Ja, jag erkänner.
Det behövs varken intervention eller ett allvarligt samtal om mitt kraftigt tilltagande Tradera-missbruk.
Jag är fullt medveten om att jag fullständigt har ballat ur.
Skyller på mitt sängliggande läge. Och det faktum att gamla kläder är så satans söta.
Ett stycke bebismössa, en kofta och ett par tossor, som säkerligen har jobbats på i timtals, för 80 kunga-kronor.
Häromdagen kom min fina vän Malin – som driver märket Bekkebråten Mini – över med ett paket och ett kort. Inuti paket låg den här skönheten. En liten kofta i senapsgult och grönt som hon sparat i väntan på bebisen.
Malin är så otroligt uppmärksam och minns de där små detaljerna. Som att jag inte kunde slita blicken från den här koftan till exempel.
Eller som när hon hittade tusensköna-ringarna som jag hade virat medan jag satt och gömde mig i en bod under brinnande Röda vita rosen-lek midsommarafton 2008. Jag hade tänkt att fria till John med de där ringarna, men fegade ur. Friade gjorde jag allt, men många timmar senare, efter ett nattdopp (och en kvälls berusning) och med ringar av gräs som jag virade runt Johns finger. Men Malin, hon tittade de där slängda tusensköna-ringarna i boden, förstod allt och gav dem till oss dagen därpå.
Numera linger just de där tusensköna-ringarna i två askar med halskedja …
Loading Likes...
Låt mig presentera de absolut sötaste bebiskläderna! Ett virkat, litet set som jag hittade på Tradera häromdagen. Kan liksom inte få nog av sådana här små barnkläder.
Trots att jag “bara” är i vecka 38, så tycker jag nog att det är dags för den där bebisen att komma snart. Jag och John har väntat länge nog nu. Jag längtar så att visa den där skutten världen, titta in i ett par helt nya ögon och få lära känna en liten miniperson som med all säkerhet kommer bli en riktig lurig prick. Och att få kila ner ett par knubbiga bebisben i den där kortbyxorna …
Komsikomsi!
God kväll gullisar!
Här kommer del två av frågestundens svar (del ett hittar du här: Q&A: Boendedrömmar, 30-årsfester, träning och bristningar). Denna söndag avhandlar vi frisyrer, förlossning, graviditet och föräldrarpeng!
Fler svar kommer inom kort, var så säker. Har du en fråga på lut, ställ en i kommentarsfältet eller mejla mig på emma@emmasundh.com.
Go katt (som min kompis Fatima brukar säga) och kramar
Q: Hur i hela friden får man vintagefrisyren att hålla en cykeltur till skolan (8km)?
Det är hopplöst!
Mvh A-K
A: Hej! Spraya håert i många tunna lager, då håller frisyren bättre – oavsett om du ska puttra i väg på cykel eller dansa hela natten. På bajken är det hårnät och sjal som gäller – det håller frisyren där den ska. Men så är det ju det här med cykelhjälm. Jag brukar locka håret hemma, lägga en sjal om (för att behålla lockarna) och sätta en hjälm som krona på verket (utspridd hjärnsubstans på grund av rymling känns ohett, så hjälm är ett must). Det sista frisyrknäcket fixar när jag kommit fram till mitt mål.
Stort lycka till!
Kram emma
Q: Hej Emma! Alltså jag måste fråga. Jag är själv gravid och är så otroligt känslig mot lukter. Du har ju skrivit att du mått illa, men hur är det med dofter?
Tack för en bra blogg!
Sandra
A: Åh, Sandra, don’t get me going säger jag bara, hahaha! Dofter har varit – och är fortfarande – min största fiende nummer ett. I början av graviditeten klarade jag inte av doften av kaffe och rödvin. Det var smärtsamt jobbigt, för fick jag en pust av exempelvis kaffe, så var det en expressbiljett till illamående resten av dagen. Jag var tvungen att fly utomhus om en kaffebryggare puttrade i samma byggnad. Supernäsan Sundh kallade John mig.
Både jag och John är extrema kaffedrickare vanligtvis, så det har varit en stor omställning. Helt klart. Under ett par veckor i mitten av graviditeten kunde jag dricka kaffe, men sedan vecka 30 så är fullkomligt omöjligt. Då blev det kaffeförbud här hemma annars blev jag akutillamående. Saknar verkligen kaffe. Inte doft-vise så klart, men känslan av en kanna nybyggt kaffe … Mmm.
… Eh, nu måste jag sluta skriva om kaffe. Kan nog inte ens tänka på det inser jag.
Andra dofter jag har svårt med är alkohol och (det här låter konstigt), men doften av … människa. Och vitlök. Hemska tanke. Jag kunde börja böla om John kom hem och hade råkat fått i sig vitlök eftersom jag då visste att illamåendets storslagna entré bara var en tidsfråga. Ja, uppblandat med känslan av frustration över att en inte vara så där härligt avslappnad och öppen för dofter. Så sjukt.
Hoppas innerligt att din doftkänslighet går över! Och stort lycka till med graviditeten.
Kram emma
Q: Alltså jag älskar ditt silverblonda hår, så himla vackert. är sugen på att försöka få till just den färgen i mitt hår, men undrar över ett par saker: hur ofta behöver du slinga/bleka? och är bleka enda sättet att få det så ljust? läste någonstans att du kanske skulle sluta med blekningen och fasa in din vanliga hårfärg och blev nyfiken; är det ”bara” under graviditet/amningen du tänker dig det eller handlar det om miljö, kemikalier, annat? vill så gärna ha sådär tjusigt hår men kanske dumt att ge sig in i den karusellen om man tänker sig/önskar sig fler barn tex. tack för en superfin blogg!
A: Nämen en tackar för peppen! Jag har blekt håret ungefär var åttonde vecka, men då har jag en rejäl motorväg av utväxt i hårbotten kan jag lova. Förut så färgade jag håret blont, men då blev det inte så där platinablont som jag ville ha det. Så ja, blekning is the shit. Just nu slingar jag håret av flera anledningar. Dels för att det är skonsammare, miljösmartare, känns lite bättre under graviditeten, men också för att jag kanske inte kommer att ha tid att gå till frisören lika ofta i framtiden. Slingor gör inte utväxten lika markant helt enkelt. Sedan drömmer jag lite i hemlighet om mitt naturliga, tjocka och starka hår (som jag hade innan jag började behandla det), men vet å andra sidan om att jag med största sannolikhet skulle tröttna på det. Min naturliga hårfärg är ju inte så där superspännande och jag tendrar att försvinna i allt det där beige:a.
Det fina i kråksången är ju att hår växer ut, så jag säger tuta och kör!
Kram emma
1. Hur känner du inför förlossningen? Jag är inte ens gravid och nojar redan för det samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras. Hur har du förberett dig?
– Det har gått lite i vågor för mig. I vecka 20-ish var jag coollugn och kände att jag lugnt kunde lägga förlossningen i de erfarna barnmorskornas händer. Men i takt med att förlossningen har kommit närmare har jag blivit allt mer nervös, känt att jag behöver förbereda mig, läsa allsorts böcker och påverkas situationen. Vilket jag inte gjort, utan mest stressat över att jag borde göra det.
I denna stressbubbla samlade jag några vänner som fött barn, frågade ut dem om deras förlossningar och sög i mig all information som en slamsug. Vad de tyckte funkade, vad de rekommenderade och hur de upplevt förlossningen. Jag såg det som att jag hade en tom verktygslåda, och de hade en massa unika verktyg som fungerat för dem. Så jag fyllde min verktygslåda, och den ska med till förlossningen. Där får jag se vad som fungerar för mig och John.
Efter rekommendationer av min lilla kompis-expertgrupp har jag och John gått en profylaxkurs, och jag måste säga att det var den bästa investering har gjort på länge. En kan så klart se klipp på youtube och träna hemma, men är en som jag – gärna gör något roligt på ledig tid, istället för att ta tag i ting som en nojar över – så var det guld. Två kurstillfällen – perfekt!
Förutom att lära sig att andas, slappna av och ta hjälp av kroppens smärtlindring fick vi lära oss att samarbeta. Vi har pratat enormt mycket om rollfördelningen (vad jag ska göra under förlossningen, och vad John ska göra), fått en massa verktyg, strategier, satt upp målbilder och verkligen grottat ner oss i det som komma skall. John lär sig att läsa mina behov, vet vad jag behöver och vet vad han ska göra – och när. Och hur! Det har gjort mig enormt lugn. Känslan av att jag och John gör verkligen det här tillsammans – och att vi vet vad vi ska göra – har tagit bort varje liten stresshormon i kroppen. Vi är verkligen två om förlossningen och har lika stor del i den.
Sedan får vi så klart se hur det går på själva förlossningen, men jag är helt klart profylaxfrälst (efter att ha varit EXTREMT skeptisk ska tilläggas).
För första gången på hela graviteten så känner jag mig stark på något vis och – viktigast av allt (för mig) – utan prestationsångest.
2. Hur tänker du med jobb med plutten? Och hur funkar det med föräldrapeng när man enbart driver eget och inte är anställd?
– Ja, herregud alltså. Att ha ett aktiebolag (som jag har) är inte att rekommendera alltså. Det är lite av en pers. Driver du en enskild firma så baseras din föräldrarpengar på ett schablonbelopp (om företaget är nystartat (funnits i mindre än 24 månader)), satt utifrån exempelvis vad andra i samma bransch tjänar (= kan vara extremt gynnsamt). Är den enskilda filman etablerad (funnits i mer än 24 månader) så grundar sig föräldrarpengen på din beräknade inkomst). I ett aktiebolag sätts föräldrarpengarna utifrån den faktiska lön du tagit ut de senaste tolv månaderna.
Och i mitt fall har de senaste 12 månaderna inte varit direkt … fördelaktiga för jobb. I början av året led jag fortfarande av sviterna från vårt missfall. Jag var extremt nere, trött, oinspirerad och kunde inte arbeta i samma takt som jag var van vid, vilket innebar att jag inte kunde ta ut lika mycket lön. I somras mådde jag så fruktansvärt illa och var så obeskrivligt trött att det var omöjligt för mig att hålla tempot uppe. I slutet av sommaren fick jag ju foglossning vilket gjorde det svårt att göra stylingjobb, fara runt på jobb och härja. Så jag har verkligen kämpat för att ta igen jobb under hösten, arbetat helger och i stort sett varje sängliggande kväll. Långt ifrån optimalt. Nu – med tre veckor kvar – börjar kroppen säga i från på allvar, så det är bara att kasta in handduken och kapitulera efter den här sista jobbveckan.
Pengar är trots inte allt.
Det är ju en lite vanskligt situation att vara egenföretagare (framför allt med aktiebolag) och gravid, eftersom det är svårt att sia om vad en får för graviditet. Det ska tilläggas att många så klart mår prima, känner sig helt övergrymma och fullkomligt spirar av kreativitet. Sedan finns det dem (jag) som drog det inte-så-härliga-gravitets-kortet. Innan jag blev gravid var jag fullkomligt övertygad om att jag skulle kunna styra över min graviditet. Påverka den. För jag VÄGRADE bli ett offer under den, bli beroende av någon annan eller behöva sluta vara independent woman. Men kroppen ville något annat kan jag ju säga. Och det är inte lätt att styra över naturen, om man inte heter Kina, vill ha klart väder under OS och kan spraya bort moln från himlen med något kemiskt skit. Men jag är inte Kina. Som ni vet.
Kort sagt. Egenföretagare innebär ju att du behöver vara på hugget, och det är verkligen svårt när varken kropp, trötthet, illamåendet och sammandragningar vill samarbeta. Enormt frustrerande. Och absolut INGENTING du kan göra något åt.
Aka, håll dig borta från aktiebolag om du “planerar” att få en tuff graviditet =)
Till din andra fråga, angående plutt-jobbandet.
Jag kommer att fortsätta jobba även när Cirkus Sundh har kommit (är tanken). Först ska både jag och John vara lediga så klart, hitta någon form av rutiner som passar oss, sedan ska vi sakta men säkert gå över till att dela 50/50 på föräldrarledigheten. Tanken är att vi ska dela upp veckorna, så vi jobbar varannan dag eller olika sjok av dagar. Det passar både mig och John optimalt (han jobbar på ett tidsbestämt forskningsprojekt och jag frilansar). Jag är sjukt peppad på att få det att funka måste jag säga!
3. På vilket sätt tror du livet kommer förändras? Vad ser du fram emot och vilken förändring känns inte riktigt lika pepp?
– Oj, ingen aning faktiskt. Jag ser fram emot att få hänga med den där skeva människan som är därinne. En liten, busig skitunge att få älska. Att få visa hen världen, presentera hen för massa fina människor och få skapa fantasivärldar där vi kan drömma fritt. Jag är ju extremt barnslig själv, älskar att åka pulka, bygga sandslott, leka kurragömma, klättra i klätterställningar, gunga, åka vattenrutschkana, klä ut mig och skapa skeva fantasivärldar (där det inte finns några rätt och fel), så det ser jag fram emot. Att få dela och härja fritt!
Jag känner mig inte lika pepp på att bli den där oroliga föräldern …
4. Hur kommer du klä din kid?
– Skoja min doja att byrålådorna här hemma är fulla med bebiskläder! Det kommer bli mycket stickade set, sailorbodys och ränder. En liten fransos tänker jag mig.
5. Har du (om att du bytte från fast tjänst) fått gå ner mycket i lön och liksom hur tänker du kring friheten kontra inkomstbortfallet? Har ni preppat för kid genom att spara ihop en buffert eller mest bars kör ni?
– Jo, men ja, det har jag ju med tanke på hur graviditeten har varit. Hade det varit en enkel graviditet (utan missfall), så hade jag troligtvis tjänat väldigt mycket mer. Men å andra sidan har jag kunnat jobba hemifrån mycket, vilket har varit guld värt när kroppen sagt nej.
Sista frågan, vad hände med bonjour blogs? Fick aldrig något svar på mitt mail.
– Åh, Bonjour blogs är i full gång, men vi expanderar sakta men säkert. Förhoppningsvis kan vi lägga mer krut på det inom kort.
Med en stor preggohydda är det inte särskilt många vintagefynd som görs nowadays. Förutom bebiskläder … och sådana här saker. Jag är rysligt svag för gamla, tunna nattlinnen och de fungerar ju alldeles utmärkt även med gravidmage.
Det här vackra nattlinnet med blommor i ringningen och empireskärning hittade jag på Tidens melodi. Kunde inte ta ögonen från det och har en fin tanke om att jag ska strosa omkring i det veckan innan Cirkus kommer till världen.
Bara för att känna mig aningens flärdfull för en stund (och som elegant variation till kalasbyxan).
Och när jag går 05:00-tidiga morgonpromenader med barnvagnen i Värmland-vischan i sommar, ja, då tar jag det här och en stor kofta tänker jag mig.
Loading Likes...
Det här megasöta bebissetet med mössa, kofta och strumpor ramlade ner i brevlådan häromdagen. Som ni ser kan jag ju liksom inte få nog av sådana här små barnkläder. Eftersom Cirkus Sundh med all sannolikhet kommer vara en liten skalle-Per så bunkrar jag upp med söta mössor i olika storlekar, former, mönster och färger. Cirkus kommer förhoppningsvis bli lika hattgalen som mor sin (moi). Eller så börjar hen revolten på en gång – vilket också är högst troligt.
Det var urgullia bloggläsaren Gunilla (tusen tack) som hade dessa i sina gömmor och frågade om jag ville köpa för en liten slant. Klart jag ville!
Och nu ligger de vikta, högst upp i lådan, i väntan på ett litet marsbarn.
Då tar vi den sista kiken på 2014.
Januari, februari, mars (hängselbyxor, 20-talsfest, våffeldagen, Honolulu och Vintagefrisyrer) hittar du här, april, maj, juni (en röd cykel, bröllop och Jönssonligan) kan du klicka dig in på här och om du bara vill se hur min sommar såg ut(Österlen, Gotland, Värmland och Västkusten) är det juli, augusti och september som du bör spana in.
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår. 
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på. 
Plåtade en massa jobb med Emily Dahl så klart. 
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild. 
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann. 
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar. 
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende. 
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet. 
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode. 
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna. 
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away. 
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur. 
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova. 
Kylan kom och vinterkappan åkte på. 
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås. 
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden. 
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar. 
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara. 
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet. 
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg. 
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad. 
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat. 
Världens bästa John utanför Nordanå. 
Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.
Loading Likes...
Häromdagen ramlade ett vadderat kuvert in genom brevinkastet. Alltså jul-pepps-sprittande-känslorna skjuter just nu i höjden. Hemlig-paket försvinner illa kvickt, medan grå räkningar ligger och samlar damm. Men just det här paketet var varken hemligt eller grått.
Det var från underbara Lille Lova Knits, och innehöll det sötaste lilla bebis-setet till Cirkus Sundh. En mössa med tofs och en playsuit (bak-och-fram ska tilläggas).
Har du sett något sötare?
Nu ska jag bara vänta ett par veckor, sedan ska jag stoppa ner en liten bebis däri.
Stördaste tanke tänkt i dag.
God lördagsmorgon!
Tänkte visa en himlans snjasig sak så här på morgonkvisten.
Det står nämligen ett vrålåk i mitt vardagsrum – stolt, fräsig och redo för rejs.
Ett stycke blå, retro barnvagn – med mycket gung i – från 1960-talet.
Jag hittade den på Blocket och fick den för 500 pix. Det är vad jag kallar ett kap.
Summan som jag och John är uppe i när det gäller barngrejer är just nu uppe i ungefär 1 000 kronor. Barnvagn för 500 spänn, ett skötbord som vi fick av en granne, en softlift som jag hittade på Erikshjälpen för 80 spänn, spjälsäng (också den från Blocket) 200 kronor och begagnade barnkläder och sängkläder för mellan 15-30 kronor styck från Myrorna, Emmaus och Tradera. Och så en massa saker som jag hittade i garderoben hemma hos mamma och pappa, som Emma minus trettio år har burit (cirka hundrafyrtio mössor av olika varianter).
Just nu är jag redigt i fixartagen. Vill fixa det mesta innan jul.
I början av nästa år (fram till det är dags för Cirkus Sundh att fortsätta sina konster utanför min mage) så ska jag hoppa på ett himla roligt projekt. Exakt vad är lite hemligt än så länge, men tids nog ska jag berätta …