DIY:ade vattenflaskor till kidsen

När vårvärmen tog fart efterfrågades vattenflaskor till kidsen på förskolan, så jag snabbtillverkade de här två på samma tid som ett brödbak.
Ja, alltså jag var tvungen att baka fyra limpor filmjölsbröd för att göra slut på den sista skvätten sirap i de här flaskorna. När jag bakat klart sköljde jag ur flaskorna, lät barnen välja en varsin tapetstuv. Limmade på tapetstuven och skrev deras namn på baksidan av flaskan. Och vilken succé!
De äääääälskar sina vattenflaskor (de var lite skeptiska under processen).
Tips inför varmare väder, om en inte vill köpa nya flaskor.

Receptet på filmjölksbröd hittar du här.

Loading Likes...

Prata med kids om klimat – hur gör en?

 

Klimathotet kryper närmare i takt med att deadline närmar sig, konsekvenserna av ett varmare blir tydligare och klimatsnacket mer frekvent. Men hur snackar en om klimat med sina kids? Med egna och andras barn?
De där oskyldiga som ska leva i sviterna av en ohållbar historia?
Vad kan en göra för att påverka deras framtid, och hur? Ja, det tänkte jag grotta i.

I boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” så har jag, Maria och Johanna skrivit ett helt kapitel om just barn, och tagit hjälp av klimatspykologen Frida Hylander för att reda i frågan.
Dels för att reda på vad vi kan göra, måste göra och hur vi snackar med barnen.
För det är ju trots allt våra och andras barn som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är för deras skull vi måste snacka om det här.

Hur pratar en med barn?
Ja, inte helt lätt. Jag bävar för dagen då de riktigt tunga frågorna kommer. Eller insikterna. Mina barn är 3 och 4 (snart 5) år. Är barnen små behöver en en ju inte kavla fram hela verkligheten kan jag tycka. Den där om att klimatförändringarna drabbar de som är mest oskyldiga, fattiga mödrar och andra barn. Inte heller den lilla detaljen om att vi går mot en temperatur som mänskligheten aldrig har upplevt (om vi inte gör något). Inte heller att människor kommer drabbas av matbrist, förlora sina hem, att över 200 miljoner människor kommer känna sig nödgade att fly, många förmodligen kommer att dö. Och att risken för krig ökar drastiskt. Det är saker vi kanske inte behöver nämna.
Däremot kan vi prata om saker vi kan göra för att världen ska bli bättre. Vi kan försöka prata om att ta hand om våra saker, att inte slänga mat och om alla resor på rälsvägs avstånd. Vi kan prata om miljö istället för klimat: att ta hand om naturen, inte skräpa ner och att se till att djuren inte får i sig gifter. Vi kan förklara att vissa saker färdats långt, och vi kan hylla det som är nära till hands. Vi kan ge våra barn vettiga värderingar. Värderingar som handlar om att inte leva på bekostnad av någon annans framtid. Att den här planeten är allas, och vi måste ta vara på resurserna så att det räcker till alla. Rättvisa värderingar, sprinklade med omtanke och medmänsklighet. För de kommer garanterat behövas. Klimatfrågan är vår tids största rättvisefråga, vilket bara kommer bli tydligare ju närmare deadline vi kommer.

Och det viktigaste: att försöka leva efter värderingarna. Det är banne mig inte lätt alla gånger, för vårt samhälle är fortfarande så pass ohållbart och vi drivs av ohållbara värderingar.
Men. Vi kan försöka.
Vi måste väl ändå försöka?
Dels för våra barn, men också för att röra samhället framåt. Många små bubblande öar blir snabbt till en opinon.

Är barnen äldre så kan det ju vara idé att veta vad en pratar om. Ta reda på vad barnen vet, hört och vad de funderar över. Och därefter ta reda på så mycket som möjligt för att kunna förklara på ett vettigt sätt. Lyssna, och försök förstå. Möt barnen i deras oro, utan att spä på den. Prata om utmaningar som ska lösas, snarare en kris som kommer.
Som Frida Hylander så bra förklarar i vår bok “Gör skillnad”:
“Nästa steg är att inte förminska barnens oro eftersom den faktiskt är befogad, men inte heller stanna i oron. Lugna barnen med att det här är en fråga som jättemånga människor jobbar med, att forskare har koll på vad vi måste göra och att nu är det vår uppgift att lyssna på deras råd och göra som de säger. Förklara gärna också att vi kan kontakta politiker och företag och uppmana dem att agera”.
Att göra något aktivt hjälper. Precis som när vi upplever en kris i en relation, på jobbet eller med en vän så mår vi ju bra av att göra något aktivt för att förbättra situationen. Och det är samma sak med klimatkrisen.
Hur gör en med trycket utifrån? Jo, hörde något smart, kan det varit via Maria kanske, att gå ihop för att sätta lite ramar. Finns tryck på att skaffa en mobil vid en viss ålder kanske det är smart att gå ihop, alltså föräldrarna, för att göra en plan när ni ska införa vissa prylar. På så sätt kan en kanske undvika “men hen har ju”-argumentet. Något så när i alla fall.

Försöka leva som vi lär
Det klassiska ordspråket “barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör” kunde inte landa mer rätt än i klimatfrågan. Vi kan ju snacka om vad som är bra för naturen och klimatet hur mycket som helst, men kidsen gör ju inte som vi säger. De gör som vi GÖR.
Något som Frida Hylander tog upp (och som också står att läsa i Gör skillnad) är att det är extremt förvirrande för ett barn när de lär sig en sak, men världen (och föräldrarna!?) gör en annan.
Det spär på barnets oro.

När samhället, kompisarna på förskolan/skolan och någon vuxen snackar om att det är dåligt med avgaser från bilar, att en inte ska flyga för klimatet och att en ska skippa köttet blir det  – excuse my värmländska – dretjobbigt – för kidsen. Försvara för andra och för sig själva, Särskilt med tanke på att det är en livsstil som de kanske inte aktivt valt.  Utan är infödda i. Om en däremot försöker leva mer hållbart, tar forskarnas ord på allvar, ja, då blir det mer vaniljglass med kolasås-feeling i kroppen. Det rimmar liksom bra. Och kidsen ser att förändringen går framåt, snarare än bakåt.

Så vad kan vi göra?
Ja, förutom att göra vad vi kan för att stoppa klimatförändringarna (prata om klimatet, påverka våra arbetsplatser, beslutsfattare, företag och människor omkring oss), och göra allt som står i vår makt för att rädda våra barns framtid (för den ser inte så ljus ut), så är det att leva så klimatsmart vi bara kan. Och uppfostra våra barn att ta efter oss. Ge dem bästa möjliga verktyg för att segla igenom omställningen. Sätta standarden. Vi är trots allt flockdjur. Vi gör som alla andra. Om vi börjar klä våra barn i begagnat eller hyrt, kommer det så småningom bli normen bortom sprillans, koldioxid-osande nytt.

För vi kommer behöva ställa om. Och antingen kan en börja nu, och ge sina barns framtid några marginaler förhoppningsvis. Eller så väntar en på att bli tillsagd att ställa om, och skippar marginalerna.
Jag gillar marginaler om en säger. Jag är långt från perfekt, men jag vill ta chansen att göra så mycket jag kan.

Men ett är säkert: Vi kommer behöva dra ner våra utsläpp.
Och det säger sig självt att det kommer bli ett stort kliv för de kidsen som förväntar sig utlandssemester med flyg, kött som vardagsmat och att bilen är en förlängd arm till bekvämlighet. Däremot om en pö om pö köpa begagnat när det är dags för “nya” kläder, tar tåget på semester (eller semestra nära, gräva där en står) och servera vegetariskt eller veganskt. Ja, då blir omställningen mer smooth. Inte som en chock. Och marginalerna ser bättre ut.

I Sverige lever vi i dag som om vi hade 4 jordklot, vi flyger 5-6 gånger mer än världsgenomsnittet och vi konsumerar cirka 9 ton koldioxidekvivalenter per år och person. Vi ska ner till 1. Alla ska ner till 1 enligt FN.
Utmaningarna ser olika ut för var och en, precis som förutsättningarna.
Jag hoppas innerligt att det kommer hjälpmedel för att jämna ut både utmaningarna och förutsättningarna. Tills dess får vi försöka ta hjälp av varandra, snacka om utmaningarna och göra så gott vi kan. Och kanske hitta lösningar tillsammans.
Vad svarar en kidsen när “Lollo och Bernie” på utlandssemester är det alla snackar om på förskolan?
Pja, om jag det visste. För den frågan går het här hemma.
Jag har själv svarat att Lollo och Bernie snart ska flytta hem för de vill skippa flyget, hahaha.

Ett stor hjälp på vägen är ju att känna samhörighet med andra.
Jag vette tusan vad jag skulle göra utan alla vettiga människor omkring mig. Och jag önskar fler sådana bubblor. Där normen är det hållbara. För en känner sig enormt stark, och det är lättare att gå emot alla de där ohållbara normerna. Oavsett om en är kidd eller snart 37 årig tvåbarnsmorsa. Jag backar sakta ut ur ohållbara sammanhang, för jag mår bäst där normen är hållbar.
Apprå på just det skulle jag vilja tipsa om den här boken, som visar kraften av att vara många, och som ger enormt hopp.

Greta och jättarna” av Zoe Tucker och Zoe Persico.

Den här boken – inspirerad av Greta Thunberg – kan sätta grunden för känslan att en kan göra något.

Den fokuserar på miljö i första hand, vilket jag tycket är vettigt. Klimatet, höjda temperaturer och vad det gör med vår planet är så abstrakt. Men att snacka om att naturen kan de flesta relatera till.

Spana in!

Loading Likes...

Uppsala, oktoberprakt och Pelle-parken

I lördags var jag och Johanna inbokade för föreläsning på Stadsbiblioteket i Uppsala.
I vanlig Sundh-karavan-style drog jag jag med John och kidsen och passade på att göra en heldag av det hela!

Det var evigheter sedan jag var i Uppsala, men jag tror att mina upplevelseögon blivit allt mer känsliga, noggranna och uppdaterade. Fuck, vad fint det är. Kan inte låta bli att svära.
Jag fick ont i magen vid tanken att jag ALDRIG HAR BOTT I UPPSALA.

Och insikten att jag förmodligen aldrig kommer att bo här. Aj. Jag har en annan plan/dröm i livet, och den innehåller inte Uppsala. Men lyllo alla som bor här. Det var lite som att kliva in i en film, där hösten aldrig varit vackrare. Trenchcoat-klädda studenter med baskrar på sne sparkade i löven och ledde sina välanvända cyklar genom staden.

Nästa höst vill jag spendera en hel helg här, och liksom låtsas lite att jag bor här.

Blir ni också alldeles varma och lyckliga av att fylla ögonen med kullersten, knalliga husfasader och filmiska byggnader?
Jag tänker ofta på den där skillen, egenskapen. Att jag är så glad över att ha den. För mig är inte januari något jag vill fly ifrån, det är något jag vill fylla med knastrande snö eller middagsljus medan slasket smattrar mot rutan.

Föresläsningen skulle börja vid 14, så förmiddagen skulle spenderas i Pelle Svanslös-parken.

Höstklädd i pennkjol som min kompis Amanda har lagat åt mig! TACK!

Ullkappa, ullhalsduk, återvunna strumpbyxor från Swedish Stockings och mina senapsgula mockaskor.

Höll på att aldrig komma fram till lekparken för allt skulle upptäckas.

Efter lååååååång promenad genom Uppsala så insåg kidsen storheten i målet. Pelle-parken. Vilken lycka!
Fasen vad jag älskar sådana där specialgjorda lekparker, som ger känslan av en minivärld.
Tipsa din kommun om Lekplatsbolaget vettja.

Vid lunch rullade vi tillbaka samma väg som vi kom.

Käkade sen lunch på saluhallen (efter tips från snäll följare, TACK!) och sedan blev det föreläsning för hela slanten. Denna gång tjocknade det i halsen på mig. För mina ungar var i rummet intill, och där stor jag och snackade om deras rätt så osäkra framtid. Men vi rodde det i hamn och träffade så många grymma, inspirerande Uppsala-bor! Bland annat en person på Klimatklubben Uppsala! SÅ glad över alla lokalklubbar som poppar upp!
HEJA!

Loading Likes...

Q&A: Bästa stället på Gotland, stilförvirring och det här med barn i sociala medier

Q: Vilka är dina bästa mat/restaurangtips på Gotland? Om man är första-gången-på-gotland besökare är det då ett måste att bo i närheten av Visby eller vilka andra delar av ön är fina?
Kramisar
Klara
A: Hej Klara! Åh, du måste åka till Stelor och Prima gård – närodlat och pang-gott! Två av mina favoriter! Visby är himla mysigt, men jag tycker alla delar av Gotland har sina fördelar. Norra Gotland, Fårösund, Fårö – här händer det grejer. Alltid massor av evenemang, hål-i-väggen-ställen och spännande upptäckter på sommaren. Bra för rastlösa själar. Personligen är jag inte mycket för det karga på Fårö, jag är mer en prunkande typ, men det finns en mix däruppe om jag gillar. Östra Gotland har många vackra sandstränder, medan västra sidan briljerar med solnedgången! Högklint, bara en sån sak.
Södra Gotland är en favorit. Det prunkar, det är inte så stora avstånd mellan öst och väst (bra om en vill kunna välja kust beroende på temperatur i vattnet och vindar).
Stor kram emma

Q: Tycker relationen och konceptet “mor- och farföräldrar” till ens barn är intressant. Skyldigheter kontra rättigheter (finns det?). Geografiskt avstånd till och hur bygga en hållbar relation? Vems ansvar? Vad kan en mor- och farförälder spela för roll i ett barns liv?
Ha det gott!
Victoria
A: Hej Victoria! Intressanta tankar. Jag vette tusan vad det finns för skyldigheter och rättigheter, och vems ansvar det är faktiskt. Bådas? Jag vill så klart gärna bidra till att mina barn ska ha en fin relation till sina mor- och farföräldrar. Men det är inte bara mitt, eller vårt (mitt och Johns) ansvar. Klart att en VILL, men jag kommer inte vända ut och in på mig själv för det. Vi har nog på vårt bord om en säger så. Som tur är har vi det ganska lätt eller friktionsfritt på den fronten. Johns föräldrar har flyttat ner från Skellefteå till Solna, så de hämtar barnen en gång i veckan. GULD för oss, barnen tycker det är kul och dessutom får farmor och farfar en vardaglig relation till dem. Mina föräldrar bor ju i Värmland, så de ses ju mer sällan. Men vi är å andra sidan där längre tid. Nu är ju barnen så stora att de efterfrågar mormor, morfar, farmor och farfar, så initiativet är ju deras.
Jag ser gärna att mor- och farföräldrar spenderar tid med mina barn, men inget jag jobbar på aktivt. Det är roddigt som det är med två små barn, så om de vill spendera tid med våra barn så får de komma till oss, hehe. Om de kan, och har hälsan vill säga. Annars kommer vi till dem. Men jag drar öronen åt mig om det förväntas att vi ska komma och hälsa på, eller om det förväntas att jag ska liksom leda projektet. Det är som sagt lite fullt upp med att ta hand om barnen kan jag känna. Inget problem jag har, som tur är. Men skulle tycka att det var jobbigt om det fanns förväntningar tror jag.
Karm och hoppas att det var svar på din fråga.
Emma

 

Q: Hej! Long time reader här och återvänder framförallt pga du är en sån peppig person i klimatfrågan! Så, jag har några frågor:
1. Hur sjutton hittar man en stil?! Jag är sjukt kräsen, plaggen ska liksom vara snygga, funktionella, hållbara osv. Det är ju jättebra för min plånbok och miljön men mindre bra för självkänslan när jag inte vet vem jag är längre (två barn senare o börjar snart första chefsjobbet, fyller 35 nästa år o ba hjääälp!!) dessutom vill jag gärna handla second hand men blir liksom än mer kräsen då. Slutar med att jag går hem o är irriterad pga kan inte bestämma mig för något. Jag hamnar i en dålig cirkel av Behöver nya kläder -> Ratar både nyproduktion och second hand pga kräsen -> Känner mig ful i trasiga kläder men ”kör på ett tag till” -> panikhandlar på H&M. Vill vara mer genomtänkt men hur kommer man dit?

2. Förra frågestunden fick du en fråga kring att exponera era barn i dina kanaler, efter det upplever jag att du medvetet inte visar deras ansikten längre men att du aldrig svarade på frågan (eller har jag missat svaret?). Är nyfiken på hur du resonerar.

Tack för en intressant blogg Emma ✨
Josefine
A:
Hej och tack för dina fina ord! Blir så HIMLA glad ska du veta. Alla de där stärkande kommentarerna bygger upp mig. Nu ska jag försöka svara på dina frågor.
1. Åh, svår fråga. Jag utgår ofta från en 5-årsmetod för att ringa in min stil. Ställa mig frågan om jag skulle gillat ett plagg för fem år sedan och om jag tror att jag kommer gilla det om fem år? Ett sätt att ringa in en stil kan vara att gå igenom garderoben och testa 5-årsmetoden på alla plagg. Vilka är det som du ständigt återkommer till? Är det byxor med hög midja? Blusar med trekvartsärm? Eller kortärmat? Vilka färger trivs du i?
Min egen konklusion har blivit: trekvartsärm eller långärmat, markerad midja, blusar som visar nyckelbenen, vinrött/rosa/marinblått (EJ RÖTT),  vida byxor med hög midja, koftor i kashmir (bara rundringade, aldrig V-ringade), strumpbyxor, randiga tröjor, kjolar som slutar nedanför knät (både vida och snäva) och kappor med färg. Jag tror på att göra en lista över vad en behöver. För går en in i en affär så finns det helt plötsligt en massa fint, som lockar en för stunden. Saker en vill behöva. Utifrån listan så kan en lägga bevakningar på köp- och säljsajter, fråga runt i vänskapskretsen eller köpa ett hållbart producerat plagg (som en VET att en kommer att använda tills det slits sönder och samman), eller kanske gå till någon av de där butikerna som säljer utvalt begagnat?
Hoppas det var någon hjälp på vägen!
2. Du har helt rätt. Jag fick en fråga kring exponeringen av mina barn och den gick rakt in i hjärtat. Mina barn har inte bett om att få vara en del av den här kanalen. När de varit pyttesmå har det inte spelat så stor roll, men nu är de små minipersoner. Individer. Och det vill jag värna. Förr har jag gått efter måttstocken “kommer de gilla att jag la upp denna bild när de är 14 år”, men känner att jag inte har något vettigt svar på den frågan längre. Det är så lätt att ta hundra bilder på de jag älskar, just för att jag älskar dem och fylla mina flöden. Dels för att jag jag tycker att de är så jädra gulliga, men också för att de liksom hänger med mig typ hela tiden på min lediga tid. Ska tilläggas att kommentaren om exponeringen av mina barn kom i samma veva som en annan kommentar där en person ville veta ALLT om mina barn. Deras intressen, när de fyllde år, vad de skrattar åt, när de gråter, ALLT. Och det kändes på något vis lite för privat. De har ju som sagt inte bett om att få vara med här, eller hela deras personer ska redovisas.
Så jag gjorde att val.
Numera är barnen med på ett hörn, men inte på närbilder eller i fokus. Jag kommer fortsätta att blogga som barn, barnrum och alla tankar som dyker upp kring allt från barnuppfostran till jobbiga faser (för vi behöver prata om dem, JAG behöver prata om dem), men försöker numera skriva inlägg utan att berätta vilket av barnen som det handlar om. Vill inte att de ska kunna googla sitt namn i framtiden och få upp träffar om hur jag bloggat om deras värsta stunder.
Jag blev djupt berörd av kommentaren och hade sådan ångest, men det ledde till ett beslut om att hålla dem utanför mina kanaler. Och det känns bra. För mig. Vill de vara med i framtiden kan de få de, men innan de förstår meningen av det så leva sina egna liv vid sidan av. Jag struntar fullständigt i hur andra gör ska tilläggas. Detta är mina högst personliga tankegångar. Och tack för att du tar upp frågan. Har tänkt blogga om just detta, men inte kommit mig för.
Kram emma

Loading Likes...

Tips för ett jämställt föräldraskap

För ett par veckor sedan ringde tidningen Mama till mig och ville snacka jämställdhet, föräldraledighet och föräldraskap. De har nämligen gjort en undersökning bland sina läsare och fått fram siffror på att det är kvinnor som tar huvudansvaret för städning, tvätt, matlagning, klädinköp och projektledning. Samtidigt bränner allt fler kvinnor ut sig. Blir deprimerade, slutkörda och går in i väggen.

Hur får en den skrikande barna-vågskålen att väga lite jämnare?

I senaste numret av Mama delar jag med mig av mina erfarenheter, funderingar och tips. För det finns ju så HIMLA många delar att jobba jämställt på. Att från att namna kläder (och köpa de där jädra namnlapparna), se till att vinterkläderna passar, inhandla nya skor när de förra är för små, ha koll på favorit-gosedjur – till att vabba, laga mat, borsta tänderna, natta, städa och leka.

Jag och John delade på föräldraledigheten – rakt av – med både Majken och Bodil. Vi jobbade varannan dag och var hemma med barn varannan dag. Båda hade koll på barnens rutiner, fick sova varannan natt, var med på BVC-besök och se till att kidsens hade aktuella kläder i garderoben.  Nu när vi jobbar har vi även utarbetat en benhård vabb-strategi – allt för att försöka dela så rakt av som möjligt.
Är vi helt jämställda? Det vette tusan, men vi jobbar hela tiden på att jämka, se nya slukhål och bli mer jämställda.
Vi har kommit en bit på vägen tycker jag, och om det kan du läsa om i Mamas serie “Hela lasset”. Tidningen finns i butik nu!

Loading Likes...

Katthult, ett Narnia-skåp & Astrid Lindgrens värld

När Almedalsveckan drog i gång i förra veckan lämnade vi torpet på Gotland för fastlandet. Den här gången åkte vi inte till Nynäshamn som vi brukar, utan tog båten till Oskarshamn och vidare in i Smålands-skogarna. Efter kringelikrok-vägar upp på höga höjder och ner i djupa skogar kom vi fram. 

Till Katthult. Mina ungar är tokiga i Emil i Lönneberga, så det är ju klart att vi skulle åka hit. 

Och in i snickerboa, hoppfallera! Barnen blev helt saliga därinne (men saligheten hindrade dem inte från att försöka riva stället så klart).

Samling vid pumpen. 

Här mötte vi upp våra kompisar Mick, Emelie och Ester. Tillsammans skulle vi nämligen gå på Astrid Lindgrens värld, men vi började här. I Katthult.

Nedanför huset betade hästar och kor. Och längre ner i slänten …

låg den här vackra tjärnen.

För att gå komma till Tjärnen var en tvingen att gå in i fårhagen. Inte mig emot om en säger så.

Bodil sprang runt till alla får och sjöng “Bäbä vita lamm” för dem. 

Sedan blev hon trött och ville opp. 

Min lilla Emil!

Vi höll på att inte komma från Katthult för barnen fastande här. I en hästvagn. Mick lekte häst och var liksom FÖR bra. Barnen ville aldrig gå därifrån.
Så det blev ett skrikigt och gråtit good bye till Katthult.. Men det varade inte länge.

För när vi kommit till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld så letade vi oss in i den Lilla staden där vi skulle bo. Och alltså herregud! Jag är ju lite av en nörd när det kommer till hus och gamla grejer, och till och med jag blev imponerad. Hela den lilla staden var byggd i gammal stil, med kulturglas i fönstren, gamla tegelpannor på taken och nästan kriminellt smakfulla detaljer. Stockrosor utanför, vackra innergårdar, grindar och pastelliga färger. Det var så fint! Det enda som kanske inte passade in var de moderna låsen på dörrarna och lite armaturer, men det var jag för hänförd för att bry mig om. SÅ fint var det!

Vi gick in i receptionen i den lilla staden och där fanns inte bara urtrevlig personal, utan ett stort Narnia-skåp med utklädningskläder. Jag gick bärsärk. Och kan ha haft tebjudning med ett helt gäng med barn.

Sedan letade vi upp vårt hus. Villan! Den blå grinden gick in till en vacker innergård som flera av husen delade på.

Och alltså HUSET! Smällde av. Och då hade vi ju inte ens kommit in på Astrid Lindgrens värld!?

Här uppe på övervåningen – med de finaste alkoverna – lekte barnen HELA kvällen. 

Lilla Ester som både Bodil och Majken lekte slut på.

På kvällen dukade vi upp middag på baksidan, grillade och gjorde planer inför Astrid Lindgrens värld. Peppen total.

Loading Likes...

Gotland, torp, blommande träd och en värmebölja

Gotland torp trädgård emmasvintage

God morgon! Hoppas ni har en fin måndag morgon. Det är ju ändå maj och liksom bara EN MÅNAD kvar till midsommarafton. Själv ligger jag nerbäddad med superförkylning och ska alldeles strax masa mig upp, i väg på kul grej och senare i eftermiddag ska jag och Bodil fixa pass (!?) inför höstens tågluff.
Men innan den här dagen liksom börjar, rent officiellt, så tänkte jag blogga en dag från Gotland och torpet.
Det var första värmebölja-dagen, Majken satt på trappan och kisade mot naturen som fullkomligt exploderade.

Gotland torp trädgård emmasvintage hägg

Häggen utanför finingången kämpade på och jag önskade att vi skulle hinna njuta av den innan vi skulle fara tillbaka till fastlandet. Gotland torp trädgård emmasvintage rosa buss trädgårdsland

Jag och John kämpade på med det nya trädgårdslandet. Herregud vad vi slet. Mest John, men jag grävde allt upp två bäddar innan jag kastade in handduken. Gotland torp trädgård emmasvintage gunga DIY

Bästa grejen i trädgården. Vår EU-pallgunga!

Gotland torp trädgård emmasvintage soffa trädgårdssoffa barn

Det var så varmt och solen gassade, så vi bäddade upp olika skuggiga myshörnor i trädgården. Fin tanke, men ungarna sprang ju så klart ut i stekpannan av sol ändå. Gotland torp trädgård emmasvintage körbärsblommor plommonträd körsbärsträd

Bakom vårt uthus (har nog aldrig riktigt visat det, för det är omringat av bråte), blommade plommon och körsbärsträd. Vi har liksom som en liten berså där bakom som jag undrar vad jag ska göra med. Den är himmelskt vacker, men ligger nära vägen och bakom uthuset. Så lite undanskuffat, men ändock: en berså!  Idéer mottages tacksamt. Ska ta ett kort på bersån när jag kommer dit i juni så ni får se.

Gotland torp trädgård emmasvintage äppelträd trädgårdsmöbler gammeldags lantligt

Som alla kvällar på torpet så avslutade vi med middag under äppelträdet. Det här med att ha ett litet torparkök har ändå sina fördelar: nästan altid middag ute!

Loading Likes...

Kurragömma i skogen, ramslök och havet

Efter ett par dagar av torp-fix, trädgårdsgrävning och tapetsering lämnade vi projekten och åkte in till våra kompisar i Visby för en stayover. De bor i världens finaste hus, där varenda liten pinal är som en skatt och har en trädgård som bräcker de flesta lekplatser skulle jag säga.

Majken och Bodil fick hoppa studsmatta, hänga i romerska ringar och klättra upp i trädet.

Blev gungade, snurrade och busade med av sina favoriter Ebbot, Moses och Juno.  Härligare ungar är svåra att hitta alltså. 

Våra kompisar bor precis vid havet, så jag och Majken tog en tur dit. Kastade sten och tog av oss barfota.  Doppade en tå i maj-havet.

Och tittade på allt det stora. 

När vi kom tillbaka till huset hade de andra gjort sig klara för att gå upp till skogen där vi skulle leka dunkkurragömma. Eller burken. Eller Påven bannlyser. Jag vet, jag är den enda som kallar burken för Påven bannlyser. Jag och min värmländska släkt.
I alla fall: jag älskar Dunken/Burken/Påven bannlyser. Lätt min bästa lek!

Och vilken skog sedan! Min hjärna sprängdes! Ramslök, klippberg, vitsippor och en Juno. Underbara unge!

Medan de andra började leka fick jag kuta efter Bodil som gick på en egen liten upptäktsfärd. Upp, upp, upp!

När Bodil ville bestiga ett berg med kaninen Bosse i ena handen sa jag nej. Hon verkade oförstående. Efter mangen övertalning gick vi ner till de andra.

Det lektes dunkkurragörmma, Mallan letade och …

Drottningen av ramslök gömde sig här.

I nästa omgång gömde jag mig bakom ett träd, John och barnen vid trädet framför …

… och sedan sprang de. Eller ja, John sprang med barnen under armarna.
Efter ett par omgångar gick vi hem, käkade middag och somnade gott i kompisarnas gästrum. 

Vaknade upp tidigt, blev bjudna på magnifik frukost och …

… lämnade en hälsning. Sedan begav vi oss i väg på nya äventyr. Mot Leva kungslador. lekskogen och sedan hem till torpet, men mer om det senare.
Tack Jens, Mallan, Ebbot, Moses och Juno! Ni är bäst!

Loading Likes...

Livet, härjet och trädgården

God morgon!
Efter tio dagar på torpet på Gotland är jag hemma i stan igen. Det råkade bli två bloggfria dagar, men det var fullt ös med jobb, få ner frön i trädgården och städa torpet innan uthyrning. Och två småbarn på det. Och ja, efterbeställningar på jobb som jag inte räknat med.

Det har varit heeeeelt fantastiskt på Gotland, men i vanlig ordning var planerna lite väl ambitiösa. Dåligt med rejält med sömsmån i planerna kan jag känna så här i efterhand, men ibland vill en mer än en har förstånd till.
Planen var att fixa trädgården och hänga mad barnen på dagarna och sedan jobba på kvällarna. Och det gick väl sådär med det kan en väl säga. Note to my self: en får inget gjort med två pseudotvillingar som hittar på upptåg, klättrar överallt och är i luven på varandra ideligen. Ibland kanske det infinner sig något lugn, men inget en kan räkna kallt med.
Och barnen bestämde sig för – med all rätt – att lägga om sina sovrutiner och ta ett par riktigt sena kvällar som krydda på semester. Jag förstår dem, helt och fullt. Då är det bara att gilla läget. Men nu vet vi det. Och jag tror att barnen har levt life om en säger så.
Men jag? Ja, jag är gaaaaaaanska slut kan jag erkänna. Det har inte blivit så mycket sömn och litet stressigt och utmattande emellanåt, men samtidigt så jädra fint.

Nåväl, jag ska så klart peppra er med bilder från Gotland, torpet och trädgården (har ni hängt med på mina insta-stories?). Det kändes helt orimligt att åka ifrån allt det där fina, trädgården och alla dofterna (häggen slog precis ut i full blom när vi skulle åka), men snart är vi där igen. Och då stannar vi länge.
Kram på er!

Loading Likes...

Bästa loppisarna (och popup-butikerna) i Sverige?

God morgon!
Det är ju inte så där värstans långt kvar till sommar, loppis och fynd. Och till denna ljuvliga, ljuvliga säsong ska jag än en gång skriva ihop en guide till Sveriges bästa loppisar och pop-up-butiker till Family living. Så himla roligt!

Jag hoppas innerligt att jag inte missat något guldkorn, men för att försäkra mig: Har du någon oumbärligt loppis med inredning och barngrejer som jag inte får missa att tipsa om? Eller sommarbutik? Eller popup?
Fyll kommentarsfältet! Så kan vi passa på att tipsa varandra också, så kanske vi ses där i sommar <3

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny