussade jag på ungefär tjugo kilo pizza, två ton satsumas, fyra kilo chokladglass med colasås, coca cola och några wienerbröd på det. Jag som annars äter uteslutande fiberrik, nyttig, ekologisk mat ballade ur totalt och liksom “hängav mig” åt … skit. Det berodde liiite på att jag mådde illa hela graviditeten och dessa saker gjorde att illamåendet lättade för en liten stund (särskilt satsumas).
Så kontenten? Jag trodde mig äta väldigt bra (hej ekologiskt liksom), men sedan sockrade jag på med allsköns fettbomber. Inget jag kan rekommendera kan jag säga.
Snabb njutning – långvarig baksmälla.
Med en bebis i magen kändes det – med undantag för mina onyttiga cravings – tusen gånger viktigare att ta hand om mig, undvika kemikalier och gifter av alla de slag.
Jag blev än mer medveten om vad jag stoppade i mig (nåja), men också vad jag hade på mig. Använde uteslutande ekologiska produkter och slutade blondera håret (slingade håret med milda produkter, rekommenderade av min frisör).
Dessutom tillverkade John ekologisk kroppslotion till den växande magen och ömmande benen. Han ville ju också att magen skulle ha det allra bästa (recept på ekologiska kroppsprodukter hittade han på Evelinas ekologiska).
I livet i stort så var jag hemskt nojig under min graviditet. Det var bra på så sätt att jag detoxade mitt liv på kemikalier, men dåligt för att nojigheten satte käppar i hjulet för njutningen. Ett exempel var att jag inte vågade bada (och du minns ju säkert exakt hur varmt det var förra sommaren), men i slutet av graviditeten så checkade jag in på Centralbadet, badade, lyxade med gravidbehandling och fasen alltså, det var det bästa jag gjort.
Men som sagt, jag tror att oron har en uppgift, man liksom processar hela upplevelsen.
Stort lycka till nu!
Kram emma

Tjörn Sweden vintage dress emmas vintage

Q: Hej, var finns dessa vackra ljunghedar på Tjörn?
Vilka vackra bilder!
Ingrid

A: Hej Ingrid! Visst är det vackert? Detta lila hav av ljung finns uppe ett berg vid Kyrkesund på Tjörn. Min bästa plats!
Varma hälsningar
Emma

218890

Q: Hej! Vilka fina bilder! Funderar på om du har några syskon? Det har du säkert redan svarat på någonstans kanske..
Tjusig mamma & snygg pappa asså! Och Värmland i sommarskrud går ej av för hackor. Vi angör Karlstad på söndag. Kram och tack för fin blogg med inspirerande foton
Martina
A: Hej Martina! Jajemänsan, jag har en storasyster som heter Ellen. Hon är tre år äldre än jag, bor (liksom jag) i Stockholm, är en haj på teknik och har lärt mig allt från hur man sportar festival till hur man afternoon tea:ar (se ovan) och leker kontor i sann Dallas-style.
Kram emma

IMG_2418

 

Min syster och ett stycke gravid jag. IMG_5315

Systra mig och hennes man.

tapet blommig inredning tapeter emmas vintage

Q: Jag är i tapetletar-tagen (första egna lägenheten byggs i skrivande stund – tjohoooo)! Vart är eran tjusiga tapet ifrån? Den är nog ganska exakt vad jag letar efter!
A: Men åh, vad spännande! Den blommiga tapeten som sitter i vår hall kommer från märket York och är inköpt via Engelska tapetmagasinet.

 

Loading Likes...

Q&A: Rutigt golv, bästa stället i Paris och hur du bygger en egen hatthylla

Fråga: Hej!
Gillar din blogg mycket!
Det grå/vitrutiga golvet som finns på dina foton, är det hemma hos dig?
Är ute efter ett sånt, och undrar var du har köpt det? Är det en matta eller laminat? Och inte riktigt klinkers?
Mvh Anna

Svar: Hej Anna! Yes, det rutiga golvet är hemma hos mig, närmare bestämt i mitt kök. Det kanske inte framgår av bilderna så värst bra, men det är faktiskt grönt (nästintill grått) och vitt. Golvet är gjort av trä och rutorna är målade med vanlig golvfärg.
När jag och min partner flyttade in i lägenheten låg ett alldeles nytt trägolv i köket. Det var så nytt att det nästan såg ut som en plastmatta. Det var nästan lite för perfekt. Jag – uppvuxen i ett hus från 1800-talet – är ju van vi stora springor. Så vi bestämde oss för att måla det shackrutigt. Till vår hjälp hade vi rutiga-golv-profset – min mor Märta (som även har målat det rutiga golvet på Vintagefabriken)!

Fråga: Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg och har förstått att du ofta är i Paris. Jag ska själv åka dit i november och undrar vilket område som du helst hänger i när du är där?
Mia

Svar: Åh, lyllos dig Mia som ska åka till Paris. Jag var senast där i somras och var helt bestämd på att åka dit igen i oktober. Men blev visst London istället – för omväxlingens skull.
När jag är i Paris rör jag mig ofta i områden som Belleville och Bastille, och ibland det något mer turistiga Mairies. Bor nästan alltid i Belleville, i närheten av den bubblande gatan Rue Oberkampf (en klar favoritgata i Paris).

Fråga: Jag har en (kort) fråga som jag skulle bli överlycklig för svar på! Jag har nyss skaffat mig en iPhone och letar nu efter fina skal, så kom jag att tänka på en svensk tecknare som jag tror att du tipsat om någon gång, konstnären i fråga hade en webshop med iphoneskal och teckningar på en flicka i ett bubbligt badkar, ett porträtt där en flicka har en liten fågel på fingret och en riktigt söt där en flicka hänger i ballonger och håller en pojke i handen som singlar efter. Sådär lagom invecklat, undrar om du möjligtvis känner igen beskrivningarna? :))
http://www.angelinlace.devote.se

Svar: Jajemänsan, jag vet precis vem du menar. Annika Bäckström.  Hennes shop – med Iphone-skal i – hittar du här.

Fråga: Jag älskar tapeten du har i hallen! Var kommer den ifrån? 🙂

http://modemanifest.blogpsot.com

Svar: Visst är den fin? Vackert blommig, men samtidigt lite vissen och sorglig. Inte för ljuv helt enkelt. Tapeten kommer från märket York och är köpt via Engelska tapetmagasinet på nätet. Där finns mängder av vackra tapeter. Spana in vettja.

cat plate by emmas vintage

Fråga: Ooh! Var kommer katt-tallriken ifrån?

http://www.mirawe.se

Svar: Tallriken är en gåva av min fina vän Volang-Linda. Jag fick den i 30,5-årspresent. Tallriken är designad av skickliga Donna Wilson. Världens finaste!

hallonröd klänning by emmas vintage

Fråga: Åh snälla var har du köpt den söta emaljkannan och den lilla burken ovanför Prick-burken som står i industriskåpet i ditt kök? Vill ha!! Kraaaaam
Betty

Svar: Hej Betty! Den mintgröna emaljkannan köpte jag för ett par år sedan på Etsy.com. Världens finaste! Och smörasken i porslin kommer från Rörstrand och heter “Rep top” och är fyndad på en loppis.

hall inredning hatthylla by emmas vintage

hall inredning hatthylla by emmas vintage

Fråga: Får jag fråga en sak angående bilden på hallen och det egna skostället? Har ni själv byggt hatthyllan? Eller har ni köpt den någonstans? Jag håller på att fundera ut ifall jag hittar någon fin eller ska bygga ihop en själv och ta bort den tråkig standard hatthyllan nämligen, så det är därför jag undrar. Ifall ni har gjort den själv vad har du för tips? Och ifall ni har köpt den, var?

Kajsa

Svar: Hej Kajsa! Jag önskar så att jag kunde ha sagt att jag byggt den själv. Men det har jag tyvärr inte. Hatthyllan är köpt på Brandstationen på Södermalm i Stockholm. Det är mycket möjligt att de har flera av denna variant, annars kan jag rekommendera Kabelverket i Gamla Midsommarkransen. Jag vet att Kabelverket-Erik bland annat har fått in hatthyllor som en gång suttit på ett gammalt SJ-tåg (hur coolt?).
Om du vill ha ett byggprojekt så är det inte jättesvårt att bygga en egen hatthylla. Jag har själv byggt mästerverket (!?) till hatthylla som vi har på Vintagefabriken. Den består av konsoller, målad furuskiva och klassiska ankar-krokar. Lätt som en plätt!
Vad jag däremot har byggt på bilden ovan är skostället. Gjord av en gammal trälåda och fyra stycken hjul.

Fråga: Oooo, den där prickiga klänningen, jag har en likadan och älskar den! Var köpte du din?
Svar: Hej du! Jo, serrö, den prickiga klänningen köpte jag från Joy the store i Brighton. En himla fin butik, men mängder av lekfulla och härliga ting.

Loading Likes...

Q & A: Tapeter, ångestklumpar & förlovningar

emmas vintage

tapet wallpaper by emmas vintage

Q: Hej sprang på din blogg av en slump och tänkte bara höra vad den blommiga tapeten heter som syns i bilden? Vet du vilket företag heter som gjort den?
Super snygg tapet =)
Nicole
A:  Hej! Den blommiga tapeten är köpt via Engelska tapetmagasinet på nätet och kommer från märket York. Där finns mängder av vackra tapeter. Spana in vettja.

Q: Kan du inte visa en bild på när du var barn?
A: Klart jag kan. Här kommer en bild på mig som färsking. Jag hade kritvitt hår, pluttig näsa och hål i hjärtat när jag föddes.

Q: Hej, bra text (om “Det absolut läskigaste jag har gjort“) men jag reagerade allra mest på att du vid 15 års ålder fick flytta hemifrån. Jag själv har också fått göra det och det tog mig väldigt hårt. Undrar hur du uppfattade det, om det var lätt för dig att lämna föräldrarhemmet eller om det tog hårt på dig också?
Kram / Emma
A:  Hej Emma! Först och främst har jag insett att jag nog snarare var 16 år, men ändå … väldigt ung.

Ja, det här med att flytta hemifrån så tidigt var ju helt underbart just då, men nu i efterhand så tror jag att jag hade mått bra av att bo hemma ett tag till. Bli tjatat på. Få vara liten. Och inte ta ansvar.

Eftersom jag är uppvuxen mitt ute på landet så blev min frihet väldigt begränsad. När skolbussen hade stängt sina dörrar så fanns ingen väg därifrån. Jag minns att jag i något tonårsutbrott skrek till mina föräldrar att det var ett fängelse att bo därute. Och så kände jag verkligen. Jag var fast. Tog mig inte någonstans. Det var hemskt. Är det något som är viktigt i den åldern så är det ju just friheten … som jag inte hade.
Mina föräldrar har alltid varit förespråkare för just det här med frihet, så det krävdes inte så mycket tjat för att jag skulle få flytta hemifrån när jag började gymnasiet inne i Karlstad. Jag var mogen för min ålder, ansvarstagande och övertygande mot mina föräldrar. Jag lovade minsann att sköta allt prickfritt. Redan då hade jag höga krav på mig själv.

Hur underbart det än var att bo i en alldeles egen lägenhet (ni kan ju bara ana hur poppis jag var bland mina kompisar!), så fanns det enorma nackdelar. Nackdelar som jag gömde långt innanför huden. Jag minns att jag kom hem till den där tomma lägenheten efter skolan. Det var ingen som frågade hur jag mådde och inombords så bar jag tunga stenar. När jag följde med kompisar hem minns jag att jag avundades deras föräldrars tjat om hur det hade varit i skolan. Mina kompisar fnös och tyckte att deras föräldrar var jobbiga som skulle fråga så mycket, medan jag laddade för att berätta allt det där som jag inte kunde berätta för någon annan. Hur mogen jag än var, så var jag inte mogen att flytta hemifrån. Så enkelt är det. Jag var inte redo att “sköta allt prickfritt”. Jag skulle ju göra tusen misstag och landa i mina föräldrars famn – DET är vad jag skulle ha gjort.
Inte vara ensam, somna med TV:n på bara för att få lite sällskap och oroa mig för om jag skulle ha råd med middag eller inte. Klart att mina föräldrar fanns där – om jag hade bett dem. Men jag var så klart för stolt för att visa att jag egentligen inte klarade av det. För stolt för att säga att jag hade haft fel och att jag egentligen – helst av allt –ville vara deras barn igen, bli klappad över pannan och slippa ta ansvar.
Ofantliga mängder tårar rann ner för mina kinder av ren och skär ensamhet och smärta av det där tunga i bröstet. Det är hemskt när jag tänker på det, men en kväll var smärtan så stark att jag proppade i mig mängder av alvedon för att bli av med allt det onda. Det hjälpte inte.
Behovet av att prata, att få vara liten och kanske be om råd om hur man ska göra när känslorna svämmar över. Men jag var för stolt. Jag löste problemet genom att vara ute extremt mycket. Och vi kan säga att det inte löste särskilt många problem. Tvärtom. När pengarna tog slut gick jag hem till kompisar och åt middag. Råkade bara komma förbi vid middagstid så där. Inga konstigheter. Ringde inte under några omständigheter hem till mamma och pappa. Då gick jag hellre hungrig, när matpengen tagit slut. De hade ingen aning om vad som försiggick, utan trodde att allt var frid och fröjd. Jag var ju så övertygande.

Som så många andra instängda känslo-hjärtan, exploderade allt en dag. Jag tog mig inte upp ur sängen. Ville inte gå upp. Ville inte äta. Ville inte ta ansvar för mig själv.  Bara sluta. Vara. Jag.
Med hjälp av min mamma fick jag hjälp.

Jag säger inte att hjärt-explosionen berodde på min tidiga flytt, snarare med alla de där känslorna som inte fick utlopp någonstans. Jag har alltid varit en glad skit, även när det smärtar på insidan. Jag har alltid känt att jobbiga känslor är något som jag ska deala med när jag är själv. Snacka om stolthet. Men så är det så klart inte. Därför var jag kanske minst lämpad att flytta hemifrån. Jag klandrar ingen. Mina föräldrar såg ju bara den där mogna tonåringen som ofta var optimistisk och glad, men som i hemlighet var sin egna största kritiker och hade så många issues att det räckte och blev över.
Det var helt klart lärorikt att flytta hemifrån så tidigt och det har gjort mig till den jag är i dag. Men nja. I en perfekt värld hade jag vågat be om hjälp. Svalt min stolhet. Och mina föräldrar hade varit tankeläsare.

skor by emmas vintage

Q: Du nämnde föreläsning i slutet av inlägget (Q&A: Mode, jämn hy och gnuggistatueringaroch det gjorde mig naturligtvis nyfiken –  vad föreläser du om? Kram
http://fannylovisa.webblogg.se
A:  Hej Fanny! Jag föreläser om flera olika saker. Bland annat har jag föreläst om webb, webbproduktion och att vara webbredaktör. Det har jag gjort på bland annat  JMK, Journalisthögskolan i Stockholm. Innan jag startade Vintagefabriken, skrev bok och frilansade som journalist och stylist jobbade jag nämligen som webbredaktör på Bonnier Tidskrifter. Senast i raden på Damernas.se. Men jag har även föreläst om vintage och mode genom tiderna.

vintage dress by emmas vintage

Q: Hej! Om man är liten och smal (1,50 m.ö.h.), var bör man leta vintage då? Älskar vintage och second hand men det blir så svårt. Har varit på jakt efter koftor att ha till klänningar (men vilka sorts koftor passar egentligen till klänningar från 50,60,70-talen?) och en 50-talsklänning hur länge som helst!
Du har så härlig blogg förresten, pastell är bäst!
Louise
A:  Överallt! Kvinnorna var ju generellt mindre förr, så du har troligtvis lättare att hitta vintage än andra, exempelvis jag som är 173 cm. Om jag var du skulle jag kika på Etsy.com. Där finns de flesta storlekar. När det gäller koftor, så leta efter kortare varianter. Om du bär en 1950-talsklänning med markerad midja så skulle jag satsa på en kofta som slutar precis ovanför midjan, så att midjan syns. Annars tenderar timglaseffekten att gå om intet och man ser istället ut som en tub. Detsamma gäller 1960- och 1970-tal. Till en 1970-talsoutfit skulle jag satsa på kort kofta eller en lång i herrmodell. Snyggt som tusan. Lycka till! Kram emma

koffert by emmas vintage

garderob by emmas vintage

inredning by emmas vintage

Q: Hej Emma! Jag skulle gärna vilja veta hur du gör med förvaring? Ditt hem verkar så ombonat, men jag ser liksom inte vart du har alla dina klänningar och skor! 🙂
Johanna
A: Jag älskar förvaring och  – inte minst – att optimera utrymmen. Mina klänningar och skor har jag på tre ställen i lägenheten. Dels på en klädstång som står i sovrummet, intill en stor garderob med fördragna draperier, och även i en step in closet i hallen. Där slukar det mesta. Allt annat bös förvarar jag i koffertar och hattaskar!

Q: Jag ska gifta mig i sommar och vårt bröllop går i vintagetema. Jag har fått en hel del inspiration från din blogg och väntar nu på boken som jag ska beställa. Jag funderar på vilket typsnitt du använder i ditt bloggnamn Vintage på startsidan?
Bästa
Charlotte
A: Men så roligt! STORT grattis! Typsnittet jag använder heter Blessed day. Ganska så passade va?
Kramar emma

emmas vintage

Q: Emma! Du verkar så underbar, både på insidan och utsidan. Älskar din stil och din härliga personlighet som strålar ut från bloggen. Du är en stor inspirationskälla! Skulle du vilja ge tips på hur man får så fin frisyr som du har? Dina snurror i håret till exempel? 🙂

Ha det gott!
Kram
Rebecka
A: Men vad himlans gullig du är. Klart jag kan. Jag gjorde nyligen en liten film där jag visar hur jag gör mina loopar, eller snurror som jag kallar det. Du kan se filmen här: My vintage hair style

marint by emmas vintage

etiketter by emmas vintage

Q: Kan man köpa etiketterna som var med i barnkalaset som ni stylade för Family Living?
A:  Jajemänsan! De går att beställa via mejl på emma@emmasundh.com. Snart kommer du även kunna beställla mina gnuggistatueringar. Det blir fina fisken det.

halsband by emmas vintage

förlovningsringar by emmas vintage

Q: Hej! Vi har ju fått läsa om hur du och John träffades (så himla fin berättelse tycker jag) och lite om bröllopet, men hur var frieriet? Vem friade, var, när, hur? Kram
Sara
A: Det var jag som friade en midsommarafton. Vi spenderade helgen på vår kompis Mallans sommarställe utanför Nora. Mitt i natten, efter ett bad gick jag ner på knät och lindade en högst provisorisk ring (av gräs) runt Johns ringfinger och frågade om han ville gifta sig. Han sa ja och sedan gick vi upp till våra kompisar som var uppe i stugan och berättade att vi skulle gifta oss. Vi blev hissade till skyarna och sedan dansade vi hela natten.
Redan tidigt på midsommarafton drabbades jag av frieri-tankar, närmare bestämt när vi lekta Röda vita rosen. När jag satt och gömde mig i ett skjul gjorde jag små ringar av tusenskönor. Men jag fick kalla fötter och slängde “ringarna”. Runt midnatt fick jag nytt mod.
Dagen efter hittade emellertid Mallan ringarna och gav dem till John. På vår bröllopsdag väckte John mig med en liten present. Han hade låtit göra halsband av små askar. I asken låg de där ringarna som jag hade gjort mitt under brinnande Röda vita rosen.

emmas vintage bröllop

Q: Jag skulle vilja önska ett inlägg om ett bröllop. (För jag gissar att det inte går att svara lite kort på sånt). Skulle vara jättekul att se hur du såg ut, vad ni hade för tanke i festen osv. Om du vill dela med dig såklart.
Tack!
http://Jonnalindroth.blogspot.com

A: Åh, jag har fått så många frågor om mitt och Johns bröllop, men jag har inte riktigt vetat i vilken ända jag ska börja. Det känns nämligen som att man kan skriva en hel avhandling om bröllopet. Men nu har jag i alla fall dammat av alla bilder och börjat skriva på ett HELT inlägg om mitt och Johns bröllop! Ett inlägg kommer lastat i nästa vecka.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny