Mora, hätt-kärlek och häls hos Zorn

  • Kommentarer på inlägget:7 kommentarer

I samarbete med Visit Dalarna

Hej från Mora!
Så här såg det ut i går morse när jag traskade ner de futtiga metrarna från Mora hotell & spa till Siljans strand. Hade det varit försommarmorgon hade jag förmodligen hoppat i. Det finns ju bastu på hotellet, så jag kan nästan inte skylla på något. Jo, just ja, isen!

Måste ha plurrats en hel del här genom historien tänker jag, när societeten samlades på det anrika hotellet och det bara skiljde en liten hästdroske-väg mellan hotell och dopp. Tänk sekelskiftet, kvällsklirrande glas på hotellets punschveranda och sedan nattbad – oh maj. Jag är ju en sådan där som aldrig vill gå hem från fest, och alltid är kvar till sist. Så jag skulle vara en lågt hängande frukt, haha!

Egentligen var jag klädd för längdskidor denna dag, och det brukar ju vara snö här i Mora så här års. Det var det nyss, och det kommer det vara strax. Men vi hade ju tajmat in 2020:s  knasigaste januari-dagar. Redan om ett par dagar ska det komma kraftigt snöfall och minusgrader. Dammit! Det finns en hel massa längdspår i närheten av Mora så klart (och det kryllar av längdskidåkare med vältränade stjärtar), och när det är snö så kan en ju lajva Vasaloppet ett stenkast härifrån.

Men eftersom vi hade späckat schema bestämde vi oss att stanna i Mora, och ge god tid för Mora-stros …

Skaffade häst. Kommer emellertid inte komma upp på den (obs, har försökt!).

Till skillnad från gårdagens äventyr och rälsande så tog vi det lite lugnt denna fredag. Åt bakelser på Kaffestugan, lekte isbana och …

Kikade in på Mora hemslöjd, som så många av er tipsade om. Och där, längst in i hörnet fanns ju en secondhand-hörna med blusar, vantar, sockor, dockor, dockkläder och  …

Den här vita ullhättan. Hur vacker? Hur i hela friden kunde mössan slå sin in som vardags-värmare när det fanns sådana här att konkurrera med?

Köpte den inte. Och ångrar mig.

Fingrade på allt ljuvligt hantverk och köpte ett flergångs-kaffefilter i lin. Behövligt!

Det är ju inga direkta avstånd här om en säger. Och jag glömmer liksom alltid bort det. I Stockholm räknar jag kallt med att allt ligger minst 30 minuter bort. Tidsoptimisten Emma är alltid tidig när jag är hemma i Karlstad, och så även här. Två minuter hit, tre minuter dit. Och vips så var vi på Zorns café – inhyst i Zorns gamla stall! Här serverades pannkakor, allsköns god mat och mys.

Efter maten kutade kidsen ett par varv på Zornmuseet , och jag kikade på alla fantastiska målningar.

Och efteråt fick jag gå en privat visning av Zorngården. Kliva över tröskeln, in i Anders och Emma Zorns hem. In i historien, och alla fyra köken (!?).

Och de vackra gästrummen. Det är lätt att känna sig ödmjuk inför en sådan här historisk plats. All holländsk 1600-talskonst på väggarna, gotländska (återbrukade) kyrkfönster och den varma atmosfär som väntade parets otaliga besök. De hade nästan alltid besök, och gästerna stannade i veckor. Men förmiddagarna ägnades åt arbete, det var sedan gammalt. Fick lite panne över tanken att ha besök hela tiden, men lugnade mig när jag hörde om förmiddags-pausen.  Att som värd eller värdinna få en ensampaus varje förmiddag för att ladda upp och sedan njuta fullt ut av sällskap.
Jag älskar ju besök och att ha gäster, det är mitt bästa, så detta ska jag nog införa. Förmiddags-fritid.

Prinsrummet! Här kan en tänka sig att prins Eugene bodde. Det var ju inte direkt lantis-Sundh från Värmland som bodde över här. Utan här hängde kultureliten. Selma Lagerlöf, August Strindberg, Carl Larsson och Bruno Liljefors.

Måste dricka mer te och sy mig en tehätta med tofs känner jag.
Detta var Emma Zorns arbetsrum. Aningen annorlunda från Emma Sundhs som en säger.
Guiden frågade hur mitt arbetsrum såg ut, och då var jag tvungen att erkänna att jag mest jobbar från sängen.

Kikade in i Anders Zorns badrum, och i parets PARTYRUM! Okej, de hade ett maffigt partyrum. Inte så ofta en får upp det Hemnet-sökordet.

När jag kom tillbaka till Mora hotell & spa så svidade jag om, för nu skulle det spa:as! Dessa stackars skriva-bok-axlar fick sig en omgång och jag seglade liksom upp till hotellrummet efteråt som om jag hade moln på fötterna.
Lyxen!

Väl uppe på hotellrummet började det bli middagstid, så jag satte på mig kläder och så gick hela familjen ner till restaurangen. Det blev närodlat och glass!

Mums!
Efter middagen var vi helt slut hela bunten, så vi pep upp till hotellrummet, sjönk ner i sängen, åt chips och gosade.

Och sa god natt och tack för denna gång!
Så himla fint <3
Och alltså mer Dalarna åt folket! Vill så gärna upptäcka mer av denna kulturskatt, alla gamla hus, måleri-glädjen, hantverkskonsten och den ljuvliga dialekten som påminner mig om min pappa.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta