Skönhetsnormer och mina hållbara skönhetsfavoriter

Först och främst: TACK för alla tips som rasslade in på mitt förra inlägg om hållbar hårvård och hudvård.
Åh! ALLTSÅ NI!
Jag visste att ni skulle sitta på triljoner med infallsvinkar, knep och smartheter.

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av hur många av er som dragit ner eller helt slutat med smink. Min första tanke var “Shit, vilka bra förutsättningar ni måste ha, lucky you”. Därefter började jag ifrågasätta alla normer som jag drivs av.
Gamla tyck och tänk om mitt utseende som folk manglat ur sig (och jag surplat i mig och åtgärdat därefter). Eller som förra veckan när jag gick in i en butik – osminkad – och butiksinnehavaren sa “vad sliten du ser ut”. Säkert med all omtänksamhet och välmening i åtanke pga skriver bok, men jag blev liksom dubbelt ledsen. Ledsen över att en inte kan visa sin nakna feja utanför fönstret utan att någon ska kommentera ens utseende, och i nästa andemening blev jag ledsen över normen att vara så jädra pigg å gla. Jag är ofta vid gott humör ska tilläggas, men det är inte för att det förväntas av mig. Utan för att jag mår rätt bra, och har en tendens att inte gräva hålet djupare om jag stöter på ett gupp på vägen (obs, inte alltid ska tilläggas. Ibland står jag först i kön med största spaden).  Men. Jag vore ju inte människa om jag inte var jädrigt trött, sliten och low ibland. Livet sker och märks av.

Jag tänker mycket på just det, att passa in i andras tänk om en. Eller snarare att inte göra det. Och särskilt gällande åldrade. Att leva i en värld av släta människor och vara det enda dallret.
Det krävs stryka och självförtroende för det. Att stå emot. Att vara den enda bekymmersrynkan bland bekymmersfria så att säga. Den enda hänghakan bland skarpa käklinjer.
Jag kommer ju inte vara den enda hänghakan i kommun, men det finns normer som säger att det ska vara stramt, piggt och välkammat. Och jag påverkas av dem. Mer än jag önskar.
Jag försöker rucka på dem, och inte vara så  välstrukten (eftersom jag inte är det som person), men det sitter djupt. Att känna tryggheten i att allt sitter på sin plats så satt säga, och liksom inte dansar i väg med en egen agenda. Om det så är magen som guppar när brallan är lös, hänghakan som börjar fladdra vid hård nordost eller att veta att det inte är hål i strumpbyxan både fram och bak.
Jag önskar att var mer skitsamma.

Och samtidigt: Sitter män i samma ålder som jag, 36, hemma på sin kammare och fnurrar över samma rynka? Eller gör de annat med sin dyrbara tid här på jorden? Pja, det vettafasen.
Men jag måste påminna mig att ständigt ifrågasätta de normer som jag – och många med mig – styrs eller påverkas av. Vilka gamla ekon som hörs i huvudet från förr. Killen en var kär i som sa något om ens fejs i åttonde klass, snubben som påtalade den dåliga huden  eller kollegan som anmärkte på kändisen som alltid hade något vrång med sin look (alltid någon tråd som hängde eller knapp som saknades). De där ekona om att sträva efter perfektion och därmed också hamna under radarn för åsikt.
ORKA MALLORCA.
Jag är så trött på att människor ska kommentera på andras utseenden, för det betyder att även mitt ska manglas.
Jag tränar på att strunta i att folk tycker att jag ser ut som sju svåra år. Och bara embrace it. Utmana mina tankar. Jag bryr mig inte så mycket numera, men jag bryr mig fortfarande. Det irriterar mig.
Och varför vara så hård mot en själv, när jag älskar andras egenheter, påsar under ögonen, fräknar, kalufs på ända, tröjan på sned och naturligheten att få några finnar once in a while men inte lägga någon större vikt vid det?

Att sluta sminka mig är en big deal när jag erkänner det för mig själv. Och eh, er.  Sminkar jag mig för att det är kul? Nä. Jag kanske försöker intala mig det, men det är för att det är så jag känner mig själv utseendemässigt. Ibland för att det är kul, men det mesta gör jag nog på rutin.  Måste alla sluta sminka sig? Nä, alla gör så klart om de vill. Men jag önskar nog att jag inte var så styrd av normen faktiskt.

Nåväl. Det var ju inte detta jag skulle skriva om EGENTLIGEN – utan mina skönhetsfavoriter. Men jag blir så sjukt inspirerad av er, som jag så många gånger blir. Ni skakar om mig, flyttar fram mina tankemönster och får mig att tänka utanför min normkalsong.

Men nu till mina skönhetsfavoriter.

Den här ekologiska och svenskproducerade serien från Apoliva har blivit en klar favorit. Jag har ganska torr hy, och den här serien passar min hy bra.

Till det har jag en ansiktsskrubb på ekologiska märket Madara som doftar underbart och är skonsam (men ändå inte FÖR skonsam), men när den tar slut tänkte jag börja använda en ansiktsborste från Iris hantverk. Någon som har testat?
Kroppen smörjer jag in EXTREMT sällan faktiskt. Min mammas ekande ord om kroppens naturliga återfuktning ekar i huvudet på mig. Men när jag blir extremt torr, som på vintern kör jag med Urtekrams body lotion.
När jag var gravid med Majken gjorde John eget body butter till mig, för att smörja magen. Och ja, jag fick fotmassage VARJE DAG från mitten av graviditeten till slutet pga skapade liv. Kokosolja ba! HUR bra som helst! Måste göra mer body butter känner jag nu.

Och det här är ju också skönhet banne mig.
Ekologiskt tandkräm från Urtekram och bambutandborste som går att kompostera.
Sedan måste jag tipsa om några grejer till:
Ekologisk eyeliner. Jag har en kakeyeliner som håller i en EVIGHET. Jag har använt min fasen ett halvt sekel känns det som. Min ekologiska eyeliner kommer från Nvey.
– Ekologisk hårspray från Eco Cosmetics.
– Hårvård. På hårvårdsfronten använder just nu Ingrediens silverschampo som är det mest miljövänliga silverschampot som Greenheads har hittat, som är en grön salong. Och ibland även Urtekrams hårvård.
– Torrschampo och blond? Pia, majsmjöl. Fungerar hur bra som helst!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny